Mer om svensk Bush-bevakning

Jag har vid en del andra tillfällen i denna blogg rapporterat om felaktig vinkling i svensk media i dess bevakning av Republikanerna. I mitt inlägg Lite kort om svensk USA-rapportering från den 4 november skriver jag om en rapport som drar slutsatsen att svensk media inte vinklade sin nyhetsrapportering till Obamas/Demokraternas fördel. En rapport jag kommenterar med att säga att svensk media faktiskt bättrat sig under hösten och framåt (men också ger exempel på hur dåliga de tidigare varit under valkampanjen). Jag avslutar sedan inlägget med att fördöma hur snedvridet svensk media däremot rapporterat om President George W. Bush.

Också den rapporteringen har dock blivit smått bättre - det beror dock förmodligen mer på att svensk media nu ser "ljuset i tunneln" och inte längre anser sig behöva snacka skit på samma sätt som de så länge gjort, eftersom Bush snart är borta. Samt också på att man till och med kanske blivit litet mer nyanserade. (Förmodligen till stor del tack vare en tyst svensk opinion som stundom gör sina röster hörda - inte minst genom bloggande).

Men det bör inte bortglömmas att svensk media har varit dålig - riktigt dålig. Något jag i detta inlägg tänkte påminna om.

I mina tre artiklar om irakkriget (varav första delen kan läsas här) ger jag en bild av kriget i Irak som svensk media under de fem år irakkriget pågått aldrig gett - vilket jag också påvisar i artikeln genom att hänvisa till en mycket ensidig dokumentär som sändes på svensk statstelevision 1993 (som beskrivs mer utförligt i Irakartikeln och kort sammanfattas längre ner).

Igår såg jag en annan lika vinklad dokumentär, som jag tidigare sett för flera år sedan, vid namn "Världen enligt Bush" som sändes på SVT 1 kl 21.30 torsdagen den 21 oktober 2004.

Dokumentären är ytterst konspiratorisk och förklarar dels Bushs kopplingar till den "kristna högern" och deras syn på Israel etc, och utifrån det Bushs verkliga orsaker till att invadera Irak. Den bild av Bush som dokumentären förmedlar spelar verkligen på precis alla de konspiratoriska klyschor som under åren såväl uppkommit som avväpnats. Resonemanget går ungefär så här:

Bush är dum, men däremot styrs och manipuleras han av sina supersmarta medarbetare. Dessa medarbetare är sen så sjukt smarta och lömska att vi knappt ens kan föreställa oss deras lömskhet. Detta är sedan ett tillräckligt emotionellt argument för att ursäkta sig för att ge sakargument till åsikten; de är nämligen så smarta att de inte lämnar några spår efter sig - därför finns inga bevis. Och eftersom de är så lömska, så behövs det inte heller. Det enda som behövs för att övertyga folk (i detta fall vanliga, förmodligen uppriktigt vetgiriga - men dock okunniga, och därför lättmanipulerade svenskar) om hur lömska dessa människor i Bushs omgivning verkligen är - är att tillräckligt många människor som talar engelska och bär någon flashig titel uppvisas i programmet och säger just detta. Sådana personer är dokumentären full av. Robert Steele, från CIA:s avdelning för terroristbekämpning, säger te x i samband med hur Bushadministrationen reagerade på 9/11:

"De tänkte inte på dem som dog, på människor som tog sitt liv för att undgå lågorna. De såg inte dåden som ett angrepp utan som en gåva!" [en gåva i form av en anledning att gå till krig mot Irak]

Sådant resonemang är givetvis nonsens. Däremot upprepas det genom stora delar av dokumentären - och som Adolf Hitler en gång sa; "en lögn som upprepas tillräckligt många gånger, blir till slut en sanning" (fritt citerat). En tes som förmodligen stämmer - åtminstone tills den sanna verkligheten också får göra sig hörd på sina egna villkor.

Jag har sett många anti-Bushdokumentärer, somliga som sänts i svensk statstelevision, andra som sänts på svenska kabelkanaler. Vad de flesta av dessa har gemensamt är dock att ungefär samma ansikten (dvs de engelsktalande människor med häftiga titlar som på "skilda håll" ska upprepa samma saker för att förmå tittaren att tro att deras åsikter är seriösa och en genuin allmän uppfattning bland häftigt folk med häftiga titlar) - alltid florerar i alla dessa dokumentärer. Låt mig ge några exempel på detta:

Samme Robert Steele, som i den citerade dokumentären ovan gav uttryck för att Bush såg 9/11 som en gåva av förevändning att angripa Irak, medverkar i dokumentärserien "CIA:s hemliga krig", som i tre delar sändes av "Dokument Utifrån" i juni 2004 - där Steele säger följande om president Bush: "När man har en president som hade usla skolbetyg och inte vet så mycket om världen kan det sluta med katastrof." En åsikt som också bekräftas genom att den uttrycks av många andra betitlade kostymklädda män. Steele spottar också ur sig att Bushfamiljen och Dick Cheney har omfattande relationer med brottslingar och att det finns en maffia. (Bara det påståendet är dumt nog, men i den svenska textningen blir det ännu värre när översättingen lyder: "Familjen Bush har omfattande relationer med brottslingar. Dick Cheney likaså. Det finns en anknyting till maffian.")

En annan amerikansk akademiker, som nästan alltid intervjuas om dokumentären är gjord av svenska reportrar, är Gore Vidal. Denne man - som tillhör den amerikanska vänsterns vänsterfalang - älskar historia och drar massa historiska paralleller till sina felaktiga slutsatser som dock ingen vanlig svensk skulle kunna säga emot. I SVT:s religionsprogram Existens sändes innan valet 2004 ett avsnitt vid namn "Religion och politik i USA" där man diskuterade kristendomens roll i politiken och hur politiker som Bush använder religionen för att få makt över folket. Gore Vidal säger där att de evangelikala började få pengar på 1950-talet när kristna tevepredikanter kom igång och började be om pengar och hur pastorer och sekter därigenom blev rika - varpå de sen gav sig in i politiken, vilket Vidal menar är att bryta mot konstitutionens separation mellan kyrka och stat. Dessa stödde sedan högerpolitiker som ville döda abortläkare.

Så går resonemanget, utan att det sägs några ord alls om att den handfulla "skaran" som dödat abortläkare redan från början fördömdes å det starkaste av alla kristna samfund. Inte heller sägs särskilt mycket om Billy Graham som givetvis var en av de första och största amerikanska teve-predikanterna på 1950-talet och som behållit sin status ända in i vår tid - och som har goda relationer med såväl det Demokratiska som det Republikanska partiet (och som själv är registrerad Demokrat - även om han stött mängder av Republikanska presidenter, främst George W. Bush). Gore Vidal menar också att Bushs krig i första hand är ett krig för olja, och att USA förändrats från att ha varit en Republik, till att ha blivit ett imperium - vilket en högerkristen elit under George W. Bushs ledning skyndat på (Gore tillhör dock den amerikanska vänster som kritiserar USA i dess helhet, inte bara Republikanerna).

Det resonemanget är förstås också nonsens. Och vem som helst som kan bara lite om Bushs politik eller om amerikansk historia i allmänhet skulle kunna avfärda Vidals teorier. För att ge ett exempel på detta. Anna Lindman Barsk frågar Gore Vidal om han tycker att George W. Bush också blivit en religiös ledare i Amerika, varpå Vidal svarar nej - och säger att de flesta amerikanska politiker är hycklare som bara använder religionen för ett hetsa upp "småfolket". Vidal säger:

"Vissa använder ett religiöst språkbruk för att hetsa upp småfolket. De anses vara lovligt byte. Bush gör det jämt. Han har inget annat att tala om - än att man ska jaga "Jesu fiender" det vill säga Muhammed. Nu kanske han startar ett religionskrig, vilket många kring honom vill."

Vad Vidal dock inte tar hänsyn till är att Bush direkt efter 9/11 gjorde allt för att inte utmåla islam som fienden, och inte utmåla muslimer som terrorister. Några dagar efter terrorattacken besökte han en moské i Washington DC där han deklarerade att "islam är fred". Religionshistorikern Karen Armstrong (som överlag är väldigt kritisk mot den amerikanska majoritetens politiska och religiösa diskurs) skriver i sin bok "Islam" (utgiven på svenska av Forum 2004) så här:

"Det antogs allmänt [efter 9/11] att det fanns något inom islam som gjorde muslimer grymma och våldsbenägna, och medierna drog sig inte för att ge ytterligare näring åt det antagandet. När president George W. Bush insåg faran med en sådan hållning gick han snabbt ut och sade att islam var en stor och fredlig religion och att bin Ladin och kaparna inte fick ses som typiska företrädare för den islamiska tron. Han vara noga med att ha en muslim bredvid sig under sorgeceremonin i Washington National Cathedral och han besökte moskéer för att visa sitt stöd för USA:s muslimer. Detta var något alldeles nytt och en mycket välkommen vändning. Inget liknande hade skett i samband med Salman Rushdie-krisen eller Operation Ökenstorm mot Saddam Hussein." (s 168)

Således säger Armstrongs bild av Bush emot den bild som Vidal målar upp. Att Gore Vidal således uppenbart har fel, sägs det dock ingenting alls om i programmet - och eftersom han är en man klädd i kostym som talar engelska och har en häftig titel, så är det inte särskilt långsökt att tro att vanliga svenskar som ser programmet faktiskt köper hans sida av historien - eftersom de inte får höra något annat.

I "Dokument Utifrån" den 6 maj 2004 sändes ett franskt program med namn "Krig till varje pris" - som också det handlade om hur Bushadministrationen gjorde allt för att få till stånd kriget i Irak. Claes Elfsberg inleder med orden:

"God kväll. Kriget mot Irak kan knappt ha blivit som USA:s president Bush hans medarbetare tänkt sig. Just nu tvingas man be om ursäkt för amerikanska övergrepp på krigsfångar. Och diplomater i USA anklagar Bush för att driva en Mellanösternpolitik som bara skapar ovänner i regionen. Och hela tiden pågår gerillaangrepp mot USA:s ockupationstrupper. Nu kan det också berättas en hel del om det diplomatiska krig som föregick själva angreppet. I en fransk dokumentär berättar nu huvudaktörerna i stormaktsspelet om vad som hände bakom kulisserna när USA sökte stöd för anfallet. En av dem som berättar är Hans Blix, chef för de vapeninspektörer som förgäves letade efter massförstörelsevapen. Bilden som filmen målar upp är att USA ville ha krig till varje pris."

Filmen, precis som alla andra liknande filmer, består sedan i en kombination av historiska hopplock efter dokumentärregissörernas eget behag, och en citat från den gamla sedvanliga hopen av kostymklädda gubbar med häftiga titlar som säger ungefär samma sak: att Bush och hökarna i hans administration var busar som ville gå i krig till varje pris. Dokumentären tar inte hänsyn till att Bush generellt lyssnade på duvorna i sin regering (dvs på Colin Powell, framför Dick Cheney). Dokumentären tar heller inte hänsyn till de många och långa historiska händelser som också låg till grund för kriget mot Saddam Hussein. Inte heller intervjuas några kända sympatisörer av Bushadministrationen som på ett sakligt sätt ges möjlighet att argumentera för sin sak.

Claes Elfsberg har således rätt, när han i sin inledning säger att "Bilden som filmen målar upp är att USA ville ha krig till varje pris." Det är sant - vad som tragiskt nog också är sant är att han själv (eller SVT:s redaktion) verkar vilja upprätthålla den falska bilden för det svenska folket genom att okritiskt sända den, utan att vare sig kritiskt kommentera eller sända en mer nyanserad dokumentär.

"Krig till varje pris" bygger precis som "Världen enligt Bush" på "avslöjanden" om vad som "egentligen" föregick bakom kulisserna. Det är intressant att programmet sändes just i Dokument Utifrån med Claes Elfsberg som programledare - när detta program 1993 sände en dokumentär vid namn "Saddams folkmord" som framhöll USA:s (och dåvarande president Bushs) omoral när de efter Gulfkriget inte avsatte Saddam Hussein. I "Krig till varje pris" ger man dock uttryck för rakt motsatt åsikt: USA (och nuvarande president Bush) handlade omoraliskt som gick in i Irak och avsatte Saddam Hussein. Hur USA än agerar (i alla fall när landet styrs av Republikaner), så handlar de enligt svensk media alltså omoraliskt.

Som jag skrev i ett inlägg från 11 november så kommer Obama förhoppningsvis att underlätta europeisk pro-amerikanism, på så vis att svensk media kanske inte är lika ensidiga i sin framställning som de var under President Bushs ämbetsperiod. Men som jag skrev i artikeln så kan det förändras, och massan som jublar av entusiasm, kan i nästa stund utgöra pöbeln som ropar "korsfäst!" - i synnerhet om det i längden visar sig, vilket det vänskapliga mötet Bush och Obama emellan antyder - att Obama trots allt är amerikan och inte europé. Skulle Obama besluta att gå in i Pakistan, eller Iran - så är det mycket möjligt att den svenska anti-amerikanismen åter blossar upp med kraft. Och om så sker, så kommer de genuina USA-vännernas trofasthet att behövas än en gång. Den kommer att behövas eftersom den är den enda, såväl som den bästa garanten för fortsatt bevarad vänskap USA- och Europa emellan. En vänskap av ett oerhört värde som inte går att överskatta.

Därför gör också vi pro-amerikanska bloggare gott i att inte glömma bort hur skamligt svensk media rapporterade om Bush - helt oavsett hur de än kommer att rapportera om Obama.