Jim Wallis till Sverige

Den amerikanske predikanten och samhällsdebattören Jim Wallis kommer till Sverige för att 2010 delta i Örebromötet - en ekumenisk konferens mellan Svenska baptistsamfundet, Svenska missionskyrkan, Metodistkyrkan och Equmenia, skriver tidningen Dagen.

Jim Wallis är den evangelikala kristna vänsterns främsta ansikte, och har blivit känd genom sina böcker "God's Politics: Why the Right Gets It Wrong and the Left Doesn't Get It", "Living God's Politics: A Guide to Putting Your Faith into Action" och "The Great Awakening: Reviving Faith and Politics in a Post-Religious Right America". Han är också grundare av tidningen Sojourners Magazine. Wallis har gjort sig känd för att motsätta sig det gamla gardets kristna höger, i Pat Robertson och Jerry Falwell.

Den kritik han framför riktar sig dock mot en fundamentalistisk (i amerikansk religionshistorisk kontext) kristen höger, som var betydligt mer inflytelserik under 1980- och 90-talet än den är idag. En kristen höger som under 2000-talet tagit sig en betydligt bredare evangelikal prägel och som fått den nya kristna högern och den relativt nya evangelikala kristna vänstern att söka enad front. Något som tydligt visar sig i förhållandet mellan Jim Wallis och Michael Gerson - president Bushs fd talskrivare, och stark anhängare av Bushs neokonservatism och medkännande konservatism - där de båda, tillsammans med grupper från alla politiska kanter, efter gemensam bön och diskussion enats om att upprätta The Poverty Forum, i syfte att motverka fattigdom och arbeta för humanitära frågor om immigration, tortyr och global uppvärmning.

"The coalition came together in the fall after two years of discussions between Mr. Wallis and Michael Gerson, a longtime speechwriter for former President George W. Bush. The men recruited pairings of one liberal and one conservative to study eight issues affecting the poor, such as health care, education and crime." Skriver Wall Street Journal om saken.

Jim Wallis är i Sverige - tillsammans med Shane Claiborne känd för att i kristen solidaritetsanda förespråka en mer solidarisk välfärdspolitik snarare än välstånd -> välfärd, utifrån en kapitalistisk frihandelsmodell. De är i Sverige också kända för att motsätta sig den kristna högern med dess Reaganistiska-Moral-Majority-konservatism.

Den kristna vänstern för mycket gott med sig. Det tråkigaste med den är dock att dess företrädare (Jim Wallis inte minst) spenderat stora delar av sin karriär med att placera in president Bushs neokonservatism i samma läger som den klassiska Reagan-konservatismen (som förövrigt inte heller skildras med rättvisa) - något Michael Gerson i sin bok "Heroic conservatism" tydligt förklarar att Bushs konservatism inte är och aldrig varit. Vilket konservativa som Mike Huckabee, Sarah Palin och Mitt Romney helt skulle instämma i - och beklaga sig över. I dagsläget har neokonservatismen tveklöst avfärdats av det Republikanska partiet, till förmån för Barry Goldwater och Ronald Reagan. Det är utan tvekan i viss mån den kristna vänsterns förtjänst. Men något de i backspegeln sett förmodligen inte torde vara alltför glada över. Det ska bli intressant att se om Jim Wallis under sitt Sverige-besök ger något seriöst perspektiv på saker och ting, eller om han helt enkelt bara kommer att köra ett kristet vänsterrace, som svenskar förmodligen kommer att ha mycket svårt att skaffa sig ett seriöst perspektiv till på egen hand. Det vore kul om neokonservativa evangelikala Bush-sympatisörer som Mike Gerson, eller Rick Warren och också bjöds in. Det hade om inte annat gett ett perspektiv som väldigt sällan ges på någon front i detta land.

Se även tidigare inlägg:

Rick Warren - den nya kristna högerns nya ansikte? 20081221

W gästar Sverige 20090203

Obama och Bush i svensk media 20090121

CPAC 2009 - del 9: Mitt Romney

Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 8: Ron Paul 20090228

USA nobbar FN-konferens

USA nobbar FN-konferensen om rasism i Genéve den 20-24 april pg a att de befarar att konferensen blott kommer att bli ett forum för att kritisera Israel. Konferensen som går under namnet Durban Review Conference II, är en uppföljningskonferens från 2001 när Israel och USA lämnade konferensen - som då hölls i den Sydafrikanska staden Durban - i protest mot att Israel till en början beskrevs som en rasistisk apartheidstat.

Denna gång har Israel och Kanada redan på förhand sagt att de inte ska medverka. Bushadministrationen vägrade förra året att delta i förberedelserna till konferensen. Medan Obama-administrationen sa att de initialt var villiga att i alla fall utforska möjligheten att delta. Nu säger man dock att någon medverkan inte är aktuell. Beslutet kommer dagen före att utrikesminister Hillary Clinton ger sig ut på en mellanöstern-resa.

Den judiska paraplyorganisationen Conference of Presidents applåderar USA:s beslut och hoppas att EU ska följa USA:s exempel.

Källor: DN, Haaretz JTA

CPAC 2009 - del 8: Ron Paul

Ron Paul fick, trots en trogen (men liten) skara anhängare, se sig själv åsidoställas under förra årets primärvalskampanj där de andra kandidaterna nästan enhälligt tog parti mot honom. Han är dock en av de mest konservativa Republikaner i Kongressen och på CPAC är han välkommen:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 7: Newt Gingrich 20090228

Obama - videovecka 6

President Obama talar denna vecka om sin budget och hur denna kommer att uppfylla de löften han gav när han kampanjade. Han säger också att han är beredd på den kamp som kommer att uppstå när det gäller dess godkännande och implementering:



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 5 20090221

CPAC 2009 - del 7: Newt Gingrich

Republikanernas legendariske kongressman Newt Gingrich, som ledde den Republikanska revolutionen i Representanthuset 1994 och som därefter blev den Republikanska oppositionens främsta ansikte mot Bill Clinton:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 6: Michael Barone 20090227

Borgmästare i Kalifornien avgår pga rasistskämt

Dean Grose - borgmästare i den lilla staden Los Alamitos i södra Kalifornien avgår efter att människor protesterat mot att han skickat runt ett email med en bild av vattenmeloner på Vita Husets gräsmatta, följt av texten: "No Easter egg hunt this year."

Det hela har betraktats som rasistisk eftersom vattenmeloner varit en karaktärisering av svarta. Något borgmästaren dock ursäktat sig med att säga att han inte visste. Hur som helst avgår han, men stannar dock kvar i stadsrådet.

En snarlik incident inträffade i slutet av förra året när en kommissionär i Idaho där han skickade ut ett e-mail där han liknade Michelle Obama med giftspindeln den svarta änkan. Han bad om ursäkt, och han behövde dock inte avgå.

Republikanen Chip Saltsman som tävlade med Michael Steele om posten som ordförande för the Republican National Committee hamnade dock även han i blåsväder när han spred en cd skiva med skämtsången "Barack the Magic negro". Något som i alla fall inte ökade hans chanser att vinna över den svarte Michael Steele - som senare också vann ordförandeskapet.

Rasism är givetvis fel. Men däremot bör man kunna göra en distinktion mellan aktiv rasism, skämt och politisk satir. Hollywoodstjärnan Clint Eastwood säger i en färsk intervju att han saknar gamla tiders humor när man friskt kunde skämta om ras och nationalitet utan att bli brännmärkt som rasist. Dagens politiska samhälle är humorlöst, beklagar sig Eastwood över:

"People have lost their sense of humour. In former times we constantly made jokes about different races. You can only tell them today with one hand over your mouth or you will be insulted as a racist.

I find that ridiculous. In those earlier days every friendly clique had a 'Sam the Jew' or 'Jose the Mexican' - but we didn't think anything of it or have a racist thought. It was just normal that we made jokes based on our nationality or ethnicity. That was never a problem. I don't want to be politically correct. We're all spending too much time and energy trying to be politically correct about everything."

Mycket tänkvärda ord. Och extra tänkvärda med tanke på att samhället i Clint Eastwoods ungdom utan tvekan var betydligt mer rasistiskt än dagens samhälle. När Clintan var ung kunde en dåtida Barack Obama bara drömma om att väljas till president - idag är det en verklighet. Och när svarta politiker är rumsrena, så bör förstås också skämt om svarta politiker bli rumsrena de med. Precis som skämt om white-trash amerikaner sällan betraktas som rasistiska.

Källa: Startribune

Se även tidigare inlägg:

County- kommissionär i Idaho ber om ursäkt för att ha liknat Michelle Obama vid Svarta änkan 20081213

"Barack the magic negro" åter tillbaka 20081228

Republikansk presidentkandidat 2012?

En opinionsundersökning gjord den 18-19 februari listar Sarah Palin som Republikanernas favoritkandidat i presidentvalet 2012:

Alaska Governor Sarah Palin 29%
Former Arkansas Governor Mike Huckabee 26%
Former Massachusetts Governor Mitt Romney 21%
Louisiana Governor Bobby Jindal 9%
Someone else 10%
None/no one 4%
No opinion 2%

Undersökningen gjordes dock innan Bobby Jindal gav sin respons på Obamas kongresstal. Ett tal han fick stor kritik för, men där många Republikaner samtidigt tog honom i försvar. Framtida opinionsmätningar får visa hur han numera ligger till inom det Republikanska lägret. På fyra år, kan dock mycket hända.

Källa: Real Clear Politics

Se även tidigare inlägg:

Responsen på Obama och Jindal 20090225

Nedtrappning i Irak - upptrappning i Afghanistan

President Obama tillkännagav igår sin nya nedtrappningsplan för Irak. De flesta av USA:s 142 000 soldater kommer att lämna landet innan den 31 augusti 2010. 35-50 000 soldater kommer dock att stanna till slutet av 2011 för att sedan också lämna Irak i enlighet med det avtal som slöts av Bushadministrationen och Iraks regering om att de amerikanska soldaterna ska vara ute ur Irak senast den 1 januari 2012.

Somliga Demokrater är besvikna över att så många soldater lämnas kvar så länge. Medan däremot Republikaner, som John McCain, helt stöder Obamas linje.

Obama förklarade också i sitt tal på marinkårsbasen Camp Lejeune i North Carolina att lönen för soldaterna skulle höjas, och att vården för veteranerna skulle förbättras.

4253 amerikaner har hittills stupat i Irak. En siffra som dock är väldigt liten i proportion till USA:s historiska krig. Under inbördeskriget dog ca 600 000 amerikaner. Under andra världskriget dog 406 000 soldater. Under första världskriget 116 000 soldater. Under Vietnamkriget 58 000. Och under Koreakriget 36 000. Under Gulfkriget 1991 dog dock enbart 148 soldater. Här gör Obama tillkännagivandet:



Samtidigt som kriget i Irak - där situationen också förbättrats avsevärt det senaste året - trappas ned, så trappas kriget i Afghanistan upp. Talibanerna kan ha mellan 10 000 och 15 000 krigare inne i Afghanistan och rör sig i en miljö som för amerikanska soldater är betydligt mer otillgänglig än den i Irak. Obama har därför beordrat en upptrappning på initialt 17 000 soldater till sommaren - i ett krig som väntas bli svårare än kriget i Irak.

Källor: DN, MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Obama skickar 17 000 trupper till Afghanistan 20090217

CPAC 2009 - del 7: debatt om sjukvård

Paneldebatt om sjukvårdssystemet:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 6: Michael Barone 20090227

CPAC 2009 - del 6: Michael Barone

Michael Barone - författare, journalist och politisk analytiker, talar här om att Republikanerna måste kunna nå den unga generationen. Och att de kan detta eftersom Republikanerna står för individuell valfrihet i mängder av frågor där unga förmodligen föredrar möjligheten att faktiskt få välja. Möjligheter Demokraterna inte ger:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 5: Aaron Shock 20090227

CPAC 2009 - del 5: Aaron Shock

En annan ung Republikansk kongressman; Aaron Shock (född 1981) - som representerar Illionis 18:e och länge Demokratiska distrikt - förmedlar här ett kort och koncist budskap utifrån sina egna politiska erfarenheter, att Republikanerna måste försöka nå ut inte bara till kärnväljare, utan till alla etniciteter och alla områden i hela USA:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 4: Paul Ryan 20090227

CPAC 2009 - del 4: Paul Ryan

Konferensens inledande del, med CPAC 2009:s huvudtalare; den 39-årige kongressmanen Paul Ryan, som också betraktas som en av de konservativa Republikanernas blivande stjärnor:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 3: Michael Steele 20090227

CPAC 2009 - del 2: Mike Huckabee 20090227

CPAC 2009 - del 1: John Bolton 20090227

CPAC 2009 - del 3: Michael Steele

Republikanernas nye ordförande Michael Steele som talar om att vad som gör USA unikt är att man föredrar individuell frihet framför regeringens intrång:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 2: Mike Huckabee 20090227

CPAC 2009 - del 1: John Bolton 20090227

Bush ut på talarturné

USA:s förre president George W. Bush ska under året ge sig ut på en internationell talarturné i Kanada och en mängd olika länder i Europa och Asien. Hittills har han tio besök inbokade varav det första blir i Calgary, Kanada.

Hur mycket han kommer att få betalt för sina framträdanden är ännu inte känt - inte heller vad han kommer att tala om. Däremot behöver president Bush samla in 300 miljoner dollar för att kunna bygga sitt presidentbibliotek i paret Bushs nya hemstad Dallas, Texas.

Källa: SVD

Se även tidigare inlägg:

Paret Bush installerar sig i Dallas 20090221

CPAC 2009 - del 2: Mike Huckabee

Fd presidentkandidat Mike Huckabee, som kritiserar Obamas och Demokraternas skattepolitik och varnar för att Obama för in USA under socialismens banér:



Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - del 1: John Bolton 20090227

CPAC 2009 - del 1: John Bolton

The Conservative Political Action Conference (CPAC) har börjat - och pågår mellan den 26-28 februari. Hittills har bland annat Mike Huckabee predikat mot Obamas stimulanspaket och mot IRS och höga skatter (talet postas när det finns tillgängligt i vettig kvalité). Här är dock USA:s tidigare FN ambassadör John Bolton, som tillsattes av president Bush trots höga protester från Kongressen, varför han heller inte kunde sitta alltför länge. Här ges han dock gott om utrymme att tala om konservativ maktrealistisk försvarspolitik:



Se även tidigare inlägg:

Sarah Palin till CPAC? 20081223

Obama ger pris till Stevie Wonder

Musiklegenden Stevie Wonder tilldelades Library of Congress' Gershwin Prize, och prisades också av President Obama, som förklarade hur mycket Stevie Wonders musik betytt för honom personligen. Det var en ära för Stevie Wonder, men tycks ha varit en lika stor ära för president Obama som trots allt lät spela Stevie Wonders musik på sitt eget bröllop:

Obamas jättebudget

President Obama lade idag fram sin budget - en budget som räknar med ett underskott på 1,75 biljarder dollar, vilket utgör 12,3% av USA:s BNP. Översatt i någon form av begripliga siffror så är det ca 1.750.000.000.000 dollar, eller 15 biljoner svenska kronor, eller 15 000 svenska miljarder om det föredras. Det kommer att utgöra USA:s största budgetunderskott sedan andra världskriget.

En del av budgetunderskottet är ärvt från Bushadministrationen. Men en stor del utgörs också av Obamas eget stimulanspaket på 787 miljarder dollar. Obama ökar således budgetunderskottet för att snabbt kunna stimulera ekonomin, samt förändra sjukvårdssystemet för att hjälpa också de miljontals oförsäkrade medborgarna. Men Obama som förstår att en historiens största statsskuld inte vore något bra arv att lämna efter sig - har också satt som mål att halvera denna statsskuld ungefär vid samma tidpunkt som hans första ämbetsperiod tar slut kring 2013.

Vad innehåller då Obamas jättebudget?

Där finns först och främst stimulanspaketet på 787 miljarder dollar. Därtill finns också ytterligare 250 tänkbara miljarder i stöd till amerikanska industrier, utöver de 700 miljarder som redan givits. Där finns också 634 miljarder dollar för att expandera sjukvården och delvis täcka de 48 miljoner amerikaner som saknar sjukförsäkring. 75 miljarder dollar kommer också att begäras för krigen i Afghanistan och Irak - vilket kommer att bli pengar utöver de 40 miljarder kongressen redan godkänt till krigen.

Mer ingående granskning av budgeten kommer senare. Här offentliggör Obama budgeten:

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Källor: Los Angeles Times, DN

Karl Rove ger Obama svar på tal

Bobby Jindals Republikanska respons på Obamas kongresstal, var på sin höjd en mycket tam och intetsägande respons. Och Obamas tal var ett mycket skickligt sådant, som fick hans idéer att framstå som den mest sunda lösning på alla de problem han talade om. Därför var det heller ingen lätt uppgift för Jindal att bemöta presidentens kongresstal.

Jag skrev i gårdagens inlägg "Responsen på Obama och Jindal" följande:

"Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager."

Den analysen stämmer. Men den kan tas itu med - genom att ge en annan sorts svar på de retoriska frågor Obama ställer och själv besvarar. En som gör detta väldigt konkret i sin respons på Obamas kongresstal är president Bushs fd rådgivare Karl Rove, som i en artikel i Wall Street Journal skriver:

"... Mr. Obama ...routinely ascribes to others views they don't espouse and says opposition to his policies is grounded in views no one really advocates.

On Tuesday night, Mr. Obama told Congress and the nation, "I reject the view that . . . says government has no role in laying the foundation for our common prosperity." Who exactly has that view? Certainly not congressional Republicans, who believe that through reasonable tax cuts, fiscal restraint, and prudent monetary policies government contributes to prosperity.

Rove kommenterar lite senare ett stycke ur ett annat tal där Obama använde liknande taktik:

"Even in an ostensibly nonpartisan speech marking Lincoln's 200th birthday, Mr. Obama used a straw-man argument, decrying "a philosophy that says every problem can be solved if only government would step out of the way; that if government were just dismantled, divvied up into tax breaks, and handed out to the wealthiest among us, it would somehow benefit us all. Such knee-jerk disdain for government -- this constant rejection of any common endeavor -- cannot rebuild our levees or our roads or our bridges."

Whose philosophy is this? Many Americans justifiably believe that government is too big and often acts in counterproductive ways. But that's a far cry from believing that in "every" case government is the problem or that government should be "dismantled" root and branch. Who -- other than an anarchist -- "constantly rejects any common endeavor" like building levees, roads or bridges?"

Och lite längre fram:

"Then there's Mr. Obama's description of the Bush-era tax cuts. "A surplus became an excuse to transfer wealth to the wealthy," he explained in his Tuesday speech, after earlier saying, "tax cuts alone can't solve all of our economic problems -- especially tax cuts that are targeted to the wealthiest few."

The Bush tax cuts were not targeted to "the wealthiest few." Everyone who paid federal income taxes received a tax cut, with the largest percentage of reductions going to those at the bottom. Last year, a family of four making $40,000 saved an average of $2,053 because of the Bush tax cuts. The tax code became more progressive as the share paid by the top 10% increased to 46.4% from 46% -- and the nation experienced 52 straight months of job growth after the cuts took effect. And since when is giving back some of what people pay in taxes "transferring wealth?"

Karl Rove skriver sedan på slutet av sin artikel:

"Mr. Obama portrays himself as a nonideological, bipartisan voice of reason. Everyone resorts to straw men occasionally, but Mr. Obama's persistent use of the device is troubling. Continually characterizing those who disagree with you in a fundamentally dishonest way can be the sign of a person who lacks confidence in the merits of his ideas."

Allt Obama gör är inte dumt - men allt är heller inte bra (eller tvärtom - beroende på vid vilken åsikt man startar). Detsamma torde gälla oppositionen. Karl Rove sätter dock fingret på en sak som definitivt är fel med Obama (och i mina ögon med Demokraterna överlag) - nämligen den att de i betydligt högre utsträckning än Republikanerna (åtminstone under Bushs tid) attackerar en skenbild av Republikanerna som de själva skapat, marknadsfört och sålt (såväl inrikes som internationellt) men som inte reflekterar verkligheten. Bobby Jindal borde ha gjort som Karl Rove - nämligen att visa vad Republikanerna verkligen står för, och inte låta Obama och Demokraterna upplysa allmänheten om det.

Birgitta Ohlson på pro-Israeldemonstration

Folkpartiets Birgitta Ohlson, som jag tidigare hyst en viss skepsis mot, pg a hennes övertydliga fascination för Demokraterna och Obama-administrationen, och i alla fall utåt sett kategoriska avfärdande av Republikanerna - håller här ett utmärkt tal på en pro-Israel demonstration i Malmö i början av februari, där hon på ett tydligt sätt förklarar att Israel har en grundläggande rätt att existera. Jag håller inte alltid med om allt som hon säger, men det här talet är hon värd all heder för, och gör att jag plötsligt får betydligt större respekt för henne. Ta en titt:



Se även tidigare inlägg:

Problematiskt att stänga Guantanamobasen 20090123

Responsen på Obama och Jindal

UPPDATERAD 20080226

Färska opinionsmätningar visar att 68& av dem som såg Obamas tal till Kongressen reagerade väldigt positivt, och 24% ganska positivt. Och hela 85% säger att talet gör dem mer optimistiska gällande vart nationen är på väg. Bara 11% sa att talet gjorde dem pessimistiska. Jag instämmer med skaran som reagerade positivt. Obamas tal var väldigt bra - det var välstrukturerat samtidigt som han fortfarande kopplade med den närvarande politiken på ett väldigt varmt sätt. Något Obamas föregångare Bush också alltid brukade göra, utom just i sina state of the union tal, där Bush alltid talade utan någon direkt interaktion med publiken. Obama drog sig inte för att skämta, och säga bl a att "Nobody messes with Joe" med anspelning på sin vice-president som satt alldeles bakom honom med Nancy Pelosi vid sin sida. Obamas tal var dessutom väldigt hoppfullt - han tog utmaningarna som ligger framför nationen på allvar, samtidigt som han förklarade att USA hade gått igenom oändligt mycket svårare tider än denna. Majoriteten av talet handlade - som väntat - om ekonomin, men han berörde också kriget mot terrorismen där han förklarade att USA inte kunde tillåta grupper så som al-Qaida att vinna. Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager.

Det var således inga lätta förväntningar Bobby Jindal hade att leva upp till. Och somliga analytiker menade att han sumpade chansen att ge ett verkligt starkt första intryck på den amerikanska allmänheten. I början av talet såg han uppenbart nervös ut, och även om det blev bättre så pratade han för länge, och för utdraget. Det hade förmodligen varit bättre om han varit mer kort och koncis och om han tydligt betonat både vad han tyckte var bra med Obama - och vad han inte tyckte var bra. Och nöjt sig med detta. Jindal har en häftig bakgrundshistoria, som son till två indiska immigranter, och en konvertering från hinduism till kristendom - en historia inte helt olik Obamas. Men i det här talet pressades den in lite alltför krystat. Det här är ingen valkampanj och Jindal hade inte behövt försöka dra hela sin livshistoria på 10 minuter i ett tal som främst skulle vara en respons på Obamas Kongresstal.

Politico skriver i en artikel:

"Gov. Bobby Jindal (R-La.) hoped to step into the national spotlight Tuesday night to sound a hopeful yet defiant note in countering President Barack Obama as the GOP’s fresh and exciting face.

Instead, he got panned.

“I think he had a really poor performance tonight, I’m sorry to say,” National Public Radio’s Juan Williams said on a Fox News panel immediately following Jindal’s remarks. Williams went on to call the governor’s remarks “sing-songy” and said Jindal looked “childish” compared to Obama."

En analys jag tyvärr förmodligen måste instämma i. Men Jindal är bra, han har hållit många bra tal i sina dagar - och det här talet kommer inte att förändra det. Han kommer också att få fler chanser att visa upp sig - och det här måste förstås ses som en start. Under valkampanjen i höstas gjorde Sarah Palin en rivstart - men en rivstart som alltefter att tiden gick förlorade i kraft. Jindal gjorde måhända ingen nationell rivstart - men han är i alla avseenden tillräckligt duktig för att bara bli bättre och kommer aldrig tvärt att få slut på politisk bensin.

Källor: CNN, Politico

Se även tidigare inlägg:

Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225

President Obamas tal till Kongressen 20090225

Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal

Och här följer Louisianas Republikanske guvernör Bobby Jindals respons på president Obamas tal till Kongressen:

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Se även tidigare inlägg:

President Obamas tal till Kongressen 20090224

Bobby Jindals stora dag 20090224

President Obamas tal till Kongressen

Här är Obamas tal till Kongressen:

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Michael Steele målar mörk framtid för pro-stimulans-Republikaner

Det Republikanska partiets nye ordförande Michael Steele säger att senatorerna Susan Collins och Olympia Snowe från Maine, och Arlen Specter från Pennsylvania som röstade för Obamas stimulanspaket och därmed fick det godkänt kommer att få skörda konsekvensen av rösterna i sina egna primärval i deras hemstater:



Se även tidigare inlägg:

Michael Steele talar om stimulanspaketet 20090208

Republikanerna i Kalifornien nekar partipengar till löftesbrytarna 20090223

Bobby Jindals stora dag

Ikväll, amerikansk tid, håller Barack Obama presidentens första State of the Union-tal, även om det i egenskap av hans första tal inför Kongressen kallas just hans första tal inför kongressen. Det blir en stor kväll för Obama där han enligt de flesta analytiker kommer att lägga fram sin ekonomiska agenda.

Men även om det är en stor kväll för Obama så är det förmodligen en betydligt större kväll Louisianas guvernör Bobby Jindal - som av sitt Republikanska parti är utsedd att ge Republikanernas respons på Obamas tal. Den blott 37-årige Jindal har varit djupt involverad i den riktiga storpolitiken ända sedan mitten av tjugoårsåldern - och under förra årets valkampanj var han en möjligt vice-presidentkandidat till John McCain. Många spekulerar också i att han kommer att bli Republikanernas presidentkandidat 2012 - även om Jindal själv förnekar detta. Ikväll kommer han dock att hålla sitt första nationella tal från Baton Rouge, Louisiana - och därmed introducera sig själv för miljontals amerikaner för första gången. Det var tänkt att han skulle hålla ett nationellt tal redan i höstas på Republikanernas nationalkonvent. Orkanen Gustav så då drabbade Louisiana förhindrade dock guvernör Jindal från att medverka - i ett konvent som pg a samma orkan, och McCains spontana infall höll på att inte bli av alls.

Jindal har dock också gjort sig känd inte bara för att ha motsatt sig Obamas stimulanspaket utan också för att i egenskap av guvernör tacka nej till somliga delar av paketet som erbjudits hans egen delstat Louisiana. Ett ställningstagande som kan göra honom till en hjälte i konservativa kretsar - men som kanske inte går hem lika väl hos en allmänhet som i nuvarande skede skattar Obamas stimulanspaket tämligen högt. Deras första uppfattning av Jindal kommer de dock att få ikväll genom att se och höra den unga och första indisk-amerikanske guvernören i landet. Därför kommer Obamas kväll också att bli Jindals stora dag.

För dem som vill veta mer om Jindal är följande artikel i Washington Post läsvärd: "La. Governor Took Fast Track to National Prominence" samt länkarna nedan med följdlänkar.

Se även tidigare inlägg:

Jindal kan tacka nej till federal stimulanshjälp 20090218

Jindal vald att ge respons på Obamas kongresstal 20090212

McCain klagar på Obamas presidenthelikopter

På en konferens under gårdagens fiscal summit, klagar McCain lite skämtsamt på Obamas nya dyra presidenthelikopter som kommer att kosta lika mycket som Air Force One - vilket han tycker är väldigt mycket av skattebetalarnas pengar. Obama besvarar i sin tur med att säga att han tycker att den helikopter han redan har duger fint - men att han förstås aldrig har haft någon helikopter tidigare - (varför han, gissar jag, underförstått menar att det bästa beslutet i frågan kanske inte kan fattas av honom personligen.) Yahoo har här en artikel där det skrivs lite mer ingående om helikoptern, som i själva verket var flera stycken:

"President Obama has talked tough about the need to shed wasteful spending. But will he practice what he preaches? His one-time rival, Sen. John McCain, brought up a pricey presidential project that seems a bit unnecessary — a fleet of 28 new Marine One helicopters that will cost taxpayers around $11.2 billion.

At a recent summit to cut the federal deficit, Sen. McCain suggested that if President Obama wants to help the economy, perhaps he should consider canceling his order. Obama replied that he's already looking into it. Obama then joked that perhaps he's been unknowingly deprived all his life, but his current Marine One chopper seems just fine to him. CNN is reporting that the new helicopters, which were originally ordered by President George W. Bush, are now on hold (though not officially cancelled...yet).

Naturally, all this talk of gazillion-dollar equipment has people searching. Folks are desperate to know more about the fancy helicopters, what they can do, and why they cost such an exorbitant sum of cash. Queries immediately surged on "marine one photos" and "why is it called marine one." Regarding the second inquiry: It's called Marine One only when the president is aboard.

As for why the president needs 28 of them — apparently, it's a safety precaution. When flying in Marine One, identical choppers travel next to the president's ride. Trickery throws off the bad guys.

But why in the world do these contraptions cost $400 million each? After all, isn't a helicopter just a helicopter? Apparently not. The Washington Post explains that the proposed fleet would be outfitted with "cutting-edge communications equipment, antimissile defenses and hardened hulls." Oh, and a kitchen. You can't forget that."

För dem som följde den stundom hätska kampanjen de två herrarna emellan är klippet - som kan ses här - sevärt :)

Japans premiärminister besöker Obama

Japans premiärminister Taro Aso besökte idag President Obama i Vita Huset, som den första utrikespolitiska gäst att besöka Obama sedan han svors in för en månad sedan. Vilket Obama menade visade på betydelsen av relationen länderna emellan:

"It's a testimony to the strong partnership between the United States and Japan," sa presidetn Obama.

Obama försäkrade också premiärminister Aso att Japan var en hörnsten för den amerikanska säkerhetspolitiken i Asien, och USA:s länk till världsekonomin. En försäkran också Hillary Clinton gav när hon besökte Japan förra veckan. Japan är oroliga över att USA ska komma att ty sig mer till Kina än till Japan - en rädsla såväl utrikesminister Cliton som president Obama vill motverka.

Japan har själv egna politiska problem; och sedan den populäre premiärminister Junichiro Koizumi (som var premiärminister mellan 2001-2006, diggade Elvis Presley och hade en mycket varm relation med president Bush och bland annat skickade japanska trupper till Irak) lämnade ämbetet år 2006 har Japan fått se ett antal ineffektiva ledare komma och gå - och premiärminister Aso är också en svag ledare som förmodligen heller inte kommer att sitta kvar så länge till. Inte minst därför är det viktigt för USA att betona att den relation man har med Japan är djupare och större än kontakten mellan en specifik president och en specifik premiärminister. Något Michael Auslin - Japan-specialist på tankesmedjan American Enterprise Institute - bekräftar när han säger att premiärminister Asos besök skickar en bred signal "to the Japanese political establishment that the Obama administration is going to work with whoever is there. If we continue to wait for the next Koizumi, the next strong leader, we're going to be waiting forever,"

Relationen med Japan är förstås av yttersta vikt - och att Obama-administrationen så tydligt visar vikten av den relationen med såväl Clintons - som premiärminister Asos besök, är mycket bra. Till skillnad från relationen med Kina så är relationen med Japan för USA:s del en äkta sådan - med två demokratiska vänner, som delar såväl ekonomiska som ideologiska intressen. Och inte bara ekonomiska - så som fallet är med Kina.

Källor: Yahoo News, BBC News

Se även tidigare inlägg:

Hillary Clinton helar japanska sår från makens uteblivna besök 20090216

Obama är populär

Att Obama är populär, är ingen nyhet och hans popularitet ligger i USA på 68%. Men vad som är relativt nytt är dock att även hans stimulanspaket vunnit allmänhetens gunst och 58% anser att stimulanspaketet kommer att göra ekonomin bättre.

Bland Republikaner har dock åsikten att Obama gör ett bra jobb, sjunkit från 62% till 37% - i samband med stimulansförhandlingarna där Republikanerna menar att de inte blev tagna på allvar. De fick en chans att göra sig hörda, men bara om de höll med Demokraterna - gjorde de inte detta så körde Demokraterna sitt race i alla fall. Vilket förstås är helt i enlighet med den Demokratiska processen, men däremot kan det inte sägas vara "bipartisanskt", vilket Obama sagt att han skulle vara. Menar Republikanerna.

Obamas stora popularitet gör dock att det för presidentens del fortfarande är möjligt att köra sitt race, eftersom allmänheten i dagsläget inte tycks hålla med Republikanerna. Men om det är något som är säkert i amerikansk politik så är det att saker och ting kan förändras. Och göra det snabbt.

Källa: Washington Post

Se även DN

Schwarzenegger försöker återstarta dödsstraffet

Den 15 december 2006 så satte Floridas dåvarande guvernör Jeb Bush tillfälligt stopp för alla delstatens avrättningar efter att det framkommit att en avrättning inte fungerat, och att det krävts en andra giftinjektion för att avrätta den dömde (avrättningarna fick sen grönt ljus igen av efterkommande guvernör Charlie Crist).

Samma dag som Jeb Bush satte stopp för avrättningarna i Florida, förklarade också distriktsdomare Jeremy Fogel i Kalifornien att implementeringen av avrättningarna i Kalifornien inte var konstitutionsenliga eftersom han ansåg att processen (de tre olika sprutorna som ges; en som gör personen medvetslös, en annan som får muskelverksamheten att stanna och en tredje dödande dos - och effekterna av dessa metoder när det ibland visat sig att fångar inte blivit medvetslösa) bröt mot det åttonde tillägget som förbjuder grym behandling av människor - men att det dock var något som skulle kunna åtgärdas.

Arnold Schwarzenegger som är en stark förespråkare av dödsstraff och sagt att han sätta igång med avrättningarna "immediately -- yesterday," så fort de legala hindren försvunnit. Han har därför tillsatt en allmän panel att granska och godkänna de nya procedurerna för att få avrättningarna att fungera konstitutionsenligt och om de godkänner de hela så kan avrättningarna återupptas inom 6 månader till ett år.

Kaliforniens death row ligger på San Quentin-fängelset med 680 death row-fångar, vilket är flest antal i nationen. När Metallica släppte sitt album ST Anger, så spelade de (och gjorde en musikvideo) på San Quentin-fängelset, varpå bandets sångare James Hetfield förklarade att om det inte vore för musiken, så skulle han mycket väl själv kunna ha suttit inspärrad där.

Källa: Los Angeles Times

Se även tidigare inlägg:

Virginia-kongressen försöker expandera dödsstraffet 20090215

Palin stöder återinförande av dödsstraff 20090111

Obama hittar handelsminister nr 3

Obama har nu troligtvis hittat en ny potentiell handelsminister att efterträda Republikanen Judd Gregg som drog sig ur nomineringen för snart två veckor sedan pg a att han inte ansåg att hans ekonomiska filosofi överensstämde med Obamas i samband med förhandlingarna om stimulanspaketet. Judd Gregg var dock Obamas andrahandsval som kom in leken efter att Obamas första val Bill Richardson också dragit sig ur pg a en utredning i hans hemstat New Mexico.

Nu har Obama dock hittat en tredje kandidat - nämligen delstaten Washingtons fd guvernör, 59-årige Gary Locke, som är den förste kines-amerikanska guvernören i USA:s historia. Vi får se om det blir något av det hela den här gången. Men tredje gången gillt, heter det ju.

Källa: Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Judd Gregg drar sig ur 20090213

Schwarzenegger kommenterar ekonomin

Guvernör Arnold Schwarzenegger berättar på CNN varför det var så viktigt att få budgeten hemma i Kalifornien godkänd, och vilken nytta Obamas stimulanspaket -som Schwarzenegger stöder - kan komma att göra:



Se även tidigare inlägg:

Republikanerna i Kalifornien nekar partipengar till löftesbrytarna 20090223

Kalifornien godkänner budget 20090219

The Terminator kampanjar med McCain 20081101

Republikanerna i Kalifornien nekar partipengar till löftesbrytarna

Efter månader av förhandlingar och diskussioner så anslöt sig till slut 6 Republikaner till Kaliforniens stimulanspaket; 3 i Senaten och 3 i Representanthuset - just vad som behövdes för att få förslaget att gå igenom. Men inte till allas glädje.

Startribune skriver att det Republikanska partiet i Kalifornien nu har beslutat sig för att straffa dessa för att dessa sex för att ha brutit sina löften om att aldrig höja skatten, genom att rösta för den största skattehöjningen i delstatens historia. Igår beslutade partiet därför att inte ge några partipengar till de sex löftesbrytarna i valet 2010. Förespråkare av straffåtgärden menar att det visar att det blir hårda konsekvenser för dem som bryter sina icke-skatte-löften. Andra delegater menar dock att beslutet är elakt och knuffar in partiet i ett ideologiskt hörn.

I ett politiskt forum för Demokrater skriver en av debattörerna som respons på nyheten:

"Geez, even Bush senior conceded to tax increases after promising no new taxes.... "

En annan svarar:

"Indeed he did and the Conservatives turned on him for it and Clinton got elected"

Och en annan person skriver:

"Conservative Republicans coming down hard on moderate Republicans in a blue state like California. Yeah, that’s right - real SMART strategy there, Republicans! Alienate moderates! That should get them to gain more power there! Lol. :-P They’ve now gone on a political suicide mission. How sad."

Onekligen tycks Republikanerna såväl på delstatlig som federal nivå röra sig alltmer åt höger, och efter McCains förlust ge mindre utrymme för moderata Repubilkaner. Återstå att se är dock i vilken utsträckning detta kommer att ske, och hur länge det kommer att hålla i sig; men moderata Republikaner som Schwarzenegger, McCain och även Bush - är i dagsläget inte alltför populära inom partiet.

Världens grönaste land?

Vilket land är grönare än Japan och Tyskland, producerar mer jordvärme än hela Europa sammanlagt, utgör ett pionjärland ifråga om miljöbevarande och har några av världens tuffaste lagar gällande trafikutsläpp, energieffektivitet och naturbevarande?

Tidningen Newsweek ställer frågan i en mycket intressant artikel vid namn "Greenest nation" och svarar sedan retoriskt på samma fråga följande:

"It couldn't possibly be the United States. By now all the world knows that America, with its cheap gas, plentiful coal and eight years of a Kyoto-treaty-bashing president in the White House, is the world's biggest environmental villain. After all, America emits 50 percent more greenhouse gases than the European Union for each dollar of GDP. Per capita it's even worse: 20 tons of carbon dioxide for each American per year versus just 8.4 for a citizen of Europe.

And yet, if you were to answer the United States, you'd be more right than wrong. The statistics for the country as a whole obscure tremendous differences among the individual states—several of which, on their own, would rank as major "green" countries in their own right (which gets us to the trick). California, with its 37 million people, emits 20 percent less CO2 per dollar of GDP than Germany. It generates 24 percent of its electrical power from renewable fuels like wind and solar, compared with only 15 percent in Germany and 11 percent in Japan. It also has the world's largest solar-power plant (550 megawatts in the Mojave Desert), the largest wind farm (7,000 turbines at Altamont Pass) and the most powerful geothermal installation (750 megawatts at The Geysers north of San Francisco)."

Kalifornien är en viktig faktor - men det är inte den enda gröna delstaten i USA. Artikeln förklarar vidare:

"Indeed, California may be the greenest state in the Union, but it's not the only one. New York, with a population of 19.5 million, has even lower emissions (though that has a lot to do with much of its population living in one big city with close-knit public transport). All told, 11 U.S. states are already cleaner than Germany. America clearly has too many emissions-spewing "brown" states like energy-guzzling Texas and Florida, and Rust Belt–industrial Pennsylvania and Michigan. But neither is Europe evenly green. Twenty-three of the 27 EU members score worse than California, and several, such as Poland and the Czech Republic, spew out more emissions per dollar of GDP than big U.S. polluters like Pennsylvania."

Artikeln konstaterar sedan att en stor del av USA:s felaktiga - men dåliga "miljörykte" beror på president Bush, och somliga beslut som denne fattat. Men trots att Washington under Bush i vissa avseenden (men i andra inte) motsatte sig miljöåtgärder så har mycket gjorts på delstatlig nivå. Några exempel:

Tio nordöststater, däribland New York och Massachussetts har sina egna koldioxid-bytessystem, med syfte att skära ner sina utsläpp - som uppskattningsvis är i samma storlek som Tyskland - med 10% till 2020. Sju västliga delstater har också infört liknande system. USA har även passerat Tyskland som ledande världsetta ifråga om vindkraft, pg a stora investeringar på vindkraft i Texas. Iowa - som är USA:s tredje största vindkraftsdelstat (efter Texas och Kalifornien) genererar nu mer vindkraft än Japan.

Med den nya USA-administrationen så indikerar det mesta att USA kommer att ta ledning ifrågan, precis som man var ledande i frågan på 1970 och 1980-talet, när 90% av världens vindkraftsatsningar ägde rum i Kalifornien. 1970 införde USA the Clean Air Act, 1972 Clean Water Act och 1980 the Superfund Act (som tvingade företag att rensa upp giftiga avfall) - beslut som då var revolutionerande och vars exempel andra länder sedan följde.

Artikeln skriver vidare:

"California invented the vehicle-emissions regulations that were later copied in Europe and elsewhere. U.S. companies like Du Pont first commercialized substitutes for ozone-depleting coolants and aerosols. And America invented and set up the world's first cap-and-trade program to cut the sulfur and nitrogen emissions that cause acid rain. At international conferences on the environment, America pushed while big European polluters like Germany routinely dragged their heels in the name of saving jobs and profits."

Trots att USA inte har gått med på Kyotoprotokollet har 900 amerikanska städer likväl föresatt sig att hålla sig tll Kyotoprotokollet. Vilket artikeln kommenterar som följande:

"Europe's centralized style means negotiating a new policy can take years, and then once it's done it may as well be cast in stone. That has benefits in predictability but America is often a more flexible laboratory for policy innovation."

Och vidare:

"We tend to think of European consumers as green, buying more organic food, putting up with subsidies for solar energy or public transport," says Cleantech's Parker. But American consumers are much faster to adopt new products and shift their habits in response to price signals or changing trends, he says. They bought more than 1 million hybrid cars in the past four years, compared with barely 200,000 sold to skeptical Europeans.

Europa ligger dock framför USA när det gäller allmänna transporter och återvinning - och utvecklingen gällande miljöomsorg är inte fulländad, men USA håller än en gång på att ta ledningen i frågan. Och med Obama-administrationen kan det komma att göras också på regeringsnivå, som gjort stora löften om att satsa på miljön och skära ner USA:s co2 utsläpp med 1/3 till 2020 och med 80% 2050. Det skulle innebära en betydligt snabbare "miljöutveckling" än den som finns i Europa.

Artikeln avslutas:

"No doubt there will be other setbacks as the nation, and the world, struggle to get the economy back on track. What's certain is that the days of America as a hopeless environmental laggard are over, and a new debate and competition between the United States, Europe and Asia has begun. If it wants, America has everything in place to lead again."

Obama kan få svårt att omstrukturera pensionssystemet

Obama har indikerat att han vill åtgärda det amerikanska pensionssystemet (social security) vars kassa, i takt med att baby-boomer generationen nu börjar pensioneras, helt enkelt inte kommer att räcka hur länge som helst. Detta problem har varit känt i årtionden och president Bush försökte på allvar ta itu med frågan efter sitt återval 2004 - och satsade våren 2005 på att kampanja för en privatisering av pensionssystemet där arbetarna får välja personliga pensionsfonder (ungefär på samma sätt som görs i Sverige). Hans förslag gick dock aldrig igenom och i efterhand har han i en intervju förklarat att han förmodligen borde ha satsat på att försöka lösa immigrationsfrågan istället.

Men pensionsfrågan är viktig; om den inte blir löst så kommer ett stort antal människor att en dag helt enkelt bli utan pensioner, eller så kommer regeringen tvingas att höja skatterna i hög utsträckning. Det förstår också President Obama - som i dagarna före presidentinstallationen sa:

“What we have done is kicked this can down the road. We are now at the end of the road and are not in a position to kick it any further,”

Efter finanskrisen - och med en Demokratisk regering - så kommer det dock förmodligen inte längre att bli tal om en privatisering av pensionssystemet. Obama har dock indikerat att han vill finansiera det hela genom att höja skatten för inkomsttagare av över 250 000 dollar - samt helt enkelt dra ner på pensionerna. Skattehöjningarna möter dock skarp kritik från Republikanskt håll och liberala Demokrater motsätter sig starkt nedskärningar i utlovade pensioner till framtida pensionärer.

Frågan är såväl lika svår som den är laddad och president Obama har tillsatt en Social Security task force, som ska utreda frågan - som för att bli lyckad helst måste lösas över partigränserna. En anledning för Demokraterna att försöka lösa frågan nu, är dock att de sitter vid makten och har alla möjligheter att skapa en lösning som passar dem själva bäst (om än inte perfekt). Men det är också många andra frågor som påkallar uppmärksamhet, och gör så snabbare och mer akut än pensionsfrågan gör. Pensionskassan beräknas i dagsläglet räcka ända till 2041 innan den är uttömd - medan däremot Medicaid och Medicare utgör ett mycket större finansiella problem. Och i dagsläget indikerar den ekonomiska krisen att alla finansiella problem förmodligen inte kommer att kunna lösas - i alla fall inte under den närmsta tiden. Obama har således framför sig att välja var han bör satsa sina kort.

Källa: New York Times

Bush besöker gammal arbetsplats

President Bush som för tillfället gör sig hemmastadd i Dallas besökte igår en affär i staden där han en gång i världen jobbade som "välkomstkille" (store greeter) där han hälsade kunder välkomna. Denna gång besökte han affären en timme och hälsade på personalen - däribland dess nya "store greeter":

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Se även tidigare inlägg:

Paret Bush installerar sig i Dallas 20090221

Obama ämnar halvera statsskulden

President Obama siktar in sig på att halvera statsskulden från 1.3 biljarder dollar till 533 miljarder, under sin första mandatperiod. I sitt veckotal sa presidenten:

"We can't generate sustained growth without getting our deficits under control,"

Detta ska göras med en blandning av metoder: bland annat ska statsskulden minskas genom att insatserna i Irak trappas ned. Obama tänker också låta Bushs skattesänkningar för medborgare som tjänar 250 000 dollar eller mer, löpa ut 2011 och sen höja skatterna för dessa.

I sitt "state of the union" på tisdag förväntas Obama beskriva sina planer och visioner mer ingående. Men en annan sak han kommer att arbeta i riktning mot är någon form av allmän sjukvård. En fråga som kan komma att bli betydligt besvärligare än att halvera statsskulden.

Källor: MSNBC, Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 5 20090221

Tom Daschle om USA:s sjukvårdskris

Tom Daschle, som av Obama nominerades till hälsominister innan denne avgick pg a skatteproblem - talar här om sjukvårdskrisen i USA, och vad som kan göras för att lösa denna. Ett intressant tal för alla dem som är intresserade av att sätta sig in i - och få ett perspektiv av samhällsdebatten i det enda landet i västvärlden som inte har allmän sjukvård:



Se även tidigare inlägg:

Obama nominerar kvinna till ny hälsominister 20090219

Obama - videovecka 5

President Obama fortsätter här i sitt femte videobudskap att tala om ekonomin - om sitt stimulanspaket han signerade i veckan (the American Recovery and Reinvestment Act), om skattesänkningarna däri, om bailouten till bankerna och om den amerikanska husmarknaden:



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 4 20090214

Pentagonrapport försvarar GITMO

En nyligen släppt rapport från Pentagon till President Obama förklarar att USA:s fångläger i Guantanamobukten möter de kriterier för human behandling som utstakas i Genevekonvetionen. Somliga saker skulle enligt rapporten dock kunna förbättras; bland annat skulle fångarna kunna ges rätt att vistas tillsammans i grupp på 3 eller fler. I dagsläget har högsäkerhetsfångar som Khalid Sheik Mohammed inlåst i sin cell 23 timmar om dygnet. Reformer skulle kunna underlätta livet även för högsäkerhetsfångar som honom. Den sammanfattande slutsatsen är dock att GITMO möter Genevekonventionens föreskrifter, inklusive Artikel 3, som kräver human behandling också av fångar tagna i icke-konventionella konflikter så som i kriget mot terrorismen.

"The bottom line is that the report found that Guantanamo is in compliance with the Geneva conventions, which we have maintained for several years. So the report essentially validated our procedures and processes," förklarar Pentagons talesman Jeffrey D. Gordon.

Människorättsgrupper instämmer dock inte i den slutsatsen:

"We strongly disagree with the government's basic conclusion that the conditions at Guantanamo comport with international standards for humane treatment," sa Pardiss Kebriaei, vid Center for Constitutional Rights, som representerar fångarna. "That assessment is difficult to digest when our clients in Camps 5 and 6 are physically and psychologically breaking down because their conditions and isolation have become so unbearable."

President Obama har beslutat att stänga ner fånglägret på Guantanamo - men däremot beslöt han i fredags att den behandling som förbjuds på GITMO ska få existera på den amerikanska flygbasen Bagram i Afghanistan - och andra områden som inte omfattas av den amerikanska konstitutionen, eftersom att släppa fångar fria i en krigszon vore ett hot mot den nationella säkerheten.

Pentagonrapporten, skriven av Adm. Patrick M. Walsh - har ännu inte blivit offentlig, är skriven som respons på president Obamas exekutiva order den 22 januari om att stänga ned fångbasen.

Källa: Los Angeles Times

Se även tidigare inlägg:

Obama upprätthåller Bushs interneringspolicy i Afghanistan 20090221

Rättegången mot USS Cole-bombare läggs tillfälligt ner 20090207

Domare nekar Obama rättegångsavbrott på GITMO 20090130

McCain tycker Obama agerar förhastat i GITMO-frågan 20090123

Problematiskt att stänga Guantanamobasen 20090123

Se även DN

Hillary Clinton får kritik för uttalande om mänskliga rättigheter

Hillary Clinton som nu befinner sig i Kina, får kritik för ett uttalande där hon visserligen sagt att USA kommer att fortsätta vara bekymrade över frågor om mänskliga rättigheter i Kina, som te x deras styre över Tibet - men sedan fortsatt: "But our pressing on those issues can't interfere on the global economic crisis, the global climate change crisis and the security crisis,"

T. Kumar för Amnesty International i USA sa att han var chockad och extremt besviken över Clintons uttalande:

"The United States is one of the only countries that can meaningfully stand up to China on human rights issues," sa han. "But by commenting that human rights will not interfere with other priorities, Secretary Clinton damages future US initiatives to protect those rights in China,"

Studenter för ett Fritt Tibet sa:

"The US government cannot afford to let Beijing set the agenda,"

Relationen med Kina och balansgången mellan samarbete och konfrontation är inte helt enkel för USA. Demokraterna har i viss utsträckning varit mer kritiska än Republikanerna gällande Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Men det är förstås lätt att prata när man själv inte sitter vid makten. Det är fortfarande för tidigt att säga hur Obama-administrationen kommer att förhålla sig till Kinas brist på mänskliga rättigheter. Men Clintons uttalande är problematiskt just av den anledning att det skickar Kina signalen att USA kommer att se mellan fingrarna på framtida brott mot mänskligheten inom landet eftersom det ekonomiska samarbetet är viktigare.

Innan Hillary Clinton åkte iväg till Asien skickade Amnesty International, USA henne följande meddelande:

"As you prepare to make your first trip to the People’s Republic of China as Secretary of State, our organizations strongly urge you to make human rights issues a prominent topic in your public and private discussions with the Chinese leadership and people.

Your visit will set the tone for the U.S.-China relationship in the new Obama administration. This will be the crucial moment to signal to the Chinese government that the quality of its relationship with the United States will depend in part on whether it lives by universally accepted human rights norms in its domestic and foreign policies."

Bush-administrationen fick kritik för att i stor utsträckning samarbeta med Kina. Och President Bush kritiserades för att han åkte till OS i höstas, trots att många världsledare valde att inte göra detta pg a att de ansåg att ett land som Kina inte delade de värderingar som OS representerade. Bush-administrationen var dock alltid tydliga med synen på mänskliga rättigheter - däremot förstod de att de knappast skulle kunna förändra Kinas inställning, och att det ekonomiska samarbetet var viktigt. Man sa dock aldrig öppet att mänskliga rättigheter inte skulle komma att sättas före det ekonomiska samarbetet (på samma sätt som man inte uttryckligen anklagade Kina för att manipulera sin valuta), vilket gjorde att man hade ett politisk kapital att hota med om man så önskade. Genom att uttala sig som Clinton gjorde så försvinner den tystnadens buffert som USA annars hade haft att om än inte i praktiken bryta handeln med Kina pg a mänskliga rättigheter, så likväl kunna förmå dem att ändra sig genom att hota med att göra det. Ett sådant potentiellt hot förlorar dock udden när nationens utrikesminister gör sådana uttalanden.

Samtidigt kan man också förstå Clinton. Obama-administrationen har betraktas med skepsis av kineserna - och finansminister Timothy Geithners uttalande under senatsförhöret om att han ansåg att Kina manipulerade sin valuta gjorde kanske att man nu ansåg att Kina måste förstå att man inte vill vara fientliga mot dem. Men frågan är i så fall, om det bästa sättet att visa detta är att säga att mänskliga rättigheter inte är det viktigaste. Jag tror att uttalandet var ett misstag av Clinton. Men vi får se hur debatten kommer att gå framöver. Säga vad man vill om Bush-administrationen - men president Bush förde en mycket skicklig politik i relationerna med såväl Kina som övriga Asien - med en smart blandning av tydliga markeringar för mänskliga rättigheter som en tydligt vänskaplig utsträckt hand mot världens framtida ekonomiska supermakt. Obama-administrationen har i det avseendet stora krav att leva upp till - och om deras diplomati kommer att skötas lika smidigt återstår att se. Men Timothy Geithner och Hillary Clinton har visat att de i alla fall initialt skött det hela relativt klumpigt.

Källa: Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Hillary Clinton fortsätter Asien-turnén 20090220

Kina: vän eller fiende? 20090124

Australiensare försvarar Bushs politik i Asien 20081113

Se även DN

Obama upprätthåller Bushs interneringspolicy i Afghanistan

Obama-administrationen förklarade under gårdagen för en federal domstol att de kommer att fortsätta Bushadministrationens policy i Afghanistan, om att fångar som tas på stridsfältet och hålls inlåsta utan att åtalas inte är berättigade konstitutionella rättigheter att överklaga sitt fängslande. Obama-administrationen hade av en federal domare fått en månad på sig att besluta om de ville fortsätta föregående administrations policy eller inte, och har under den gångna månaden undersökt saken. Nu kommer man dock fram till att det är mot nationens nationella säkerhetsintresse att släppa ut "enemy combatants" (ett uttryck Bush myntade) - i krigszonen.

"Having considered the matter, the government adheres to its previously articulated position," förklarade Justitiedepartementet.

Förra året beslöt Högsta Domstolen med 5 mot 4 röster att fångarna på Guantanamobasen enligt konstitutionen hade rätt att överklaga sitt fängslande. Domen sa dock ingenting om fångar på andra platser utomlands, som te x Afghanistan.

Obama-administrationens beslut väcker dock även besvikna känslor. Barbara Olshansky - taleskvinna för tre fångar - säger:

"We are trying to remain hopeful that the message being conveyed is that the new administration is still working on its position regarding the applicability of the laws of war -- the Geneva Conventions -- and international human rights treaties that apply to everyone in detention there,"

Samtidigt expanderar Obama-administrationen CIA:s krig inne i Pakistan, där de attackerar militanta nätverk vars ambitioner är att störta den pakistanska regeringen. Tidigare i veckan fälldes missiler över den militanta ledaren Baitullah Mehsuds träningsläger - där Mehsuds dock inte dödades. Baitullah Mehsuds identifierades förra året både av pakistanska och amerikanska ämbetsmän som den som organiserade mordet på Pakistans förra premiärminister Benazir Bhutto, och hustru till nuvarande premiärminister Asif Ali Zardari. President Bush satte då upp Mehsuds namn på en lista över militanta ledare som CIA eller amerikanska kommandostyrkor hade rätt att tillfångata eller döda.

Attacken kom efter att president Obamas och utrikesminister Hillary Clintons specialrådgivare gällande Afghanistan och Pakistan - Richard C. Holbrooke - besökt Islamabad. USA vill att Pakistan ska trappa upp kriget mot de militanta nätverken - medan Pakistan föredrar att placera majoriteten av sina trupper på gränsen mot Indien istället för gränsen mot Afghanistan. En problematik Obama måhända inte väljer - men likväl också får ärva från Bush.

Källor: MSNBC, CNN

Se även tidigare inlägg:

Obama skickar 17 000 trupper till Afghanistan 20090218

Illinois nye guvernör uppmanar Roland Burris att avgå

Senator Roland Burris - som tillsattes av Illinois tidigare guvernör Rod Blagojevich, som senare avsattes - har nu själv hamnat i trubbel när det framkommer att han tidigare inte varit ärlig gällande i vilken grad han hade kontakt med den tidigare guvernören innan denne valde honom att ta över Barack Obamas senatsplats. Nu uppmanar därför Illinois nye guvernör Pat Quinn Burris att avgå för delstatens bästa. Quinn betonar att Burris är en bra person och en kär vän, men att det bästa för Illinois vore om han lämnar senatsplatsen. Quinn vill ocskå försöka få till ett specialval för att välja en ny senator. En idé som restes redan i december innan Blagojevich tillsatte Burris - men en idé som många Demokrater motsatte sig i rädsla för att en Republikan då skulle vinna.

Burris själv har dock indikerat att han inte tänker ge sig utan strid. Och hans talesman Jim O'Connor säger:

"Senator Burris has again asked the public and elected officials to stop their rush to judgment and to allow all the facts to come out. There is a legal process moving forward, and he has promised to fully cooperate."

Källa: Washington Post

Se även tidigare inlägg:

Roland Burris erkänner att han försökt samla in pengar till Blagojevich 20090217

Paret Bush installerar sig i Dallas

Förre president George W. Bush och hans hustru Laura, flyttade igår officiellt in i sitt nya hem i Dallas, där de köpt hus i Preston Hollow - en välbärgat område i stadens norra del. Paret har bott i Dallas tidigare, tills de 1994 flyttade till Austin, när Bush blev vald till guvernör.

Sedan paret lämnade Vita Huset den 20 januar har de hittills befunnit sig på deras ranch i Crawford, dit George W. Bush ofta åkte också när han var president. Dit lär de nog inte sluta åka, även om det nya hemmet förmodligen kommer att få dem att stanna i Dallas ett tag; huset de flyttar in i är byggt 1959 i ranch-stiltegelsten, och har med dess yta på 8500 square feet (ca 790 kvm) fyra sovrum, fyra badrum, en bar och en stor gårdsplan. Således finns det gott om plats för Bush-paret att bjuda hem sina gamla Texas-polare närhelst de önskar.

Intresset bland grannarna i området har varit stort, som med nyfikenhet väntat på presidentens ankomst.

"President and Mrs. Bush are glad to be back in Dallas, appreciate the warm welcome by their neighbors, and look forward to once again being part of the Dallas community," förklarade Bushs talesman Rob Saliterman.

Inte långt från hemmet ligget också Preston Center, där Bush kommer ha ett kontor medan han planerar byggandet av sitt presidentbibliotek vid Southern Methodist University. Biblioteket kommer att innehålla både ett museum och ett policy-center och vara 207,000 square feet (ca 19200 kvm) - dvs ungefär som ett medelstort Wall-Mart köpcenter (vilket kommer att göra biblioteket mer än dubbelt så stort som fadern George HW Bushs presidentbibliotek i Houston. Det största presidentbiblioteket innehas dock av Ronald Reagan vars storlek är ca 24600 kvm). Innan dess måste paret dock samla in stora summor pengar, och 300 miljoner dollar behövs helst samlas in innan arbetet börjar någon gång i slutet av nästa år. Presidentbiblioteket väntas sen stå färdigt år 2013.

Källor: Houston and Texas News, Dallas News

Se även tidigare inlägg:

Vad sysslar Bush med? 20090213

Netanyahu blir Israels nye premiärminister

Likuds ledare Benjamin Netanyahu blir ny premiärminister för Israel efter att president Shimon Peres gett honom uppdraget att bilda en koalitionsregering.

Netanyahus främsta rival för posten - Kadimas ledare Tzipi Livni - vars part fick ett mandat mer än Likud i valet, men vars stödpartier är alltför små för att hon ska kunna bilda en trovärdig koalition, säger att hon vill förbli i oppositionspolitik och inte ingå i en Likud-koalition, något Netanyahu hade önskat - och i en artikel i Jerusalem Post förklarar han att beslutet att inte forma en koalitionsregering under hans förra mandatperiod som premiärminsiter 1996-1999 hade varit hans största politiska misstag. Livni lämnar honom dock nu inte något val, och förklarade i ett meddelande till sina anhängare att de inte röstade på Kadima för att de skulle gå höckerblockets ärenden, utan därför nu istället kommer att utgöra ett hoppets alternativ för oppositionen.

Valet av Netanyahu - som under sin politiska karriär fört en konsekvent hård linje mot såväl Hamas som i sin retorik mot Iran väljs i en tid när president Obama försöker hela såren från konflikten mellan Israel och Palestina, och förhandla med Iran i försök att förhindra dem att bygga kärnvapen. Samtidigt kom igår en rapport från FN:s atomenergiorgan IAEA om att Iran nu har tillräcklig stor mängd låganrikat uranium för att inom relativt kort tid kunna tillverka en atombomb.

Netanyahu har länge betonat vikten av att till varje pris förhindra Iran från att uppnå ett sådant vapen - och därför lär spelet mellan Obama, Netanyahu och Ahmadinejad bli mycket spännande att följa de närmaste månaderna.

Se även tidigare inlägg:

Kadima tar flest platser i Knesset 20090210

Valet i Israel och hotet från Iran 20090209

Se även SVD, DN

Marknadsekonomi, marxism och Gud

Den kristna dagstidningen Dagen skriver om hur Harvard Business Schools professor Clayton Christensen berättar att ett möte med en kinesisk ekonom som befann sig i Boston för att studera kapitalism och ekonomi, fick honom att öppna ögonen för religionens viktiga roll för att få marknadsekonomin att fungera. Professor Christensen beskriver hur de samtalade under en avskedsmiddag. Jag citerar ett stycke ur Dagens artikel:

"- Vid avskedsmiddagen frågade jag honom om det var något av det han lärt sig som förvånat, berättar Christensen. Och utan att tveka svarade han: Jag hade aldrig förstått vilken central roll religionen har när det gäller att få den fria marknaden och demokratin att fungera.

Den kinesiske ekonomen konstaterade att de allra flesta amerikaner för 150 år sedan gick till kyrkan eller synagogan. Där fick de - av människor de respekterade - lära sig vilka regler man måste följa. Om inte polisen såg övertrampen så skulle Gud göra det. - De flesta amerikaner har frivilligt följt samhällets regler, man har respekterat andras ägodelar, man har betalt skatt - det var religionen som grundlade den etiken och det är därför demokratin fungerar."

Artikeln berättar vidare hur det fick professor Christensen att tänka till och dra slutsatsen:

- Om inte direktörerna har en inre drivkraft, sprungen ur en religiös tradition, att frivilligt följa vissa regler så fungerar inte kapitalismen, slår han fast.

Den kinesiske marxist-ekonomen och professor Christensen (som själv är en mycket aktiv mormon) - drar en slutsats som inte är ny: artikeln hänvisar till den tyske sociologen Max Weber som talade om bland annat värdesystemets betydelse för kapitalismen.

Weber var dock inte heller först - och religionens, och inte minst kristendomens betydelse för det amerikanska statsskicket har påtalats från nationens begynnelse. Min egen politiska inspirationskälla Thomas Jefferson (författaren av den amerikanska frihetsdeklarationen, och USA:s tredje president - och enligt mig historiens främste politiska filosof), som skrev att Gud gett människorna vissa okränkbara rättihgeter och att det var regeringarnas uppgift att försvara dessa, förklarade långt innan Max Weber, grunden för det amerikanska samhällsbygget med dessa ord:

"No government can be maintained without the principle of fear as well as duty. Good men will obey the last, but bad ones the former only. If our government ever fails, it will be from this weakness."

Enkelt sagt så fungerar frihet bara i kombination med en inre ansvarskänsla. Brister det sista så fungerar inte heller det första. Det är ett ofullkomligt system som inte alltid fungerar bra (vilket vi inte minst kan se i våra dagar) men det fungerar betydligt bättre än det marxistiska motalternativet som inte fungerar alls (vilket Kina är ett utmärkt exempel på). Jefferson - som av somliga gärna utmålas som anti-religös - var visserligen deist och trodde inte på de övernaturliga inslagen i den kristna tron - däremot höll han Jesus mycket högt och ansåg att Jesus var ett utmärkt moraliskt föredöme för den amerikanska befolkningen.

Att den kinesiske ekonomen år 2009 drar slutsatsen att religionen ligger till grund för ett gott samhällsskick är dock intressant ur flera aspekter: på 1830-talet reste fransmannen Alexis de Toqueville runt i USA för att studera det amerikanska samhället och drog precis han samma slutsats som kinesen ifråga, och skrev senare bland annat:

"... liberty cannot be established without morality, nor morality without faith."

Den tro han fick se i praktiken var den kristna, i ett USA som präglades starkt av the Second Great Awakening. Toqueville ansåg dock inte att alla religioner var lika bra och skrev 1843 följande:

"I studied the Koran a great deal. I came away from that study with the conviction there have been few religions in the world as deadly to men as that of Muhammad. So far as I can see, it is the principal cause of the decadence so visible today in the Muslim world and, though less absurd than the polytheism of old, its social and political tendencies are in my opinion to be feared, and I therefore regard it as a form of decadence rather than a form of progress in relation to paganism itself."

Toqueville är förövrigt en av den amerikanska konservatismens historiska favoritfigurer.

Hillary Clinton fortsätter Asien-turnén

Hillary Clintons Asien-turné fortsätter. Efter sitt inledande besök i Japan åkte hon vidare till Indonesien - världens största muslimland, där hon förklarade att Indonesien bevisar att islam, demokrati och modernitet inte bara kan samexistera utan också växa tillsammans. Hon hälsade också från President Obama som under sin uppväxt bodde i Indonesien under 4 år:

"I bring greetings from President Obama, who has himself said and written about the importance of his time here as a young boy. It gave him an insight into not only this diverse and vibrant culture, but also the capacity for people with different backgrounds to live harmoniously together,"

Clinton möttes av en välkomnande folksamling och 44 barn från Obamas fd grundskola som sjöng traditionella folksånger och viftade med indonesiska och amerikanska flaggor. Men det var inte enbart fröjd och frid. Utanför den amerikanska ambassaden i Jakarta hade ca 200 studenter samlats som ropade "Hillary is a terrorist!".

Efter besöket i Indonesien fortsatte hon till Sydkorea där dock Nordkorea kom att bli det stora samtalsämnet när grannen i norr med arg retorik hotade sin granne i söder. Clinton bemötte Nordkoreas provokationer och sa:

"We are calling on the government of North Korea to refrain from being provocative and unhelpful in a war of words that it has been engaged in because that is not very fruitful,"

Hon förklarade också USA:s position i frågan och sa:

"I make the offer again here in Seoul if North Korea is genuinely prepared to completely and verifiably eliminate nuclear weapons, the Obama administration will be willing to normalize bilateral relations, replace the peninsula's long-standing armistice agreement with a permanent peace treaty and assist immediately the energy and other economic and humanitarian needs of the Korean people,"

Hon pekade också på de stora kontrasterna mellan den fattiga diktaturen i norr och den fria demokratin i söder. Och förklarade att den amerikanske diplomaten Stephen Bosworth kommer att vara USA:s sändebud till Nordkorea.

Källor: USAToday Yahoo News SVD

Se även tidigare inlägg:

Hillary Clinton helar japanska sår från makens uteblivna besök 20090216