Bush prisar Obama i sin nya bok

Jag hade tänkt försöka hålla mig ifrån att skriva alltför mycket om Bushs nya bok innan jag själv läst och recenserat den - men jag har inte kunnat undvika att läsa de utdrag som redan nu finns att tillgå, eller läsa diverse recensioner och redogörelser av den.

En sak som Politico i denna artikel uppmärksammar är att Bush i boken bara har gott att säga om president Obama. Artikeln noterar:

In the 497-page autobiography, Obama comes up in 10 places. Each mention is either a favorable, sympathetic or tangential reference. There is not a single unkind word about Obama in the book.

Bush’s post-presidential, statesmanlike desire to stay above the fray — demonstrated over the past two years and seen again in the book — reflects an apparently genuine desire for the Democratic president to succeed.

He marvels at Obama’s “tremendous appeal to voters under 50” and admires “a smart, disciplined, high-tech campaign to get his young supporters to the polls.”

“On election night, I was moved by images of black men and women crying on TV,” he writes. “Barack Obama had campaigned on hope, and that was what he had given many Americans.”

Artikeln fortsätter och sätter Bushs agerande i kontrast till bl a Jimmy Carters - som efter sin avgång 1981 inte dragit sig för att öppet och ofta kritisera sina efterträdare:

Many ex-presidents show restraint. But some — like Jimmy Carter — are outspoken.

Men Bushs agerande jämförs också med Obamas eget - och denne har inte varit sen med att även efter sin valseger fortsätta med att kritisera sin företrädare:

[Bush’s approach] ...also contrasts strongly with Obama. The president tried — and failed — to link congressional Republicans with Bush. He spoke incessantly for the past few months about how the GOP under Bush drove the country into a ditch and how he’s gotten the metaphorical car back on the road.

Bush almost certainly has criticisms of Obama, but he has kept them to himself. He’s heeding the timeless advice, immortalized in “Bambi,” that good mothers instill in their children: “If you can’t say anything nice, don’t say nothing at all.”

Or maybe it’s closer to the golden rule.

"I want to treat my successor the way I'd like to have been treated," he told Oprah Winfrey in an interview to promote the book. "I don't think it's good for a former president to be out there opining on every darned issue. He's got a plenty tough job. Trust me. And there's gonna be plenty of critics and he doesn't need me criticizing him."

Det intressanta i sammanhanget är förstås att se hur saker och ting kommer att bli efter att president Obama avgått 2013 eller 2017. Kommer Obama då att utveckla samma relation med sin företrädare som te x Bill Clinton och George Herbert Walker Bush (eller George W. Bush och Bill Clinton) utvecklat? Eller kommer han att bli lika gnällig som Jimmy Carter? Det återstår att se. Men bara att svaret inte står tydligt säger i sig en hel del om både karaktär och en snäv förståelse av presidentskapet i sig.

Källa: Politico

Se även tidigare inlägg:

Bush läser bibeln och nyheter på sin Ipad 20101105