Sedan andra världskriget har USA haft en påtaglig militär närvaro i Japan - och Japan är ett av USA:s främsta och mest lyckade nationsbyggen (till skillnad från de andra alierade i Taiwan och Sydkorea och även här i Europa så tog USA i dessa fall främst ett militärt säkerhetsansvar medan man under ockupationen av Japan 1945-1951 hade oinskränkta möjligheter att under general MacArthurs ledning bygga upp en nation på ett sätt som aldrig tidigare skett.
USA:s japanska nationsbygge:
Målet med ockupationen var tvåfaldig: dels att demilitarisera den japanska militärmakten och dels att bygga upp en västerländskt orienterad pro-amerikansk demokrati - båda målen måste i historiens ljus te sig synnerligen lyckade. Men MacArthur gjorde även en mängd andra saker, bland annat beslöt han att behålla det japanska kejsardömet och gav dem immunitet i en tid när de andra allierade ville ställa dem inför krigsrätt på samma sätt som gjorts i Europa.
USA bevarade också den japanska enheten. Tanken var först att stycka Japan på samma sätt som gjorts med Tyskland och Korea - i en sovjetisk och en amerikansk del. Sovjet var ärelystet och hade fortsatt sina erövringar av "japanskt" territorium även efter japanernas kapitulation (och "Japans" norra Sakhalin-ö som japanerna och ryssarna innan andra världskriget bråkat om tillför efter kriget permanent ryskt styre). President Harry Truman insåg dock hotet från den sovjetiska kommunismen och intog en mycket hårdare ställning gentemot dessa än hans företrädare president Franklin Delano Roosevelt gjort (som trots allt - av sunda naturliga, inte konspiratoriska orsaker - haft Stalin som en av sina främsta allierade under kriget) och Japans enhet bevarades. USA:s nya maktställning efter kriget, atombomberna och Trumans beslut att hålla kommunismen inlåst (containment) var också förmodligen orsaken till att Japans nordligaste ö Hokkaidō inte tillföll Sovjetunionen.
1951 upphörde ockupationen i och med San Fransisco-fredsfördraget den 8 september 1951. Japan styrde nu sig själva.
Den fortsatta relationen med USA:
Efter ockupationen blev Japan i allt fler avseenden mer självständigt. USA hade emellertid fortsatt ockupationen av några japanska områden även efter 1951. 1953 gav man dock tillbaka en del av Ogasawaraöarna (Bonin islands) öster om Okinawa. Okinawa-öarna överlämnade man dock inte - något Japans Diet (den japanska kongressen) krävde 1956. 1960 slöts ett nytt säkerhetsavtal länderna emellan, anpassat för det kalla kriget där båda länderna lovade att assistera varandra om någon part blev attackerad på de japanska öarna. 1968 överlämnade USA också resten av Ogasawaraöarna (inklusvie Iwo Jima) till Japan och 1972 efter ett avtal mellan premiärminister Sato Eisaku och president Nixon så överlämnades också Okinawa.
Nixons beslut att besöka Kina - utan att först ha rådgjort med Japan om saken - orsakade dock spänningar mellan länderna. Under 1970-talet uppstod även en del handelskonflikter länderna emellan - men i ett globalt och historiskt perspektiv var relationen länderna emellan bra. USA önskade också att Japan skulle satsa mer på att bygga upp sina egna säkerhetsstyrkor (något man också önskade av sina allierade i Europa). Japan utvecklade också sina styrkor kom att delta alltmer aktivt på USA:s sida i internationella relationer. När gisslandramat inträffade i Iran 1979 och USA:s ambassad intogs i Teheran så fördömde Japan handlingen. Japanska företag köpte dock fortfarande olja från Iran trots att detta förbjudits av USA. Detta ledde till skarp amerikansk kritik och Japan bad om ursäkt och införde sanktioner mot Iran. Därefter ställde man sig ännu närmare USA i internationella frågor.
1982 valde Japan Yasuhiro Nakasone till premiärminister och denne skulle få en mycket nära relation med USA:s president Ronald Reagan - något som kom att kallas "Ron-Yasu-relationen. Nakasone tog tydlig ställning mot sovjetisk kommunism och välkomnade upptrappad amerikansk militärnärvaro i Stilla havet. Japan skulle under 1980-talet tillmötesgå USA på en mängd områden i utrikespoloitiskt avseende.
Under 1990-talet efter kalla krigets slut blev relationen något mer ansträngd. Ekonomiska frågor blev nu viktigare än de primärt militära och trots att länderna var ytterst beroende av varandra så fanns det handelsfrågor länderna tvistade om - det samtidigt som de var ytterst beroende av varandra. Överlag hade amerikaner och japaner dock en ömsesidigt stor respekt för varandra. Japan betraktade fortfarande USA som sin närmaste vän, deras främsta beskyddare och viktigaste handelspartner och USA i sin tur beundrade de japanska framgångarna och stödde sina militära styrkor i landet. I slutet av 1990-talet hade också många av handelskonflikterna lösts.
Efter år 2000 skulle relationen dock bli ännu bättre. President George W. Bush skulle då utveckla en mycket nära relation med den japanske premiärministern Junichiro Koizumi - som blev en av Japans mest lyckade premiärministrar - och var den enda premiärministern sedan 1972 att tjäna mer än 5 år. Japan skulle under denna tid också skicka 600 soldater till Irak vilket var Japans första krigsinsats sedan andra världskriget.
Japan och USA efter 2009:
Sammanfattningsvis så har relationen mellan Japan och USA sedan andra världskriget varit en väldigt nära sådan. 2009 insvors Barack Obama som USA:s nye president och samma år fick Japan också en vänsterregering ledd av Yukio Hatoyama.
Japan hade under de tidigare 54 åren styrts av det högerkonservativa Liberal Democratic Party of Japan och farhågor fanns i USA att relationen med Japan nu skulle försämras.
Så blev överlag inte fallet, även om samma relation som under George W. Bush och Junichiro Koizumi och knappast kunde skönjas mellan Barack Obama och Yukio Hatoyama. Däremot hade Hatoyama en mer kritisk inställning till relationen med USA. I Japans fanns också många reservationer mot den amerikanska militärbasen på Okinawa - en bas Hatoyama kampanjat på att stänga.
Konflikterna kring USA:s militärbas i Okinawa:
75% av den japanska befolkningen stöder de amerikanska styrkorna i Japan. Men somliga av USA:s baser ligger mitt inne i bostadsområden vilket orsakat problem i synnerhet på Okinawa som hyser hälften av de 47 000 amerikanska soldaterna i landet. Befolkningen har klagat på det ständiga oljuden från amerikanska flygplan och andra incidenter har ökat frustrationen. 1995 kidnappades och våldtogs en 12-årig flicka av två amerikanska marinsoldater, vilket ledde till krav på att alla amerikanska militärbaser skulle flyttas. 2008 arresterades också en soldat för att ha rapporterats våldtagit en 14-årig japansk flicka, vilket ledde till en våg av protester. Andra incidenter har handlat om olyckor. Mellan 1952 och 2004 har 200 000 olyckor eller brott anknutna till amerikanska soldater rapporterats - i vilka 1,076 japaner fått sätta livet till. 90% har varit trafikolyckor.
I Okinawa är därför motståndet mot den amerikanska militära närvaron utbrett, och i mitten av maj samlades 17 000 personer en regnig dag för att omringa basen i en "mänsklig kedja" som krävde basens villkorslösa överlämnande till Japan. Det var den femte liknande protest sedan den första i maj 2005 när man protesterade mot att en amerikansk helikopter kraschat vid Okinawa International University campus 2004.
Yukio Hatoyama kampanjade på att flytta den amerikanska basen bort från Okinawa - väl i insatt i premiärministerämbetet hade han dock ingen plan på vart basen skulle flyttas istället - ett avtal fanns dock från 2006 om att förflytta basen till någon annan plats på Okinawa, det var dock ett avtal som Hatoyama lovat att riva upp. I månader vägde han därför olika alternativ som antingen mötte lokalt motstånd eller amerikanskt motstånd. Till slut beslöt han därför att helt enkelt låta basen vara kvar på Okinawa och i en kompromiss förflytta den till ön:s mindre befolkade Henoko-distrikt, vilket var i enlighet med avtalet från 2006. Det väckte dock lokalbefolkningens vrede. Premiärminister Hatoyama åkte till Okinawa och bad dem om ursäkt för sitt brutna löfte och sa:
"I apologise to people in Okinawa as I could not keep to my word,"
Det minskade dock inte lokalbefolkningens vrede som ropade åt honom att åka hem. Socialdemokraterna beslöt också att lämna regeringskoalitionen pg a beslutet. Tidigare hade premiärminister Hatoyama också sparkat socialdemokraternas ledare Mizuho Fukushima från sin regeringspost som konsumentminister pg a att hon gick emot hans linje i militärbasfrågan.
Hatoyamas popularitet hade dock sjunkit drastiskt även innan Okinawafrågan pg a diverse skandaler, och under sin knappt ett år korta regeringsperiod hade hans popularitet fallit från 70 till 17%. Vändningen i synen på den amerikanska militärbasen fick dock problematiken att rinna över och Hatoyama beslutade därför i början av juni att avgå för att han brutit sitt löfte. Något MSNBC rapporterar om i följande inslag:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Vita Huset släppte följande kommentar på den japanske premiärministerns beslut:
We respect the Japanese political process and Prime Minister Hatoyama’s decision to step down. The selection of Japan’s next Prime Minister is a matter for the Japanese people and political process.
The U.S. - Japan bilateral relationship is very strong and deeply rooted in our common interests and values. Our Alliance has flourished under each Japanese Prime Minister and U.S. President for the past half century and will continue to strengthen in the years to come.
We will continue to work closely with the Government of Japan, and the next Prime Minister, across the broad range of issues facing our two nations.
Naoto Kan ny premiärminister:
Till efterträdare valdes 63-årige Naoto Kan som i ett telefonsamtal med president Obama den 6 juni även han lovade att fortsätta Hatoyamas beslut att bara förflytta militärbasen till annan plats på Okinawa. Analytiker menar också att problemen Hatoyama stötte på i försöken att förflytta den amerikanska militärbasen helt förmodligen kommer att göra att ingen japansk regering kommer att vilja föreslå några radikalare förändringar på lång tid framöver.
USA är Japans viktigaste allierade - men Japan är också USA:s viktigaste partner i bortre Asien. Man får därför hoppas att relationen mellan Japan och USA kommer att utvecklas positivt under den nye premiärministerns ledning. Vad som kan antyda att så kan bli fallet är följande t-shirt som såldes i samband med Naoto Kans installation:
Källor: Wikipedia om Japans kapitulation, Wikipedia om ockupationen av Japan, Wikipedia om USA:s och Japans relation, BBC, BBC, BBC, BBC, BBC, New York Times
Se även tidigare inlägg:
Toyotas VD ber USA om ursäkt 20100225
Obama talar i Tokyo 20091114
Obama åker till Asien - först ut Tokyo 20091111
George W. Bush pratar baseball i Japan 20091105
Amerikansk roll i Asiatisk Union 20091025
Japans regering utreder hemliga USA-pakter 20090925
Japans tillträdande premiärminister lovar Obama fortsatt lojalitet 20090904
Japans premiärminister besöker Obama 20090224
Hillary Clinton helar japanska sår från makens uteblivna besök 20090216
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar