David Frum om varför Irak inte gick att ignorera

David Frum, en av Bushs talskrivare som lade grunden för begreppet ondskans axelmakter, och vars bok The Right Man var den första insiderbok från Vita Huset under George W. Bush, skriver här i en krönika på CNN om Bushs beslut att gå in i Irak, där han försvarar Bushs beslut genom att varva citat från Bushs nya bok och sina egna erfarenheter.

Frum skriver bland annat:

The question most readers will bring to George W. Bush's memoirs can be put into just two words: "Why Iraq?"

Han citerar sedan ett stycke ur Bushs bok där Bush förklarar hur Saddam Hussein fyllde alla kriterier på att utgöra en farlig stat - och att om sådana stater ignorerats tidigare, så kunde de efter vad man bevittnat under 9 11 nu inte längre ignoreras. Bush skriver:

Through the lens of the post-9/11 world, my view changed. I had just witnessed the damage inflicted by nineteen fanatics armed with cutters. I could only imagine the destruction possible if an enemy dictator passed his WMD to terrorists."

Frum kommenterar sedan det hela:

That's the key point: After 9/11, threats that previously glanced off all of our attentions suddenly rose to dominate our minds.

David Frum påminner sedan om det klimat som rådde efter 9 11. Om de otaliga hotbilder presidenten var tvungen att ta ställning till, och den tydliga känsla av fara han även själv kände:

Had you asked me then, I would have told you: I am certain I will die in the next two years. If it isn't botulinum toxin breathed into the air conditioning, then it will be a car bomb on 17th Street. If not a car bomb, then a sniper will open fire inside the Pennsylvania Avenue Starbucks where so many White House staffers picked up their morning caffe latte.

I wrote a new will that October. I doubled my insurance coverage. My wife and I started uncorking and drinking the best bottles of wine in the cellar -- might as well enjoy them while we still could.

Han fortsätter sedan att citera ur Bushs bok som där förklarar att han hade hoppats att diplomati skulle fungera, men citerar sedan ett stycke som förklarar varför man gick till attack mot Irak och hur 9 11 förändrat situationen för Saddam Hussein:

"I remembered the shattering pain of 9/11, a surprise attack for which we received no warning. This time we had a warning like a blaring siren."

Frum avslutar sedan:

The U.S. had been accepting risks from Saddam Hussein for more than a decade. Suddenly those risks were now intolerable. And for all the grief and cost of Saddam's removal, that particular risk now threatens the United States no longer.

Vad jag finner intressant med just David Frum är att många svenska skribenter som vanligtvis är mycket kritiska till president Bush och dennes kabinett tycks ha ett slags överseende med Frum. De räknar denne som den mer "intellektuelle" i Bush-kabinettet - i deras ögon i motsats till Bushs andra medarbetare. Ungefär på samma sätt som svensk media åtminstone för en tid betraktade Colin Powell som den mer "moderate" kabinettsmedlemmen, i motsats till te x Dick Cheney.

Jag har läst de flesta böcker som de fd Bush-medlemmarna från Bushs kabinett skrivit. David Frums bok läste jag för flera år sedan, och läste om igen för typ två veckor sedan - och Frums bok är inte den mest ingående. Han kom in sent i leken och lämnade Vita Huset tidigare än de flesta - och inte pg a att han ogillade Bush. Men det är en bra bok som skildrar Bush både rättvist och positivt.

Vad som är intressant är dock hur svenska reportrar önskar framställa denne positivt. Jag noterade för några dagar sedan att den svenske (fd) SVD-bloggaren Martin Gelin kommit ut med en pocketutgåva av sin bok Det Amerikanska Löftet - där han inledningsvis tackar just David Frum. Och Erik Åsard som skrivit boken Den Sårbara Supermakten - där denne är synnerligen obalanserad i sin skildring av George W. Bush, likväl håller en mer nyanserad ton i beskrivningen av David Frum.

De är svårt att inte tro att detta görs för att måla upp en motsatsbild, som syftar till att stärka en redan existerande nidbild: Frum är smart - Powell är sansad - i motsats till Bush respektive Cheney.

Ett bra exempel på denna teknik är te x DN:s web-TV-beskrivning av Bushs nya bok.

Själv gillar jag David Frum - däremot gillar jag inte användandet av honom som ett sätt att måla Bush-administrationen överlag i dålig dager. Och jag undrar om han själv skulle uppskattat att så gjordes.

Källa: CNN

Se även tidigare inlägg:

Bush intervjuas av RealClearPolitics 20101115

Recension: Den sårbara supermakten 20100930