Jag har själv inte läst boken, men recensenten Dustin Steeve skriver:
At the foundation of all economic activity are moral agents acting either morally or immorally. Though economic activity can be measured by data points of wealth creation and productivity, ultimately economic actions are measured by a moral standard of just, unjust, good or evil. To this end, capitalism is the economic system that is most just and good, most consistent with Judeo-Christian belief about God’s order of things. “Despite its flaws, failures, and imperfections, capitalism remains the most moral choice among the world’s economic systems… it best honors the human person, and is the way in which we can most productively order our lives,” Hill and Rae conclude.
Recensenten skriver vidare hur författarna utöver att de utifrån en teologisk utgångspunkt försvarar kapitalismen också tar upp invändningar många kristna kan ha mot kapitalismen - däribland synen på kapitalismen som ett system anpassat för girighet - en egenskap som av somliga nyliberaler hypas till något gott, eftersom det kan fungera som drivkraft till något produktivt, men som författarna tar avstånd ifrån:
Critics contend, for example, that capitalism is all about greed. To this, Hill and Rae eschew the Randian argument that greed is good and instead offer the counter that, “greed is fundamentally a matter of the human heart, not of any economic system… Of course, greed comes out in capitalism. But greed is hardly unique to capitalism. In fact, greed flourished under various forms of socialism, and avarice is often the most blatant among dictatorships in the developing world.”
Författarna tar också upp den senaste ekonomiska krisen, som de menar hade grund i att individer agerade girigt - inte i att kapitalismen misslyckades:
They conclude that the crisis resulted primarily from a failure of individual actors to act virtuously, not from any glaring fault with capitalism itself.
Författarna motsätter sig också bailouts, eftersom sådana belönar ansvarslöshet - men invänder inte mot all statlig inblandning och anser att kapitalismen bör "balanseras" av såväl regeringsbestämda begränsningar och moralläror från kyrkor och samhället överlag.
Boken är bara 160 sidor och fungerar enligt recensenten som ett enkelt apologetiskt försvar för kapitalismen.
Vad jag finner mest intressant med boken är dock att den utgår från en kristen (protestantisk) utgångspunkt. Här i Sverige finns föga, om ens något försvar för kapitalismen på kristna teologiska grunder. I USA är situationen givetvis omvänd, där majoriteten av de (klassiskt vita) evangelikala (frikyrkliga bibelfundamentalister från olika samfund) tillhör det som löst kan betecknas som "den kristna högern". På senare år har dock även en kristen vänster uppstått, med personer som Jim Wallis i spetsen. Problemet med dessa - på samma sätt som problemet med vänsterkristna i Sverige - är förstås att de inte kan ekonomi. Det är sällan man hör dem diskutera ekonomisk teori, deras debatter tar sig istället alltid utgångspunkt från moraliska dilemman på en nivå som de själva har förmåga att förstå. Te x: en bilfabrik lägger ner och en mängd arbetare varslas. Den moraliska kontentan: Den giriga kapitalistiska bilfabriken är elak och arbetarna är det synd om, och eftersom det borde vara viktigare att värna arbetare än bilfabriken och dess ägare men det inte är vad som görs, så innebär det att kapitalismen är dålig.
Sådana argument blir onekligen resultatet av ett tänkande där allt på alla nivåer måste bedömas utifrån en individuell moralisk utgångspunkt - vilket är problemet med protestantisk vänsterkristendom. (Med samma slags förenklade resonemang blir krig alltid dåligt eftersom krig dödar människor, och att döda människor är inte bra.)
I USA har evangelikala dock (till skillnad från trosfränder i Sverige), positivt nog, väldigt länge lyckats med motsatsen: nämligen att se helheten och förstå kapitalismens övergripande överlägsenhet. Något The Virtues of Capitalism: A Moral Case for Free Markets än en gång verkar vilja påminna om. Men man har förstått detta utan att missa det som många sekulära nyliberaler missar: nämligen vikten av egen moral för att kapitalismen ska fungera. Både vikten av en egen personlig inre moral som motverkar girighet etc. Men också en yttre frivillig strävan efter att med de pengar man tjänar hjälpa dem som har det sämre. Utan dessa egenskaper kan kapitalismen nämligen inte fungera (vilket dock inte innebär att något annat system -långsiktigt- skulle fungera bättre). Ett av mina favoritcitat av min politiska favorittänkare Thomas Jefferson lyder:
"No government can be maintained without the principle of fear as well as duty, good men will obey the last but bad ones the former only. If our government ever fails it will be from this weakness."
Dvs från svagheten i det faktum att om människor förlorar sin inre moraliska kompass så kommer också det fria kapitalistiska samhället att få mycket svårt att fungera. Lösningen är dock inte ett mer socialiserat samhälle, där ansvarslös frihet ersätts med ansvarsfull ofrihet. Lösningen är istället att individer lär sig att ta personligt moraliskt ansvar, för såväl sig själva som varandra. Och där fyller enligt författarna, såväl kyrkor som samhällsnormer överlag, en viktig roll.
Den politiker jag anser på ett nästan perfekt sätt förstod den balansgången var förstås George W. Bush - som drev en konservativ ekonomisk politik (även om TARP kan ifrågasättas - också av mig ;) -) - utan att fördenskull missa de mänskliga behov som liberalismen/socialismen önskar bemöta. Bushs medkännande konservatism är måhända inte lösningen på dagens problem i USA (som pg a den ekonomiska situationen, stor statsskuld, expanderade regeringsprogram etc - istället behöver en mer klassisk konservatism med nedskärningar och skattesänkningar, precis som de flesta läger inom det republikanska partiet förespråkar). Däremot lyckades Bush på alldeles förträffligt sätt med att på en politisk nivå implementera Jeffersons påbud.
Källa: Evangelical Outpost
Se även tidigare inlägg:
USA och den svenska pacifistiska kristna vänstern 20091022
Julian Assange injuden till Sverige av Broderskapsrörelsen 20100812
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar