Förhandsfakta:
New York är en amerikansk delstat med nästan 20 miljoner invånare - dvs nästan det dubbla som Sveriges befolkning.
En snabb resumé: (För en längre sådan, läs tidigare inlägg i ämnet).
I höstas förlorade Republikanerna för första gången på 40 år sin majoritet i delstaten New Yorks Senat i huvudstaden Albany. Demokraterna fick 32 mot Republikanernas 30 av senatens sammanlagt 62 platser.
Demokraterna i New York är dock inget enat parti, och i veckor så förhandlade Republikanerna i hemlighet med två Demokratiska medlemmar, som den 8 juni deltog i en kupp och bytte sida. Desperata Demokrater som knappt hängde med i svängarna när den Republikanske kongressmanen Tom Libous krävde en omröstning gällande en förändring i ledarskapet släckte i panik lyset i salen för att förhindra omröstningen, som dock likväl blev av - där Demokraterna Pedro Espada Jr och Hiram Monserrate anslöt sig till Republikanerna - som således blev Senatens majoritetsparti, med Republikanen Dean G. Skelos som ny majoritetsledare, medan Senats-president-posten gavs till den Demokratiske överhopparen Pedro Espada Jr.
Dagsläget:
Efter en månad av intriger som det varit omöjligt att för en utomstående hänga med i, så har Demokraterna nu tagit tillbaka makten i Senaten.
Hur?
Jo, genom att Pedro Espada Jr. som tidigare hoppade över till Republikanerna mot att han fick bli Senatens nye president, nu hoppar tillbaka till Demokraterna. Men inte gratis förstås - nu får han titeln som Majoritetsledare: att få Senatens två topp-poster inom loppet av en månad är inte illa jobbat.
Här i Sverige brukar vi prata om att partier kan inta vågmästarroller - men Pedro Espada verkar göra vad han kan för att bli den personliga ordboksdefinitionen av begreppet.
“Sometimes best friends fight,” sa Mr. Espada om sin nya roll tillbaka i den Demokratiska fållan, och fortsatte: “I never left home. I had a little leave of absence. My brothers and sisters welcomed me back, and we come back stronger than ever.”
Espada själv förklarade att han bytte tillbaka till Demokraterna igen efter att ha förstått att Demokraterna var beslutsamma om att få Senaten att fungera mer rättvist och effektivt. Men New York Times förklarar att det är mer troligt att Espada tvingats att byta tillbaka i rädsla för att bli bortdribblad, eftersom en annan fraktion av Demokraterna arbetade för att få makten tillsammans med Republikanerna. Demokraterna är nämligen splittrade, och inte minst utifrån rasgränser, där Mr Espada, som är latinoamerikan - arbetat för att få mer makt på bekostnad av Mr Malcolm A. Smith (tidigare Demokratisk majoritetsledare innan Republikanernas kupp) och Mr Sampson
- som båda är svarta. Det lyckades han med. Men efter hans seger började sju vita Demokratiska senatorer - ledda av Jeffrey D. Klein från Bronx - som ogillar Mr Espada, som står under utredning för att ha fifflat med pengar - arbeta på en egen deal med Republikanerna för att ta makten från Espada. Detta torde också ha varit den främsta orsaken för Mr Espada att hoppa över till Demokraterna igen.
Intriger fram och tillbaka:
Den andra Demokraten som ursprungligen också hoppade över till Republikanerna, Demokraten Hiram Monseratte - återvände till sitt ursprungsparti redan den 15 juni - varefter sammansättningen i Senaten blev 31 mot 31. Ödets nyck gjorde att det innebar att Senaten plötsligt stod utan ledarskap och utan en avgörande skiljeröst. I vanliga fall är det vice-guvernören som fäller utslagsrösten vid jämnt antal senatorer (som i den federala Senaten, där vice-presidenten fyller den uppgiften) - men som bekant så avgick New Yorks tidigare guvernör Eliot Spitzer i samband med att hans inblandning i en prostitutionshärva avslöjades under våren. Guvernörsplatsen övertogs då av vice-guvernör David Paterson, som dock inte har skaffat sig någon egen vice-guvernör.
Nu har dock New Yorks konstitution en lösning på vad som ska ske i händelse av att det saknas en vice-guvernör: Då ska Senatens temporära president utföra vice-guvernörens plikter och få den fällande utslagsrösten. Problemet var bara att både den tidigare Demokratiske presidenten Malcom A Smith - som den nye Demokratiske överhopparen Espada båda hävdade att de var presidenter, och partifördelningen i Senaten nu var jämn så innebar det att det alltså heller inte stod tydligt vilken senatspresident som skulle få öva vice-guvernörens makt. Vilket alltså förde probelmatiken tillbaka på ruta 1 igen: Senaten var ledarlös.
Detta försökte guvernör Paterson då lösa genom att snabbt utse en vice-guvernör, den 76-årige Richard Ravitch. Problemet med det var dock att New Yorks konstitution efter en incident 1943 inte tillåter en sådan sak - varken guvernören eller Senaten får tillsätta en vice-guvernör, vilket i teorin innebar att Senaten skulle kunna stå ledarlös till nästa senatsval 2010 när en ny vice-guvernör skulle kunna väljas. Ravitch svors dock ändå in snabbt, för två dagar sedan - och det står ännu inte klart vad hans framtida öde kommer att bli. Men eftersom Mr Espada under gårdagen bytte sida igen, och förenade sig med Demokraterna så har situationen på så sätt löst.
Kriget i New York- Senaten är således för denna gång avslutad.
Fortsättning följer... Förmodligen:
Intrigerna i New York lär dock förmodligen på ett eller annat sätt fortsätta. Republikanernas ledare Dean G. Skelos, som i och med kuppen blev majoritetsledare - innan Demorkaterna alltså igår tog tillbaka makten igen, sa:
“This is my prediction. Within a few months, maybe six months, there is going to be so much discord within that conference that we’re going to be running the Senate, all right?
Och han tillade: “There are so many factions there that would like to, quite honestly, slit the other factions’ throat. I think it’s going to be very, very difficult to lead and govern.”
Men även om saker och ting åtminstone för tillfället återgått till den normala ordningen, så har oredan i Senaten gjort att det under en månads tid i princip inte fattats några lagstiftande beslut alls. Något som uppskattningsvis har snuvat New York City 60 miljoner dollar, eftersom Senaten aldrig röstade igenom en förväntad höjning av försäljningsskatten. Och staden Yonkers hamnade i en budgetkris pg a senatens inaktivitet.
Kontroversen i senaten har även satt andra stora frågor i gungning - och det är fortfarande inte klart om den tidigare frågan om samkönade äktenskap nu ens kommer att tas upp - en fråga som legat guvernör Paterson varmt om hjärtat. Nu tycks han dock vara tillräckligt nöjd med att Senaten överhuvudtaget fungerar igen, och sa igår:
“I’m very happy, as the senators are, that they’ve reached an end to their conflict. We are going to have to restore that to even attempt to win back the trust of the people of this state.”
Det lär dock förmodligen inte bli det lättaste.
Lät den här historien komplicerad?
Det här var den enkla varianten. Jag har inte följt med i alla otaliga svängar i den här historien, som förmodligen skulle kunna passa utmärkt att göra en spännande film av, vid namn "Trettioen dagar i New York" eller något liknande.
Källor: New York Times Wikipedias sammanfattning av händelserna, New York Times
Se även tidigare inlägg:
Republikanerna i New York-Senaten revolterar 20090610
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar