Det amerikanska Te Party-fenomenet

För några dagar sedan hölls sk Te Partyn runtom i USA:s alla 50 delstater. Av naturliga orsaker var de flesta nyhetsbyråer där och då upptagna med att rapportera vad som utspelade sig på de olika eventen genom att beskriva vilka skyltar som fanns, vad som sades, att somliga var klädda i revolutionsdräkter etc. Och visst fanns det mycket att rapportera i sådana avseenden - eftersom det var en dag som utmärkte sig genom att de många skarorna inte var för, utan emot president Obamas politik, något som väl uttrycktes av en man med ett plakat i Denver, där texten löd inte "Hail to the Cheif", utan "Hail to the thief."

Vad som dock gör det hela extra intressant - och kanske inte minst ur ett svenskt perspektiv är att detta var en spontant skapad gräsrotsrörelse, som samordnats via Twitter och Facebook, och promotats av Fox News. Det var således en folkligt förankrad rörelse och ingen politiskt organiserad sådan.

Men därtill kan också noteras de saker de protesterade emot: de protesterade emot högre skatter. Och gjorde detta ut ett framtidsperspektiv. I denna artikel skriver Jay Ambrose hur ett av argumenten för demonstrationen var att protestera mot den enorma skuld som Obama genom sin ekonomiska politik lägger på framtida generationer - och hur politiken begränsar den individuella friheten.

Svenskar kan protestera - och också göra det med relativt fast beslutsamhet (så länge det inte får några större personliga konsekvenser - Sverige skulle aldrig starta någon frihetsrevolution, och så fort de faktiskt hotas personligen så fogar de sig snällt under statsmakten) - däremot så protesterar svenskar nästan alltid när de tycker att staten gör för lite för dem; när staten drar ner på något, när regeringen inte hjälper folk i något småsamhälle där någon privat industri beslutat att lägga ner, et c. Dvs svenskar som protesterar gör nästan uteslutande detta ur ett kortsiktigt perspektiv, för att protestera mot när någon i deras närsamhälle drabbas av något svårt, där de tycker att staten inte gör tillräckligt. Det är inte fel med sådana demonstrationer, och säkert finns det många exempel på tillfällen när demonstranter med all rätt skulle kunna kräva lite mer av statsmakt och kommunstyrelser.

Men svenskar skulle förmodligen inte gå ut och protestera därför att de ansåg att Sverige satsade för lite på försvaret och att Ryssland var ett potentiellt hot som innebar att vi borde ha i alla fall ett försvar som kunde skydda en i alla fall något större areal än Stockholm. Svenskar ses lika sällan gå ut och protestera mot att Sverige har en för hög statsskuld (vet vi ens hur stor statsskuld vi har?) som i ett längre perspektiv kommer att binda upp framtida generationer till det öde skuldbördor alltid för en till ("den som har en skuld är inte fri", för att fritt citera förre statsminister Göran Persson). Det betyder förstås inte att det inte finns någon som tänker dessa saker. Problemen med det ena och det andra vänds många gånger ganska utförligt i svensk politik. Däremot görs detta inte på en folklig gräsrotsnivå. Till skillnad från USA. Te Party-rörelsen visar om något att USA är en mycket vital demokrati, där vanliga medborgare faktiskt engagerar sig i de politiska frågorna inte bara på ett personligt plan, utan också på ett ideologiskt sådant - på ett sätt vi svenskar inte kommer i närheten av.

Nidbilden av konservativa amerikaner (som finns i båda partier) som motsätter sig höga skatter etc, är att dessa är rika och att de är därför de motsätter sig detta. Ett bra exempel på att så inte är fallet, är förstås Joe the Plumber, den inte speciellt rike rörmokaren som blev känd som en strikt konservativ "vanlig medelamerikansk rörmokare" under höstens valkampanj. Men även om varenda en av demonstranterna i Te-Party-rörelsen vore rika kapitalister, så vore det i sådana fall också högst anmärkningsvärt. Rika människor tenderar nämligen här i Sverige att inte göra sig hörda på ett så tydligt sätt, och kan någon ens tänka sig att höjdarna i svenskt näringsliv skulle skita ner sina skor genom att demonstrera mot det svenska skattetrycket på storföretag? Jag har mycket svårt att tro det. USA däremot, med sina många demokratiska brister (te x ett valsystem som gör att man måste vinna med flera tusen rösters marginal för att faktiskt vara säker på vinnaren - något som jag har svårt att tro skulle ske i Sverige med våra av staten utskickade personliga och systematiskt utformade röstkort) - är likväl en ytterst vital demokrati - en demokrati vi i Sverige och Europa förmodligen har mer att lära av än vi tror.

PS. Dvs betydligt mer att lära oss, än hur vi ska göra för att bäst härma Barack Obamas valkampanj.

Se även tidigare inlägg:

Tea Party Day: Taxes Enough Already 20090416