Det finns vid det här laget en mängd filmer om Irakkriget. Somliga av dessa är bra, andra mindre bra. Hurt Locker var tekniskt sevärd men i övrigt väldigt överskattad. Vad de flesta krigsfilmer har gemensamt är dock att de handlar om soldaterna - antingen om krigande soldater (som i Hurt Locker) eller hemvända sådana (som i Home of the Brave). Jag har dock just sett två filmer som skildrar Irakkriget ur några ofta förbigångna perspektiv vilket gör att de förtjänar att uppmärksammas.
The Messenger
Militären har många sidor. En av sidorna är soldaternas liv vid fronten, där döden kan komma snabbt och blodigt. En annan sida de anhöriga där hemma som väntar på sina nära och käras hemkomst men som vid somliga tillfällen istället får ta emot två soldater vid dörren som ger beskedet om deras anhörigas bortgång.
I armén dör folk i strid eller i olyckor - och att lämna besked om detta är ett mycket svårare jobb än de flesta förstår, något William Montgomery snart ska få lära sig efter att han återvänt från tjänst i Irak för att nu tjänstgöra med att underrätta anhöriga tillsammans med sin officer Tony Stone.
Uppdraget är känslomässigt svårt men samtidigt mycket strukturerat med tydliga regler om hur man ger besked, hur man agerar, när man kommer och när man går. Verkligheten är dock ibland mer komplicerad än någon regelbok kan förutse - inte bara för de anhöriga utan även för dem som kommer med dödsbuden.
The Messenger är en mycket lärorik film om en sida av kriget som sällan skildras: de anhörigas väntan, och de tragiska beskeden. Känslan i filmen skapas också i stor utsträckning tack vare aktörerna Ben Foster (Montgomery) och Woody Harrelsons (kapten Stone) skådespelartalanger som tillsammans med en intressant historia gör filmen mycket sevärd.
Taking Chance
Vänner skaffar vi när vi är i livet. Somliga får vänner för resten av livet. På långfredagen i april 2004 dödades 19-årige Pfc. Chance Phelps i Irak. "Taking Chance" handlar om hur Lt. Col. Mike Strobl (spelad av Kevin Bacon) lär känna denne efter livet, när han eskorterar den fallne soldatens kropp hem till en sörjande familj.
Filmen skildrar det känslomässiga band som utvecklas hos överstelöjtnant Strobl till den fallne soldaten, men skildrar också på ett närgånget sätt de många ytterst rigorösa ritualer i militärens omhändertagande av fallna soldater - i ett land där fallna krigshjältar både högaktas och sörjs. I likhet med The Messenger skildrar den en sida av kriget som de flesta krigsfilmer inte skildrar - livet, eller i detta fall döden efter kriget. Och till skillnad från de flesta filmer om Irakkriget så är "Taking Chance" heller inte politisk. Den fäller inga moraliska omdömen och gör inga politiska ställningstaganden, utan skildrar bara rakt på sak en fallen soldats sista resa på ett nära sätt som gör den mycket sevärd.
-----------------
Som jag skrivit förut så anser jag att film kan vara ett utmärkt sätt att introduceras till historien. "The Messenger" och "Taking Chance" är två filmer som på ett utmärkt sätt ger inblick i en del av den amerikanska militärens uppgifter som de flesta andra filmer går förbi, men som just därför också ger ett bredare perspektiv på Irakkrigets historia. Och en bredare Irakkrigsfilmshistoria. Båda filmerna är därför att rekommendera.
Se även tidigare inlägg:
4:e juli-filmtips: John Adams 20100704
Filmkonsumenter bör vara regissörskritiska 20100306
Meghan McCain kritiserar Hollywoods soldatfilmer 20091213
Några filmer till minne av Kennedy-familjen 20090906
"W" och George W. Bush i andra filmer 20090409
Michael Moores propaganda 20081211
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar