Det är emellertid inte bara utåt våld riktas. Även inom OWS händer mindre trevliga saker, något Hot Air här rapporterar om, där bland annat detta klipp länkas till där en OWS-organisatör berättar om drogproblem, sexuella trakasserier etc bland demonstranterna:
Och här rapporterar Fox News också om offentlig onani bland demonstranterna:
Mary Carbine, the executive director of the Madison Central Business Improvement District, said a neighboring hotel’s staff voiced concerns about having to recently escort hotel employees to and from bus stops late at night due to inappropriate behavior, allegedly including public masturbation, from people in and around the protest.
Själv anser jag att det finns många likheter med OWS och de andra vänsterpräglade demonstrationsrörelser som uppkommit i såväl USA som Europa under senare år. Många likheter finns med de retoriskt våldsamma arbetardemonstrationerna i Wisconsin tidigare i år - när dessa protesterade mot guvernör Scott Walkers avskaffande av kollektivförhandlingar. Likheter finns också med anti-krigsdemonstranterna under president George W. Bush. Och likheter finns även mellan demonstranterna såväl i Grekland som i England tidigare i sommar.
Vad alla dessa demonstrationer har gemensamt (med demonstrationerna i Wisconsin som möjligt undantag) - med vissa skillnader - är att de önskar vara lika hippa som den romantiserade bilden av den amerikanska hippiegenerationens 1960-talsdemonstrationer. De lyckas emellertid inte särskilt bra. Medan den generationen demonstrerade mot väldigt konkreta saker: ett utdraget Vietnamkrig och tvångsvärvningar som drabbade just dem specifikt och innebar att man motvilligt skickades iväg med ett flygplan till en djungel på andra sidan jorden för att sedan komma hem i en kista - så demonstrerar dagens vänsterdemonstranter till största del för att de vill demonstrera/protestera och vara rebelliska - i kombination med att de inte förstår vare sig politik historia eller ekonomi.
Det skiljer dem även från demonstranterna i "den arabiska våren" - som de också gärna vill likna sig själva med - som hade konkreta krav på frihet från förtryck och sann demokratisering. Dagens vänsterdemonstranter har således inte mycket gemensamt med de grupper de rörelser de ser som sina föregångare.
Däremot har de likheter med de demonstrationer och vänsterrörelser som fanns här i Europa på 1960-talet - som i sitt avståndstagande till materialism och i brist på mening med livet sökte detta i radikala samhällsfarliga ideologier på samma sätt som gjorts 30 år tidigare, om än då i ett annat land med dragning till en annan extrem ideologi.
Och häri ligger en stor skillnad gentemot te-party-rörelsen som inte kräver radikalt samhällsomvälvande reformer - och som inte demonstrerar främst för att få demonstrera mot något eller för att det inte har något annat att göra. Vad Europa idag behöver är en liknande rörelse. Om inte så råder det inga tvivel om att det verkligen bara är USA - inte Europa - som är moget att leda världen framåt i detta nya århundrade.
Se även tidigare inlägg:
O Reilly om OWS och polisincidenten i Oakland 20111029
-------------------
1960-talets västerländska Mao-romantik 20101123
-------------------
Daniel Hannan om Europas ekonomiska kris 20111007
Pat Condell om behovet av en europeisk revolution 20110826
"The New Road to Serfdom" av Daniel Hannan 20101208
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar