Chris Matthews diskuterar här tillsammans med Howard Fineman från Newsweek och Eugene Robinson från Washington Post, som konstaterar att den republikanska sydstatskonferensen i Lousiana var republikanernas roliga konvent där alla tråkiga republikaner lämnats utanför. De diskuterar också förändringen inom det republikanska partiet sedan 2008 med libertarianernas och Ron Pauls framträdande ställning, som i en straw poll-omröstning på konferensen kom på andra plats på frågan om vem deltagarna ansåg borde bli partiets presidentkandidat, Paul fick 438 röster vilket var 1 röst mindre än Mitt Romney som fick 439 röster och således vann. Ron Paul vann dock en liknande omröstning på årets CPAC och skillnaderna för hans del från 2008 och 2010 är enorma, där Paul har gått från att vara i princip ingen, till att bli en av de mest inflytelserika personerna inom partiet.
Jag anser själv att SRLC 2010 för republikanernas del var en givande konferens. Sådana här konferenser (som de har ganska många av, te-party-konferensen, CPAC och nu denna) gör partibasen entusiastisk, och gör också partiet enat och fokuserat kring de centrala frågeställningarna. Det var på CPAC 2009 som det på allvar stod tydligt att de republikanska ledarna efter förlusterna 2008 bestämt sig för att vägen att gå var till höger, inte mer mot mitten. Så har de också gjort tämligen konsekvent i ett års tid och det råder inga tvivel om att de lyckats få partibasen engagerad. Ett engagemang konferenser som denna upprätthåller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar