torsdag 26 november 2009

Kongressvalet 2010: Republikanernas libertarianska rebeller

Det bör inte ha undgått någon att det numera finns en folkrörelse inom Republikanerna som kallar sig för "The tea party movement" (i referens till Tebjudningen i Boston 1776 som blev startskottet för den amerikanska revolutionen). Denna rörelsen anordnar möten över hela USA för människor som vill ha lägre skatter och en mindre stat i största allmänhet.

Inom Republikanerna finns dock sedan några år tillbaks en annan rörelse, av annan karaktär än The Tea party movement - den libertarianska falangen. Denna är mer extrem än TPM, och går ofta så långt som att kräva att dollarn läggs ner och valutorna privatiseras. Man är även motståndare till kriget i Irak, och i de flesta fall även det i Afghanistan. I representanthuset finns gruppen Liberty caucus för invalda libertarianer (eller "constitutional conservatives" som vissa av dem kallar sig). Ron Paul var libertarianernas presidentkandidat valet 2008 och bedrev en mycket lyckad gräsrotskampanj, berömd för sina "moneybombs", dagar då man siktar på att samla in en viss mängd pengar (som mest fick man ihop sex miljoner dollar, den 16 december 2007). Kampanjen misslyckades som bekant med att få ihop mer än ett fåtal procent i de republikanska primärvalen, men man lyckades med att få uppmärksamhet till sina idéer.

Här tänker jag presentera ett antal libertarianska kandidater till kongressvalen nästa år, samt analysera deras chanser att vinna:

Rand Paul
Kandiderar till: Senaten. Paul är från Kentucky.
Viktigaste frågor: Inga fler bailouts, göra FED mer genomskinligt, marknadsvänlig sjukvårdsreform, lägre skatter
Kommentar: Libertarianernas flaggskepp inför valet 2010. Rand Paul är, som några kanske redan anat, Ron Pauls son. Som ögonläkare praktiskt taget utan politisk erfarenhet är Paul ett populärt alternativ för de som tröttnat på etablissemanget. Att hans motståndare Trey Grayson är Secretary of state gör såklart inte saken sämre - alternativen är tydliga: En man av folket, eller en man av etablissemanget. Paul har hittills lyckats dra in cirka 1,4 miljoner dollar, och han har haft ett antal lyckade "moneybombs", med en till planerad den 16 december. I mätningarna leder Rand Paul med 35-32 mot Grayson, som blivit mycket kritiserad för att ha tagit emot bidrag från senatorer som röstade för bailouten. Grayson å sin sida kontrar med att 80 % av Pauls pengar kommer från människor utanför Kentucky. Paul har en stark, ung gräsrotsrörelse bakom sig - precis som sin pappa hade i presidentvalet. En till nackdel för Grayson är att väldigt få människor i Kentucky registrerar sig som Republikaner (varför är oklart). Det är bara de registrerade republikanerna som får rösta i primärvalen, och det är högst troligt att detta gynnar Paul - de som skulle ha röstat på Grayson, och som kommer att rösta på republikanerna i valet nästa år, är ofta inte registrerade som republikaner utan som demokrater eller independents. Paul gör dock sämre ifrån sig i mätningar där folk tillfrågas vem de skulle rösta på om valet var honom eller Mongiardo, den ledande demokratiska kandidaten.

Största hotet kommer förmodligen inifrån - många av Pauls mest fanatiska supportrar har blivit mindre entusiastiska sedan Paul förtydligade att han inte vill stänga Gitmo, och gjort det väldigt klart att han stöder kriget i Afghanistan - han vill officiellt förklara krig mot Afghanistan så att kriget blir lagligt (något det inte är utan en krigsförklaring enligt honom). De stöder fortfarande Paul, men många tycks vara mer uppgivna. Och faktum är att Paul behöver sina extrema gräsrötter - det är dessa som gör reklam och bidrar till hans moneybombs, och som arbetar dag och natt med att sprida hans budskap både över internet och i verkligheten. Detta kan utvecklas till ett svårt dilemma om Paul senare måste gå mer mot mitten för att ha en chans att vinna senatsvalet - något hans fanbase inte kommer att tolerera.
Chans att vinna primärvalet: 85 %
Chans att vinna senatsvalet: 55 %

Peter Schiff
Kandiderar till: Senaten. Schiff är från Connecticut
Viktigaste frågor: Göra FED genomskinligt, sänka skatterna och regleringarna, inga fler bailouts.
Kommentar:
Peter Schiff var, till skillnad från Rand Paul, superstjärna redan innan han bestämde sig för att ställa upp i senatsvalet. Det finns ett berömt klipp från youtube vid namn "Peter Schiff was right" som visar hur Schiff år 2006 förgäves försöker varna amerikanerna om den kommande krisen, men blir utskrattad av mer "kvalificerade" analytiker. Schiff får sedan rejäl upprättelse när krisen väl infann sig, och omedelbart startade libertarianska republikaner en hemsida med syfte att övertyga honom om att ställa upp i valet. Detta lyckades också, även om Schiff så här långt varit mindre framgångsrik än sin kollega Paul: I den senaste mätningen fick han 5 %. Hans situation kompliceras ytterligare av att Linda McMahon ställer upp. Namnet känns förmodligen inte bekant, men för att sammanfatta så har hon ofantliga mängder pengar i egen ficka som hon inte tvekar att använda för att vinna. Som före detta ägare och grundare av storföretaget World Wrestling Entertainment är hon en politisk outsider - den roll Schiff hoppades kunna få (det är tveksamt om det finns plats för två outsiders). Simmons, "etablissemangets kandidat" (han är före detta ledamot i representanthuset), leder så här långt i mätningarna, trots ett stort tapp på 15 % i senaste mätningen sen McMahon annonserade sin kandidatur. Båda två är förhållandevis moderata, och Schiffs chans att vinna ligger nog i möjligheten att den "moderata" rösten delas. Schiff har dessutom mycket pengar på hand och har haft en förhållandevis långsamt start på sin kampanj. I takt med att tempot ökar och hans namnkännedom blir större så lär han utan problem kunna få 10-15 %. I senatsvalet skulle han sedan möta Chris Dodd, en drömmotståndare kan tyckas, då Dodd varit väldigt nära Fannie Mae och Freddie Mac, de två första (statliga) bankerna som föll och som ledde till kraschen i september förra året. Dodd förnekade in i det sista att ekonomin höll på att rasa ihop, och vidhöll att Fannie Mae och Freddie Mac inte hade några som helst problem. Problemet är att Connecticut, som nordoststat, faktiskt är väldigt liberalt. Schiff äger dessutom en Investmentbank, vilket må vara imponerande i andra sammanhang, men inte nödvändigtvis går väl hem med väljarna. Visserligen är förtroendet för Dodd lågt, men kommer de verkligen att rösta in en libertarian som Schiff för det? Schiff är dock abortliberal, något som är både positivt och negativt: Negativt enligt de konservativa kristna som normalt sett utgör Republikanernas bas, positivt enligt självständiga väljare (väljare utan partitillhörighet) och demokrater.
Chans att vinna primärvalet: 25 %
Chans att vinna senatsvalet: 35 %

Chuck Devore
Kandiderar till:
Senaten. Devore är från Kalifornien.
Viktigaste frågor:
Mindre stat, lägre skatter, värdekonservatism, motstånd mot cap and trade samt bättre tillgång på vatten i Kalifornien
Kommentar:
Devore var tills nyligen ganska okänd och enligt de flesta chanslös mot huvudmotståndaren Fiorina, en mer liberal republikan som borde gå bättre ihop med väljarna i Kalifornien. I den senaste mätningen fick de dock 27 % vardera - dött lopp. Detta från att ha fått 9 % i en mätning från februari. Devore betonar värdekonservatism mer än de andra libertarianska kandidaterna, och försöker också vinna väljarnas stöd genom att lova bättre tillgång på vatten - en högst regional fråga (libertarianer brukar inte syssla med sådana). Hur detta ska gå till är oklart, och Devore framstår därför som relativt populistisk. När det kommer till vårdreformen är Devore dock tydlig med sitt motstånd, och han gör klart att bristerna i systemet beror på läkare som är rädda för att bli stämda om de gör fel, och på att försäkringsbolag inte kan konkurrera över delstatsgränserna (du kan inte anlita ett bolag utanför din egen delstat). Han föreslår totalt fem konkreta marknadsvänliga reformer som alternativ till allmän sjukvård. Hans största problem lär inte bli primärvalet, där han har mycket goda möjligheter att vinna, utan det riktiga valet - han ligger just nu 10 % efter den sittande senatorn Boxer, i och för sig bara en procent mer än Fiorina som ligger under med 9 %. Ingen av dem bör dock ses som favoriter i valet, även om avståndet minskat på senare tid. Tråkigt nog är Republikanerna inte särskilt populära i Kalifornien - något som till stor del är förståeligt. Devores räddning i senatsvalet - om han nu kommer så långt - kan komma att vara ett lågt förtroende för Obama, som ju Boxer oundvikligen kommer att associeras med. Devore bör inte ha några problem med att få stöd av TPM, trots sin kritiska syn på USA:s krigsföring (han är dock numera pensionerad Överstelöjtnant, något som bör ge honom en viss respekt i frågan). Ett problem är att han hamnar lite i skuggan av de andra libertarianerna, och har därmed svårt att få ihop de stora summor som Schiff och Paul fått. Även libertarianer har begränsade resurser, och om Paul är ett flaggskepp, så är Devore en trampbåt. Att han började sin kampanj väldigt tidigt, nästan direkt efter att Obama vunnit valet, var inte heller någon fördel då det är svårt att hålla ångan uppe under så lång tid.
Chans att vinna primärvalet: 75 %
Chans att vinna senatsvalet: 30 %

Dessa är den libertarianska falangens främsta kandidater. Bland de mindre kända kan nämnas Adam Kokesh (Representanthuset, New Mexico) som kommit på den originella idén att ha en "moneybomb" där han istället för dollar ber folk donera äkta guld - libertarianer betonar att valutor ska vara knutna till guld- eller silverpriset, inte flyta fritt som idag. Alla ovanstående kandidater skulle säkert vilja avskaffa centralbanken överhuvudtaget, men istället siktar man på en omväg: Bryt hemlighetsmakeriet och gör centralbanken "genomskinlig", låt folk kunna följa live vad centralbanken gör: Hur mycket pengar den tryckt upp idag, vem som lånat, hur mycket, vem som betalat tillbaka etc. På det här viset hoppas man kunna få förtroendet för centralbanken som institution att rasa samman. Optimistiskt kanske, men smart som ett politiskt drag då få vågar argumentera emot denna åtgärd (alla Republikanska ledamöter i representanthuset har uttalat sitt stöd för reformen), särskilt som det står klart att FED hade en roll i att skapa den kris USA befinner sig i idag (hur stor debatteras fortfarande).

Även Debra Medina (Guvernör, Texas), RJ Harris (Representanthuset, Oklahoma) och givetvis Ron Paul själv bör nämnas i sammanhanget. Ron Paul har dock sitt omval säkrat, i senaste valet brydde sig inte ens demokraterna sig om att ställa upp, väl medvetna om att Paul har ett starkt stöd i sitt hemdistrikt.

Fyller då den libertarianska falangen någon funktion, annat än att vara en samlingsplats för konspiratoriska tonåringar med konstiga frisyrer och bankkonton som aldrig tycks bli tomma? Visserligen kommer man, när man ser vissa av Pauls supportrar att tänka på vad Ayn Rand sa, om att libertarianerna är högerns motsvarighet till vänsterns hippies. Dock är långt ifrån alla libertarianer såsom de framstått i media - faktum är att Rand Paul gör riktigt bra ifrån sig i de äldre åldergrupperna. Den libertarianska falangen har som uppgift att dra Republikanerna åt höger. Deras kandidater kan ofta agera spoilers, och därför tvingas de etablerade kandidaterna att gå åt höger (Grayson har på senare tid varit tydlig med att han vill göra FED genomskinligt). Utan ett hot från höger så är fältet fritt för de liberala republikanerna att ta partiet längre och längre åt vänster under förevändningen att man måste vinna de självständiga/osäkra väljarna - man kommer oförsökt att tänka på situationen med "Nya Moderaterna" i Sverige, som i brist på just ett sådant hot kunnat gå flera steg mot mitten.

Varför röstar inte den libertarianska falangen på det Libertarianska partiet? Jag skulle säga att anledningen är, frankt uttryckt, att LP är chanslösa. Visst skulle en del kunna tänka sig att rösta på LP, men vanligare är nog att man som libertarian röstskolkar om man inte gillar Republikanernas kandidat. Republikanerna har ändrat profil flera gånger genom historien, så det är inte alls omöjligt att förändra partiet inifrån. Utifrån är det ofta svårare. Genom att vara en del av det Republikanska partiet har man också större chans att få upprättelse och visa att man inte är de galningar man framställts som, utan att man har seriösa politiska idéer och en vilja för reform som måste tas på allvar.

Jag stöder alla tre ovanstående kandidater, samt givetvis även Ron Paul. Jag identifierar mig inte som libertarian, men jag anser att fler libertarianer vore nyttigt för Republikanerna i dagens läge när partiet ett antal år varit på drift åt vänster.

/John G

Se även tidigare inlägg:

Ron och Rand Paul om libertarianernas plats i det Republikanska partiet 20091107

Inga kommentarer: