Ett exempel är en händelse i byn al Hadayda i Diyala-provinsen nordost om Baghdad där irakiska trupper den 11 september fått tips från polisen om beväpnade män och en möjligt bombtillverkningsplats. När de irakiska trupperna anlände grävde de omkring 25 motståndsmännen ner sig och öppnade eld med krypskytteteknik och granater. Trots förstärkningar lyckades den irakiska armén inte stoppa motståndsmännen och när de på andra dagen begärde artilleriförstärkning så blev de chockade när de upptäckte att de inte hade några artilleripjäser. 11 soldater från den irakiska armén dödades och 22 skadades. På den tredje dagen vädjade man till en amerikansk armébrigad som sände specialstyrkor, Apache-helikoptrar, Air Force F-16-plan som släppte två bomber.
"If it wasn't for the American air support and artillery," sa en irakisk armélöjtnant till McClatchy. "we would never have dreamed of entering that orchard."
Och en av de irakiska soldaterna sa:
"Bottom line," he said, "if it wasn't for God and the Americans, we would never have won this."
Men den irakiska armén har fler problem. Trots att den i åratal har tränats av USA till en kostnad av 24 miljarder dollar, så har de irakiska soldaterna ännu inte vunnit det irakiska folkets förtroende. I fredags protesterade människor i Fallujah mot att den irakiska armén i en räd dödat 7 människor, varav ett barn i femte klass - och skadat en 90-årig kvinna svårt (amerikanska styrkor medverkade också i operationen). Iraks armé har heller inte alltid någon högre stridsmoral:
"Three-quarters of our soldiers only care about their salaries. They have no readiness to fight. And to add to it, we have no good command that can plan and lead the army to victory", förklarade en irakisk löjtnant.
Två saker kan sägas om dessa saker: dels vilken viktig roll USA faktiskt fyllde (och uppenbarligen fortfarande fyller) i Irak. De som talar om en amerikansk "ockupation" eller amerikanska styrkor som mot de irakiska styrkorna- eller den irakiska regeringens vilja finns i Irak för att styra och härja, har helt enkelt missförstått saken helt och hållet. USA var- och är, sedan ockupationen av Irak tog slut när Paul Bremer åkte hem 2004 på Irak pg a Iraks önskan och behov av hjälp eftersom irakierna själva inte hade möjlighet att hålla ihop landet mot de terrorister som snabbt fyllde tomrummet efter Saddam Hussein.
Det andra som kan sägas är att president Obama inte bör sopa Irak under mattan. Helt uppenbart har en av hans större önskningar varit att snabbt "avsluta" Irakkriget för att istället kunna mobilisera "det rätta kriget" i Afghanistan. Det var också det han antydde i sitt tal om "Operation Iraqi Freedoms" avslutning den 31 augusti.
McClatchy skriver:
When Obama announced the end of U.S. combat operations on Aug. 31, he voiced confidence in the Iraqi forces' readiness, saying they "have moved into the lead with considerable skill and commitment to their fellow citizens."
Although six U.S. brigades remain in Iraq with all the manpower and weaponry of combat brigades and rules of engagement that allow them to defend themselves if they're attacked, military officials now describe U.S. troops as "advisers." In joint operations, officials emphasize that Iraqi units are in the lead.
However, after the incident in Diyala that's been dubbed the Palm Tree Battle, the Iraqi lieutenant expressed exasperation at his unit's performance.
Således står det med andra ord inte alls säkert att de irakiska styrkorna kommer att klara sin uppgift helt på egen hand - något irakiska generaler också antydde innan den 31 augusti. Och om så blir fallet så måste Obama vara villig att, om Irak behöver och vädjar om ytterligare hjälp, också ge sådan - både i form av militär träning och militärt bistånd. Irak behöver förstås en mängd icke-militär hjälp. De behöver investeringar, bistånd, hjälparbetare, etc. Allt sådan skulle dock omvärlden (inklusive Sverige) kunna erbjuda. De enda som däremot snabbt kan erbjuda en extremt kompetent och överlägsen militär hjälp är emellertid USA. Och därför bör USA hålla dörren öppen för att också i fortsättningen ge sådan hjälp. Situationen i Irak låter sig nämligen inte styras av det avtal som slöts 2008. Om situationen försämras så måste USA fortsätta ge den irakiska regeringen och armén sitt militära stöd. Irak är nämligen på väg i rätt riktning (de har en demokratisk regering, och parlamentsstilleståndet är ett tecken på en demokratisk process inte på hur en diktator skulle ha agerat) - och den irakiska armén som idag vädjar om amerikansk hjälp bekämpar i första hand terrorister, de lierar sig inte med dem och förtrycker överlag inte sin egen befolkning.
Av de anledningarna kan Irak inte tillåtas misslyckas. Och där har Obama större ansvar än de flesta. Om han sedan har viljan och modet och beslutsamheten, återstår att se.
Källa: McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Muslimernas förtroende för USA vanns i Irak 20100913
Amnesty rapporterar om tortyr i irakiska fängelser 20100913
Joe Biden tackar president Bush för Irakinsats 20100909
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar