Campbell förklarar hur Bushs bok motbevisar den av många vedertagna bilden av att Bush skulle vara en korkad krigshetsare. Det som inte minst bevisar det sistnämnda, förklarar Alastair, är de brev Bush skrev innan Irakkriget, dels till sin far och dels till sina döttrar. Brev som visar på en president som försökte undvika krig men inte längre kunde ignorera Saddam Husseins trots i kombination med varje underrättelsetjänsts bedömning av att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.
"a threat that could be parked pre-September 11, but not after it", skriver Campbell.
Boken ger, enligt Alastair, också en nyanserad bild av Bushs mellanösternpolitik. Bush förlorade allt förtroende för Yasir Arafat, men var likväl den förste amerikanske president att stödja en palestinsk stat. Campbell skriver:
I rember Bush telling us he had warned the PLO leader that if he lied to him about involvement in terrorism, he would not get back in the White House. "Arafat had lied to me," he writes. "I never trusted him again. In fact, I never spoke to him again."
Campbell fortsätter:
The Bush-haters will say this is just the usual thing of American presidents doing Israel's bidding. But as he points out proudly, he was the first president publicly to call for a Palestinian state as a matter of US policy, against the wishes of the powerful trio of Dick Cheney, Colin Powell and Donald Rumsfeld
Recensenten förklarar vidare hur Bush på ett intressant sätt ger inblick i många av de olika beslut han fattat. För en brittisk läsekrets är besluten kring 9/11, Afghanistan och Irak (och händelserna kring valet 2000) de mest relevanta, men Bush skriver också intresseväckande om hur han resonerade kring te x stamcellsfrågan.
Alastair Campbell avrundar lite längre fram recensionen och skriver att en rättvis bedömning av boken är att den ger folk en chans att få en balans i sin förståelse för George W. Bush - en balans som inte tycks existera:
Bush is unlikely ever to get near the Lincoln league. But a fair-minded assessment of his book should at least allow people a better and deeper understanding of him, the decisions he faced, and how he came to make them. The problem is that balance has for now gone out of the assessment.
Bushs bok är förstås inte det enda att uppväga den kritiska bilden. För den som önskat har det under de senaste tio åren funnits gott om seriös information om Bushs politik. Bushs egen bok kommer dock att bli den mest synliga delen i denna vågskål.
PS: Jag har själv ännu inte läst Bushs bok - men ämnar göra det så snart som möjligt.
Källa: The Guardian
Se även tidigare inlägg:
DN recenserar "Decision Points" 20101125
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar