Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Det här ämnet kommer förmodligen att bli en stor diskussion när boken väl är släppt. Vissa saker kan dock påpekas redan nu. Bob Woodward gillar att kritisera maktens korridorer och dra ut i ljuset saker som administrationer gärna håller i skymundan. Det är också något som svensk media (naturligtvis) gärna nappat på - i synnerhet när det gällt republikanska administrationer. Låt mig ge några exempel:
Här har DN en artikel från 2004 där man hänvisar till Woodwards bok "Plan of Attack" där Woodward driver tesen att Bush hade ett hemligt avtal med Saudiarabien för att hålla oljepriserna nere så att han kunde återväljas. En teori som naturligtvis är lika långsökt som befängd. DN refererar dock bara till Woodward och skriver själva:
"Uppgifterna kring ett eventuellt oljeuppgörelse är en av för Bushregeringen flera graverande uppgifter i den nu i USA hett debatterade boken."
Och lite längre fram skriver man:
"Woodward slår fast att Bush inledde planeringen för krig mot Irak redan i november 2001. Detta trots Bushregeringens länge officiellt uttalade vilja att lösa situationen på diplomatisk väg och trots att utrikesminister Colin Powell var emot en invasion.
Powell förnekar, som väntat, att han var emot Irakkriget och dessutom bitter ovän med den drivande kraften bakom invasionen: vicepresident Dick Cheney." (min kursivering)
Och på DN kultur skrev journalisten Georg Cederskog så här om saken den 27 april 2004:
Watergatejournalisten Bob Woodward bidrog till Richard Nixons fall. Nu är han omskriven för en ny bedrift: Han har fått intervjua president Bush och kunnat samla information om det slutna livet i Vita huset. Ett maktcentrum som kallas "Fort Bush" bland Washingtons journalister.
Och vidare:
Rutinerade Vita huset-korrespondenter beskriver Bushregeringen som den mediestrategiskt mest framgångsrika som någonsin styrt USA. Informationen som lämnas ut är hårt sållad och tillgången till presidenten minimal: George W Bushs kvällssända presskonferens tidigare i månaden var den tredje sedan januari 2001. Under förra året gjorde han totalt fem solointervjuer för tidningar, däribland ett magasin om joggning. New York Times, Wall Street Journal och Newsweek fick inga egna intervjuer. Ansedda Los Angeles Times och Chicago Tribune har aldrig fått audiens.
Artikeln förklarar dock (okritiskt) vidare hur Woodward nu lyckats penetrera Bush-fortet, som ansåg att de inte kunde värja sig från Woodward och därför lät honom få inblick bakom murarna. Men det kommer inte att förbättra Bushs ställning, skriver DN-reportern:
De journalister som dagligen bevakar Vita huset tror ändå inte att Woodwards framgångar kommer att leda till en öppnare attityd från Bushregeringen. Snarare tvärtom.
- När Vita huset ger sin story till Bob så anser regeringen att den har berättat nog och att det inte finns anledning att göra det igen, säger Carl Cannon vid National Journal, tillika ordförande för White House Correspondents Association, till USA Today.
Woodwards bok innehåller flera graverande uppgifter, bland annat kring Bushs tidiga krigsplaner mot Irak och taktiska förhandlingar om sänkta bensinpriser inför valet.
Så här 6 år senare framstår mycket av det där som smått konspiratoriskt publicitetsfriande. Det fanns i DN-artikeln ingen kritisk granskning av Woodwards anklagelser och i artikeln tilläts ingen representant för Bush-administrationen att försvara sig på ett seriöst sätt.
Woodward fortsatte dock sin granskning av Bushs Vita Hus, och skrev 2008 "The War Within. A Secret White House History ", som recenserades i SVD den 9 oktober 2008 av Erik Åsard, där denne ger en relativt saklig och även kritisk granskning av boken, men som i ett skede där han hänvisar till Woodwards kritik mot hur mediekåren föll undan i kritiken mot presidenten och (likt kongressen och domstolarna) pg a krigstider lät denne på egen hand fatta de viktiga besluten, skriver:
Detsamma gäller de etablerade medierna, som i upptakten till Irakkriget okritiskt förmedlade Bushadministrationens förljugna verklighetsbild till allmänheten.
Kanske var det Woodwads syn på saken som framkom, men det framstår inte tydligt - och inte heller ges i recensionen utrymme för något annat perspektiv än att Bushadministrationens verklighetsperspektiv var "förljuget".
Nu har Woodward alltså också riktat in sig på Obama och dennes Vita-hus-stab. DN har ännu (så vitt jag kan se) inte skrivit om saken, men Karin Henriksson skriver om ämnet i följande artikel i SVD - som refererar till Woodwards bok för att beskriva "avslöjanden" om spelet inom Obama-administrationen. Det hade kunnat var längre, men duger gott som en enkel redogörelse för vad Woodward med sin bok vill förmedla. Henriksson väljer dock att också låta citera en utomstående kommentar om Woodwards bok, och skriver:
Mike Allen, flitig kommentator på sajten Politico, summerar:
– Boken är på det hela ett plus för Obama. Han porträtteras som eftertänksam, beslutsfähig, mån om att söka råd, någon som vet vad han behärskar och inte behärskar. I Vita huset var man medveten om föregångarnas erfarenheter och visste att kontakterna med Woodward måste skötas skickligt så att ingen blir bränd.
Henriksson skyddar inte direkt Obama från anklagelserna, men genom citatet från Mike Allen så förmedlas likväl bilden av Obama som mer seriös än den bild som förmedlades av svensk media (se artiklarna nämnda ovan) av Bush, när Woodward skrev om denne.
Martin Gelin som under Obamas valkampanj bloggade flitigt på SVD om amerikansk politik och även skrivit en bok om Obama-kampanjen, refererade den 15 januari 2008 också han till en bok av Bob Woodward där denne menar att det var Karl Roves hat mot Sverige som bidrog till invasionen av Irak. Jag citerar hela Gelins korta blogginlägg:
Karl Rove och svenskarna
SvD:s Roland Poirier Martinsson skriver klokt om USA-valet här, och nämner en frukost med Karl Rove:
"A propos Mr. Rove: Vi åt frukost ihop häromveckan. Han kan mycket om Skandinavien (härstammar från Norge) och var nöjd med Reinfeldts regering och optimistisk beträffande omval. Regeringen har lagt grunden, nu gäller det bara att göra rätt fram till valet."
I Bob Woodwards bok "Plan of attack" får man en lite annorlunda bild av Karl Roves skandinaviska kunskaper. Woodward driver tesen att Rove hatar Sverige så mycket att det till slut bidrog till invasionen av Irak. Rove hade helt enkelt personliga issues med Hans Blix:
"Rove saw that the president was "wired up" about Blix. The president knew Rove's attitude toward the Swedes. As the highest ranking Norwegian-American in the White House – and perhaps the only one – Rove was convinced of the historical duplicity of the Swedes, who had invaded Norway in 1814 and ruled the country until 1905. There was a long-standing grudge and it was a running joke between the president and Rove."
(från s. 266)
Ett påstående som naturligtvis ter sig helt absurt - likväl hänvisar Gelin till saken synnerligen okritiskt.
Kontentan är således att när Woodward skrev kritiskt om Bush så höjdes i svensk media inga former av försvar (vare sig direkt försvar eller indirekt försvar genom att citera någon vettig person som kunde försvara Bush) för denne. Nu är det Obamas tur att utsättas för Woodwards granskande undersökningar. Än så länge tycks svensk media inte skrivit så mycket om saken - det lilla som skrivits indikerar dock att de nu förmodligen direkt eller indirekt (som genom Henrikssons citat) kommer att försöka "skydda" Obama från den skoningslöse Woodward.
Jag är ingen större fan av Woodward (dennes skildring av Bush-administrationen gör det sunt att vara skeptisk också till dennes skildring av Obama) - men till skillnad från svensk media så är denne åtminstone konsekvent. Medan det enda svensk media gällande detta område tycks vara konsekventa i är sin partiskhet.
Se även tidigare inlägg:
Svensk media driver myten om "Mission Accomplished" vidare 20100901
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar