Ofta hör vi nuförtiden talas om keynesianism, monetarism och ibland även den österrikiska skolan. Men vad innebär dessa olika teorier? Jag tänker här försöka undvika att gå in i allt för stor detalj, utan kommer att bara kort förklara de olika principerna och framförallt hur de som stöder en viss skola tycker att den här krisen bör och borde ha hanterats.
Keynesianska skolan
"På lång sikt är vi alla döda"
Den keynesianska skolan heter som den gör eftersom idéerna som ligger till grund för den utvecklades av John Maynard Keynes, en brittisk ekonom som var aktiv främst under 1930- och 1940-talet fram till hans död 1946. Keynes förespråkade aktiva regeringsinsatser under lågkonjunkturer - visserligen kunde marknaden rensa upp själv, men det tog för lång tid. På lång sikt vänder marknaden alltid uppåt, men på lång sikt är vi alla döda, menade han. Staten kan inte bara se på när aktiemarknaden faller och människor tappar jobben, istället måste man själva köpa upp varor från företagen för att människor ska kunna vara fortsatt anställda. Budgetunderskott under lågkonjunkturer är inget problem - det tar man igen så fort det blir högkonjunktur igen.
Dagens keynesianer är mer inriktade på monetära åtgärder (alltså åtgärder från Riksbanken) än fiskala åtgärder (justeringar i skattenivåerna och liknande åtgärder från regeringen). Keynes idé om att sänka skatter i lågkonjunktur och höja dem i högkonjunktur har till stor del ersatts av idén att Riksbanken bör öka penningmängden i lågkonjunktur, sedan försöka sänka den (eller rättare sagt strama åt inflationen) i högkonjunktur. Denna lösning är lättare genomförd politiskt; det är alltid svårt att höja skatterna som politiker, medan en ökning respektive åtstramning av penningmängden är lättare genomförd då Riksbankens ledning inte behöver oroa sig för något omval.
Krishantering: Keynesianerna stödde och tog initiativet till de bailouts som genomförts av USA. Den enda anmärkning de flesta har är att de borde varit större, och det finns fortfarande de som vill ha en tredje bailout. Keynesianer är de ekonomer som har störst tilltro till staten och förespråkar hårda statliga regleringar av bankerna.
UPPDATERING: I vår 7:e podcast från juni 2012 beskriver John Keynesianismen mer ingående.
Monetarism
"Allt regeringen kan göra kan marknaden göra dubbelt så bra, och till halva priset"
Monetarismen utvecklades främst av Milton Friedman. Denna skola är mer grundad på matematik än någon annan, och den går ut på att regeringen bör hålla penningmängden stabil, alltså ha lika hög inflation (de flesta monetarister vill ha en väldigt låg inflation eller ingen alls) varje år. I lågkonjunkturer bör man dock öka penningmängden för att kompensera för ett fall i priser.
Monetarister utgår ifrån att marknaden är rationell, att bubblor är ovanliga eller inte kan uppstå (åtminstone inte av sig själva), och att regeringen därför inte bör lägga sig i. De flesta monetarister förespråkar en flytande valuta som inte är uppbackad av någon råvara, men utöver Riksbankens uppgift att reglera penningmängden anser de inte att regeringen har någon större uppgift att spela. Attityden beskrivs i citatet ovan - om det behövdes investeringar i till exempel sjukvården så skulle marknaden redan ha investerat där; regeringen kan inte vara mer effektiv än marknaden, och om konsumenterna inte vill köpa en viss vara, så är det inte regeringens sak att tvinga dem genom att beskatta dem och sedan spendera skattepengarna på den varan.
Krishantering: Monetarister är emot deflation (negativ inflation), och därför förespråkar de statliga åtgärder för att hålla inflationen på samma stabila nivå (som sagt oftast 0). Monetarister har därför inget i princip emot bailouts och dylikt, men de är emot ökade regleringar eftersom marknaden enligt dessa kan reglera sig själv. Monetarister tror inte heller att lågkonjunkturer orsakas av strukturella problem i ekonomin, utan mest kortsiktiga problem som att flera marknadsaktörer (företag och konsumenter) gör felaktiga bedömningar samtidigt.
Österrikiska skolan
"Vi behöver en regering som är stark nog att inte utnyttja all makt den inte borde ha"
Denna skola är den mest radikala av de tre; den förespråkar en återgång till guldmyntfot (alltså att pengarnas värde ska definieras i guld) och anser att valutor bör vara privata (huruvida det även ska finnas en nationell valuta finns det olika meningar om). Inflation är det värsta hotet mot friheten om du frågar de österrikiska ekonomerna; det är en hemlig skatt som endast gynnar regeringen och de företag regeringen vill gynna. Det som främst definierar den här skolan är misstron mot regeringen. På många sätt påminner den om den monetaristiska skolan. Man kan säga att den monetaristiska skolan rekommenderar en viss politik, medan den österrikiska anser att ingen politik är den bästa politiken.
Flera österrikiska ekonomer vill införa frivillig beskattning, och vissa går till och med så långt som att vilja avskaffa staten.
Den österrikiska konjunkturcykeln är också något som utmärker skolan; teorin går ut på att konjunkturcykeln inte är naturlig på något sätt utan skapas genom att riksbanken trycker upp pengar, skapar inflation, och sedan när de slutar eller drar ner på upptryckningen så kraschar allting. Under den tid som pengar trycks upp så är lån lättillgängliga och människor spenderar mer än de tjänar, och därför följer nödvändigtvis en tid då människor måste spendera mindre än de tjänar för att betala tillbaks lånen, och det är då lågkonjunkturen infaller.
Krishantering: Regeringen bör inte genomföra några åtgärder överhuvudtaget i kris, utan bör bara i allmänhet låta marknaden agera fritt. Österrikiska ekonomer var de som var mest kritiska mot de bailouts som genomförts under Bush och Obama.
Sammanfattning
Jag tänker inte i detta inlägg argumentera för någon av de tre ovanstående skolorna; syftet med att skriva det var endast informativt. Dock för den som är mer intresserad av mina egna ståndpunkter så rekommenderar jag mitt inlägg om keynesianismen där jag argumenterar för att denna ideologi lätt kan leda till en grogrund för totalitarism.
John Gustavsson
Se även tidigare inlägg:
Keynesian economics and its totalitarian consequences 20090908
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar