I jämförelse med att tidigare alltid ha svarat nej, så innebär ja-svaren för Allens del initialt många positiva saker. Men i längden inser han att han svarar ja på saker han egentligen önskade att han hade sagt nej till. Det börjar kalifornienborna nu också komma till insikt om...
----------------------------------------------------------------
Joel Kotkin har i Forbes här en artikel där författaren bl a beskriver situationen i delstaten:
Kalifornien har 12,2% arbetslöshet - en siffra som kan komma att stiga till 14% nästa år. Antalet kalifornier som anser att delstaten är "one of the best places" att leva på, har sjunkit från 76% för 20 år sedan till 40%. Förtroendet för guvernör Schwarzenegger ligger i de undre 30- procenten. Och förtroendet för delstatens kongress ligger på 12%. Delstatens industriella bas tappar förtroende för delstaten, och Toyota förklarade nyligen att de tänkte flytta stora delar av sin produktion till Texas och till Kanada. Även småföretagen har drabbats, och en nylig undersökning gjord av Small Business and Entrepreneurship Council placerade Kalifornien på plats 49 i fråga om småföretagsvänlighet - pg a svåra regleringar för småföretag, vilket en undersökning gjord av California State University visar kan ha kostat delstaten upp till 3,8 miljoner arbetstillfällen.
En artikel i National Affairs med titeln "Who Killed California?" beskriver ytterligare problem:
- Vuxna utan high school-utbildning (typ svenskt högstadium) är i Kalifornien det näst högsta i landet (72% av dessa är invandrare)
- The Commonwealth Fund rankade kvalitén på Kaliforniens till den sämsta i landet.
- Delstaten har de senaste åren upplevt mängder av omfattande strömavbrott och diskuterar på allvar att införa obligatorisk vattenransonering.
- Kalifornien får också se infödda medborgare flytta bort från delstaten i högre utsträckning än någon annan delstat.
Vems fel är då allt detta?
Kaliforniens finansiella kris har långa historiska orsaker som förklaras ingående i tidigare blogginlägg (som rekommenderas att läsas och som länkas nedan) - men artikeln i National Affairs ger också två nya perspektiv på två huvudbovar i dramat:
- Dels fackföreningarna, och inte minst lärarfacken. Troy Seniks skriver:
"The most egregiously coddled of the state's favored constituencies are California's public labor unions. This is partly the result of their bloated ranks: The percentage of unionized public employees in California is 20% higher than the national average. Even more important, though, is the unions' outsized influence. Awarded collective bargaining rights with nearly every sector of government during the 1960s and '70s, the unions subsequently exploded into a political force to be reckoned with and a primary cause of California's fiscal hemophilia.
Perhaps the most vexing labor organizations are the teachers' unions. These groups were the driving force behind Proposition 98, locking in mandatory spending on public education without regard to any other fiscal considerations."
En annan inkomstslukande faktor är statspensionerna:
"And there is no way to understand California's fiscal catastrophe without first acknowledging the key role that union benefits have played. In 1999, the state legislature passed a financially reckless plan allowing the state's public-safety workers to retire with a pension equal to 90% of their salaries if they had served at least 30 years. This move led to a spate of "pension spiking," wherein public employees received dramatic pay increases in their last few years of service in order to feather their nests in retirement. With unused sick leave and vacation time also included in the benefit calculus, the state's obligations have multiplied at a dizzying rate. As a result, more than 5,000 former state employees now enjoy taxpayer-supported retirement packages of more than $100,000 per year."
- Den andra boven i dramat är miljöaktivisterna. Dessa har nämligen konsekvent i miljöns namn motsatt sig alla former av tillväxtpolitik:
"Even as union pressures have brought absurd concessions and excessive spending, California's leaders have also engaged in shameless preening on environmental issues — sapping the state's economic strength, undermining growth, and drying up desperately needed sources of revenue.
The last several decades have seen the emergence of no-growth environmentalism in California — advanced by activists intent on restraining economic development, and championed by politicians eager to appear enlightened... today's environmentalism is a long way from old-fashioned conservation. The mindset that began with John Muir's efforts to turn Yosemite into a national park has devolved into a reflexive urge to impede the gears of commerce at every turn."
Denna pessimistiska bild av läget i delstaten har dock fått dess medborgare att ändra inställning i en hel del frågor:
Allt fler stöder nu lägre skatter och mindre samhällsservice med 49 mot 42% i motsats till dem som vill ha högre skatter och mer service. Stödet för delstatens gröna policy för att motverka global uppvärmning har också börjat ebba ut, och för första gången på åratal stöder en majoritet av kalifornienbor oljeborrning utanför kusten.
Politikerna i delstaten har dock inte skiftat åsikt lika snabbt. I artikeln i National Affairs skriver Troy Seniks om problematiken:
"The Golden State's signature optimism may be to blame: How else to explain the delusion that Californians could be taxed like libertarians, but subsidized like socialists? The result, of course, has been a fiscal crisis addressed with slashed spending on public services and increased taxes in the midst of a deep recession — a recipe for yet more discord and trouble. In a grim irony, Californians are now being taxed like socialists and subsidized like libertarians."
Men även om politikerna ännu inte hängt med i vilken medicin opinionen anser att delstaten bäst behöver, så tycks dock det politiska klimatet skifta. Artikeln i Forbes konstaterar:
"This decline seems likely to slow--or even reverse--the state's decade-long leftward lurch. Let's be clear: This is not a red resurgence, just a shift toward a more purplish stance, a hue that is all the more appropriate given the economy's profound lack of oxygen."
Den förändrade inställningen bådar gott för Kalifornien och är ett första steg för att vända den nedåtgående spiralen. Och kanske kan nästa års guvernörsval bli början på en riktig förändring - en process som dock kräver mer än att bara en Republikan väljs. Det krävs en ledare med såväl mandat som mod att genomdriva rejäla reformer. Seniks skriver vidare:
"As Californians contemplate next year's gubernatorial race, it is increasingly clear that the state is at a crossroads. One path before it, essentially an extension of the status quo, would mean continued decline in the fashion of states like New Jersey or Michigan. The other path would be to pursue a bold reformist agenda, along the lines of what Rudy Giuliani accomplished during his time as mayor of New York City. Without a sharp turn toward freer markets, a smaller public sector, and more responsive and responsible government, California may not be able to save itself from catastrophe. But whether that charge will be led — and by whom — remains an open question."
Han avslutar sedan artikeln med en varning till nationen:
"What is increasingly clear, however, is that the Golden State's troubles offer a warning to the rest of the country. If America continues its long tradition of following trends begun in California, it will be brought to grief. And the state's recent history bears directly on some ongoing national political debates.
There is little in President Obama's legislative agenda that hasn't already been tried in California. Need a model of runaway spending with no regard for growing debt? Look to California, whose bonds currently hover just above junk status. Want to insist on restrictive carbon-emission controls? Note the example of California's 2006 greenhouse-gas law, which is expected to reduce the state's economic output by 10% and destroy 1.1 million jobs. Want to put the government in charge of health care? Look at California's repeated legislative pushes for a single-payer system of health-insurance coverage, each of which ended in failure.
...if the nation as a whole repeats California's mistakes, the consequences will be severe; an America beset by rigid bureaucracies, economic decline, and enervated spirit will not be able to preserve liberty at home or protect it abroad. Before we head down that path, we should look west to see how these ideas have fared — and absorb the lessons of how the Golden State lost its luster."
Källor: Forbes, National Affairs
Se även tidigare inlägg:
(För de oinsatta kan artikeln längst ned om Kaliforniens direktdemokratiska överskott vara värd att börja med).
Kalifornien och Texas - två exempel för nationen 20090712
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar