Faisal Raufs resonemang är förstås ett felaktigt sådant (möjligtvis är det inte det i vänsterakademiska kretsar). Det finns många problem med moskébygget i New York City och med imam Faisal Rauf, men det här klippet är ett bra exempel på ännu en aspekt: Likt så många muslimska vänsterakademiker som talar inför västerländsk publik så gör Raufs ett ganska gott intryck. Han talar lugnt, sansat och besvarar frågor med en smula avväpnande humor.
Faisal Raufs sansade, kontrollerade och mer än något annat - kunniga framtoning, gör det svårt för studenter att ifrågasätta honom. Och trots att klippet ovan är fyllt av rena dumheter och missledande information så tycks ingen av eleverna reagera på detta - det helt enkelt pg a att de inte har kunskaper nog att själva kunna se igenom Raufs missledande resonemang, istället skrattar eleverna lite lätt när Raufs trycker på sina egna retoriska knappar.
Vad i hans resonemang var då fel? Allt för mycket. Några exempel:
Raufs skämtade i princip bort den kvinnliga elevens fråga om det fanns någon drivkraft i religionen (Te x 70 jungfrur) för att motivera självmordsbombare. Istället för att besvara frågan så säger Rauf att frågan är vanlig och att kvinnor frågar samma sak, och att Koranen säger att de också kan få vad de önskar. Trevligt för alla av muslimska män sexuellt undertryckta kvinnor som nu tror på Koranen. Men det ger inget svar på frågan. Det dock inte för att något svar inte finns (tvärtom, det finns mängder av bevis som indikerar att tanken på jungfrurna i paradiset motiverar unga män till att ta det slutgiltiga steget för att våga bli självmordsbombare). Imamen ifråga tar dock inte ens upp ämnet, utan avfärdar frågan genom att skämta bort den.
Hans tal om Al Qaidas kontra USA:s ansvar för civila dödsoffer är ännu mer absurt. Faisal Rauf sa så här:
"We tend to forget, in the West, that the United States has more Muslim blood on its hands than al-Qaeda has on its hands of innocent non Muslims. You may remember that the US lead sanction against Iraq lead to the death of over half a million Iraqi children."
Att jämföra sanktionerna mot Saddam Husseins Irak med Al Qaidas blodiga dåd - och därifrån dra slutsatsen att USA har mer blod på sina händer gällande oskyldiga muslimer än Al Qaida utgör en parallell så fylld av brister att den är svår att dementera, eftersom de som köper ett sådant argument har en så dålig grundförståelse för historia och perspektiv. Men låt mig ändå göra ett försök:
Lek med tanken att fler civila tyskar dog i andra världskriget än judar som dödades av nazisterna (så var dock i verkligheten inte fallet - nästan dubbelt så många judar dödades av tyskarna än de allierade dödade tyska civila, men lek, för exemplets skull, med tanken). I enlighet med sådan statistik skulle man genom samma resonemang som det imamen ovan för gällande Irak och Al Qaida kunna avfärda det horribla med Förintelsen genom att hävda att de allierade hade mer oskyldigt tyskt blod på sina händer än nazisterna hade oskyldigt judiskt blod på sina.
Varför? Jo, just därför att fler oskyldiga tyskar dog av de allierades bomber än oskyldiga judar som dödades av tyskarna.
Återigen; exemplet är fiktivt eftersom det var fler judar än tyskar som dog (bara för att verkligen betona den saken). Men ni förstår poängen? Det vore en ganska absurd jämförelse, och lika absurd är den jämförelse Faisal Rauf gör mellan Al Qaida och FN/USA:s oljeembargo mot Irak under 1990-talet.
Dessutom presenterar Faisal Rauf i sammanhanget fakta på ett ytterst snedvinklat sätt när han hänvisar till tidigare utrikesminister Madelenie Albright. Hon sa i en intervju att de barn som dog pg a sanktionerna (i verkligheten förstås pg a Saddam Hussein, inte främst pg a sanktionerna) var värt priset för att stoppa Saddam. Det var dock ett uttalande Albright lika snabbt tog tillbaka, och i sin självbiografi skriver hon uttryckligen om incidenten - vilket indikerar att hon inte alls tyckte att de döda barnen var "värt priset". Faisal Rauf säger i klippet ovan att han lärt känna Albright - om han verkligen var hennes vän så borde han förstås också ha påpekat att hon inte ansåg att de döda irakiska barnen var värt priset. Eller åtminstone nyanserat hennes uttalande. Det väljer han dock att inte göra. Hur många studenter besitter dock förmågan att se igenom dessa islamistapologetiska retoriska övergrepp?
Det är svårt att inte se en hel del likheter med universitetsmiljöerna i Sverige. Jag har läst en hel del kurser med muslimska lärare som nästan alltid gör i princip samma sak - nämligen duperar unga icke-kunniga studenter som helt enkelt kan för lite för att kunna se igenom sådana lärares argumentteknik.
Klippet ovan visar dock exakt på problematiken med Islamapologeter i väst - de vill (likt vänstern) förändra hela den västerländska självbilden. Islam och muslimer är de oskyldiga - västvärlden är skurken i dramat. Sällan tar muslimer upp det faktum att hela mellanöstern (romarriket) en gång på fredlig väg kristnades - för att sedan några århundraden senare på militant väg tvångskonverteras (islamapologeter brukar hävda att islam inte tvångskonverterar, och att så inte skedde - de har fel, av anledningar jag dock inte har möjlighet att gå in på här och nu.)
Slutligen rekommenderar jag Pat Condells utmärkt tydliga fördömande av moskébygget i NYC.
Se även tidigare inlägg:
Opinionen ger Obama tummen ner för moské-uttalandet 20100820
Pat Condell om moskén vid Ground Zero 20100607
För mer om vänsterakademikers förmåga att förvirra studenter, se följande inlägg:
Svensk akademiker manar Obama till mer fredlig strategi 20100110
Vänstern och islamisterna 20100405
Den svenska vänsterfärgade akademiska eliten 20090108
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar