I debatten om en nationell sjukvårdsreform så har Obama-administrationen blickat mot Massachusetts modell, som drevs igenom 2006 när ingen mindre än Mitt Romney var delstatens guvernör, och som krävde att medborgarna skaffade sig en sjukförsäkring eller fick bötesstraff på minst hälften av årskostnaden för den billigaste sjukvårdsförsäkringen. Fattiga, som tjänade mindre än den federala fattigdomsnivån, fick sina försäkringskostnader helt täckta av regeringen. Dem som tjänade upp till 300% mer än den federala fattigdomsnivån fick sina försäkringar delvis betalda.
Enligt Wikipedia så var antalet oförsäkrade i Massachusetts år 2006 (i en delstat med ca 6,5 miljoner invånare) mellan 395 000 och ca 650 000 - dvs mellan 5-10% av befolkningen.
Detta innebar en stor belastning för akutmottagningarna, eftersom amerikansk lag föreskriver att sjukhus är tvingade att ta emot patienter i behov av akutvård även om dessa inte har möjlighet att betala för sig (Emergency Medical Treatment and Active Labor Act - godkänd av Kongressen 1986). Kostnaderna för akutvård täcks delvis genom federalt bistånd, men i stor utsträckning gör det också inte detta - och blir istället en belastning som de lokala sjukhusen själva får stå för, vilket i slutändan resulterar i ökade kostnader för dem som faktiskt betalar för sin sjukvård i form av dyrare försäkringar et c.
För att bemöta detta problem drev Massachusetts igenom en sjukvårdsreform med stöd av sina Demokratiska giganter som Edward Kennedy. Reformen lyckades med att få ner antalet oförsäkrade medborgare - och det ganska rejält: inom två år så var antalet oförsäkrade bara 2,6% - i jämförelse med tidigare 5-10%. Ett resultat som inte kan beskrivas på något annat sätt än lyckat.
Problem har dock börjat uppstå. Delstaten har nämligen inte råd att försäkra alla medborgare som inte försäkrar sig själva. Och nu i juni meddelade delstaten att 100 miljoner dollar måste skäras ner från Commonwealth Care - som subventionerar de fattigas försäkringar. En nedskärning som kommer att drabba just de fattiga och nytillkomna invandrare. Det borde dock inte komma som någon nyhet, eftersom budgeten inte gick ihop ens när lagen syddes samman. Men av olika orsaker - alltifrån Romneys presidentambitioner till Edward Kennedys långvariga engagemang för frågan, så valde man att helt enkelt bara hoppas på att experimentet till reform skulle fungera.
Massachusetts nuvarande Demokratiske guvernör Deval Patrick (som vann posten tack vare god hjälp från Obamas topprådgivare David Axelrod) - är nu skeptisk och sa i mars på frågan om han ansåg att nationen borde ha hans delstat som förebild gällande dess sjukvårdsreform:
“I don’t know. I had real misgivings about it as a candidate. . . . I’m proud of it, but I don’t know if it’s a model for the nation.’’
Ett inte alltför förtroendeingivande svar. Problemet med Massachusetts reform var dock att de kopplade bort frågan om allmän tillgång, från kostnadsfrågan.
“They decoupled the access issue from the cost issue,’’ sa Philip Johnston, ordförande för the Blue Cross Blue Shield of Massachusetts Foundation, som spelade en huvudroll för att expandera försäkringarna i delstaten. “The lesson is, there needs to be a dedicated revenue source to support health reform.’’
En artikel Boston Globe beskriver situationen som följande:
"A recent report by the Massachusetts Taxpayers Foundation, a business-funded group that advocated for the healthcare law, found that state spending increased by about $88 million annually since it was implemented. Is that too much to absorb, within the context of a $28 billion state budget?"
Guvernör Patrick sa dock att det fanns en god sak att säga om reformen:
“The great story about Massachusetts is instead of waiting for the perfect solution . . . or doing nothing . . . we tried something.’’
Artikeln avslutas:
"Washington can’t be as adventurous. Costing out a national healthcare plan, and figuring out how to fund it, is the current fault line for Obama. The president insists he can overhaul the healthcare system without adding to the deficit.
He should take this final lesson out of Massachusetts: Be honest about cost in the good times and make sure you can cover it in the bad."
En väldigt tänkvärd poäng. Att USA:s sjukvård - som är alldeles för dyr, alldeles för otillgänglig och alldeles för ojämn i kvalité, behöver reformeras, råder föga tvekan om. Men helt oavsett hur desperat situationen än må vara, så är det orimligt att driva igenom en reform utan att först ha en väl genomtänkt plan på hur reformen ska finansieras. Obama har en plan - men med stora luckor. Och om man vill lära sig något från experimentet i Massachusetts, så bör man också ha det i åtanke.
Källor: Boston Globe, Wikipedia
Se även tidigare inlägg:
Obama håller town-hall-meeting om sin sjukvårdsreform 20090701
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar