The Economist har här en intressant artikel om USA:s två största delstater: Kalifornien och Texas. Båda belägna i väst, men med två helt olika såväl historiska som nutida situationer.
De stereotypa bilderna av dessa två delstater kunde inte vara mer olika: medan Kalifornien framstår som - och länge också var; smartare, sexigare och trendigare - så har Texas - delstaten som en gång tillhörde söderns konfederation, laggat rejält efter - och klichén har varit en konservativ kristen person i cowboystövlar (inte helt olikt en viss president).
Det var dock under 1900-talet. Idag är situationen i många avseenden omvänd:
Medan Kalifornien står på ruinens brant pg a ett dåligt politiskt system (se tidigare inlägg om Kalifornien för mer om den saken), ett enormt skattetryck (trots att lagen i vissa avseenden förbjuder skattehöjningar) med en delstatlig inkomstskatt på ca 10% (utöver en federal skatt på ca 35%) - vilket är nationens näst högsta inkomstskatt efter Hawaii, och regleringar i miljöfrågor och annat (visserligen viktigt) som dock gränsar till det absurda och som handikappat vad som en gång var USA:s mest dynamiska delstatsekonomi och gjort att Kalifornien i fyra år i rad blivit rankad som den sämsta företagsdelstaten i landet. Delstaten har dessutom ett budgethål på 26 miljarder dollar, en arbetslöshet på 11,5% (dvs 2% mer än den nationellt höga arbetslösheten på 9,5%) och en minskning av befolkningen, där 100 000 fler kalifornier årligen lämnar delstaten än bosätter sig där - så framstår Texas som dess totala motsats.
Texas har rankats som den bästa delstaten i landet för företag. Delstaten har också klarat sig bra genom recessionen med 2% lägre arbetslöshet än nationen i övrigt (och 4% lägre än Kalifornien). Delstaten har också en husmarknad som klarat sig bra (definitivt till skillnad från nationen), delvis pg a att bankerna i Texas - som slogs hårt av föregående bostadsmarknadsbubbla - lärt sig en läxa och denna gång inte överexpanderat.
Men Texas har också en helt annat modell än Kalifornien, som baseras på en liten statsmakt: delstaten tar ingen aktie-fond- eller inkomstskatt (inkomstskatten avskaffades av guvernör Bush). Delstaten har också en såväl affärs- som immigrationsvänlig inställning. Den har också fler Fortune 500-företag än någon annan delstat: 64 stycken, jämfört med Kaliforniens 51 och New Yorks 56.
Och saker som tidigare fick Texas att te sig dåligt (platt landskap och landsbygd) framstår nu som stora möjligheter för expansion - i jämförelse med te x Los Angeles som är inlåst mellan berg och hav. Gällande de konservativa stereotyperna, så tävlar för närvarande en svart man och en lesbisk kvinna om posten som borgmästare i Houston. Och Texas kommer också överens bättre med Mexiko än Kalifornien gör.
Naturligtvis är Kalifornien inte ute ur leken, och delstaten har hämtat sig ur stora kriser förut - och är fortfarande en av de mest innovativa platserna i världen - och något liknande Google och Microsoft finns inte i Austin i Texas.
Dessutom har Texas sina egna problem: De har inte investerat tillräckligt mycket i utbildning - vilket hotar att skapa en "förlorad generation" inte minst bestående av latino-ungdomar. En sådan situation skulle kunna svänga pendeln till Demokraterna, pg a en stor latinoamerikansk befolkning, och göra att delstaten i längden skulle få samma problem som den som Kalifornien nu har.
Men oavsett Kaliforniens och Texas såväl framtida möjligheter som potentiella problem - så framstår läxorna från dagens situation - och historien som lett fram till den rådande situationen ganska tydlig:
Kaliforniens vänsterliberalism har inte gynnat delstaten. Och den senaste guvernör som faktiskt hade förmågan att styra Kalifornien hyfsat, var en konservativ kristen med cowboystövlar, som gillade att rida och arbeta på sin ranch - hans namn var Ronald Reagan. Det var dock förstås mer än 30 år sen nu.
I Texas lade 20 år senare en annan supply-side-ekonomi-guvernör grunden för samma politik där, när han besegrade Demokraten Ann Richards, skar ner på fastighetsksatten med 3 miljarder dollar, försäljningsskatten med 300 miljoner dollar, avskaffade inkomstskatten och ändå fick ett budgetöverskott så att han kunde höja lönen för lärare med 1 miljard dollar och spendera 600 miljoner dollar på nya skolor - den guvernören hette George W. Bush.
I kristider som dessa så skulle den federala regeringen förmodligen kunna dra många lärdomar av exemplen från Texas och Kalifornien - på samma sätt som de skulle kunna dra lärdomar av varandra.
Artikeln i The Economist avslutas:
"The truth is that both states could learn from each other. Texas still lacks California’s great universities and lags in terms of culture. California could adopt not just Texas’s leaner state, but also its more bipartisan approach to politics and its more welcoming attitude towards Mexico. There is no perfect model of government: it is America’s genius to have 50 public-policy laboratories competing to find out what works best—just as it is the relentless competition of clever new firms from Portland to Pittsburgh that will pull the country out of its current gloom. But, to give Texas some credit and serve as a warning to Mr Schwarzenegger’s heir, at this moment America’s two most futuristic states look a lot more like equals than ever before."
Källor: The Economist, USgovinfo
Se även tidigare inlägg:
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar