Michele Bachmanns anti-gay-kampanj

Michele Bachmann skrev häromdagen, som den förste presidentkandidat att göra detta, under ett manifest av en socialkonservativ organisation som bl a konstaterade att homosexualitet var ett val snarare än en läggning man föds med.

ABC News har nu också uppdagat att den kristna psykiatriklinik som Michele driver tillsammans med sin make Marcus, via kliniken försökt hjälpa homosexuella att bli straighta med hjälp av bön och bibelläsning. MSNBC rapporterar här om saken (ABC länken har också ett videoklipp om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Faktum är förstås att denna syn inte är speciellt extrem. Det var en del av alla de oändliga saker som den amerikanska kristna högern i sina glansdagar hade åsikter om ifråga om sexualitet. Vad som gör det anmärkningsvärt är snarare att saker som detta på senare år hamnat i skymundan parallellt med att en bredare förståelse och acceptans av homosexualitet uppstått i det amerikanska samhället. Det här lär dock inte skada Bachmann, åtminstone inte i primärvalet. Vinner hon nomineringen så kommer det hela dock med säkerhet göra att den demokratiska gay-rörelsen som länge varit skeptisk till Obama och hotat med att stanna hemma på soffan nästa val, kommer att tälta vid valurnorna när de ser vad alternativet till Obama innebär.

Det intressanta i sammanhanget är således inte Bachmanns klinik (abortkliniker är mer kontroversiella i USA än den där kristna kliniken) eller hur detta kommer att påverka henne politiskt. Det intressanta är snarare att det tycks börja ske ett generationsskifte i amerikansk politik, där den generation som växte upp under den kristna högern och Ronald Reagans era på 1980-talet nu själva får makt och agerar ungefär utifrån med vad de lärde sig att tro på i sin ungdom. George W. Bush, Newt Gingrich, Ron Paul, John McCain et c - må alla ha insiprerats av Ronald Reagan och önskat att på sitt eget sätt föra dennes arv vidare, men deras personligheter och politiska identiteter formades inte primärt av Reagan eller av den kristna högern. Michele Bachmann och de konservativa republikanska politikerna i hennes generation har dock helt formats av detta. Någon bättre förklaring än det till varför den kristna högern verkar göra come-back kan jag för närvarande inte komma på.

Vid tillfälle skriver jag något längre om detta ämne.

Se även tidigare inlägg:

Michele Bachmanns Waterloo-ad 20110708