SVD har här en historiskt intressant artikel om USA:s i politiska sammanhang viktigaste hund. Bushs hund Barney var tveklöst ganska rolig och Obamas nya hund Bo lär även den i likhet med alla presidenthundar hitta på diverse hyss. Men i politiska samman så måste vi backa mer än femtio år i tiden för att hitta en hund som verkligen fällde ett viktigt avgörande.
SVD skriver:
I valrörelsen 1952 anklagades dåvarande vicepresidentkandidaten, senator Richard Nixon, för att ha tagit emot tvivelaktiga ekonomiska bidrag. Mutanklagelserna var så starka att hela den republikanska valkampanjen hotades.
Hårt pressad valde Nixon att satsa allt på ett kort. Hans kampanj köpte tv-tid för ett direktsänt tal till väljarna.
Checkers-talet, som det i efterhand har kommit att heta, anses som ett av de mest betydelsefulla politiska ögonblicken i tv. I en tv-studio, flankerad av sin hustru, berättade kandidaten Nixon omsorgsfullt om såväl sin kampanjekonomi som sin privatekonomi, i syfte att undanröja all möjlighet för illvilliga rykten att slå rot.
Naturligtvis framhävdes allt som kunde få kandidaten att framstå som anspråkslös. Även familjens blygsamma vanor refererades.
"Ja, det är väl ungefär allt. Vad vi äger, och vad vi är skyldiga. Det är inte särskilt mycket."
Så inleds den centrala passagen i Nixons tv-tal.
”Min fru har ingen minkpäls. Vad hon har är en respektabel republikansk yllekappa. Och jag brukar säga till henne att hon skulle se bra ut i vad som helst."
Och självklart menade Nixon att han aldrig, aldrig hade tagit emot en endaste gåva. Ja, bortsett en sak, då. Och det var här retoriken verkligen blev tårdrypande perfekt.
SVD länkar sedan till följande YouTube-klipp:
Vad hände sedan? Hunden räddade Eisenhowers valkampanj, och Richard Nixon blev landets vice-president.
Se även tidigare inlägg:
Möt familjen Obamas hund Bo 20090415
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar