Glenn Beck reflekterar här över dådet i Arizona och skuldbeläggandet av te-party-rörelsen. Beck menar att media fokuserar på fel saker, och skuldbelägger fel grupper. Han för ett alldeles utmärkt resonemang - ta en titt:
Det går att ifrågasätta visheten i att använda kikarsikten på en karta för att markera de platser man med politiska medel vill förändra. Incidenten utgör en av många liknande små dumheter som tycks följa i spåren av Sarah Palin, som antingen inte bryr sig om att putsa sina kanter, eller låter bli bara för att få en orsak att kunna stämpla media som liberalt och elitistiskt när de uppmärksammar sakerna. Men det innebär inte att Palin bar någon skuld till dödsskjutningen. Inget indikerar att hon ens skulle ha varit en faktor. Som Glenn Beck konstaterar så är sådana anklagelser lika dumma som att anklaga Jodie Foster för John Hinckley Jrs mordförsök på Ronald Reagan.
Jag själv anser inte heller att våld direkt bör härledas till videovåld, dataspel, eller aggressiv musik. Så egentligen är det en icke-faktor. Men eftersom sådana externa faktorer lyfts fram för diskussion och te-party-rörelsen fått bära ett visst mått av skuld, trots att dessa inte på något sätt uppmanar till våld, så kan det vara värt att påminna lite om historien.
Jared Lee Loughner hade med största sannolikhet inte lyckats med att skjuta president Obama. Säkerheten kring en amerikansk president är numera rigorös och utan att ha någon aning om vad som skulle krävas för att "lyckas", så vågar jag påstå att Loughner inte skulle ha lyckats med det. Men låt oss leka med tanken att han skulle ha lyckats.
2006 släpptes filmen "Death of a president" som handlar om ett fingerat mord på president George W. Bush. Om Bush hade blivit mördad så det bero på gärningsmannen i sig, inte på filmen eller dess producenter. Majoriteten biobesökarna skulle inte ha tolkat filmen som en uppmaning att faktiskt försöka mörda president Bush. Men om någon trots allt hade gjort det, så skulle man naturligtvis ställa sig frågan hur vettigt det verkligen var med filmer som skildrar fingerade mord på, i det fallet, en då sittande president?
Det skulle då vara lätt att konstatera att filmproducenterna bakom en sådan film - om än oskyldiga själva - bar ett mycket tyngre ansvar än Jodie Foster och Sarah Palin. I den här debatten kan det vara värt att kommas ihåg. Te-party-rörelsens kritik mot Obama är inte lika arg och hätsk och aggressiv som den som riktades mot George W. Bush (te-party-folket är i stor utsträckning snälla evangelikala frikyrkokristna, som måhända äger vapen och är upprörda på Obama för att denne i deras ögon driver socialistpolitik, men de är generellt inte aggressiva och hatiska. Vilket inte kan sägas om folket som hätskt demonstrerade mot president Bush - dessa var det svårt att få uppfattningen om att det inte bara ogillade, utan rent av hatade honom personligen).
Se även tidigare inlägg:
Om Giffords och den hätska retoriken 20110110
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar