Vad händer nu? Budgetfighten analyserad

Vad händer nu? Om inte USA har en budget vid midnatt så stänger staten. Detta eftersom de federala myndigheterna inte kommer att ha någon budget, alltså inga pengar att bedriva någon verksamhet med. Detta innebär att alla icke-essentiella myndigheter stänger (försvaret kommer givetvis fortsätta med sina krig, men det kommer inte att gå att få tag på pass, adoptera, besöka allmänna parker/naturreservat och så vidare).

Kommer det hända? Detta hände 1995, när Newt Gingrich (killen som nu kandiderar för President, som ni kanske minns) ville visa folket vilken tuffing han var. Han ledde Republikanerna i Representanthuset, medan Bill Clinton var president. När deadline för budgeten gick, så stängde de federala myndigheterna helt enkelt ner. Gingrich, och förresten de flesta andra Republikaner då, trodde att väljarna skulle bli imponerade över hur trogna de var sina vallöften (sitt "kontrakt med Amerika" som det hette). Men det visade sig snabbt att väljarna inte hade röstat FÖR Republikanerna utan MOT Clinton. Det paradoxala är att medan en majoritet av väljarna, då som nu, sade sig vara för att skära ner budgetunderskottet, så var en ännu kraftigare majoritet emot att skära ner på Social Security, Medicaid, Medicare och försvaret (som tillsammans utgör drygt 80 % av budgeten - svårt att balansera budgeten utan att minska på någon av dem, med andra ord).

Man kanske ska sammanfatta det så här: Väljarna vill ha politiker som pratar om budgetunderskottet, men inte politiker som på allvar försöker göra något åt det. Givetvis kommer de valda politikerna att spegla väljarna i det avseendet; mycket snack men lite verkstad.

Pessimistiskt? Ja, men ändå sant. Andra saker som bidrog till att denna "shutdown" som det heter på engelska inte fungerade, var att den var väldigt o-organiserad och ledd av en man med ett lite för stort ego - Gingrich, alltså. Han gick så långt som att säga att en bidragande anledning till att han valde att stänga ner den federala staten var för att han inte fått sitta bredvid Clinton när de åkte på Air Force One, när de båda var på väg hem från Kosovo. Han hade fått sitta längst bak vad jag förstår, och då hade han uppenbarligen blivit så upprörd att han bestämt sig för att ge igen genom att stänga varenda myndighet i landet.

Republikanerna såg att ut ha goda utsikter att vinna valet 1996. Clinton hade försökt genomföra en sjukvårdsreform som innebar ökat statligt inflytande, och Republikanerna hade vunnit båda kamrarna i det följande mellanårsvalet. Men efter denna "shutdown" så vände vindarna, och Clinton kom att framstå som en resonabel mittenpolitiker som desperat kämpade mot den extremistiska Gingrich.

Media var dessutom inte långsamma med att publicera snyfthistorier i nedstängningens spår:

- Barn som skulle åka till Washington DC på klassresa och få en guidad tur runt monumenten blev inte insläppta vid porten utan ombads åka hem. Pressen var såklart där och filmade de gråtande barnen som så länge sett fram emot resan.

- Amerikaner som ville ansöka om pass eller förnya dem kunde inte göra detta utan tvingades besvikna avboka sina resor (ibland var det fråga om affärsresor).

- Adoptioner kunde inte genomföras under tiden. Med medias vinkling så såg det ut som att svältande barn lämnades på barnhem i Afrika bara för att Newt Gingrich ville ha en bättre plats på Air Force One.

Det var Clinton själv som bestämde att just dessa myndigheter skulle stängas ner (essentiella myndigheter kan hållas öppna även utan budget, men vilka myndigheter som är essentiella är ju en tolkningsfråga), just för att att Republikanerna skulle få skulden.

Finns det någonting som tyder på att Obama kommer göra något annorlunda? Självklart inte. Och Boehner, Republikanernas ledare i Representanthuset, är än ännu sämre ledare av en sådan nedstängning än Gingrich var: Han är emotionell (höll på att falla i gråt när Republikanerna vann huset), han är impopulär (Gingrich var i alla fall någorlunda populär FÖRE nedstängandet), och han tror knappast själv på det här projektet - Boehner är en etablissemangspolitiker som kanske tvingas till en nedstängning av de radikala elementen inom partiet. Själv tror han knappast på det; han är en erfaren politiker som minns hur det gick förra gången man försökte. Men för att genomföra något så radikalt som en nedstängning av själva den federala regeringen, så måste man tro på det hela. Hur ska han annars trovärdigt förklara för allmänheten varför de gjort som de gjort?

Risken finns också att en hel generation unga Republikaner går förlorade. Om nedstängningen blir lika misslyckad som förra gången så kommer Marco Rubio, Rand Paul och alla de andra att vara brandmärkta för livet med fiaskot. Varje framtida valkampanj kommer de tvingas förklara sig, och sannolikheten att någon av dom någonsin kommer kunna bli President minskar betydligt - se bara på Newt Gingrich som ständigt förlorar med över 10 % mot Obama i opinionsundersökningarna, trots att det gått 16 år sedan han stängde ner den federala regeringen (det ska dock medges att hans siffror beror på fler faktorer). Så svårt är det att bli förlåten för en sån här grej. Och om vindarna vänder och Demokraterna tar tillbaka distrikt 2012, så kommer såklart Tea Party-republikanerna vara de första som får bita i gräset.

Därför tror jag inte att nedstängningen blir av. Den kommer inte hända. Republikanerna kan omöjligt vara så dumma, jag vill bara inte tro det. Det skiljer bara 5 miljarder dollar (en struntsumma när vi talar om en amerikansk statsbudget på över 3 biljoner dollar) mellan Obamas och Republikanernas budgetförslag, och de fem miljarderna stänger man inte ner regeringen över. Det gör man bara inte. Min gode vän Pablo på The Cross Culturalist har ett utmärkt inlägg om saken.

Snarare så måste Republikanerna, med Boehner i spetsen, ställa till med ett sånt här spektakel för att imponera på gräsrötterna. Men samtidigt måste man backa ur i sista sekund för att inte verka ansvarslösa (då förlorar man mittenväljarna inför valet 2012, och det har man helt enkelt inte råd med).

Därför kommer regeringen inte att stängas ner. Därför kommer det bli en sista-minuten uppgörelse, som kommer bli helt på Obamas termer, eftersom Obama inte har något emot att det blir en nedstängning (som jag förklarat i den här posten så skulle det gynna honom).

Tråkigt för Tea Party-rörelsen, men de verkliga reformerna kommer inte före vi har en Republikansk president.

Jag längtar redan.

John Gustavsson

Se även tidigare inlägg:

Jon Kyl om budget och regeringsstängning 20110408

Obama om budgetförhandlingar och eventuell regeringsstängning 20110408