I takt med att dem politiska etablissemangen i såväl Sverige som i resterande Skandinavien, liksom i Europa, har fört en nationsfientlig, destruktiv och mångkulturell politik där såväl den egna inhemska kulturen nedvärderas och häcklas, men även där det nationella självbestämmandet medvetet säljs ut till en överstatlig federation vars styre vanligt folk inte har möjlighet att påverka, så törstar många efter en ledare som värdesätter patriotism. En ledare som kan axla den nationella ledarrollen och stolt försvara fosterlandet. En ledare som vågar säga som det är. En ledare som inte böjer sig utan uppvisar såväl handlingskraft som stolthet och mod.
Medan Nord- och Västeuropa har hamnat i det destruktiva spåret med ett isärfallande nationellt självstyre och en uppenbart samhällsgiftig mångkulturalistisk politik som har förts i decennier så har en annan del av den europeiska kontinenten gått åt fullständigt motsatt håll. I Öst- och Centraleuropa finns patriotismen, nationalismen och den stolta nationskänslan där länderna inom denna del av Europa präglas av, inte minst i Ungern och Polen. Ungrarna röstade för drygt sju år sedan bort det socialistiska styret och in kom Viktor Órban, den ungerske frihetskämpe som tidigare hade varit med och störtat det kommunistiska väldet. Med Órban och hans parti Fidész har istället Ungern slagit in på en nationalkonservativ och patriotisk väg där det egna landet, dess historia och kultur värdesätts respektive tillvaratas. I Polen är det samma sak, där nationalkonservativa Lag och Rättvisa åtnjuter majoritet i parlamentet. Att såväl Ungerns som Polens ledare blir ansedda bland folk i Europa är därmed ingenting konstigt utan fullt berättigat. Ungern och Polen är dessutom populära måltavlor för dem europeiska federalisternas verbala utbrott i Bryssel. Anledningen? De står upp emot EU och böjer sig inte för deras krav vilket inte minst gäller invandring och islamisk utbredning, det som EU i princip knäböjer för.
Det finns emellertid en annan person som titt som tätt på sociala medier, i massmedia och lite varstans i samhällsdebatten blir hyllad och beundrad för sin kamp för såväl nation som folk och mot islam - Ryska federationens president Vladimir Putin. Att folk hyllar Ungern och Polen finner jag fullt begripligt, men med Putin blir det dock lite komplicerat. På sociala medier kryllar det av argumentet att ''Putin minsann värdesätter Rysslands kultur'' och ''är motståndare till islam''. Emellertid faller dessa argument på sin egen orimlighet och tyder på en djup okunskap om såväl Putin som rysk inrikespolitik. Javisst, Putin måste vara en kolossalt handlingskraftig motståndare till islam och islamiska fundamentalister. Det måste ju vara skälet till att han stod inför Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdogan och det saudiska kungahuset där han stolt påtalade att ''Ryssland är en pålitlig allierad till den muslimska världen'' och ''vill motverka västanpassad barbarism''? Enligt Official Site of Russia mufties Councils hemsida skall Putin även ha sagt följande:
''Islam has become a significant factor in our social and political life, and made an invaluable contribution to our society’s spiritual and cultural development. Once again I congratulate you on this historic date.''
Låter detta likt dem ledare och politiska etablissemang vi är vana vid att höra i våra egna länder? Jag tycker åtminstone att det låter väldigt bekant. Samme Putin skall dessutom tydligt under sitt besök i Tjetjenien (den region i Ryssland som har stora problem med islamiska fundamentalister) ha sagt att Ryssland är ''den mest lojala, pålitliga och konsekventa försvararen av islams intressen''. Säga vad man vill om okvalificerade och inkompetenta politiker som t.ex Jeremy Corbyn, Stefan Löfven och Jean-Claude Juncker, men jag har faktiskt aldrig hört dem uttrycka någonting sådant. Det finns också en annan felaktig myt gällande Putins påstådda handlingskraftighet och ''stenhårda koll'' på islamister inom Rysslands gränser, nämligen att han är helt intolerant mot islamism. Det är emellertid inkorrekt, liksom så mycket gällande denna f.d KGB-officers påstådda politiska kvalifikationer, då Ryssland är ett land som i allra högsta grad åtnjuter en kolossalt hög islamism där Tjetjenien i synnerhet utgör ett tydligt exempel, och i bara Moskva finns det drygt 8 000 moskéer. I september år 2015 bjöds såväl Turkiet som andra islamiska länder in för invigningen av ''Europas största moské'' i Moskva, och för några månader sedan, i april, dödades drygt 14 ryssar i ett islamiskt terrordåd där den skyldige skall ha varit en tjetjensk islamist.
Att Tjetjenien ständigt blir återkommande i den uppenbart höga och sannerligen obehagliga islamistströmningen som genomsyrar Ryssland är ingenting konstigt. Tjetjenien är en autonom delrepublik under den ryska nationen där den största andelen av den muslimska befolkningen är sunnitisk och för inte så länge sedan befann sig Tjetjenien i krig med Ryssland (i slutet på nittiotalet) som i princip stod mellan islamiska rebeller och ryska styrkor. Det dem islamistiska rebellerna ville var att islamisera hela Kaukasusregionen och flera andra delar av Ryssland, dock lyckades rebellerna nästintill tillintetgöras genom en tämligen brutal och effektiv rysk krigföring, men har det slutat där? Nej. Tjetjenien är inte på långa vägar fritt från islamism, utan tvärtom. Tidigare i år rapporterades det i massmedia om att ''över 100 homosexuella män'' skall ha ''försvunnit'' i Tjetjenien och enligt den ryska tidningen Novaja Gazeta skall dessa drygt hundra personer ha torterats och dödats. Tjetjeniens ''president, Ramzan Kadyrov, har även sagt att han ''accepterar hedersmord''. Och vad gör Putin åt detta? Ingenting, verkar det som. Tjetjenien står ju trots allt under Ryssland och den ryska staten, ändå tillåts detta pågå.
Allting är emellertid inte felaktigt gällande dem lyriska hyllningarna av Putin. Han är mycket riktigt en vän av rysk-ortodox kristendom och han har i flera tal hyllat traditionellt kristna värderingar, men det blir oväsentligt i sammanhanget när han uppvisar en sådan nonchalant, och t.om sympatisk, inställning till radikal islam. Det är därmed inte seriöst att hylla Putin som Riddaren på Den Vita Hästen som skall förskona såväl sitt eget land som Europa från islamistiskt vansinne. Innan folk hyllar Putin på dessa punkter, så ta då en titt på hur det ser ut hos vår stora granne i öst. Det är ingen stimulerande bild. Putins islamistvänliga politik är inte bara ett problem för Sverige, Skandinavien och Europa utan i allra högsta grad för ryska folket - som blir de främst lidande vilket attentatet i Sankt Petersburg var ett tydligt exempel på.
Den islamiska problematiken stannar emellertid inte här i Ryssland. Den muslimska befolkningen i landet är även den absolut snabbast växande av alla. Förvisso utgör ryssar majoritetsbefolkningen än så länge, men av Rysslands drygt 146 000 000 invånare så utgör muslimer runt 15 miljoner av dessa, och den andel som dessutom växer snabbast och starkast. Det finns vissa alarmistiska resonemang om att Ryssland år 2050 kommer att vara ett islamiskt land, vilket faktiskt inte alls förefaller otänkbart med tanke på den snabbt växande muslimska populationen i landet, och med tanke på regimens undfallenhet gentemot radikal islam. Jag behöver knappast fördjupa mig i det tämligen otäcka scenariot att Sverige skulle bli granne till ett gigantiskt islamiskt land med tillgång till kärnvapen. Emellertid skall man vara försiktig med hysteri, men om Rysslands etablissemanget fortsätter på den inslagna vägen ter det sig verkligen inte otänkbart.
Viktor Johansson är utbildad lärare inom historia och samhällskunskap och bor för närvarande i Västsverige. Han har gått samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och på lärarhögskola i Göteborg och har ett intresse för östeuropeisk kultur och politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar