Säkerhetsläckorna - och varför de misstänks vara knutna till Obama-administrationen

Det har de senaste veckorna pratats mycket om säkerhetsläckor från Vita Huset. Detta efter att det under väldigt kort tid kommit ut saker som bara ett fåtal har god kännedom om, och som borde vara hemligstämplat, men som istället blivit världsnyheter. I synnerhet gäller detta tre saker:

Dels USA:s ökade drönaranvändning i Jemen.

Dels Obamas "dödslista".

Och dels den läckta informationen om cyberattacker mot Iran.

Detta blev dock ett riktigt allvarligt problem efter att senator John McCain tog upp saken och sa att mycket tydde på att läckorna kom direkt från Vita Huset - i syfte att framställa Obama som en stark överbefälhavare inför höstens presidentval.

Detta påstående har Obama förstås tagit avstånd ifrån, men han har låtit sin justitieminister Eric Holder utse två åklagare att spåra upp läckorna ifråga. Här har Fox News ett inslag om saken från för några dagar sedan när detta på allvar började uppmärksammas:



Och här har CNN ett inslag där McCain förklarar varför han anser att läckorna kommer från Vita Huset:



Och här förklarar också den republikanske kongressmannen Peter King på Fox News varför även han anser att läckorna pekar mot Vita Huset:



Obama har som sagt tillsatt två åklagare för att gå till botten med läckorna. John McCain kritiserar dock även den lösningen i detta inslag från MSNBC:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Republikanernas kritik är således skarp. Och oavsett varifrån läckorna kommer eller vilken person som är skyldig - så är läckorna allvarliga och anklagelserna och misstankarna helt klart riktade mot Obama-administrationen. DN skriver här om hur Bob Woodward och Carl Bernstein hoppas att utredningen om detta inte ska leda till någon hetsjakt. Mig veterligen så invände dessa inte mot den nuvarande federala superåklagaren Patrick Fitzgerald när denne bedrev vad som måste betecknas som just en hetsjakt i sökandet efter den som läckt CIA-agent Valerie Plames namn. Sveriges Radio har också här en artikel om saken där man låter artikeln avslutas med att Obama får sista ordet om saken när han på sin presskonferens häromdagen sa om saken:

– Anklagelserna är falska och förolämpande, sa Obama.

Reuters har här en artikel som däremot avslutas med att påminna just om Patrick Fitzgerald och hetsjakten mot Bush-administrationen, och skriver:

Some special counsels, such as Patrick Fitzgerald who conducted an investigation into the leak of the identity of a covert CIA operative that led to the conviction of a senior aide to former Vice President Dick Cheney on obstruction and perjury charges, have been accused of conducting witch-hunts.

När Valerie Palme-affären skildrades i svensk media så gjordes detta nästan alltid negativt i förhållande till Bush-administrationen. 2010 recenserade SVD filmen "Fair Game" som handlar om just Valerie Plame-affären - och där skrev recensenten Jan Söderqvist så här:

Min stora invändning gäller den enorma elefant som står där mitt i rummet och som ingen ser eller talar om: vicepresident Dick Cheney. Det var Cheney som satt på relevant information och som beordrade läckan. Det var Cheney som personligen manipulerade kongressen med sagor om Saddam. Och så vidare. Filmens prioriteringar vad gäller historiens olika aspekter tål att diskuteras.

Naturligtvis var Cheney inte "elefanten i rummet" (och nämnas kan även att filmen ifråga sågades hårt av Washington Posts redaktion) - den riktiga läckan var - vet vi numera Colin Powells biträdande utrikesminister Richard Armitage - den hetsjakt som pågick drabbade dock Karl Rove och Scooter Libby.

Saker som SVD-recensenten säkerligen inte kan särskilt mycket om - och med all säkerhet följde han säkert inte med i svängarna särskilt bra när den här läckan gick het i amerikansk media, likväl var hans syn tydlig: Vita Huset var skyldig till både lögner och läckor.

Nu när Obama-teamet anklagas för ungefär samma saker - fast läcker av betydligt värre slag och större omfattning - så vore det förstås trevligt om någon slags udd kunde riktas mot Obama. Inte för att vi vet att Obama eller någon inom hans team faktiskt är skyldig - utan bara för att det är dit misstankarna faktiskt riktas, och för att man genom att på ett någorlunda balanserat sätt vara öppen för att Obama-administrationen faktiskt kan ha gjort detta agera någorlunda konsekvent utifrån hur man agerade ifråga om Valerie-Plame-affären. Men icke.

Nåväl, hela den här utredningsprocessen kommer att bli mycket intressant. Och John McCain är ingen som slänger ur sig falska anklagelser - faktum är att han enligt min mening gör det i mycket mindre utsträckning än Obama själv brukar göra.