Japan, USA och atombomberna 65 år senare

65-årsdagarna efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki har just passerat. USA skickade för första gången en representant för att delta på minnesceremonin i Hiroshima dit ambasadör John Roos åkte. Roos förklarade att världen nu borde arbeta för att avskaffa kärnvapen och sa:

"For the sake of future generations, we must continue to work together to realize a world without nuclear weapons,"

USA:s medverkan i ceremonin välkomnades av Hiroshimas borgmästare Tadatoshi Akiba som i ett tal vid ceremonin sa:

"We are encouraged that our voice is being heard. It is the wish of the survivors of the bombing that the voices of peace will be heard."

Synen på atombomberna är en fråga som till viss del splittrar USA och Japan. Medan USA överlag anser att atombomberna var nödvändiga, så anser japaner överlag att det var bruk av övervåld för att få kriget att ta slut (observera dock att motståndet inte är totalt och att många japaner också stöder atombomberna av ett Japan tämligen annorlunda från dagens demokrati - på samma sätt som det förmodligen fanns tyskar som också stödde bombningarna av Dredsen där argumenten är likadana om att de allierade använde onödigt mycket övervåld).

Likt de flesta historiska händelser så kan atombomberna givetvis diskuteras - de måste dock sättas i sin historiska kontext. Japan under andra världskriget var en totalitär imperiemakt (vilket förstås inte innebär att varje enskild japansk soldat var totalitär, grym eller ond) - en makt som USA besegrade, och i Rhode Island firas än idag de allierades seger över Japan på the V-J day som hålls den andra måndagen i augusti varje år.

Den konservativa bloggen Blogs for Victory citerar här från boken Japan’s Imperial Conspiracy, Volume 1 av David Bergamini, som beskriver några av de japanska styrkornas illgärningar i invasionen av Kina, som ett exempel på den totalitära makt man kämpade mot:

…Late on Tuesday morning, when Nanking had been in Japanese hands for thirty-six hours, former Tokyo secret police chief Nakajima and his 16th division rolled in to town through the Water Gate in trucks and armored cars. he had been delayed by the capture of some 10,000 prisoners at the last moment. All through night his men has been busy herding the prisoners drove by drove to the edge of the Yangtze. They had worn their fingers to the bone pressing machine-gun triggers. At least 6,000 of the prisoners had died. Now in the flat drear light of the next noon, Nakajima’s men began a systematic search inside Nanking for Chinese soldiers who had run away, taken off their uniforms, and vanished. The orders from Prince Asaka, the Emperor’s uncle, were explicit: kill all captives…

…The 80,000-odd soldiers turned loose in Nanking by Muto, Nakajima and Prince Asaka would have raped, killed, stolen, and burned if left to their own devices. In the event they acted under the guidance of their officers; they worked at being drunk and disorderly; they ran amok, but systematically. Their rape of Nanking began when Nakajima entered the city on December 14; it continued for six weeks; and it was not stopped, despite world-wide protest, until Prince Konoye admitted to Hirohito that there was no longer any hope of unseating Chiang Kai-shek…

…In all, according to figures accepted after two years of hearings by a panel of eminent jurists from many lands, the International Military Tribunal for the Far East which sat in Tokyo from 1946 to 1948, 20,000 women were raped in Nanking and its vicinity and over 200,000 men, a least a quarter of them civilians, were murdered.

Ett scenario som kan sättas i skarp kontrast till den påföljande amerikanska ockupationen av Japan dit USA anordnade massiva hjälpsändningar till den lidande (och svältande) japanska befolkningen, och uttryckligen förbjöd de amerikanska soldaterna från våldtäkter. Japan var således en totalitär makt nödvändig att både konfrontera och besegra på samma sätt som gjordes med Nazityskland (och konservativa hade redan innan Pearl Harbor rest runt i USA och varnat för Japans militära uppbyggnad - varningar som i förhoppning om fred inte hörsammades). Oavsett hur man ser på kriget och Japans eventuellt redan tidigare nederlag, så markerade atombomberna en tydlig avslutning på kriget - och tusentals amerikanska soldater är tacksamma över atombomberna som förmodligen räddade deras liv.

Fox News har här en artikel där Gene Tibbets, son till Paul Tibbbets, piloten som släppte den första atombomben. Gene Tibbets säger att han fortfarande varje år vid den här tidpunkten får samtal från krigsveteraner som tackar honom för hans fars agerande:

"'If it wasn't for your dad, I wouldn't be here,'" Tibbets said many veterans tell him. "This has been going on since he dropped that bomb."

Gene Tibbets motsätter sig därför amerikansk deltagande i ceremonin eftersom det får japanerna att framstå som oskyldiga offer:

"It's making the Japanese look like they're the poor people, like they didn't do anything," he said. "They hit Pearl Harbor, they struck us. We didn't slaughter the Japanese -- we stopped the war."

Obama-administrationen har dock godkänt sitt deltagande och utrikesminister Hillary Clinton sa att president Obama ansåg det via ambassadör Roos "...would be appropriate to recognize this anniversary"

Somliga veteraner stöder dock USA:s deltagande i minnesceremonin men syftet måste i så fall vara enbart att sympatisera med det mänskliga lidandet, inte att kompromissa eller glömma bort nödvändigheten av att Japan besegrades. Ryan Gallucci, talesman för andra världskrigs-veterangruppen AMVETS kommenterade USA:s deltagande och sa:

"Considering how our relationship with Japan has evolved into a peaceful partnership over the years, we support the U.S. decision to send an envoy acknowledging the human toll of WWII," Gallucci said in a statement to FoxNews.com. "To AMVETS, the U.S. visit is an appropriate act of reciprocation for Japan's solidarity over the years, such as last summer's visit to the Punch Bowl National Cemetery (the National Memorial Cemetery of the Pacific) by Emperor Akihito, where he laid a wreath in honor of America's sacrifices in WWII.

"However, in no way should the United States be expected to apologize for its actions, and we hope that this visit will not be misconstrued as an act of contrition."

I november kommer president Obama att besöka Japan för att delta på the Asia-Pacific Economic Cooperation i Yokohama. Frågan som återstår att besvara är om han i så fall kommer att besöka Hiroshima eller Nagasaki? Det vore i så fall ett mycket stort beslut - men ett beslut som skulle kunna få stora hemmapolitiska bakslag. Analytiker menar också att Japan och USA (som trots små tvister har en av de närmaste allianserna i världen).

Michael Green, Japan-expert vid the Center for Strategic and International Studies in Washington, som arbetade för tidigare president George W. Bush förklarar att ett besök av Obama till Hiroshima eller Nagasaki skulle tvinga honom att lyfta fram en åsikt om atombombningarna - vilket skulle innebära ett svårt politiskt dilemma. En ursäkt skulle utsättas får starka attacker hemifrån, och ett försvar av bomberna skulle kritiseras av Japan.

Japan Today uppmärksammar också hur många i USA anser att Japans premiärminister måste besöka Pearl Harbor innan en eventuell amerikansk president besöker någon av de atombombade städerna och skriver:

In addition, there is a strong sentiment in the United State, especially among conservatives and war veterans, that before the U.S. president visits Hiroshima or Nagasaki, the Japanese prime minister must come to Pearl Harbor, said Akiyama of Hitotsubashi University. Japan’s attack on the Hawaiian harbor in 1941 triggered the Pacific War.

USA bör inte ursäkta sig för att de vann andra världskriget. Det moderna Japan är ett utmärkt exempel på hur tacksam världen bör vara för USA:s seger. Däremot är mänskligt lidande givetvis alltid beklagligt - och att delta i en ceremoni för att hedra offren efter atombomberna är inte fel. Det viktiga är dock i så fall att inte sudda ut gränsen mellan sympati för offren och den otvivelaktigt moraliska segern över en totalitär imperiemakt. Det bästa sättet att bevara den distinktionen är att inte glömma historien.

Källor: MSNBC, Fox News, Japan Today, Newsweek, Blogs for Victory

Se även tidigare inlägg:

Manga ska påminna om den japan-amerikanska alliansen 20100810

Japans regering och den amerikanska militären 20100615