Republikanernas nya ledare: John McCain

Sedan John McCain förlorade förra års presidentval mot Barack Obama har Republikanerna sökt en ny härförare för sitt parti. Den slutsats de dragit är att de behöver en klassisk Reagan-konservativ, ingen ekonomiskt moderat Republikan som George W. Bush och ingen socialt moderat Republikan som John McCain. Nu tycks de ha hittat honom - han heter, John McCain.

Rachel Maddow har här ett ganska (vänster)komiskt inslag om en artikel i Politico, som beskriver hur John McCain det senaste året blivit Barack Obamas främsta kritiker.

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Jag har tidigare skrivit att det är synd att John McCain med 98% säkerhet inte kommer att ställa upp i presidentvalet 2012, och att om han mot förmodan skulle göra det med 99% säkerhet där skulle förlora mot någon annan Republikan av mer idealistisk konservativ karaktär.

Det är fortfarande synd.

John McCain är inte den ultimata republikanske ledaren. Men i dagsläget så har Republikanerna ingen bättre kandidat. Och vad detta år visat är att i många frågor (ekonomin, säkerhetspolitiken - och länge också krigspolitiken) där Obama helt enkelt (ur ett konservativt perspektiv) fattat fel beslut - så har John McCain drivit en mycket sansad oppositionskritik: han har fört vad han själv kallat för en "lojal opposition" - dvs motsatt sig presidenten där han inte håller med, men samarbetat i frågor där han håller med (så gjorde han också med president Bush bör kommas ihåg, mot vilken han förlorade ett republikanskt primärval år 2000). Det är ett gott tecken på en god politiker - och visar på en karaktär som många politiker inom båda partier saknar.

Att McCain dessutom vid 72 års ålder efter vad som måste beskrivas som en svidande valförlust så snabbt gjort politisk come-back visar också lite på styrkan i McCains personlighet. Jämför McCain med te x senator John Kerry, som efter förlusten mot Bush 2004 i princip blev ett levande politiskt vrak som först nu börjat återhämta sig (något New York Times här har en artikel om), och som redan under valkampanjen 2004 såg allt tröttare ut för varje kampanj han höll, så verkar John McCain inte ha tröttnat. Det är imponerande.

Skulle John McCain kunna vinna mot Barack Obama 2012?

Svaret måste bli kanske.

Senast Republikanerna försökte med samma kandidat två presidentval i rad var 1944 och 1948 - under omständigheter inte helt olika de nu rådande.

1944 kämpade Republikanen Thomas E. Dewey mot sittande president Franklin Delano Roosevelt (Dewey hade dessutom ställt upp i Republikanernas primärval redan 1940 - men då besegrats bl a pg a sin isolationsim - vid en tidpunkt när det stod alltmer tydligt att USA förmodligen inte skulle kunna ställa sig helt vid sidan av det pågående kriget i Europa). FDR var dock 1944 en omåttligt populär president som dessutom ledde USA under ett brinnande andra världskrig (som USA som tidigare misstänkts, inte kunde hålla sig utanför) - förhoppningarna om en Republikansk seger var därför små, och i princip som väntat så vann Franklin Delano Roosevelt ganska överväldigande med 36 mot Deweys 12 delstater och 53,4% av de allmänna rösterna mot Deweys 45,9%.

Vid presidentvalet 1948 hade Roosevelt dock avlidit och hans vice-president Harry Truman hade istället regerat nästan hela Roosevelts period. Det Demokratiska partiet var dessutom splittrat, dels mellan Truman och Sydstatsdemokraterna vars utbrytarparti the States' Rights Democratic Party (sk Dixiecrats) leddes av James Strom Thurmond, som var missnöjda över Trumans intergrationspolitik och påbörjade upplösandet av den breda Roosevelt-koalitionen. Därtill lanserade även Henry Wallace också han ett Demokratiskt utbrytarparti: det nya progressiva partiet (efter Theodore Roosevelts progressiva parti 1912). De progressiva 1948 motsatte sig Trumans kalla-krigs-politik och förespråkade medborgarrättigheter för svarta och kvinnor och ville avskaffa Representatnhuskommittén för "oamerikansk aktivitet" som syftade till att utreda misstänkt kommunism inom landet.

Splittringen bland Demokraterna gjorde att Republikanen Thomas Deweys seger togs för given. Till de flestas häpnad lyckades dock Harry Truman vinna med 49,6% av rösterna mot Deweys 45,1% (de två Demokratiska utbrytarpartierna fick vardera 2,4%).

Likheterna mellan Dewey och McCain är fler än en. Båda kandidater ställde först upp i ett Republikanskt primärval som de förlorade (Dewey förlorade mot Wendell Willkie 1940 och McCain mot Bush 2000). Båda ställde upp som Republikanska huvudkandidater nästkommande val (valet 2004 bör inte räknas eftersom det redan år 2000 stod klart att Bush skulle leda partiet också i valet 2004 - något McCain redan då talade om), där de båda förlorade (Dewey mot FDR 1944 och McCain mot Obama 2008). En annan likhet var att Dewey var en tämligen moderat Republikan, som bl a manades av högerfalangen i sitt parti att stödja ett förbjudande av det amerikanska kommunistpartiet, något Dewey frånsade sig med motiveringen att "you can't shoot an idea with a gun." (det dock 1948) På liknande sätt tillhör John McCain den moderata falangen av sitt parti.

Dewey ställde sedan upp en gång till 1948, vilket McCain ännu inte gjort. Och chansen att han skulle ställa upp igen 2012 är förmodligen inte särskilt stor (1948 var Thomas Dewey bara 46 år gammal, medan McCain 2012 kommer att vara 76). Likheterna är dock intressanta. Dewey var den enda Republikan att nomineras två gånger och förlora båda gångerna. Om John McCain vågar försöka bryta trenden, med risk att vandra i Deweys fotspår 2012 återstår att se. Förmodligen inte. Men gör han det så kan han kanske finna tröst i att det mesta hittills indikerar att Barack Obama inte är vare sig någon Franklin Delano Roosevelt eller Harry Truman.

Källor: Wikipedia om USA:s presidentval 1944, Wikipedia om USA:s presidentval 1948, Wikipedia om Thomas E Dewey

Se även tidigare inlägg:

Hannity och McCain om Obamas Afghanistantal 20091202

John McCain kan bli utmanad 2010 20091125