Dick Cheney lär inte bli Republikanernas kandidat 2012 - däremot undrar journalisten Ross Douthat i följande artikel i New York Times om inte Dick Cheney hade varit en bättre kandidat att stå upp mot Obama 2008 än McCain var?
En åsikt som förstås helt uteslutande är en efterhandspekulation (och jag minns verkligen ingen röst, som förra året förespråkade Cheney som president). Men det resonemang han för är intressant. Jag gillar Cheney - Cheney är förmodligen en av USA:s skickligaste politiker, och nuvarande vice-president Joe Biden är ett skämt i jämförelse med Cheney. Hans opinionsproblem under Bushadministrationen har främst bestått i att han inte varit speciellt folklig (något man förvisso skulle kunna argumentera att president Bush istället var för två, men det hjälpte inte Cheney).
Cheney har dock en högst aktningsvärd karriär bakom sig. Till skillnad från Biden som "bara" varit senator sen 1973 tills januari i år (trots att han vid många tillfällen tydligt visat att han önskat bli något annat) - så har Dick Cheney gjort lite allt möjligt. Från att ha varit stabschef i president Fords administration från och med 1975, till att leda Representanthusets minoritetsparti, till försvarsminister under ett av USA:s historiskt mest lyckade krig: Gulfkriget 1991. Till att vara ordförande för ett privat företag - Halleburton - under slutet av 1990-talet, till att sen bli vice-president i två ämbetsperioder. Det är ett CV bättre än de flestas.
Cheney är dessutom en utmärkt debattör som alltid har faktabaserade svar på tal. Uppenbarligen så är han rätt tråkig, och ler ungefär lika ofta som solrosor blommar på Antarktis, men han är disciplinerad och målinriktad. Men viktigast av allt så är han konservativ - betydligt mer [klassiskt maktrealistiskt] konservativ än sin förre boss.
De konservativa Republikanerna var nämligen alltid skeptiskt motvilliga till Bushs mer sentimentala sidor. Och den slutsats Republikanerna tycks ha dragit efter McCains förlust i höstas, är att vad amerikaner längtar efter inte är någon urvattnad konservatism - vare sig McCains mitten-maverick-konservatism, eller Bushs medkännande konservatism - som kastar bort pengar på att hjälpa AIDS-barn i Afrika och stödja kyrkarbeten för utslagna och fängelsekunder. Därför hade Dick Cheney passat dem perfekt. Ross Douthat skriver:
"Watching Dick Cheney defend the Bush administration’s interrogation policies, it’s been hard to escape the impression that both the Republican Party and the country would be better off today if Cheney, rather than John McCain, had been a candidate for president in 2008...
...Imagine for a moment that he’d had that chance... At the very least, a Cheney-Obama contest would have clarified conservatism’s present political predicament. In the wake of two straight drubbings at the polls, much of the American right has comforted itself with the idea that conservatives lost the country primarily because the Bush-era Republican Party spent too much money on social programs. And John McCain’s defeat has been taken as the vindication of this premise.
...“Real conservatism,” in this narrative, means a particular strain of right-wingery: a conservatism of supply-side economics and stress positions, uninterested in social policy and dismissive of libertarian qualms about the national-security state. And Dick Cheney happens to be its diamond-hard distillation. The former vice-president kept his distance from the Bush administration’s attempts at domestic reform, and he had little time for the idealistic, religiously infused side of his boss’s policy agenda. He was for tax cuts at home and pre-emptive warfare overseas; anything else he seemed to disdain as sentimentalism.
This is precisely the sort of conservatism that’s ascendant in today’s much-reduced Republican Party, from the talk radio dials to the party’s grassroots. And a Cheney-for-President campaign would have been an instructive test of its political viability."
Ross Douthat går sen vidare och spekulerar kring några saker som en "Cheney for president"-kampanj hade kunnat innebära:
Cheney hade varit betydligt mer ideologiskt konsekvent än McCain var. I debatterna mot Obama hade han varit lika disciplinerat effektiv som i hans vice-presidentdebatter mot Lieberman 2000 och Edwards 2004. När Cheney sen hade gått en överväldigande förlust till mötes mot Obama (författaren trodde förstås inget annat) så hade den förlusten kanske kunnat lära Republikanerna rätt läxa. (Dvs att missnöjet mot Bush knappast berodde på att han satsade för mycket på att hjälpa de utsatta och svaga, och för lite på att sänka skatter och föra krig). Vilket förmodligen skulle varit till större hjälp för partiet än de felaktiga läxor de nu tycks dra från McCain-kampanjen.
Men om en Cheney-förlust hade varit bra för Republikanerna - så hade en Cheney-kampanj varit bra för nationen. Cheneys tydliga ställningstagande i den pågående tortyrdebatten är precis vad som hade behövts under presidentkampanjen. Frågan är för viktig för att förbigå - men varken McCain eller Obama var då (eller nu) speciellt intresserade av att ta itu med den. Douthat skriver:
"The former vice-president’s post-election attacks on Obama are... an argument about the means and ends of our interrogation policy that should have happened during the general election and didn’t – because McCain wasn’t a supporter of the Bush-era approach, and Obama didn’t see a percentage in harping on the topic.
...But the argument isn’t going away. It will be with us as long as the threat of terrorism endures. And where the Bush administration’s interrogation programs are concerned, we’ve heard too much to just “look forward,” as the president would have us do. We need to hear more: What was done and who approved it, and what intelligence we really gleaned from it. Not so that we can prosecute... ...but so that we can learn, and pass judgment, and struggle toward consensus.
Here Dick Cheney, prodded by the ironies of history into demanding greater disclosure about programs he once sought to keep completely secret, has an important role to play. He wants to defend his record; let him defend it. And let the country judge.
But better if this debate had happened during the campaign season. And better, perhaps, if Cheney himself had been there to have it out."
Det är en slutsats jag instämmer i. Debatten hade behövts tidigare - i en situation som faktiskt krävde att allmänheten verkligen satte sig in i dilemmat (och en politisk valkampanj med den frågan på agendan hade krävt det av valkåren). Om en sån debatt hade existerat, så hade pågående debatt om att eventuellt skjuta sig själv i foten genom att åtala människor från tidigare administration förmodligen blivit överflödig.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
De förvirrade tortyrkritikerna 20090427
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar