Blagojevich avlsutar sedan och förklarar att en åklagares uppgift inte är att vinna till varje pris (han själv har varit åklagare) - och han vill fortfarande ha rätt att spela vilka band han vill, av de avlyssnade banden som FBI haft. Han ber således åskådarna om hjälp att få fram sanningen. Han kämpar för sitt livsverk, för sina föräldrar och för att visa folket att han inte är skyldig.
Ett energiskt tal som sedan följdes av applåder - och Blagojevich har fortfarande en skara fanns som brukar applådera när han dyker upp. Här är talet:
Personligen tror jag inte alls att Blagojevich är någon hedersknyffel - men det innebär inte att han är skyldig till de saker som den federale åklagaren Patrick Fitzgerald ursprungligen arresterade och åtalade honom för. Jag följde förra sommarens rättegång ganska noga och de punkter som de federala åklagarna tryckte på ansåg jag var svaga. Desto längre saker gick, desto mer troligt tedde det sig att Blagojevich kanske inte alls var skyldig - och helt uppenbart var att de federala åklagarna slagit på trummorna mycket hårt för att göra något stort av något som var mycket mindre än de hade gett sken av.
Jag har heller inget större förtroende för den federale åklagaren Patrick Fitzgerald (som, vilket ni kanske minns, också försökte få Karl Rove fälld för Valerie Plame-affären trots att han med stor sannolikhet redan från börja visste vem den riktiga läckan var, men som då misslyckades - han försökte dock fälla Rove genom att lyfta fram de mest absurda saker - saker som en "vanlig medborgare" skulle ha väldigt svårt att klara av att skydda sig ifrån).
I Blagojevichs fall är situationen annorlunda eftersom mycket tyder på att Blagojevich faktiskt var en småskurk - men allt indikerar att han var just det och inget värre, något Chicago Tribune förra året beskrev genom att förklara att Blagojevich var en hyena, inte ett lejon (och dem som sett Disneys klassiker Lejonkungen förstår förstås skillnaden). Patrick Fitzgerald har dock uppträtt ungefär som om Blagjoevich vore nutidens Al Capone. Den nya rättegången ska därför bli väldigt intressant.
Artikeln avslutas med att förklara att det politiska klimatet förmodligen bidrog till vad som hände Blagojevich:
I figure that much of this media antipathy is a function of how close Blagojevich was to President Barack Obama's real estate fairy, the convicted influence peddler Tony Rezko.
Obama is the media's saint. Any one or thing that threatens his halo is suspect. And so, Blagojevich had to become our crazed Rumpelstiltskin.
Efter att ha följt Blagojevichs aktiviteter sedan han blev arresterad i december 2008 anser jag att det verkar vara en ganska sund analys. Nu är den politiska situationen förstås helt annorlunda, och Blagojevichs uttalande kan idag inte betraktas som lika provocerande och felaktigt som det uppfattades då. De sakerna borde förstås inte spela någon roll alls för vilka lagens långa arm ska arrestera eller hur rättegångar ska utfalla - men USA har ett rättssystem där bristerna inte bara gäller svarta i södern för 20-30 år sedan, utan där många brister fortfarande finns.
Källa: Chicago Sun-Times
Se även tidigare inlägg:
Blago talar inför High School-elever 20110403
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar