"EU är den enda tänkbara motvikten till amerikanskt världsherravälde", och han konstaterade därför att det var besynnerligt att vänstern var emot medan "bombarhögern" var för.
Här skriver Fabio Rafael Fiallo på RealClearWorld om hur denna anti-amerikanska förhoppning i samband med den rådande eurokrisen fått sin dödsstöt, och gått samma väg till mötes som länder som man i tidigare skeden av historien "hoppats" ska kunna gå om USA.
Fabio påminner om att det redan från början fanns ekonomiska skeptiker till euron: högerekonomer som Milton Friedman och Edward Prescott. Friedman intervjuades även i Sverige av Nyliberalen 2002. Han så här om EMU-idén:
- Jag tycker inte att det är något bra projekt,jag tycker att det är ett misstag.Men jag kan ju ha fel.
Och vidare:
- Grundtanken med det europeiska samarbetet var frihandel,tullar och regleringar som hindrade handel mellan medlemsländerna skulle avskaffas. Det var en mycket god tanke. Det handlade om att avskaffa politik - inte om att centralisera den. Tyvärr har EU allt mer blivit ett politiskt projekt samtidigt som frimarknadstanken har vittrat bort.
Det samma gäller EMU, själva syftet med Euron - det politiska syftet - är att försöka tvinga de olika länderna att integrera sin politik mer och mer, det betyder att mer och mer makt centraliseras till Bryssel.
I dagens kriser i många av euroländerna och i EMU-projektet i dess helhet står det tydligt att Friedman hade rätt, och EMU-vurmarna fel. Vilket förstås också gäller dem som vurmade för euron pg a sin anti-amerikanism.
Fabio Rafael Fiallo skriver i sin artikel vidare:
One decade after the creation of the euro, the Old Continent's common currency is striving, not to shine in the geopolitical landscape, but merely to stay afloat in a sea of troubles.
Han förklarar nu att problemen med att länder med helt olika bakgrunder ifråga om produktivitet, arbetskultur, välfärdsberoende, finansiellt ansvarstagande och politisk räkenskap - som EMU-vurmarna för tio år sedan helt ignorerade nu hunnit ikapp. Han beskriver sedan skillnaden mellan EMU-projektet och den finansiella situationen i USA - för medan USA fortfarande har problem, så har man lämnat den stora recessionen från 2007 bakom sig, och är ett land på väg tillbaka - vilket inte kan sägas om eurozonen. Och han förklarar sedan att detta inte är första gången USA-kritikerna kommit på skam i sina försök att hitta ett starkare alternativ till USA:
The euro crisis is not the first case in which the hopes of U.S.-bashers come a cropper. Remember the former Soviet Union, how strong it looked at the time the U.S. got mired in Vietnam ... before shrinking into a Russia whose oligarchy and ossified rent economy do not offer enticing opportunities to an expanding and disgruntled middle class. Remember, too, Japan, the rising star of the 70s and 80s, which many announced would take over the first place in the world economy ... before falling into a protracted economic lethargy that has lasted over 20 years.
De som vill hitta dagens "balanserade motkrafter" till USA brukar prata om Kina, förklarar han vidare. Kinas en-parti-system är dock inte lämpat att ta "någon annans plats" i dagens värld. Det kinesiska systemet är byråkratiskt och synnerligen ineffektivt - ett land med mängder av otaliga problem och ett ekonomiskt system som sätter käppar i hjulen på sig själv. Kina utgör för närvarande inget direkt hot mot USA. Men givetvis kommer USA en dag, likt alla mänskliga riken också att tyna bort i historien. Inget tyder dock på att den dagen är idag:
...as long as it is in the U.S. where free entrepreneurship leads to the establishment of Silicon Valley and the blossoming of Steve Jobs, Mark Zuckerberg, et al. (while in autocracies the people have to constrict their views according to party lines), as long as stealth fighters, drones and anti-missile shields are invented in America, and, last but not least, as long as individuals wishing to express their talents and industriousness choose to migrate to the U.S. (while those seeking to cash in social-welfare payments have a preference for other destinations), the fall of American supremacy will remain outside the realm of imminence.
En väldigt viktig poäng. Tyvärr röstade Irland i helgen ja till Europakten - men i längden kommer förstås inte det att rädda eurozonen, som inte behöver och inte bör räddas. Vad som behöver räddas är de europeiska folkens frihet från en anti-demokratisk byråkratisk gigant vars grundläggande idéer bygger på precis motsatta principer än det amerikanska systemet - vilket i sig är tämligen skrämmande. Inte för att EU (med sådana principer) i längden kan konkurrera med USA - men däremot för att de med ett sådant system i längden kan kväva Europas fria nationer.
Det sista är förstås den EMU-vurmande vänstern tämligen obekymrade över. Däremot finns det ett tydligt och konsekvent EU/EMU-motstånd hos vänstern som förstår problematiken bättre än många liberala EU-vurmande högerpartier gör. Vad Irland i sina debatter om EMU saknade var ett konsekvent konservativt motstånd. Vänsterns EU-kritiska ståndpunkt är förstås betydligt bättre än ingenting, men räcker inte eftersom de får så mycket annat helt fel - vilket i sig gör det svårt för allmänheten att tro att de faktiskt får detta rätt.
Det behövs därför i hela Europa ett konservativt nationellt präglat EU/EMU-motstånd. Som parallellt med vänstern kan sträva efter att ge Europa tillbaka lite av det som EU/EMU-projektet försökt suga ur de enskilda europeiska nationerna: Frihet.
Källa: RealClearWorld
Se även tidigare inlägg:
Varför jag inte vill ha ett starkt Europa 20120505
John manar till irländskt Nej till Europakten 20120314
Nyhetspodd 5: Supertisdagen, AIPAC och Iran, Irland och Europakten 20120309
Varför Irland bör rösta nej till Europakten 20120303
--------------
Jonas Sjöstedt väljer USA framför Kuba och säger nej till Europakten 20120301
CPAC 2012 - del 14: Daniel Hannan 20120212
David Cameron - Europas nya räddare 20111213
Daniel Hannan om Europas ekonomiska kris 20111007
Pat Condell om behovet av en europeisk revolution 20110826
"The New Road to Serfdom" av Daniel Hannan 20101208
Realistisk internationalism – del 1: Nationsbaserad maktfördelning 20090513
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar