President Obama siktar högt när det gäller att reformera sjukvården i Amerika, och hoppas att han redan i slutet av juli ska kunna ha en av Kongressen godkänd reform på sitt skrivbord.
Som kandidat förklarade Obama att han skulle utöka hälsoskyddet till miljontals oförsäkrade amerikaner - och dra ner på de raketväxande kostnaderna, samt förbättra vården över hela nationen. Sedan dess har han startat ett kontor vid namn White House Office for Health Reform, och bett lagstiftarna i Kongressen att skapa en reform som kretsar kring de tre stora frågorna: tillgänglighet, kostnad och kvalité. Han har också sagt att sjukvårdsfrågan är viktig för att tackla hela den amerikanska ekonomin.
Precis som i utbildningsfrågan så är sjukvården i USA i jämförelse med Sverige, mycket ojämn. Nationen har några av de bästa universitet och mest välutvecklade sjukhus i världen - men också miljoner lågutbildade och ekonomiskt utsatta medborgare som saknar kvalitativ sjukvård. Otillräcklig lagstiftning och problem med privatisering (där sjukvård inte ses som en medborgerlig social rättighet) kan skapa skräckscenarior; jag lyssnade en gång till en paneldisskussion där president George W. Bush medverkade och en kvinna berättade hur hon fått cancer, som hon dock klarade sig ifrån, men pg a återfalls risken fick hon inget jobb, eftersom ingen arbetsgivare ville teckna en så dyr sjukförsäkring åt henne (jag citerar berättelsen från minnet). Systemet diskriminerar också mot kvinnor, där det oftast är dyrare för kvinnor än för män med försäkringar. I andra fall hjälper det inte ens när jobbet faktiskt försäkrar. En bekant till mig ramlade ner från ett tak, skadade en ryggkota och slog sönder ankeln. Han var försäkrad av sitt jobb, men bara under arbetstid och olyckan inträffade efter arbetet. Eftersom han inte hade någon egen försäkring skulle operation i såväl rygg som fot kosta ca 100 000 svenska kronor. Han opererade ryggen, men inte foten. Han var rädd för att han skulle behöva sälja huset för att ha råd (vilket han dock, som tur var, hade utan att behöva göra det).
Fördelarna med det amerikanska systemet är dock att om du har en bra sjukförsäkring, behöver du inte stå i någon lång flera månaders lång vårdkö, och är det en doktor du inte gillar så är du fri att gå till någon annan (vilket i Sverige är näst intill omöjligt). Möjligheterna till specifik specialvård är också mycket större än i Europa - och i Sverige är i princip själva tanken att personer med mer pengar bör ha möjlighet till bättre sjukvård tabubelagt (man kan förstås fråga sig var gränsen går; bör de ha rätt att äga bättre bilar?). Marknadsprincperna gör också att mediciner utvecklas i USA på ett sätt som inte görs i övriga världen - men, som tack vare världsmarknaden gynnar också resten av världen (det vore intressant att se hur många mediciner som skulle bli kvar om alla amerikanska mediciner togs bort från den svenska marknaden).
Men - i ett samhälle där miljontals människor helt enkelt inte har möjlighet att gå till någon doktor alls, och med miljoner oförsäkrade amerikaner - och likväl ständigt ökade statliga sjukvårdskostnader (för att hjälpa de allra fattigaste) - så är likväl såväl Republikaner som Demokrater överens om att det amerikanska sjukvårdssystemet inte fungerar. Frågan handlar istället om vilken lösning som är bäst? Obama och Demokraterna vill överlag i mer eller mindre utsträckning slå in på Europas väg och centralisera sjukvården - medan Republikanerna snarare vill det motsatta och anser att familjer och individer inte ska förlora bestämmanderätten över sina egna vårdval, systemet bör därför reformeras och pengar som spenderas bör istället spenderas mer effektivt, genom att exempelvis ge de som köper privata sjuksäkringar avdragsrätt, något som numera bara gäller företag.
Obama och många Demokrater med honom, anser dock att vägen framåt helt enkelt är att regeringen tar mer ansvar - USA är det enda industrialiserade land i världen, som inte ger alla sina medborgare rätt till sjukvård. Obama vill därför, inte ersätta, men låta regeringen bli en konkurrent till den fria marknaden (ett spegelvänt argument i förhållande till den svenska situationen).
Vilket väg som är bäst, och vilken väg USA bör gå för att bäst balansera nationens fundamentala tro på individuell frihet, med de verklighetens baksidor som idealistiska system alltid har - har debatterats i årtionden, och vad som nu kommer att ske när Obama gett sig in i leken får vi se i slutet av sommaren.
Källor: Washington Post, McClatchy,
Se även tidigare inlägg:
Obama talar om sjukvårdsreform 20090512
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar