Igår inföll Armeniens minnesdag över folkmordet 1915-1923 när Ottomanerna fördrev den armeniska befolkningen vilket tog död på mellan 1 - 1,5 miljon människor. Datumet den 24 april härrör från dagen då överklassen fördrevs från huvudstaden år 1915. Frågan om folkmordet har dock varit mycket politiskt känsligt i USA pg a dess relationer med Turkiet. Turkiet förnekar nämligen bestämt att det rörde sig om ett folkmord, och menar istället att hela situationen var en konsekvens av första världskriget snarare än någon aktiv folkmordspolicy.
För närvarande erkänner 21 nationer att fördrivningen av armenierna var ett folkmord. I Sverige sa Riksdagen 2008 nej till en deklaration som förklarar att händelsen var ett folkmord, men en rapport om Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik från 2007 förklarar dock utskottet följande:
"Utskottet menar att det som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under det osmanska rikets tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt 1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten."
I USA så godkände Representanthusets utrikesutskott år 2007 ett förslag om att klassificera och fördöma det Ottomanska imperiet för folkmord. Stödet för förslaget tynade dock bland både Republikaner och Demokrater efter det att Vita Huset förklarat att Turkiet som konsekvens möjligtvis kunde begränsa det amerikanska luftrummet i landet, samt införa restriktioner landvägen på militära och humanitära transporter in i Irak. Ett godkännande av resolutionen, sa dåvarande president Bush, "would do great harm to our relations with a key ally in NATO and in the global war on terror."
Incidenten gjorde också att Turkiet tillfälligt kallade hem sin USA-ambassadör.
Som presidentkandidat så lovade dock Barack Obama i stora ord att stämpla händelsen som just folkmord. En kampanjhemsida fanns till och med vid namn "Armenier för Obama". Och i ett kampanjuttalande från den 31 oktober 2008 förklarar Obama-kampanjen Obamas position i frågan så här:
“Barack Obama shares with Armenian Americans a principled commitment to ending genocide. That starts with acknowledging the tragic instances of genocide in world history…Barack Obama strongly supports passage of the Armenian Genocide Resolution (H.Res.106 and S.Res.106) and will recognize the Armenian Genocide.”
Obama gick under gårdagen dock på en betydligt mer pragmatisk linje och valde att inte använda termen "folkmord" i beskrivningen av händelsen. Samtidigt säger han i sitt uttalande som kan läsas här, hur han inte har ändrat sig från sin ursprungliga position:
"I have consistently stated my own view of what occurred in 1915, and my view of that history has not changed. My interest remains the achievement of a full, frank and just acknowledgment of the facts.
The best way to advance that goal right now is for the Armenian and Turkish people to address the facts of the past as a part of their efforts to move forward."
Uttalandet andas alltigenom stor respekt för armenierna, men ordet som armenien-amerikanerna ville höra - och kanske ännu viktigare; som Obama en gång lovade - fanns inte där. Något som fick tusentals armenier att protestera i Los Angeles - staden där "Armenians for Obama" under förra årets valkampanj hade sitt huvudkontor.
"We as Armenian Americans know that our nation should properly recognize and condemn the Armenian genocide, and all subsequent genocides," sa Vache Thomassian, ordförande för the Armenian Youth Federation YF "Now, more than ever, we have to rise above political expedience and take a moral stance against genocide."
Los Angeles Times ger en förklaring till varför Obama väljer att inte aktivt förklara situationen för folkmord och skriver:
"Obama's administration has a lot riding on U.S. relations with Turkey, a key U.S. ally in Iraq and Afghanistan. Turkish leaders have historically opposed measures like the Armenian Genocide resolution now pending before Congress. Offending Turkey could put U.S. supply routes to Iraq and Afghanistan in danger."
Obama använder sig således av precis samma motivering som hans föregångare George W. Bush gjorde; och tveklöst är det i nuvarande situation en amerikansk strategisk nödvändighet att gå försiktigt fram i frågan. Bush gjorde det, och Obama gör likadant. Men en skillnad som bör noteras är att Bush inte gjorde lika stora löftesrika uttalanden som Obama, för att sedan i praktiken handla på ett sätt som oavsett hur tillmötesgående det än må vara, inte lever upp till det utfästa löftet. Ett agerande som demonstranterna i Los Angeles uppenbarligen blev mycket besvikna över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar