söndag 23 augusti 2009

Konflikten mellan Sverige - Israel trappas upp

Den diplomatiska konflikten mellan Sverige och Israel trapps upp ett ytterligare steg när även premiärminister Benjamin Netanyahu nu förklarar att han kräver en svensk ursäkt.

SVD citerar Netanyahu från Jerusalem Post, som säger:

- Vi kräver och förväntar oss ett formellt fördömande från den svenska regeringen,

Ett fördömande den svenska regeringen hittills vägrat att gå med på. Något som nu tycks hota utrikesminister Carl Bildts förestående Israelbesök:

- Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel, sa Israels finansminister Yuval Steinitz, enligt SVD till den israeliska tidningen Haaretz.

- Israel kan inte bortse från en sådan manifestation av antisemitism, fortsatte han.

Den svenska regeringens agerande är starkt, önskvärt och bör stödjas av det svenska folket. I synnerhet nu när konflikten tycks trappas upp - inklusive av Israelvänner som mig själv.

Man kan tycka att den svenska regeringen -utan att blanda sig i pressfriheten- likväl hade kunnat fördöma innehållet i Aftonbladets artikel, som naturligtvis av mycket förståeliga orsaker av israeler kan upplevas som mycket obekvämt. Den åsikten förespråkar te x den konservativa svenska bloggaren Dick Erixon, som skriver:

"Den intressanta frågan är om regeringen står bakom Aftonbladets judehets. Om det måste regeringen kunna ha en uppfattning. Att ta avstånd från skriverierna i Aftonbladet betyder inte att man censurerar eller tar ifrån tidningen rätten att publicera skräp. Man debatterar och intar en sakpolitisk position. Det är ju detta yttrandefriheten syftar till."

Regeringen hade kunna haft och framlagt en åsikt (ett avståndstagande) från artikeln ifråga utan att det för den sakens skull hade inneburit en statscensur av Aftonbladet. Det är jag beredd att hålla med om. Men det är inte poängen i den rådande situationen.

Den svenska regeringen, i detta fall representerad av statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt, valde att inte göra detta - pg a att de hänvisade just till att det inte är regeringens sak att lägga sig i allt som olika tidningar skriver. I det avseendet kan jag anse att den svenska regeringen borde agera tydligare också när det gäller Mohammedanska rondellhundar och danska Mohammedkarikatyrer - men oavsett det så agerar de i sak rätt. Och fattade sitt beslut om att inte kommentera en inhemsk kvällskvallerblaskas skriverier. Om de hade haft en åsikt i den här frågan? Vilka fler saker som vanliga svenskar skriver och tycker saker om borde staten då ha åsikter om? Den gamla tidningen "En Ding Ding världs" diverse galna historier? Huruvida en konsertrecension var "bra eller dålig"?

Jag vet att exemplen inte går att jämföra - men det är principen det hela handlar om. Det finns också en annan princip som det svenska folket - och även de svenska Israelvännerna bör vara lojala mot: nämligen den att den svenska regeringen gjorde ett val - nämligen valet att inte lägga sig i. En utländsk makt bör aldrig tillåtas pressa dem till att därefter ändra ståndpunkt i frågan. Om Sverige vore Iran, eller 1930-talets Nazityskland, då vore det en annan sak: då borde det vara varje sann israelväns plikt att stå upp mot regeringen och förklara att den handlar orättfärdigt.

Men dagens Sverige - och den svenska regeringen - är ingen antisemitisk sådan. Tvärtom så har Sverige, trots att vi inte deltog i andra världskriget, och trots att vi många gånger kritiserar Israel ibland ensidigt och oförtjänt, en lång historia av att arbeta för Israels och judars säkerhet. Och när vår regering - som är en demokratisk sådan med en grundläggande positiv syn på Israel - fattar ett beslut i förhållande till en utländsk makt som försöker diktera andra länders regeringars agerande, så drar vi strecket i sanden och kräver respekt.

Den ståndpunkten borde svenska grupper som den israeliska högern faktiskt litar på, förmedla. Benajamin Netanyahu är te x god vän med Livets Ords grundare Ulf Ekman, och det finns massa olika former av pro-israeliska svenska rörelser som Israel litar på och vet är varma Israelvänner. Dessa bör förmedla ett tydligt och enkelt budskap till Israel: vi är era vänner, och vi stöder inte antisemitism. Det gör inte heller vår regering. Men vår regering har fattat ett beslut som vi respekterar, och det bör ni också göra.

Man kan fråga sig vad Israel skulle ha gjort om en liknande artikel hade publicerats i USA? Helt säkert skulle massvis av amerikanska judar protestera. Men skulle Netanyahus regering hota en amerikansk regering på samma sätt?

Svaret är nästan helt säkert nej (se te x förhållandet mellan Netanyahu och Obama).

Det kan visserligen bero på att Israel helt riktigt litar mer på USA än på Sverige. Och Sverige är knappast pro-israeler på samma sätt som USA. Men det gör oss inte till antisemiter. Och när ett svenskt beslut nu är fattat, så bör den svenska regeringen principfast stå fast vid det beslutet. Om Israel sedan vill göra en stor affär av den saken, så har de helt sig själva att skylla. Och gör de detta, så kommer det knappast att resultera i att Sverige blir "mindre antisemitiskt".

Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt är värd all respekt för sitt tydliga och principfasta förhållningssätt i denna fråga. (PS: Och tilläggas kan också i detta inlägg att jag inte tillhör den Israelhatande svenska vänstern - vilket massvis av inlägg på den här bloggen ger många bevis på.)


Se även tidigare inlägg:

Svensk integritet bör värnas 20090821

Se även artiklar i Dagen, SVD, DN

6 kommentarer:

Johan Kjellberg sa...

"hade kunnat fördöma innehållet i Expressens artikel"

Det var Aftonbladet som publicerade artikeln, korrigera! :)

Ronie Berggren sa...

Ah... Min miss, fixat nu. Tack för uppmärksammandet ;)

Anonym sa...

Vad är det för trams? Läs hela Donald Boströms artikel om organhandel och varför ämnet överhuvudtaget har tagits upp i media. Att anklaga journalisten för antisemitism är att bara försöka lägga locket på hela den smaklösa historien.

Anonym sa...

Jag är en (åtminstone innan denna debatt) israelvän. Israel verkar nu utvecklas i en mycket farlig riktning; idag står det klart att svenska journalister hindras i sitt arbete i Israel. Vi kan inte acceptera detta. Israels nuvarande regim är i mina ögon demokratifientlig. Vi ska hantera den israeliska regeringen på samma sätt som vi hanterar Hamas och Hizbollah.

Ronie Berggren sa...

Mitt inlägg är inte någon kommentar till artikeln i fråga - eller heller en bedömning över huruvida författaren till artikeln är antisemitisk eller granskar en händelse värd att undersökas.

Mitt inlägg är bara en respons på hur den svenska regeringen bör bemöta den uppkomna krisen i relationerna länderna emellan.

Ronie Berggren sa...

Det sistnämnda håller jag inte med om. Och det är just sådana reaktioner (åt någondera hållet) som bör motverkas.

Däremot är Israels nuvarande agerande helt oacceptabelt - vilket ju är vad jag framhåller i min artikel. Och Sverige bör göra den saken helt klar för Israel. Svenska judar - som förstår sig på såväl Sverige som Israel - bör göra samma sak, för att förmå den israeliska regeringen att förstå detta - och acceptera att det är vi (inklusive de röstberättigade svenska judarna) som bestämmer vilken policy Sverige ska ha i olika frågor - inte Israel.

För att inte gå till överstyr med den måhända rättmätiga ilskan mot den israeliska regeringens omogna agerande, så bör Sverige dock lära av USA - som spärrade in den israeliska spionen Jonathan Pollard på livstid. Inte för att denne i första hand var en ondskefull brottsling - utan för att hans lojalitet helt låg hos en främmande makt istället för USA. Helt oavsett om den främmande makten i hans fall råkade vara en av USA:s närmsta vänner.

Alla amerikanska presidenter har varit starkt Israelvänliga - men ingen amerikansk president (inklusive president Bush) har hörsammat Israels upprepande vädjan om att frige Pollard, som i Israel betraktas som en nationalhjälte.

Sverige bör inta en snarlik position: nämligen stå fasta i vår vänskap med Israel - men lika fasta vid att Israel inte har ett skvatt att säga till om gällande vår svenska inrikespolitik.