Själv anser jag att Paul Ryan har en mer nyanserad syn på progressivismen än Glenn Beck har, som uteslutande fokuserar på de negativa bitarna, som de progressivas omvärdering av konstitutionen - men tar sällan upp de problem de progressiva på 1910-20-talet faktiskt försökte bemöta. Några exempel på sådana:
Innan de progressiva kom så motiverade domstolar i New York att bagare visst av sina arbetsgivare kunde "tvingas" att arbeta 16 timmar om dygnet, eftersom fackföreningars krav på 12 timmars arbetsdag bröt mot arbetarens av Gud givna konstitutionsenliga rätt att själv ingå i arbetskontrakt. I en värld där alla hade arbete, ingen led nöd och vem som helst som var missnöjd över sitt arbete bara kunde gå till något annat, så hade en sådan idé kanske varit vettig. I en tid med relativt hög arbetslöshet och hårda extremt hårda arbetsförhållanden i industrialismens gryningsdagar så var dock dessa saker (som motiverades utifrån konstitutionen) helt enkelt inte vettiga. Därav fick många - de sk progressiva - ett behov av att reformera samhället och göra det mer arbetarvänligt, något man kunde göra genom progressiv lagstiftning som förbjöd barnarbete, begränsade hårt kroppsarbete för kvinnor et c. Lagar ingen konservativ republikan av idag skulle vilja återkalla.
Med tiden så utvecklades dock dessa saker till att somliga också ansåg att de behövde angripa konstitutionen och författningsfäderna - och det är den ideologiska biten som man bör vara ytterst misstänksam mot, men inte alla reformer i sig, som från början hade mer med arbetsförhållanden att göra än med ideologi. Den förståelsen saknar inte Paul Ryan som i sitt tal (det tal Glenn Beck refererar till ovan) säger/skriver följande:
Progressivism was a powerful strain in both political parties for many years. Theodore Roosevelt, a Republican, and Woodrow Wilson, a Democrat, both brought the Progressive movement to Washington.
Early Progressives wanted to empower and engage the people. They fought for populist reforms like initiative and referendum, recalls, judicial elections, the breakup of monopoly corporations, and the elimination of vote buying and urban patronage. But Progressivism turned away from popular control toward central government planning. It lost most Americans and consumed itself in paternalism, arrogance, and snobbish condescension.
Ryan köper således premissen att de progressiva i början ville motarbeta orättvisor i samhället - men att det sedan spårade ur till att man ville motarbeta också konstitutionen och helt enkelt anpassa USA efter vad vi idag skulle kalla en mer "europeisk modell". Således är Paul Ryan en motståndare till den ideologiska progressivismen både då och nu. Det är dock viktigt att förstå skillnaden mellan detta och de reformer som oavsett ideologisk motivering drevs igenom på ett sätt som få idag är missnöjda med.
Se även tidigare inlägg:
Paul Ryan kritiserar sjukreformen och vill återta ekonomisk exceptionalism 20100403
Jon Stewart om Glenn Beck och konservativ libertarianism 20100320
CPAC 2010 - del 15: Glenn Beck 20100222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar