Anti-krigsaktivisterna drivs på tynande låga

Anti-krigsaktivisterna som löpte amok under Bushs presidentperiod och krävde ett snabbt avslut på Irakkriget (och låtsades leka att de tillhörde samma generation som 1960-talets Vietnamgeneration, som faktiskt tvingades gå i krig) - har fått det svårare under Obamas presidentperiod. Dels därför att grupperna tillhörde dem som starkt förespråkade Obamas presidentskap, och dels pg a att Obama nu (i enlighet med Bushs tidsplan) förklarat Irakkriget avslutat.

“We don’t have a very vibrant anti-war movement anymore,” lamented Medea Benjamin, founder of Code Pink, one of the anti-war movement’s most visible organizations. “The issues have not changed very much. … Now we have a surge [in Afghanistan] that we would have been furious about under George Bush, yet it’s hard to mobilize people under Obama. We have the same anti -war movement and not the same passion.”

Och MoveOn.org som 2007 - i samband med Bushs truppökning i Irak - stämplade general David Petraeus som ledde operationen som "general Betray-us" - har nu, i takt med att Obama utnämnt denne till sin egen toppgeneral att leda en snarlik truppökning i Afghanistan varit tysta.

Dessa anti-krigsaktivister var dock inte bara högljudda - de var också en viktig del av demokraternas väljarbas mellan 2004-2008 när anti-krigsretoriken ljöd som starkast, och en som vann dessa röster genom att ständigt och ihärdigt kritisera Irakkriget var den politiske aspiranten Barack Obama. Nu har deras energi dock falnat rejält och det kommer att utgöra problem för Obama:

“That’s going to be a real headache for Obama coming down the road,” said Gary C. Jacobson, a political science professor at the University of California-San Diego.

“One of the major motivations for Democratic turnout in 2006 and 2008 was the opposition to the Bush administration and their wars” and that motivation is gone, Jacobson said. “It’s not going to send [activists] running after the next Republican candidate… but they might be less energized and less likely to participate and turn out [for Democrats] than before.”

Det råder dock en paradox i situationen. 43% anser nu enligt en undersökning av Gallup, att kriget i Afghanistan var ett misstag, jämfört med bara 30% 2009. Men trots att det allmänna motståndet mot kriget nu har ökat, så har antikrigsaktivisternas verksamhet och stöd minskat avsevärt:

After fighting the Bush administration for the better part of a decade, the anti-war movement can barely draw public attention to Afghanistan because of kitchen-table issues like the worsening economy, the increasingly unpopular health care overhaul and high unemployment. Meanwhile, the leaders have kept their grumbling about Afghanistan mostly to themselves, to keep Obama’s sagging poll numbers from sinking further or jeopardizing the Democratic majority in Congress.

Med ett ökat krigsengagemang i Afghanistan, och om de andra frågorna (som ekonomin) går mot en lösning, så kommer förmodligen anti-krigsrörelsen att vakna till igen. Kanske inte riktigt som under Bushs dagar - men likväl med större engagemang än nu. Under 1960-talet fick trots allt LBJ - trots sina sociala välfärdsreformer och arbete mot institutionell rasism - smaka på en arg anti-krigsrörelses protester.

Källa: Politico

Se även tidigare inlägg:

Opinion anser att Irakkriget var värt priset 20100904

Ett brev från Irak och en reprimand mot Cindy Sheehan 20091009