Mona Sahlin sa bl om Afghanistan att "vi gör samma bedömning som president Obama gör" - varpå hon, till skillnad från statsminister Reinfeldt, menade att en tidstabell för svensk truppnärvaro i Afghanistan behövdes, och att de svenska trupperna skulle börja dras tillbaka redan 2011 - för att 2014 låta hela det militära ansvaret ligga på Afghanistans egna styrkor i likhet med Kabul-konferensens önskningar. (Här har socialdemokraterna Lena Hjelm-Wallén, Urban Ahlin och Jan Eliasson en opinionsartikel i SVD där de förklarar varför de driver en Afghanistanpolitik i linje med Obamas politik - Mona Sahlins ståndpunkt mer utförligt förklarad).
Reinfeldt bemötte i debatten Sahlin genom att förklarade att han tyckte det var märkligt att Sahlin hänvisade till just Obama eftersom Obama minskade trupperna i Irak för att istället öka de stridande truppinsatserna i Afghanistan i hopp om att trycka tillbaka talibanväldet.
Det intressanta med sammanhanget i debatten var dock att Mona Sahlin vid flertalet tillfällen försökte koppla till just Obama - medan Reinfeldt undvek det som borde ha varit det mest uppenbara i diskussionen, nämligen att koppla till Bush. Som svar på Mona Sahlins påstående om hur bra det var med en tidstabell i Afghanistan så hade Reinfeldt kunnat påpeka att Obama också förespråkade en tidstabell i Irak och var emot Bushs truppökning som de flesta bedömare menar räddade Irak från inbördeskrig, för att därefter påpeka det han faktiskt sa; att Obama nu ökar truppnärvaron i Afghanistan. Detta hade (kunnat) passa, i synnerhet eftersom socialdemokraterna i artikeln i SVD specifikt allierar sig med Obama-administrationens linje i polemik mot Bushs, när de socialdemokratiska höjdarna den 4 september skriver:
Ett annat tidsbestämt mål är att afghanerna ska leda och genomföra alla militära operationer senast i slutet av 2014. Det betyder att de våldsammaste provinserna ska vara överlämnade från Isaf inom fyra år. Vi anser, i likhet med USA:s president Obama, att det är nödvändigt att sätta upp mål. Han betonade i sitt viktiga tal till nationen den 31/8 att "övergången kommer att inledas - ett krig utan tidsbegränsningar gagnar varken våra intressen eller det afghanska folkets". President Obama underströk åter att han kommer att minska USA:s militära styrkor under 2011. Den rödgröna strategin som Bildt försöker utmåla som grumlig är alltså densamma som Obamas.
Vi socialdemokrater har varit positiva till president Obamas linje, som tydligt skiljer sig från republikanernas och Moderaternas. Vi socialdemokrater och Obama var kritiska till president Bush som flyttade fokus och militär från Afghanistan till den folkrättsstridiga invasionen i Irak 2003. När Afghanistan lämnades gav det talibanerna möjlighet att växa i styrka.
Mona Sahlin talade inte lika utförligt om saken och Bush är förstås fortfarande inte nämnvärt populär i Sverige och därför fanns det förstås heller ingen anledning för Reinfeldt att faktiskt påpeka problematiken med Obamas tidstabell genom att hänvisa till Bushs truppökning i Irak. Det intressanta är därför inte att Reinfeldt inte hänvisade till Bush, utan att Sahlin (och socialdemokraterna) hänvisade så flitigt till Obama.
Mona Sahlin tycks (likt socialdemokraterna i artikeln ovan) leva kvar i "Obama-bubblan" från 2008 - en bubbla som utan tvivel sedan länge har spruckit i USA (vilket även gäller synen på Irak där Obama nästan på samtliga av sina kampanjpunkter alltid haft fel - något han som president nu stegvis kommit att försonas med, i synnerhet med tanke på att han själv utför en truppökning i Afghanistan med samme befälhavare som Bush valde för att leda truppökningen i Irak). Men oavsett om Mona Sahlin förstår att denna bubbla inte längre existerar på andra sidan Atlanten så tycks hon tro att den fortfarande existerar i Sverige. Jag har nämligen svårt att tro att hon skulle åberopa ett storpolitiskt namn om hon inte trodde att det kunde ge henne lite draghjälp (av samma anledning som att Reinfeldt inte hänvisade till Bush, trots att det hade passat utmärkt i diskussionssammanhanget ovan). Och kanske håller Obama-bubblan fortfarande här i Sverige (bland sossar tycks det onekligen vara så) - men helt oavsett den saken så tillhör Obama-hypen tveklöst det förgångna. Sahlin tycks dock tro (eller agera som) att de svenska väljarna 2010 hypar Obama på samma sätt som många i USA gjorde 2008, och att svenskarna inte påverkats alls av den debatt om Obama (och dennes ideologi) som hans presidentskap fört fram i ljuset på ett sätt som tidigare inte funnits.
Således lever hon i det förgångna på samma sätt som den socialdemokratiska ideologi hon presenterar är förgången. Något som indikerar detta är att även Storbritanniens socialdemokratiske fd ledare Tony Blair anser att keynesianismen inte fungerar i vår tid.
Uppenbart finns det förstås stora skillnader mellan svenska socialdemokrater och amerikanska liberaler - och jag jämställer på intet sätt Obamas liberalism med Mona Sahlins socialdemokrati (den amerikanska liberalismen uppkom trots allt för att förhindra socialismen från att få insteg i USA genom att på en kapitalistisk väg bemöta de problem konservatismen inte tog i akt men som socialismen menade sig ha lösningar på), däremot har de keynesianismen gemensamt - tron på att staten kan styra upp marknaden på ett sätt som i längden gör saker bättre istället för sämre - och vad de senaste två åren visat är att denna ideologi inte fungerar. Något ekonomiska teoretiker förstått i årtionden men något som empiriskt inte kunnat bevisas på samma sätt som nu genom situationen i USA. (I USA just pg a att spelreglerna där i grunden är kapitalistiska och inte blandekonomiskt socialistiska som här i Europa där vi bygger våra egna regler som vi hoppas att ekonomin ska följa efter, snarare än att följa de ekonomiska regler som existerar - vilket man, jämfört med Europa, gör mycket mer i USA - även i Obamas USA).
Det mesta indikerar dock att den ekonomiska filosofin bakom såväl Obamas amerikanska liberalism som Mona Sahlins svenska socialdemokrati går mot ett rejält förlustår hösten 2010. För även om skillnader (och stora sådana) finns mellan Obamas liberalism och Sahlins socialdemokrati, så försöker de båda köra förgångna och förlegade ideologier på repris - något varken väljarna i USA eller här i Sverige verkar vilja ha. Oavsett vilken hype som än må ha rått 2008.
Mona Sahlin verkar tycka att Obama fortfarande är häftig. I mitten av 1990-talet tyckte hon också att det var "häftigt att betala skatt". I dagarna har Obama förklarat att han inte alls tycker att det är häftigt att betala skatt - varför han vill förlänga Bushs skattesänkningar för medelklassen (dvs i amerikanska mått mätt folk som tjänar i klass med vad Mona Sahlin här i Sverige tjänar). Det gör honom - sina många brister till trots - åtminstone häftigare än Mona Sahlin.
Se även tidigare inlägg:
Svensk media driver myten om "Mission Accomplished" vidare 20100901
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar