Hon börjar med att förklara att det finns två skolbildningar, dels de som tror att Islam kan och bör reformeras av de troende själva, och en annan som anser att det är väldigt svårt att reformera islam inifrån. Hon tillhör själv den senare gruppen. Detta därför att processen är för långsam, och att det inte finns någon separation mellan kyrka och stat inom islam. Inte heller finns någon formell företrädare för islam i dess helhet, och en reformation skulle tvinga Islam att erkänna att religionen har brister, något många muslimer har svårt att erkänna eller acceptera. Hon säger sedan:
"Med tanke på det är det förmodligen bättre att konvertera muslimer till alternativa moralläror. Det vore bra om vi kunde få muslimer att bekänna sig till upplysningens värderingar. Om vi som är anhängare av upplysningen misslyckas med detta, kan vi vädja till de kristna kyrkorna att vinna så många som möjligt av de muslimer som bor i europeiska getton." (utifrån den svenska textöversättningen från engelska)
Därefter diskuterar svenskarna i studion saken. Dick Erixon förklarar att han inte är lika pessimistisk som Ayaan Hirsi och han tror istället att vanliga muslimer bara lever sitt vanliga liv och i takt med att de integreras i det västerländska samhället så kommer de att - om vi står upp för det - att acceptera te x yttrandefriheten. Han förklarar vidare att även om det står saker i Koranen som gör det svårt för muslimer att integreras så står det också saker i bibeln som kristna inte lever efter. Religionen är bärare av värdefulla värderingar och moraldiskussioner men tidsdräkten för dessa är inte lika viktig eftersom den är skriven på 700-800-talet (inflikar Hellner i anspelning på Koranen) - något Erixon instämmer med, som fortsätter med att säga att det gäller att få religionen att handla om den egna utvecklingen och den personliga vägledningen inte den politiska biten.
Problemet med det resonemanget - som ofta framförs av personer som helt enkelt är okunniga om kristen respektive muslimsk teologi - är dock att det är just där skon klämmer ifråga om islam. Den islamska teologin - till skillnad från den kristna - handlar i grunden inte om den personliga relationen till Allah, det handlar om ett teokratiskt statsskick. Det till skillnad från kristendomen som även om teologin kan användas för att motivera statsskick, samhällsvärderingar et c så utgör dessa saker inte kärnan i tron. Medan Jesus talade om att hans rike inte var av denna världen, och inte något som människor kunde se och peka på till det yttre, så talade Mohammed på precis motsatt sätt. Islam är en extremt ritualbaserad religion, och genom den islamska historien så har muslimer nästan alltid i alla sammanhang förföljt sufister som menat att det transcendenta/Allah ska sökas genom en inre personlig strävan (och även i fall när sådan förföljelse inte skett så har de sufister som ansett detta inte satt det i motsättning till de yttre sharia-lagarna).
Mohammed själv predikade en militant spridning av tron - och spred den själv med svärdet i hand under sin levnad över arabiska halvön. Efter hans död skulle de fyra rättledda rashidun-kaliferna (rättledda i sunnimuslimernas ögon) sprida islam med svärd in i nuvarande Irak och Iran, och norrut över nuvarande mellanöstern ända upp till dagens Turkiet där de stoppades av det kristna östromerska riket vars huvudstad då hette Konstantinopel efter romarrikets förste kristna kejsare. Mellanöstern - inklusive Egypten och länderna runt Afrika - var en gång helkristet. Det pg a att kristna under kristendomens första tre århundraden fick människor att självmant bli kristna. När kristendomen sedan blev statsreligion så uppkom vissa konflikter där kristna kejsare och politiker med svärdet i hand tvingade icke-kristna att inte längre utöva sin religion - men överlag så kristnades romarriket utan någon som helst politisk inblandning (Apostlagärningarna i bibeln berättar begynnelsen på den historien).
Islam erövrade dock romarriket (som på 600-700-talet dock givetvis var rejält splittrat i ett öst och västromerskt rike) med våld. När den andre rättledda kalifen Umar intog Jerusalem år 636 så refererade Jerusalems patriark till denne som den ankommande Antikrist. I nuvarande västerländsk vänsterdiskurs så påstås ofta att muslimerna var toleranta, och att många hade det bättre under muslimskt styre än under kristet. Vid vissa tidpunkter, och i vissa sammanhang så var det sant. I kristendomens (christendom, dvs den politiska kristendomens) mörkaste stunder, och i islams ljusaste stunder - så hade te x judarna det mycket bättre under muslimskt styre än under kristet. Men det är en snedvinkling av historien att lyfta fram det som exempel på muslimsk tolerans eftersom det alltid rört sig om en tolerans baserad på underkastelse.
Betyder detta att det inte finns någon modern västvänlig islamsk teologi?
Nej, det gör det inte - för sådan teologi finns. Jag har en i en av mina bokhyllor ett antal rader fyllda med böcker om islam och islamsk teologi. En av de bästa böcker jag läst om demokrati och Islam är Benazir Bhuttos bok "Reconciliation: Islam, Democracy and the West" (finns på svenska också men jag köpte den på engelska så fort den kom ut häromåret). Där försvarar hon utifrån islam demokratin och demokratins grundläggande principer. I boken menar hon att islam har "kapats" av terrorister, men att sann och ursprunglig islam är tolerant, öppen och förenlig med demokrati. Som argument för detta anför hon vissa koran-suror (som te x standard-suran 5:32) och påtalar att jihad i första hand innebär en inre, inte en yttre kamp. Hon hänvisar också till att extremism även finns i andra religioner (te x de kristna som spränger abortkliniker i USA). Hon menar också att islam inte tvångskonverterar. Vidare förklarar hon att det var denna toleranta islam hon själv växte upp med, och att hon och hennes syster och två bröder uppfostrades på samma sätt; jämlikt med samma ansvar och samma möjligheter. Till försvar för kvinnor inom islam så menar hon att kvinnorna i Mohammeds samhälle hade många rättigheter som först senare skulle försvinna.
Benazir Bhuttos bok är mycket läsvärd och hennes död 2007 var en stor tragedi för såväl Pakistan som för islam och omvärlden. Det jag själv tyckte var mest slående med hennes bok var att det var svårt att uppfatta den som något annat än genuint äkta. Benazir Bhutto var en kvinna som ville väl och hade en mycket god vilja. En vilja som skiner igenom väldigt tydligt och som gjorde ett väldigt starkt intryck även om jag inte ansåg att alla hennes argument höll. (Den genuina viljan har inte alla "moderata muslimer" och det finns många exempel på sådana som målar upp en bild av "moderat islam", men främst för att de vill förändra västvärlden, inte för att de vill förändra islam).
Problem med många av hennes argument finns dock, och består i (och hon hänvisar till muslimska teologer hon önskar fördes mer fram i ljuset som också argumenterar för att islam i grunden var tolerant och öppet och att dagens islam därför också måste bli det) att det är argument vars trovärdighet är väldigt lätt att starkt ifrågasätta. Al Qaida, Hamas och de diverse militanta islamisterna runtom i världen har nämligen inte hämtat sina idéer från tomma intet så som man ibland får intrycket av om man bara läser moderata muslimers syn på islam och radikal islamism. För på samma sätt som Bhutto mfl åberopar det "ursprungliga islam" för att motivera demokrati och tolerans, så åberopar de radikala islamisterna också "det urpsrungliga islam" för att motivera vad vi i väst skulle beteckna som våld och terror. Och faktum är att de militanta islamisterna mer än gärna diskuterar vad "sann islam" är för något med moderata muslimer. Bin Ladin har exempelvis gjort detta många gånger. I ett brev av (eller som i alla fall godkänts av) Bin Ladin personligen (citerat från Raymond Ibrahims bok The Al Qaeda Reader), så ifrågasätter Bin Ladin de grunder på vilka de "moderata muslimerna" menar sig stå på för att motivera sin samexistens med väst, och skriver:
”As for this atmosphere of shared understandings, what evidence is there for Muslims to strive for this? What did the Prophet, the Companions after him, and the righteous forbears do? Did they wage jihad against the infidels, attacking them all over the earth, in order to place them under the suzerainty of Islam in great humility and submission? Or did they send messages to discover “shared understandings”…?”
Den frågan besvaras ganska enkelt genom att rent objektivt studera den muslimska historien, och alla som gjort det kan ganska tydligt se att det romerska rike som kristnades på fredlig väg, några århundraden senare inte islamiserades på samma fredliga sätt (något detta YouTube-klipp skildrar smått humoristiskt).
Bin Laden skriver vidare att Mohammed gav folken tre alternativ, konvertera, betala jizya (den muslimska "skyddsskatten", som vi idag skulle betrakta som ett extremt apartheidsystem) eller dö, och besvarar sedan retoriskt sin tidigare frågeställning:
”Thus our talks with the infidel West and our conflict with them ultimately revolve around one issue… – and it is: Does Islam, or does it not, force people by the power of the sword to submit to its authority corporeally if not spiritually? Yes. There are only three choices in Islam: either willing submission; or paymet of the jizya, through physical though not spiritual, submission to the authority of Islam; or the sword – for it is not right to let him [an infidel] live. The matter is summed up for every person alive: Either submit, or live under the suzerainty of Islam, or die.“
Bin Laden gör således här väldigt tydligt att islam inte handlar om "den inre väg" som vi i väst gärna vill att muslimer ska slå in på istället för "politisk islam".
Sekulära västerlänningars syn på islam och på religion, är ofta ett av två synsätt: antingen anser man att alla religioner är dåliga, eller så anser man att alla religioner är bra och innehåller någon slags moralisk vägledning, viktig för mänskliga civilisationer (Det finns andra synsätt också: vänstern anser te x att islam är helt okej, men inte kristendomen, men det beror snarare på ett klassperspektiv än på teologisk samhörighet). Det är dock inte så enkelt. Kristendomen är (enligt mig - och uppenbart också enligt Ayaan Hirsi Ali) på otaliga grunder en avsevärt bättre religion än islam.
Det hade varit önskvärt om "sann och ursprunglig islam" var så som Benazir Bhutto (och en rad andra) menar att det var. Det hade varit önskvärt att se Mohammed vara en lika trevlig person som Jesus och te x förespråka att stening av äktenskapsbrytare var fel, istället för att - som Mohammed gjorde - mena att det var rätt. Men så är helt enkelt inte fallet. Och det gör att hur många bra muslimer (som Benazir Bhutto, som jag har stor respekt för) det än må finnas, så kommer "radikal islam" aldrig att försvinna just pg a att de har argumenten och teologin på sin sida. Det gör också att jag måste hålla med Ayaan Hirsi Ali - Islam är och kommer att vara väldigt svårt att reformera inifrån.
Det betyder inte att det är kört för muslimska länder, eller muslimer runtom på jorden. Men hoppet för dessa ligger i första hand inte i att deras teologiska ideologi reformeras, utan i vår västerländska (och tveklöst katolska/kristna) syn på att människan har ett inre samvete - en moralisk kompass - som totalitära ideologier inte kan tvätta bort, utan på sin höjd bara förtrycka. När människor dock ges möjligheten till frihet (som måste implementeras på olika plan, socialt, politiskt etc) så kommer de dock inte att välja dessa totalitära idéer utan föredra den frihet de måhända länge har förtryckt men djupast sett strävar efter.
USA:s tidigare president George W. Bush byggde sin utrikespolitik på den principen. Och jag håller med både honom och Ayaan Hirsi Ali.
(De som eventuellt vill läsa några av mina längre utläggningar om islam rekommenderas att läsa mina två kommentarer till Obamas tal till muslimvärlden som länkas här nedan.)
Se även tidigare inlägg:
Vänstern och islamisterna 20100405
En första analys av Obamas tal till muslimvärlden 20090605
En andra analys av Obamas tal till muslimvärlden 20090605
Katolska kyrkan i rätt perspektiv 20100414
Påvens påskbudskap 20100403
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar