Det finns också röster som i många avseenden låter mycket vettiga. En av dessa är Essam El-Erian, en fysiker och en medlem av det muslimska brödraskapets styrelseråd. Här intervjuas El-Erian av Lally Weymouth från Washington Post. En intervju i vilken El-Erian beskriver hur han ser på muslimska brödraskapet, på USA, Israel och omvärlden. Många av de saker han säger låter mycket sympatiska och legitima. Exempelvis förklarar han sin syn på Usama Bin Ladin så här:
For us, Osama Bin Laden never represented Islam. Islam is a peaceful religion. Violent groups are a minority among Islamic groups.
Han säger visserligen också att han anser att det var fel av USA att inte arrestera Bin Ladin istället, samt att USA kränkte Pakistans nationella integritet. Men det behöver man förstås inte vara medlem av muslimska brödraskapet för att tycka - utan är en åsikt även demokrativänliga amerikanska och svenska vänstersympatisörer hyser.
I sin syn på de egyptiska valen säger han att han tror på pluralism:
The next election must represent all political factions, even weak groups. We as the Muslim Brotherhood are keen to have a coalition to go to the elections together to have a parliament that represents all Egyptians, not only powerful groups. All Egyptians must be represented—Muslims, Coptics, leftists, liberalists, nationalists, Islamists—all must be there to have a neutral committee to write the constitution. This is very important for a real democracy.
Också det ett mycket sympatiskt svar, som säkert kan övertyga många om att det muslimska brödraskapet verkligen inte är något hot mot demokratin. Mellan alla toleranta uttalanden så skymtar dock andra - kortare - uttalanden förbi, som om man stannar upp och reflekterar lite mer dock snabbt förstår är mer problematiska än de flyktigt verkar. El-Erian säger te x så här om Iran där han medger att Iran idag inte är någon demokrati, men:
I cannot of course describe Iran as a democratic power. But it is better than the time of the shah.
Shahen av Iran var onekligen en diktator som inte tålde politisk opposition (lite som de arabiska diktatorer som idag har västvärlden emot sig). Men Iran under shahen var ett Iran där te x kvinnor hade jämförelsevis enorma rättigheter gentemot hur det skulle komma att bli under Khomeini. Shahen torterade säkerligen politiska fångar, men det var inget religiöst teokratiskt skräckvälde. Det är givetvis inte enkelt att gradera "vad som är värst", men jag vågar hävda att de flesta exiliranier som motsatte sig shahens styre trots allt anser att det blev värre med Khomeini. Jämförelsen borde kunna göras ganska enkel: vilket land hade man helst turistat it som utlänning? Egypten under Hosni Mubaraks tid eller Iran under Khomeini eller Ahmadinejad? Jag för egen del hade föredragit att snorkla i medelhavet.
Att företrädaren för det muslimska brödraskapet däremot anser att dagens Iran är bättre än under shahen, säger således mycket mer än vad man först kanske kan tro. Han anser också att Israel är ett problem som Europa skapat, men som araberna inte kan beskyllas för:
The Holocaust was a massacre against a race, against a religion—it is a really big crime, but we were never accused of it. Why do the Palestinians pay the price of Nazis?
Araberna var förstås inte primärt delaktiga i Hitlers förintelse. Men faktum är att det inte råder någon brist av nazi-inspirerade antisemitisk propaganda i arabvärlden än idag - och han borde ha tagit tillfället i akt till självkritik.
För det tredje svarar han också på frågan om han anser att Egypten borde styras av sharialagar:
The principles of sharia are the main source of legalization. That is in the constitution. You look for sharia as a foundation.
Det betyder inte att han förespråkar hårda kroppsstraff eller att han vill göra Egypten till ett "talibanvälde", däremot säger också detta uttalande betydligt mer än en oinsatt vid ett snabbt ögonkast förstår.
Vad intervjun med Essam El-Erian visar är således att det finns stora frågetecken också kring de mest reformvänliga muslimska brödraskapsmedlemmar - något västvärlden inte bör glömma bort i sin ibland något naiva längtan att se västerländsk-demokratisk-islam i mellanöstern.
Källa: Slate
Se även tidigare inlägg:
Islam och arabvärldens demokratisering 20110402
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar