Det har hänt mycket i amerikansk politik de senaste två månaderna. Det gör det nästan alltid, men utmärkande för inledningsmånaderna 2011 har varit att många stora saker hänt under relativt kort tid.
Februari har främst präglats av händelserna runtom i mellanöstern - en demokratirörelse där den omtalade dominioeffekten som George W. Bush talade om (och hoppades att Iraks befrielse skulle innebära) har under februari satt igång i lavinartad fart och mellanöstern.
På amerikansk hemmaplan har månaden främst präglats av fackföreningsdemonstrationerna i Wisconsin där guvernör Scott Walker föreslagit neddragna förmåner för fackföreningarna inom den offentliga sektorn för att tackla delstatens beräknade budgetunderskott och lösa upp den oheliga allians mellan politiker och fackföreningar som under åren gynnats i symbios på skattebetalarnas bekostnad.
Parallellt med demonstrationernas inledningshelg hölls också den konservativa konferensen CPAC - med en mängd prominenta konservativa talare som proklamerade ett tydligt budskap - att konservativa måste stå upp för den amerikanska exceptionalismen och satsa på att nästa år köra ut den president ur Vita Huset som inte gör detta.
Januari var emellertid inte heller händelselöst. En mängd nya republikanska kongressmän och senatorer svors in, men mest präglades månaden av den tragiska massakern i Tucson, Arizona där en 20-årig yngling sköt ihjäl 6 personer och sköt kongresskvinnan Gabrielle Giffords i huvudet. Hon överlevde dock har otroligt nog återhämtat sig anmärkningsvärt snabbt. Händelsen fick stor uppmärksamhet men nyhetsrapporteringen skiftade sedan fokus till händelserna mellanöstern, och någon bredare debatt om amerikanska vapenlagar uppstod aldrig, vilket somliga hade hoppats. Tidigare presidenter George Herbert Walker Bush och Bill Clinton blev dock hedersordföranden för ett nytt center vid University of Arizona som syftar till att lyfta fram ett nationellt samtal om den många gånger hårda politiska retoriken i amerikansk politik.
Att behovet av en sådan debatt kvarstår även efter tragedin i Arizona i januari visar februaris demonstrationer i Wisconsin med tragisk tydlighet.
För den här bloggens del, så slår februari månad inläggsrekord med 200 inlägg, vilket reflekterar de många händelser som så här långt under året har präglat den alltid livliga amerikanska politiken.
måndag 28 februari 2011
FNS: Mike Huckabee om sin bok och 2012
Gårdagens Fox News Sunday handlade också om Mike Huckabee som där talade om sin nya bok och om sina tankar kring 2012 där han själv ännu inte vet vad han kommer att göra - många anser dock att han ligger bra till om han skulle välja att ställa upp.
Han förklarar dock att Obama för en dålig politik och att statsskulden är det näst största hotet mot nationen efter radikala islamister.
Huckabee förklarar också varför han tror att Obamas övergivande av the Defense of Marriage Act kan komma att slå tillbaka mot honom politiskt bland många väljargrupper:
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sina eventuella presidentambitioner 20110227
Han förklarar dock att Obama för en dålig politik och att statsskulden är det näst största hotet mot nationen efter radikala islamister.
Huckabee förklarar också varför han tror att Obamas övergivande av the Defense of Marriage Act kan komma att slå tillbaka mot honom politiskt bland många väljargrupper:
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sina eventuella presidentambitioner 20110227
USA:s siste veteran från 1:a världskriget avliden
Frank Buckles - USA:s siste veteran från första världskriget har avlidit, och därmed har en del av en era lagts till historien.
Buckles avled i söndags i sitt hem Charles Town, West Virginia. Han blev 110 år gammal och som ung ljög han om sin ålder för att få delta i kriget som 16-åring där han kom att tjänstgöra som ambulansförare efter att ha övertalat militärrekryterna om att han var tillräckligt gammal:
En vecka senare återvände han:
Han försökte då ta sig in i flottan, men de ansåg att han var för plattfotad. Men han gav inte upp. I Oklahoma City krävde en kapten att få se hans födelsecertifikat när han ansökte.
Buckles tvångsvärade således sig själv, skulle man kunna säga och körde ambulans under kriget även om han inte deltog på fronten. Men hans äventyr slutade inte med första världskriget - under andra världskriget satt han 3,5 år som japansk fånge på Filippinerna.
I en intervju häromåret sa han också om första världskriget:
Kvarvarande från första världskriget antas nu bara vara en 110-årig brittisk kvinna, och en 109-årig australiensisk man.
Frank Buckles har länge kämpat för att få se en minnesplats efter första världskriget i Washingon DC. Förhoppningsvis kommer hans dröm en dag att förverkligas.
UPPDATERING:
President Obama släppte följande meddelande vid beskedet om Buckles bortgång:
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
USA:s siste 1:a världskrigsveterans sista begäran 20091203
USA:s sista veteran från Första Världskriget 20090523
Buckles avled i söndags i sitt hem Charles Town, West Virginia. Han blev 110 år gammal och som ung ljög han om sin ålder för att få delta i kriget som 16-åring där han kom att tjänstgöra som ambulansförare efter att ha övertalat militärrekryterna om att han var tillräckligt gammal:
"I went to the state fair up in Wichita, Kansas, and while there, went to the recruiting station for the Marine Corps," sa han. "The nice Marine sergeant said I was too young when I gave my age as 18, said I had to be 21."
En vecka senare återvände han:
"I went back to the recruiting sergeant, and this time I was 21," he said with a grin. "I passed the inspection ... but he told me I just wasn't heavy enough."
Han försökte då ta sig in i flottan, men de ansåg att han var för plattfotad. Men han gav inte upp. I Oklahoma City krävde en kapten att få se hans födelsecertifikat när han ansökte.
"I told him birth certificates were not made in Missouri when I was born, that the record was in a family Bible. I said, 'You don't want me to bring the family Bible down, do you?'" Buckles said with a laugh. "He said, 'OK, we'll take you.'"
Buckles tvångsvärade således sig själv, skulle man kunna säga och körde ambulans under kriget även om han inte deltog på fronten. Men hans äventyr slutade inte med första världskriget - under andra världskriget satt han 3,5 år som japansk fånge på Filippinerna.
"I was never actually looking for adventure," Buckles once said. "It just came to me."
I en intervju häromåret sa han också om första världskriget:
"I knew there'd be only one (survivor) someday. I didn't think it would be me,"
Kvarvarande från första världskriget antas nu bara vara en 110-årig brittisk kvinna, och en 109-årig australiensisk man.
Frank Buckles har länge kämpat för att få se en minnesplats efter första världskriget i Washingon DC. Förhoppningsvis kommer hans dröm en dag att förverkligas.
UPPDATERING:
President Obama släppte följande meddelande vid beskedet om Buckles bortgång:
Michelle and I were inspired by the service and life story of former Army Corporal Frank W. Buckles, the last surviving American veteran of World War I and the oldest known World War I era veteran in the world, who passed away yesterday at the age of 110. A decorated soldier in the Great War, he also survived more than three years in Japanese prisoner of war camps during the Second World War.
Frank Buckles lived the American Century. Like so many veterans, he returned home, continued his education, began a career, and along with his late wife Audrey, raised their daughter Susannah. And just as Frank continued to serve America until his passing, as the Honorary Chairman of the World War I Memorial Foundation, our nation has a sacred obligation to always serve our veterans and their families as well as they’ve served us. We join Susannah and all those who knew and loved her father in celebrating a remarkable life that reminds us of the true meaning of patriotism and our obligations to each other as Americans.
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
USA:s siste 1:a världskrigsveterans sista begäran 20091203
USA:s sista veteran från Första Världskriget 20090523
John Bolton om demokrati i Egypten och mellanöstern
USA:s fd FN-ambassadör John Bolton har under hela processen med omvälvningarna i mellanöstern gett mycket sunda analyser på olika aspekter av händelserna. Och på CPAC höll han också ett utmärkt tal om ämnet.
Här skriver Bolton en artikel i Standpoint Magazine där han i skrift förklarar samma saker som han talade om på CPAC om hur USA och Väst bör betrakta och bemöta de omvälvande händelserna i Egypten och runtom i mellanöstern.
Dels ger han ett litet perspektiv på Egyptens militärstyre och USA:s relation till detta - ett styre som rått sedan Gamal Nasser och störtandet av kung Faruk 1952 till Anwar Sadat och Hosni Mubarak.
Bolton förklarar att världen inte alltid är som man önskar. Han förklarar att USA grunden stöder demokrati som koncept och aldrig kan göra något annat. Men allt är en process, och sällan en så enkel sådan som teoretiska, idealistiska akademiker vill göra gällande. Bolton skriver:
Han förklarar hur USA i Egypten fick en god allierad med Anwar Sadat, som dels slöt fred med Israel och dels styrde bort Egypten från de tidigare Sovjetinfluenserna och istället närmade sig väst. Det var gynnsamt för USA men också moraliskt försvarbart.
Bolton citerar Jeane Kirkpatrick som in en artikel i The Commentary 1979 vid namn "Dictatorships and Double Standards" tog upp varför USA kunde stödja diktaturer, något Bolton sammanfattar:
Kirkpatrick förklarade också att stöd för demokratiska ideal inte på något sätt garanterade att dessa ideal implementerades i praktiken, något historien redan då var full av exempel på.
Med de saker som nu hänt ter sig dock allt detta som åstadkommits i relationen med Egypten plötsligt stå på spel igen. Bolton förklarar att det mesta tyder på att demokratirörelsen i Egypten var folklig och att vanligt folk helt enkelt tröttnat på Mubarak och fruktade att 82-åringens son Gamal skulle efterträda honom i ett nytt riggat val. Att det var en folklig rörelse bevisas i mångt mycket av att det från början knappt var några större framträdande profiler som ställde sig i spetsen.
Muslimska brödraskapet påbörjade med stor sannolikhet inte heller demonstrationerna - och det kan mycket väl tänkas att de togs på sängen lika mycket som resten av världen. Men även om brödraskapet inte började demonstrationerna så var de mycket snabba med att delta i dem.
Den första fredagen efter demonstrationerna (muslimernas stora bönedag) ropade mullorna ut att man skulle ansluta sig till demonstranterna. Brödraskapet var redan organiserat och ämnade delta i höstens val. Muslimska brödraskapet tycktes också stödja den sekuläre Mohammed el-Baradei - som flygit in från Europa för att försöka axla ledarskapsmanteln (vilket inte skedde).
Allteftersom dagarna passerade släppte Obama-administrationen det ena förvirrade uttalandet efter det andra. Tills Obama förklarade att demokratisering i Egypten måste börja omedelbart. Obama sa också naivt att denna demokratiseringsprocess "must bring all of Egypt's voices to the table"- därmed legitimerade Obama det muslimska brödraskapets deltagande, och visar att han inte har lärt sig något av historien.
Bush-administrationens misstag, förklarar Bolton, var att uppmana till val i Gaza med Hamas som part, trots att Hamas inte var ett parti med demokratiska ideal. I Libanon fick landet se Hezbollah ta makt på samma sätt.
Demokratiska val handlar inte bara om att rösta, förklarar Bolton. Det handlar om villigheten att just implementera en fungerande demokrati. Och genom historien har som sagt många partier deltagit i demokratiska val utan någon hängivenhet för demokratin i sig. Istället för att nu öppna upp för en ny sådan situation med muslimska brödraskapet i en utomordentligt gynnsam situation att vinna anhängare (eftersom det är den enda riktigt organiserade organisationen att samordna ett val) - borde väst kräva att de partier som deltar ställer upp på demokratitanken:
Detta går att göra. USA förbjöd på dessa grunder i årtionden det amerikanska kommunistpartiet eftersom detta inte skrev under på de västerländska demokratiprinciperna. Tyskland efter andra världskriget gjorde likadant med nationalsocialisterna.
Nu är dock tärningen kastad, och man måste besluta hur man nu ska göra. Väst bör göra allt vad de kan för att stödja de äkta demokratianhängarna, förklarar Bolton. Och ge dessa allt tänkbart stöd och alla tänkbara resurser. Det finns visserligen i den delen av världen en aversion mot västerländsk inblandning - men om demokratirörelsen i Eygpten vill ha amerikansk hjälp bör de själva få avgöra. Och om de vill de bör USA vara beredd att ge sådan.
USA bör också fortsätta samarbeta med Egyptens militär, så att dessa fortsätter upprätthålla stabilitet, både inom landet och genom att hålla slutna internationella avtal, som te x Camp David-avtalet. Görs detta kan saker förhoppningsvis sluta lyckligt, även om slutresultatet av denna process inte kommer att bli tydlig på flera år.
En mycket intressant och sund analys av John Bolton, och artikeln rekommenderas i dess helhet.
Källa: Standpoint Magazine
Se även tidigare inlägg:
John Bolton om Libyen 20110226
CPAC 2011 - del 30: John Bolton 20110215
John Bolton om situationen i Egypten 20110128
Här skriver Bolton en artikel i Standpoint Magazine där han i skrift förklarar samma saker som han talade om på CPAC om hur USA och Väst bör betrakta och bemöta de omvälvande händelserna i Egypten och runtom i mellanöstern.
Dels ger han ett litet perspektiv på Egyptens militärstyre och USA:s relation till detta - ett styre som rått sedan Gamal Nasser och störtandet av kung Faruk 1952 till Anwar Sadat och Hosni Mubarak.
Bolton förklarar att världen inte alltid är som man önskar. Han förklarar att USA grunden stöder demokrati som koncept och aldrig kan göra något annat. Men allt är en process, och sällan en så enkel sådan som teoretiska, idealistiska akademiker vill göra gällande. Bolton skriver:
Conceptually, of course America supports democracy for all people; how could we do otherwise? But in international politics, as in life, key moral principles and deeply held philosophical values can conflict. Statesmen necessarily face deeply unappealing choices which academics and commentators in their suburban literary redoubts are spared.
Han förklarar hur USA i Egypten fick en god allierad med Anwar Sadat, som dels slöt fred med Israel och dels styrde bort Egypten från de tidigare Sovjetinfluenserna och istället närmade sig väst. Det var gynnsamt för USA men också moraliskt försvarbart.
Bolton citerar Jeane Kirkpatrick som in en artikel i The Commentary 1979 vid namn "Dictatorships and Double Standards" tog upp varför USA kunde stödja diktaturer, något Bolton sammanfattar:
Kirkpatrick's characteristic honesty made famous the argument that pro-Western authoritarian governments had at least the potential for a gradual transformation to democracy, something no repressive communist government had ever done.
Kirkpatrick förklarade också att stöd för demokratiska ideal inte på något sätt garanterade att dessa ideal implementerades i praktiken, något historien redan då var full av exempel på.
Med de saker som nu hänt ter sig dock allt detta som åstadkommits i relationen med Egypten plötsligt stå på spel igen. Bolton förklarar att det mesta tyder på att demokratirörelsen i Egypten var folklig och att vanligt folk helt enkelt tröttnat på Mubarak och fruktade att 82-åringens son Gamal skulle efterträda honom i ett nytt riggat val. Att det var en folklig rörelse bevisas i mångt mycket av att det från början knappt var några större framträdande profiler som ställde sig i spetsen.
Muslimska brödraskapet påbörjade med stor sannolikhet inte heller demonstrationerna - och det kan mycket väl tänkas att de togs på sängen lika mycket som resten av världen. Men även om brödraskapet inte började demonstrationerna så var de mycket snabba med att delta i dem.
Den första fredagen efter demonstrationerna (muslimernas stora bönedag) ropade mullorna ut att man skulle ansluta sig till demonstranterna. Brödraskapet var redan organiserat och ämnade delta i höstens val. Muslimska brödraskapet tycktes också stödja den sekuläre Mohammed el-Baradei - som flygit in från Europa för att försöka axla ledarskapsmanteln (vilket inte skedde).
Allteftersom dagarna passerade släppte Obama-administrationen det ena förvirrade uttalandet efter det andra. Tills Obama förklarade att demokratisering i Egypten måste börja omedelbart. Obama sa också naivt att denna demokratiseringsprocess "must bring all of Egypt's voices to the table"- därmed legitimerade Obama det muslimska brödraskapets deltagande, och visar att han inte har lärt sig något av historien.
Bush-administrationens misstag, förklarar Bolton, var att uppmana till val i Gaza med Hamas som part, trots att Hamas inte var ett parti med demokratiska ideal. I Libanon fick landet se Hezbollah ta makt på samma sätt.
Demokratiska val handlar inte bara om att rösta, förklarar Bolton. Det handlar om villigheten att just implementera en fungerande demokrati. Och genom historien har som sagt många partier deltagit i demokratiska val utan någon hängivenhet för demokratin i sig. Istället för att nu öppna upp för en ny sådan situation med muslimska brödraskapet i en utomordentligt gynnsam situation att vinna anhängare (eftersom det är den enda riktigt organiserade organisationen att samordna ett val) - borde väst kräva att de partier som deltar ställer upp på demokratitanken:
...participation in the elections, whenever scheduled, should be limited to real political parties. From Mussolini to Putin, from Hamas to Hezbollah, terrorists, totalitarians and their ilk masquerading as political parties do not really believe in representative government. Banning such faux-democrats from participating in the legitimate political process until they become true political parties is entirely legitimate, and may well be critical to avert disaster.
Detta går att göra. USA förbjöd på dessa grunder i årtionden det amerikanska kommunistpartiet eftersom detta inte skrev under på de västerländska demokratiprinciperna. Tyskland efter andra världskriget gjorde likadant med nationalsocialisterna.
Thus, for President Obama to say, as he did, that the transition "must bring all of Egypt's voices to the table" is not only naive, but fundamentally dangerous, förklarar Bolton.
Nu är dock tärningen kastad, och man måste besluta hur man nu ska göra. Väst bör göra allt vad de kan för att stödja de äkta demokratianhängarna, förklarar Bolton. Och ge dessa allt tänkbart stöd och alla tänkbara resurser. Det finns visserligen i den delen av världen en aversion mot västerländsk inblandning - men om demokratirörelsen i Eygpten vill ha amerikansk hjälp bör de själva få avgöra. Och om de vill de bör USA vara beredd att ge sådan.
USA bör också fortsätta samarbeta med Egyptens militär, så att dessa fortsätter upprätthålla stabilitet, både inom landet och genom att hålla slutna internationella avtal, som te x Camp David-avtalet. Görs detta kan saker förhoppningsvis sluta lyckligt, även om slutresultatet av denna process inte kommer att bli tydlig på flera år.
En mycket intressant och sund analys av John Bolton, och artikeln rekommenderas i dess helhet.
Källa: Standpoint Magazine
Se även tidigare inlägg:
John Bolton om Libyen 20110226
CPAC 2011 - del 30: John Bolton 20110215
John Bolton om situationen i Egypten 20110128
Race to Nowhere
När Bush pålyste No Child Left Behind - en av de största skolreformer i amerikansk historia - fick han mycket kritik, dels naturligtvis från vänsterakademiker och de amerikanska lärarfacken - men också från svensk media, som var skeptiska till allt som Bush gjorde.
Barack Obama har som bekant i princip fortsatt Bushs utbildningspolitik, om än med lite andra metoder. Obama-administrationens hittills främsta utbildningssatsning är Race to the Top - som likt NCLB går ut på att hålla skolor och skoldistrikt ansvariga för sina studenters framgångar (eller brist på sådana).
Likt NCLB så finns det dock kritiker även till Race to the Top eftersom det bygger på samma tanke. En nyproducerad dokumentär som syftar till att skildra problemen i de amerikanska skolorna heter "Race to Nowhere" och anspelar naturligtvis på Obamas utbildningssatsning. Filmen är gjord av Vicki Abeles - en mamma från Kalifornien som gjorde filmen efter att en 13-åring i hennes område tagit livet av sig. Här är trailern:
De amerikanska grundskolorna har många problem som måste hanteras stegvis. Men Race to the Top är ett utmärkt initiativ som sätter elever snarare än skolor och fackföreningar i fokus. Det hade förstås varit önskvärt om det bästa för skolor och fackföreningar också vore elevernas bästa - i USA har dock väldigt länge så inte varit fallet. Och nu blundar vare sig republikaner eller demokrater längre för den saken. Och det är precis vad som behövs för att lägga de första byggstenarna till en mer långsiktig förändring. En process som initierades av George W. Bush.
Källa: PennLive
Se även tidigare inlägg:
Arne Duncan om lärarfacken 20110217
Barack Obama har som bekant i princip fortsatt Bushs utbildningspolitik, om än med lite andra metoder. Obama-administrationens hittills främsta utbildningssatsning är Race to the Top - som likt NCLB går ut på att hålla skolor och skoldistrikt ansvariga för sina studenters framgångar (eller brist på sådana).
Likt NCLB så finns det dock kritiker även till Race to the Top eftersom det bygger på samma tanke. En nyproducerad dokumentär som syftar till att skildra problemen i de amerikanska skolorna heter "Race to Nowhere" och anspelar naturligtvis på Obamas utbildningssatsning. Filmen är gjord av Vicki Abeles - en mamma från Kalifornien som gjorde filmen efter att en 13-åring i hennes område tagit livet av sig. Här är trailern:
De amerikanska grundskolorna har många problem som måste hanteras stegvis. Men Race to the Top är ett utmärkt initiativ som sätter elever snarare än skolor och fackföreningar i fokus. Det hade förstås varit önskvärt om det bästa för skolor och fackföreningar också vore elevernas bästa - i USA har dock väldigt länge så inte varit fallet. Och nu blundar vare sig republikaner eller demokrater längre för den saken. Och det är precis vad som behövs för att lägga de första byggstenarna till en mer långsiktig förändring. En process som initierades av George W. Bush.
Källa: PennLive
Se även tidigare inlägg:
Arne Duncan om lärarfacken 20110217
ABC Exclusive: Ghaddafis söner intervjuas
Christiane Amanpour från ABC News har här en exklusiv intervju med Ghaddafis söner: Saif al-Islam och Saadi Gadhafi. Saif al-Islam - som också är sin fars rådgivare - kommenterar Obamas krav på Ghaddafis avgång och säger att det först och främst inte är en amerikansk sak. Saadi Gadhafi förklarar att det som för honom blivit mest problematiskt med de nya sanktionerna är reseförbudet - och han förklarar att han skulle vilja ha ett normalt liv där han kan vara sig själv:
Jag kan inte nämnvärt mycket om Ghaddafi-familjen - men av de envåldshärskare som hittills - under nuvarande demokratiska revolution - fallit i mellanöstern så är han förmodligen det värsta rötägget, som till skillnad från Mubarak heller inte haft nämnvärt bra relationer med väst.
Däremot måste en sak noteras: vi vet fortfarande inte vilka krafter som kan komma att släppas loss i det maktvakuum som nu uppstår och uppstått runtom i mellanöstern. Diktaturer är förkastligt - men arabvärldens värsta diktator var Saddam Hussein. Saddam Hussein och dennes söner var onekligen mycket värre än Ghaddafi och dennes söner, och Saddam drog sig inte för att använda hårt våld, dvs på allvar utföra massakrer mot sitt eget folk för att själv få behålla makten.
Saddam Hussein behövdes i alla avseenden avsättas. Det gjorde USA. Därefter skapades dock ett maktvakuum som krävt gigantiska amerikanska insatser för att ge Irak stabilitet och frihet istället för att få se en islamistisk republik växa fram.
De andra diktatorerna i mellanöstern har inte varit lika hemska som Saddam Hussein men det maktvakuum de lämnar efter sig kommer att öppna upp för samma islamistiska krafter som de i Irak.
Den europeiska vänsterdiskurs som hävdar att islamismen bara varit ett svepskäl för de västvänliga envåldshärskarna att behålla makten och västvärldens gunst har fel - det finns farliga islamistiska strömningar i mellanöstern vars krafter väst alltid har underskattat - såväl i Iran (få trodde att Khomeni skulle göra landet till en totalitär teokrati), Afghanistan (få trodde att talibanerna skulle ta makten efter Sovjets reträtt och göra landet till en totalitär teokrati), i Gaza (alla trodde inte att Hamas skulle fortsätta vara islamistiska nu när de gavs också legitim folkmakt) och otvivelaktigt underskattar man det muslimska brödraskapet (som man på allvar tror är någon slags muslimsk demokratirörelse som vi i väst skulle kunna känna igen oss i).
Gällande muslimska brödraskapet kan förmodligen en del paralleller dras till Irak: under Saddam Husseins styre hade de shiamuslimska islamisterna ingen chans att sticka upp näsan - de som gjorde det blev torterade och dödade. De delade således lidandet med resten av den irakiska befolkningen - delat lidande innebär dock inte nödvändigtvis delad sak eller ens långsiktig delad kamp. Och med Saddam borta fick de själva chansen att härja och ta hämnd på sunni-muslimer. Utan amerikansk närvaro hade Irak onekligen hamnat i ett blodigt vendetta. I Egypten och runtom i mellanöstern kommer tiden att utvisa vilka grupper som verkligen delade demokratirörelsens mål, och vilka som bara red på vågen...
Sverige och Europa har tydligt gett sitt stöd till de förändringens vindar som blåser. Det innebär dock också att man måste vara beredd att ta ansvar för den situation som kommer att uppstå, på samma sätt som USA faktiskt var beredd att ta sitt ansvar för den situation som uppstod i Irak. Något annat beteende vore hycklande.
Se även tidigare inlägg:
MtP: Scott Walker och John McCain 20110227
FtN: Libyen, fackföreningar 20110227
Motståndet mot Ghaddafi fortsätter 20110227
Jag kan inte nämnvärt mycket om Ghaddafi-familjen - men av de envåldshärskare som hittills - under nuvarande demokratiska revolution - fallit i mellanöstern så är han förmodligen det värsta rötägget, som till skillnad från Mubarak heller inte haft nämnvärt bra relationer med väst.
Däremot måste en sak noteras: vi vet fortfarande inte vilka krafter som kan komma att släppas loss i det maktvakuum som nu uppstår och uppstått runtom i mellanöstern. Diktaturer är förkastligt - men arabvärldens värsta diktator var Saddam Hussein. Saddam Hussein och dennes söner var onekligen mycket värre än Ghaddafi och dennes söner, och Saddam drog sig inte för att använda hårt våld, dvs på allvar utföra massakrer mot sitt eget folk för att själv få behålla makten.
Saddam Hussein behövdes i alla avseenden avsättas. Det gjorde USA. Därefter skapades dock ett maktvakuum som krävt gigantiska amerikanska insatser för att ge Irak stabilitet och frihet istället för att få se en islamistisk republik växa fram.
De andra diktatorerna i mellanöstern har inte varit lika hemska som Saddam Hussein men det maktvakuum de lämnar efter sig kommer att öppna upp för samma islamistiska krafter som de i Irak.
Den europeiska vänsterdiskurs som hävdar att islamismen bara varit ett svepskäl för de västvänliga envåldshärskarna att behålla makten och västvärldens gunst har fel - det finns farliga islamistiska strömningar i mellanöstern vars krafter väst alltid har underskattat - såväl i Iran (få trodde att Khomeni skulle göra landet till en totalitär teokrati), Afghanistan (få trodde att talibanerna skulle ta makten efter Sovjets reträtt och göra landet till en totalitär teokrati), i Gaza (alla trodde inte att Hamas skulle fortsätta vara islamistiska nu när de gavs också legitim folkmakt) och otvivelaktigt underskattar man det muslimska brödraskapet (som man på allvar tror är någon slags muslimsk demokratirörelse som vi i väst skulle kunna känna igen oss i).
Gällande muslimska brödraskapet kan förmodligen en del paralleller dras till Irak: under Saddam Husseins styre hade de shiamuslimska islamisterna ingen chans att sticka upp näsan - de som gjorde det blev torterade och dödade. De delade således lidandet med resten av den irakiska befolkningen - delat lidande innebär dock inte nödvändigtvis delad sak eller ens långsiktig delad kamp. Och med Saddam borta fick de själva chansen att härja och ta hämnd på sunni-muslimer. Utan amerikansk närvaro hade Irak onekligen hamnat i ett blodigt vendetta. I Egypten och runtom i mellanöstern kommer tiden att utvisa vilka grupper som verkligen delade demokratirörelsens mål, och vilka som bara red på vågen...
Sverige och Europa har tydligt gett sitt stöd till de förändringens vindar som blåser. Det innebär dock också att man måste vara beredd att ta ansvar för den situation som kommer att uppstå, på samma sätt som USA faktiskt var beredd att ta sitt ansvar för den situation som uppstod i Irak. Något annat beteende vore hycklande.
Se även tidigare inlägg:
MtP: Scott Walker och John McCain 20110227
FtN: Libyen, fackföreningar 20110227
Motståndet mot Ghaddafi fortsätter 20110227
Pöbelpack i Wisconsin angriper Fox-reporter
Mike Tobin för Fox News är en av de reportrar som rapporterar från Wisconsin. Här blir han angripen av en grupp demonstranter som ropar "Fox News lies!" i bakgrunden och helt enkelt täcker för kameran så att reportern tvingas sluta rapportera.
De här demonstranterna drog själva tidigare paralleller till Egypten, och jämförde sig själva med demonstranterna som demonstrerade mot Mubarak. De metoder de nu använder sig av i kombination med hatpropagandan mot guvernör Scott Walker, gör emellertid att parallellen mellan dessa vänsteraktivister och Egypten är mycket närmare den fd egyptiska regimen än demonstranterna på Kairos gator:
Eftersom MSNBC:s Ed Schultz gjort sig själv till vänsteraktivisternas främste språkrör så är det förmodligen förståeligt att de ogillar Fox News. Ljuger Fox? Knappast - de brukar inte ljuga - vilket förövrigt också gäller liberalerna på MSNBC. Däremot har många på Fox News ståndpunkten att Wisconsins står inför ett stort budgetunderskott, att fackföreningarna har gigantiska förmåner och att något måste göras åt saken. Men det är en politisk meningsskiljaktighet - inte en lögn, och den skillnaden är enorm. Däremot ljög helt uppenbart en av dessa vänsteraktivister häromdagen i ett riggat telefonsamtal med guvernör Scott Walker.
Sådana här handlingar stjälper dock givetvis i längden saken de kämpar för. Kan någon minnas när te-party-aktivister försökt kväsa en reporter på öppen gata? Eller te-party-aktivister som ropat "CNN lies!" eller dylikt?
Se även tidigare inlägg:
FNS: Fackföreningarna i Wisconsin 20110227
De här demonstranterna drog själva tidigare paralleller till Egypten, och jämförde sig själva med demonstranterna som demonstrerade mot Mubarak. De metoder de nu använder sig av i kombination med hatpropagandan mot guvernör Scott Walker, gör emellertid att parallellen mellan dessa vänsteraktivister och Egypten är mycket närmare den fd egyptiska regimen än demonstranterna på Kairos gator:
Eftersom MSNBC:s Ed Schultz gjort sig själv till vänsteraktivisternas främste språkrör så är det förmodligen förståeligt att de ogillar Fox News. Ljuger Fox? Knappast - de brukar inte ljuga - vilket förövrigt också gäller liberalerna på MSNBC. Däremot har många på Fox News ståndpunkten att Wisconsins står inför ett stort budgetunderskott, att fackföreningarna har gigantiska förmåner och att något måste göras åt saken. Men det är en politisk meningsskiljaktighet - inte en lögn, och den skillnaden är enorm. Däremot ljög helt uppenbart en av dessa vänsteraktivister häromdagen i ett riggat telefonsamtal med guvernör Scott Walker.
Sådana här handlingar stjälper dock givetvis i längden saken de kämpar för. Kan någon minnas när te-party-aktivister försökt kväsa en reporter på öppen gata? Eller te-party-aktivister som ropat "CNN lies!" eller dylikt?
Se även tidigare inlägg:
FNS: Fackföreningarna i Wisconsin 20110227
Palin och Barbour i trubbel inför 2012
Såväl Alaskas fd guvernör Sarah Palin som Mississippis guvernör Haley Barbour är två potentiella presidentkandidater. Båda har dock laster i bagaget som kan komma att försvåra eventuella presidentambitioner.
Sarah Palin:
Anchorage Daily News skriver här om hur Palins stjärnstatus har börjat falna - och därmed också framtidsutsikterna. I den i primärvalen viktiga nyckelstaten South Carolina förklarade partiaktivister att de inte ansåg att Palin hade den erfarenhet, sakkunskap eller förmåga att röra sig längre och bortom sin folkliga populism. Många republikaner i South Carolina söker därför någon annan republikan att kröna - ett alternativ är Michele Bachmann.
"Sarah Palin with a brain," beskrev en republikansk aktivist i delstaten Bachmann.
Palin är dock inte uträknad och har fortfarande stöd av var femte republikan. Men stödet har minskat och hon tappar kraftig bland de oberoende väljarna. Det svikande stödet bland dessa gör att om det vore val idag och hon var republikanerna kandidat mot Barack Obama så skulle hon förlora med hela 30 mot 56%.
Lee Miringoff, som deltagit i opinonsundersökning som är gjord av McClatchy, säger:
Haley Barbour:
Mississippis guvernör Haley Barbour har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, och hans många meriter (en av strategerna bakom republikanernas segrar i höstas, en två-mandats-guvernör under svåra tider och en effektiv lobbyist) har gjort att det börjat ryktas om möjligheten att kunna nå ända in i Vita Huset.
Men Haley Barbour har en last i bagaget han inte kan göra mycket åt - han är guvernör för en av USA:s synnerligen historiskt rasistiska delstater. Los Angeles Times skriver här om hur Mississippis långa historia av rasism och slaveri kan komma att orsaka problem för Barbour och att denne inte varit tillräckligt effektiv i att ta den saken i akt genom att fälla en del olämpliga uttalanden.
I december prisade han i the Weekly Standard the Citizens' Councils - segregationistgruppen från medborgarrättseran som styrde i städerna. Senare tog han dock avstånd från deras rasistiska beteenden. Förra veckan, vid 150-årsminnet av inbördeskriget, vägrade han ta avstånd från ett försök att skapa registreringsskyltar för att hedra Nathan Bedford Forrest - en av konfederationens generaler och tidiga Ku Klux Klan-ledare.
"I don't go around denouncing people," sa Barbour på en presskonferens.
I måndags tog han dock tydligare avstånd från saken och sa att om ett sådant förslag hamnade på hans skrivbord så skulle han inte signera det.
Haley Barbour är förstås inte rasist och har många gånger tydligt tagit avstånd från en era av historien vars generationer som tillhörde den nu gått i graven, men Mississippi har trots det en problematisk historia och en äldre sydstatsguvernör mot en ung progressiv svart president kommer onekligen att göra frågan om ras aktuell. J. David Woodard, republikansk rådgivare och statsvetare vid Clemson Univeristy kommenterar:
Således har också Haley Barbour problem han kommer att få svårt att rå på.
Källor: Anchorage Daily News, Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sina eventuella presidentambitioner 20110227
Sarah Palin:
Anchorage Daily News skriver här om hur Palins stjärnstatus har börjat falna - och därmed också framtidsutsikterna. I den i primärvalen viktiga nyckelstaten South Carolina förklarade partiaktivister att de inte ansåg att Palin hade den erfarenhet, sakkunskap eller förmåga att röra sig längre och bortom sin folkliga populism. Många republikaner i South Carolina söker därför någon annan republikan att kröna - ett alternativ är Michele Bachmann.
"Sarah Palin with a brain," beskrev en republikansk aktivist i delstaten Bachmann.
Palin är dock inte uträknad och har fortfarande stöd av var femte republikan. Men stödet har minskat och hon tappar kraftig bland de oberoende väljarna. Det svikande stödet bland dessa gör att om det vore val idag och hon var republikanerna kandidat mot Barack Obama så skulle hon förlora med hela 30 mot 56%.
Lee Miringoff, som deltagit i opinonsundersökning som är gjord av McClatchy, säger:
"She doesn't appeal to the center, and she hasn't been trying to,"
Haley Barbour:
Mississippis guvernör Haley Barbour har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, och hans många meriter (en av strategerna bakom republikanernas segrar i höstas, en två-mandats-guvernör under svåra tider och en effektiv lobbyist) har gjort att det börjat ryktas om möjligheten att kunna nå ända in i Vita Huset.
Men Haley Barbour har en last i bagaget han inte kan göra mycket åt - han är guvernör för en av USA:s synnerligen historiskt rasistiska delstater. Los Angeles Times skriver här om hur Mississippis långa historia av rasism och slaveri kan komma att orsaka problem för Barbour och att denne inte varit tillräckligt effektiv i att ta den saken i akt genom att fälla en del olämpliga uttalanden.
I december prisade han i the Weekly Standard the Citizens' Councils - segregationistgruppen från medborgarrättseran som styrde i städerna. Senare tog han dock avstånd från deras rasistiska beteenden. Förra veckan, vid 150-årsminnet av inbördeskriget, vägrade han ta avstånd från ett försök att skapa registreringsskyltar för att hedra Nathan Bedford Forrest - en av konfederationens generaler och tidiga Ku Klux Klan-ledare.
"I don't go around denouncing people," sa Barbour på en presskonferens.
I måndags tog han dock tydligare avstånd från saken och sa att om ett sådant förslag hamnade på hans skrivbord så skulle han inte signera det.
Haley Barbour är förstås inte rasist och har många gånger tydligt tagit avstånd från en era av historien vars generationer som tillhörde den nu gått i graven, men Mississippi har trots det en problematisk historia och en äldre sydstatsguvernör mot en ung progressiv svart president kommer onekligen att göra frågan om ras aktuell. J. David Woodard, republikansk rådgivare och statsvetare vid Clemson Univeristy kommenterar:
"You'd think that somebody who came from Mississippi would have thought, 'This is the biggest obstacle I'd have to overcome,' "
Således har också Haley Barbour problem han kommer att få svårt att rå på.
Källor: Anchorage Daily News, Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sina eventuella presidentambitioner 20110227
söndag 27 februari 2011
FNS: Fackföreningarna i Wisconsin
Fox News Sunday för här en paneldebatt om situationen i Wisconsin och andra delstater där republikanska guvernörer tar sig an den offentliga sektorns fackföreningar:
Se även tidigare inlägg:
MtP: Scott Walker och John McCain 20110227
Se även tidigare inlägg:
MtP: Scott Walker och John McCain 20110227
MtP: Scott Walker och John McCain
Veckans Meet the Press handlar naturligtvis om veckans två stora händelser: Libyen och demonstrationerna i Wisconsin. Två tungviktare gällande båda ämnen deltar i programmet: dels John McCain som talar om situationen i Libyen och mellanöstern, och dels Wisconsins guvernör Scott Walker som står i centrum för händelserna i delstaten:
Se även tidigare inlägg:
FtN: Libyen, fackföreningar 20110227
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
FtN: Libyen, fackföreningar 20110227
FtN: Libyen, fackföreningar
Veckans Face the Nation handlar om situationen i Libyen och händelserna kring de amerikanska fackföreningarna. I studion intervjuas New Jerseys republikanske guvernör Chris Cristie som var en av de första att ta sig an den offentliga sektorns fackföreningar i sin delstat:
Motståndet mot Ghaddafi fortsätter
Libyens härskare Ghaddafi fortsätter förlora mark. MSNBC har här de senaste nyheterna om frihetsrörelsen i Libyen (som för full hals i klippet ropar ut Islams trosbekännelse på arabiska, kan noteras):
Se även tidigare inlägg:
John Bolton om Libyen 20110226
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
John Bolton om Libyen 20110226
Obamas lättvindiga löfte
Här är klippet som det pratats om från både höger och vänster, när Obama kampanjade 2007 och förklarade att om kollektivförhandlingarna hotades när han var president så skulle han själv ta på sig vandringsskorna och gå ut och marschera:
Som Romney sa på CPAC: från "Change you can believe in" till "Can you believe this change?"
Se även tidigare inlägg:
Rick Perry stöder Scott Walker 20110227
Som Romney sa på CPAC: från "Change you can believe in" till "Can you believe this change?"
Se även tidigare inlägg:
Rick Perry stöder Scott Walker 20110227
Rick Perry stöder Scott Walker
Texas guvernör Rick Perry förklarar i följande klipp att han stöder Wisconsins guvernör Scott Walker och förklarar att han anser att de 14 demokraterna som är på rymmen beter sig omoget - och i längden kommer Wisconsins befolkning att bestraffa dessa snarare än att hylla dem som hjältar:
Jag instämmer i resonemanget. Det ter sig helt orealistiskt att tro att fackföreningarna ska kunna gå ur denna kamp segrande, eller att de ens långsiktigt ska kunna behålla allmänhetens stöd. För närvarande tycks uppenbarligen tiotusentals människor stödja fackföreningarna - och te-party-rörelsen har i princip hållit sig tyst. Så lär dock inte förbli i längden, och när de här demonstrationerna lagt sig och processen i Wisconsin är över, så har republikanerna fått ett pr-verktyg av sällan skådat slag och Scott Walker kommer att hypas som en republikansk hjälte. Det kommer att gynna republikanerna inför 2012. För att de konservativa och te-party-rörelsen är emot de statliga fackföreningarna är ingen nyhet - tvärtom så är det en av de punkter som drivit kampanjerna för många te-party-politiker, inklusive guvernör Scott Walker själv. Med detta budskap vann han ett val för bara någon månad sedan. 70 000 aktivister är många - men i det här fallet tror jag att det faktiskt går att tala om en betydligt större "tyst majoritet" - en majoritet som i längden med stor sannolikhet inte kommer att förbli tyst.
Det enda som skulle kunna ge de här demonstranterna lite mer långsiktig vind i seglen är om Scott Walker faktiskt förlorar, och lagen inte går igenom. Det ter sig dock orimligt eftersom republikanerna har alla röster de behöver, och det bara är en slags teknisk formalitet (som demokraterna utnyttjar till fullo) som står i vägen för lagens genomdrivande.
En sak till kan också uppmärksammas: skillnaden mellan Obama-aktivisterna 2008 och te-party-rörelsen var att Obama-anhängarna demonstrerade för att de ville ha något att tro på, medan te-party-aktivisterna demonstrerade pg a att de redan har något de tror på. Detsamma kan förmodligen sägas om situationen i Wisconsin, där många demonstranter (i synnerhet ungdomar) demonstrerar inte för att de själva gynnas av fackföreningarnas privilegier utan just för att de gillar att dras med i den folkrörelse som pågår. Den kallhjärtade republikanske guvernören mot de solidariska sovsäcksdemonstrerande ungdomar som sjunger "We shall overcome" tillsammans med Jesse Jackson.
Guvernör Walker är dock ingen George Wallace, och Jesse Jackson är ingen Martin Luther King Jr. Även om vänstern med stor säkerhet önskar att så vore fallet, så att de kunde känna sig lika historiska och viktiga. Martin Luther King Jr kämpade mot orättvisor - Jesse Jackson och demonstranterna i Wisconsin kämpar för privilegier. George Wallace stod för rasism - Scott Walker står för ekonomiskt ansvarstagande. Skillnaderna i dessa avseenden är uppenbara - och de flesta vanliga amerikaner och medelmedborgare i Wisconsin förstår förmodligen detta, vilket kommer att visa sig när saker och ting lugnar ner sig.
Se även tidigare inlägg:
70 000 demonstrerar i Wisconsin 20110227
Jag instämmer i resonemanget. Det ter sig helt orealistiskt att tro att fackföreningarna ska kunna gå ur denna kamp segrande, eller att de ens långsiktigt ska kunna behålla allmänhetens stöd. För närvarande tycks uppenbarligen tiotusentals människor stödja fackföreningarna - och te-party-rörelsen har i princip hållit sig tyst. Så lär dock inte förbli i längden, och när de här demonstrationerna lagt sig och processen i Wisconsin är över, så har republikanerna fått ett pr-verktyg av sällan skådat slag och Scott Walker kommer att hypas som en republikansk hjälte. Det kommer att gynna republikanerna inför 2012. För att de konservativa och te-party-rörelsen är emot de statliga fackföreningarna är ingen nyhet - tvärtom så är det en av de punkter som drivit kampanjerna för många te-party-politiker, inklusive guvernör Scott Walker själv. Med detta budskap vann han ett val för bara någon månad sedan. 70 000 aktivister är många - men i det här fallet tror jag att det faktiskt går att tala om en betydligt större "tyst majoritet" - en majoritet som i längden med stor sannolikhet inte kommer att förbli tyst.
Det enda som skulle kunna ge de här demonstranterna lite mer långsiktig vind i seglen är om Scott Walker faktiskt förlorar, och lagen inte går igenom. Det ter sig dock orimligt eftersom republikanerna har alla röster de behöver, och det bara är en slags teknisk formalitet (som demokraterna utnyttjar till fullo) som står i vägen för lagens genomdrivande.
En sak till kan också uppmärksammas: skillnaden mellan Obama-aktivisterna 2008 och te-party-rörelsen var att Obama-anhängarna demonstrerade för att de ville ha något att tro på, medan te-party-aktivisterna demonstrerade pg a att de redan har något de tror på. Detsamma kan förmodligen sägas om situationen i Wisconsin, där många demonstranter (i synnerhet ungdomar) demonstrerar inte för att de själva gynnas av fackföreningarnas privilegier utan just för att de gillar att dras med i den folkrörelse som pågår. Den kallhjärtade republikanske guvernören mot de solidariska sovsäcksdemonstrerande ungdomar som sjunger "We shall overcome" tillsammans med Jesse Jackson.
Guvernör Walker är dock ingen George Wallace, och Jesse Jackson är ingen Martin Luther King Jr. Även om vänstern med stor säkerhet önskar att så vore fallet, så att de kunde känna sig lika historiska och viktiga. Martin Luther King Jr kämpade mot orättvisor - Jesse Jackson och demonstranterna i Wisconsin kämpar för privilegier. George Wallace stod för rasism - Scott Walker står för ekonomiskt ansvarstagande. Skillnaderna i dessa avseenden är uppenbara - och de flesta vanliga amerikaner och medelmedborgare i Wisconsin förstår förmodligen detta, vilket kommer att visa sig när saker och ting lugnar ner sig.
Se även tidigare inlägg:
70 000 demonstrerar i Wisconsin 20110227
Huckabee om sina eventuella presidentambitioner
En ny opinonsundersökning visar att Mike Huckabee leder i popularitet bland republikaner om vem som ska bli partiets kandidat nästa år - det trots att han ännu inte ens bestämt om han tänker ställa upp eller ej. Här intervjuas han om saken på MSNBC där de konstaterar att mycket tyder på att han tänker ställa upp, även om han inte offentligt sagt det rakt ut ännu:
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sin nya bok 20110223
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Huckabee om sin nya bok 20110223
70 000 demonstrerar i Wisconsin
Över 70 000 människor samlades igår i Madison, Wisconsin för att demonstrera mot guvernör Scott Walkers lagförslag om att dra in på fackföreningarnas privilegier. En av de största demonstrationerna i staden sedan Vietnam-eran. MSNBC har här ett inslag om saken:
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Chris Cristie om problemen med lärarfacken 20110227
Krauthammer om Wisconsin 20110227
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Chris Cristie om problemen med lärarfacken 20110227
Krauthammer om Wisconsin 20110227
Chris Cristie om problemen med lärarfacken
Ett gammalt klipp med New Jerseys guvernör Chris Cristie som på ett town-hall-möte förklarar vad problemen är med lärarfacken. Ett resonemang mycket intressant att ta i akt i den pågående situationen i Wisconsin:
Se även tidigare inlägg:
Krauthammer om Wisconsin 20110227
Se även tidigare inlägg:
Krauthammer om Wisconsin 20110227
Egyptens armé stormar kristet kloster
Den egyptiska armén stormade under veckan det kristna klostret St Bishoy i Wadi el-Natroun 110 km från Kairo med fem pansarvagnar som slet ner det stängsel klostret byggt förra månaden för att skydda sig från den laglöshet som brett ut sig i Egypten efter oroligheternas början.
Armén sköt skarpt och skadade två munkar.
Fader Hemanot Ava Bishoy förklarade också att armén sköt i 30 minuter och förklarade skillnaderna i munkarnas och militärens agerande:
Armén attackerade också klostret St. Makarios i Alexandria där de stormade klostret och sköt. Fader Mina förklarade att en munk sköts och tio skadades efter att de fått stryk med batonger. Armén förstörde också det stängsel man även här byggt för att skydda sig mot rånare som den 25 januari skadat sex munkar varav en fortfarande vårdas i kritiskt tillstånd. Efter att armén förstört stängslet konfiskerade man också material från byggnaden.
Den egyptiska armén hävdar dock att de inte gjort något och lät meddela via sin Facebook-sida:
Man förklarade också att man tagit bort stängsel för att dessa byggts på statlig mark. En video finns dock över en av attackerna:
Den egyptiska armén är måhända inga wahabbiter, likväl finns det uppenbarligen ett allmänt ogillande av de kristna, som med stor sannolikhet härrör från muslimska traditioner. Om det muslimska brödraskapet får inflytande så kommer ogillandet av de kristna att övergå till aktiv förföljelse av värsta slag. Världen bör mer än någonsin uppmärksamma dessa saker nu när de kristna inte längre har ens någon indirekt beskyddare.
De kristna munkarna ropade Lord have mercy, och de egyptiska soldaterna ropade Allah Akbar - en viss skillnad, som säger en hel del...
Källa: Assyrian International News Agency
Se även tidigare inlägg:
Egyptens kristna kopter inför en osäker framtid 20110223
Islamiska krafter visar sig i Egypten 20110222
Armén sköt skarpt och skadade två munkar.
"When we tried to address them, the army fired live bullets, wounding Father Feltaows in the leg and Father Barnabas in the abdomen," said Monk Ava Bishoy. "Six Coptic workers in the monastery were also injured, some with serious injuries to the chest."
Fader Hemanot Ava Bishoy förklarade också att armén sköt i 30 minuter och förklarade skillnaderna i munkarnas och militärens agerande:
"The army was shocked to see the monks standing there praying 'Lord have mercy' without running away. This is what really upset them," he said. "As the soldiers were demolishing the gate and the fence they were chanting 'Allahu Akbar' and 'Victory, Victory'."
Armén attackerade också klostret St. Makarios i Alexandria där de stormade klostret och sköt. Fader Mina förklarade att en munk sköts och tio skadades efter att de fått stryk med batonger. Armén förstörde också det stängsel man även här byggt för att skydda sig mot rånare som den 25 januari skadat sex munkar varav en fortfarande vårdas i kritiskt tillstånd. Efter att armén förstört stängslet konfiskerade man också material från byggnaden.
Den egyptiska armén hävdar dock att de inte gjort något och lät meddela via sin Facebook-sida:
"Reflecting our belief in the freedom and chastity of places of worship of all Egyptians."
Man förklarade också att man tagit bort stängsel för att dessa byggts på statlig mark. En video finns dock över en av attackerna:
Den egyptiska armén är måhända inga wahabbiter, likväl finns det uppenbarligen ett allmänt ogillande av de kristna, som med stor sannolikhet härrör från muslimska traditioner. Om det muslimska brödraskapet får inflytande så kommer ogillandet av de kristna att övergå till aktiv förföljelse av värsta slag. Världen bör mer än någonsin uppmärksamma dessa saker nu när de kristna inte längre har ens någon indirekt beskyddare.
De kristna munkarna ropade Lord have mercy, och de egyptiska soldaterna ropade Allah Akbar - en viss skillnad, som säger en hel del...
Källa: Assyrian International News Agency
Se även tidigare inlägg:
Egyptens kristna kopter inför en osäker framtid 20110223
Islamiska krafter visar sig i Egypten 20110222
Hamas fortsätter islamiseringen av Gaza
The Telegraph har här en artikel om Hamas fortsatta islamisering av Gaza och hur detta kan ge en hint om ett värsta tänkbara scenario för delar av övriga arabvärlden som gör drastiska övergångar till demokrati. Hamas vann trots allt parlamentsvalen 2006. Då lovade man att inte införa sharialagar, men inom loppet av två år började det göras.
Hamas tvingar nu män och kvinnor att klä sig "anständigt", försöker förhindra människor av motsatt kön att umgås på torgen, har konfiskerat böcker de anser vara hädiska mot islam och förbjudit manliga frisörer från att behandla kvinnor. Kvinnor som en gång klädde sig fritt ses nu väldigt sällan utan slöja. Hamas fortsätter en islamisering som började redan innan de kom till makten.
2005 sprängdes den sista puben i Gaza City. På gator kan förklädda poliser stoppa par och kräva att få se deras äktenskapsbevis. Och förra året förbjöd inrikesministeriet kvinnor från att få röka vattenpipa offentligt.
Detta har fått sekulära palestinska universitetsstudenter att fly området.
Vad händelser som dessa påminner om är att omvärlden inte bör glömma områden i muslimvärlden efter att de blivit demokratiserade. Det finns en militant falang i islam som visar sig väldigt tydligt överallt i muslimvärlden där den får chansen att visa sig. Här i väst råder överlag den vänsterakademiska diskursen om att islam är fredligt och demokrativänligt. Många fredliga muslimer finns också - men överallt i hela muslimvärlden visar muslimska grupper att det också finns en annan, långtifrån ringa sida av religionen. Något inte minst moderata väst-vänliga muslimer är väl medvetna om.
Källa: The Telegraph
Se även tidigare inlägg:
Hamas förbjuder underkläder i Gaza 20100801
Hamas inför striktare islamiska lagar 20100719
Hamas tvingar nu män och kvinnor att klä sig "anständigt", försöker förhindra människor av motsatt kön att umgås på torgen, har konfiskerat böcker de anser vara hädiska mot islam och förbjudit manliga frisörer från att behandla kvinnor. Kvinnor som en gång klädde sig fritt ses nu väldigt sällan utan slöja. Hamas fortsätter en islamisering som började redan innan de kom till makten.
2005 sprängdes den sista puben i Gaza City. På gator kan förklädda poliser stoppa par och kräva att få se deras äktenskapsbevis. Och förra året förbjöd inrikesministeriet kvinnor från att få röka vattenpipa offentligt.
Detta har fått sekulära palestinska universitetsstudenter att fly området.
"In the end, the people who think differently are leaving," sa 32-årige Rami, en av få sekulära aktivister.
Vad händelser som dessa påminner om är att omvärlden inte bör glömma områden i muslimvärlden efter att de blivit demokratiserade. Det finns en militant falang i islam som visar sig väldigt tydligt överallt i muslimvärlden där den får chansen att visa sig. Här i väst råder överlag den vänsterakademiska diskursen om att islam är fredligt och demokrativänligt. Många fredliga muslimer finns också - men överallt i hela muslimvärlden visar muslimska grupper att det också finns en annan, långtifrån ringa sida av religionen. Något inte minst moderata väst-vänliga muslimer är väl medvetna om.
Källa: The Telegraph
Se även tidigare inlägg:
Hamas förbjuder underkläder i Gaza 20100801
Hamas inför striktare islamiska lagar 20100719
Krauthammer om Wisconsin
Jonah Goldberg skrev i en artikel som refereras till här om den stora skillnaden mellan privata fackföreningar och offentliga sådana. Medan privata fackföreningar historiskt haft en viktig roll för att skapa drägliga arbetsvillkor och rättvisa så har de statliga fackföreningarna en helt annan historia - och till skillnad från de privata fackföreningarna så sätter dessa sina intressen framför det allmänna intresset eftersom de pengar de drar och sliter i är skattepengar, inte profitvinster.
Den konservative kolumnisten Charles Krauthammer har här i Washington Post också han en mycket läsvärd iakttagelse om demonstrationerna i Wisconsin och guvernör Walkers uppgörelse med de den offentliga sektorns fackföreningar. Han skriver:
Ett sådant förhållande är upplagt för missbruk och för slöseri med andras/skattebetalarnas pengar. Delstatens beräknade budget underskott på 3,6 miljarder dollar är en konsekvens av en årtionden lång förbindelse mellan fackföreningar och de politiker de förhandlar med - där båda parter tjänat på saken, på skattebetalarnas bekostnad.
Krauthammer förklarar att Wisconsins statsanställda tillhör en exklusiv klubb med förmåner och privilegier som fackföreningar inom den privata sektorn inte har. De offentligt fackanställda betalar, skriver Krauthammer, en femtedel av varje penney för varje dollar de tjänar i pension och en fjärdedel av vad den privata sektorns arbetare bidrar med till sina sjukförsäkringar.
Detta ämnade guvernör Scott Walker konfrontera och hans lag skulle begränsa förhandlingar mellan regeringen och facken till att bara gälla löner, och ta bort de speciella förmåner som oftast inte syns och som träder i kraft långt efter att de politiker som förhandlat fram dem är borta. Lagen skulle också kräva att fackföreningarna godkändes på nytt varje år och att fackföreningsavgifter skulle vara frivilliga.
Detta har nu fått fackföreningarna och det demokratiska partiet - som har långt gående band till dessa - att gå i taket. Problemet är dock att bara 7% av den privata sektorns arbetare är fackanslutna. De stora fackföreningarna är således de statliga sådana - och det kommer att ge demokraterna problem, för onekligen är situationen inte hållbar - landet och delstaterna är i ekonomisk kris, och det parti som håller de statsanställda under armarna, när dessa villkor är så mycket bättre än de skattebetalare som betalar dessas förmåner, kommer att få problem.
Krauthammer förklarar att demokraterna är ansiktena utåt för den reaktionära liberalism som försöker hålla fast vid sina forns stora dar, när man införde ett massivt federalt pensionssystem när människor beräknades leva till 62, och när statskassorna var fulla.
Krauthammer skriver sedan:
Han förklarar dock att nationen nu börjat vända kurs och att denna kursändring leds av två konservativa från den progressiva delstaten Wisconsin: guvernör Scott Walker har visat landets guvernörer vägen, och i kongressen representerar Paul Ryan en ny generation som ser på statsskulden som ett allvarligt problem.
När demonstrationerna har lugnat sig, och när allmänheten börjar ta in de faktiska omständigheterna kring den här situationen så tror jag att allmänheten kommer att stödja te-party-rörelsens krav på en stram ekonomisk politik - inte fackföreningarnas krav på särbehandling. Den debatt som kommer att uppstå kring dessa saker efter att känslorna lugnat sig och den specifika frågan i Wisconsin är över är en debatt jag har mycket svårt att se hur demokraterna skulle kunna vinna.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Paul Ryan om demokraternas 14 "fleebaggers" 20110226
Den konservative kolumnisten Charles Krauthammer har här i Washington Post också han en mycket läsvärd iakttagelse om demonstrationerna i Wisconsin och guvernör Walkers uppgörelse med de den offentliga sektorns fackföreningar. Han skriver:
In the private sector, the capitalist knows that when he negotiates with the union, if he gives away the store, he loses his shirt. In the public sector, the politicians who approve any deal have none of their own money at stake. On the contrary, the more favorably they dispose of union demands, the more likely they are to be the beneficiary of union largess in the next election. It's the perfect cozy setup.
Ett sådant förhållande är upplagt för missbruk och för slöseri med andras/skattebetalarnas pengar. Delstatens beräknade budget underskott på 3,6 miljarder dollar är en konsekvens av en årtionden lång förbindelse mellan fackföreningar och de politiker de förhandlar med - där båda parter tjänat på saken, på skattebetalarnas bekostnad.
Krauthammer förklarar att Wisconsins statsanställda tillhör en exklusiv klubb med förmåner och privilegier som fackföreningar inom den privata sektorn inte har. De offentligt fackanställda betalar, skriver Krauthammer, en femtedel av varje penney för varje dollar de tjänar i pension och en fjärdedel av vad den privata sektorns arbetare bidrar med till sina sjukförsäkringar.
Detta ämnade guvernör Scott Walker konfrontera och hans lag skulle begränsa förhandlingar mellan regeringen och facken till att bara gälla löner, och ta bort de speciella förmåner som oftast inte syns och som träder i kraft långt efter att de politiker som förhandlat fram dem är borta. Lagen skulle också kräva att fackföreningarna godkändes på nytt varje år och att fackföreningsavgifter skulle vara frivilliga.
Detta har nu fått fackföreningarna och det demokratiska partiet - som har långt gående band till dessa - att gå i taket. Problemet är dock att bara 7% av den privata sektorns arbetare är fackanslutna. De stora fackföreningarna är således de statliga sådana - och det kommer att ge demokraterna problem, för onekligen är situationen inte hållbar - landet och delstaterna är i ekonomisk kris, och det parti som håller de statsanställda under armarna, när dessa villkor är så mycket bättre än de skattebetalare som betalar dessas förmåner, kommer att få problem.
Krauthammer förklarar att demokraterna är ansiktena utåt för den reaktionära liberalism som försöker hålla fast vid sina forns stora dar, när man införde ett massivt federalt pensionssystem när människor beräknades leva till 62, och när statskassorna var fulla.
Krauthammer skriver sedan:
Obama's Democrats have become the party of no. Real cuts to the federal budget? No. Entitlement reform? No. Tax reform? No. Breaking the corrupt and fiscally unsustainable symbiosis between public-sector unions and state governments? Hell, no.
Han förklarar dock att nationen nu börjat vända kurs och att denna kursändring leds av två konservativa från den progressiva delstaten Wisconsin: guvernör Scott Walker har visat landets guvernörer vägen, och i kongressen representerar Paul Ryan en ny generation som ser på statsskulden som ett allvarligt problem.
När demonstrationerna har lugnat sig, och när allmänheten börjar ta in de faktiska omständigheterna kring den här situationen så tror jag att allmänheten kommer att stödja te-party-rörelsens krav på en stram ekonomisk politik - inte fackföreningarnas krav på särbehandling. Den debatt som kommer att uppstå kring dessa saker efter att känslorna lugnat sig och den specifika frågan i Wisconsin är över är en debatt jag har mycket svårt att se hur demokraterna skulle kunna vinna.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Paul Ryan om demokraternas 14 "fleebaggers" 20110226
lördag 26 februari 2011
Republikanerna behöver en stark presidentkandidat
I min sammanfattning av årets CPAC konstaterade jag att de konservativa lagt en utmärkt grund för republikanerna att stå på inför presidentvalet 2012 - vad man däremot fortfarande saknar är en tydlig och tillräckligt kraftfull ledare.
Just en sådan ledare är vad republikanerna verkligen behöver för att kunna vinna över Obama nästa år, skriver Jeffrey H. Anderson här på pajamasmedia. Vem som helst kan inte vinna över Obama, skriver han. Av de senaste fem kandidater som utmanat en sittande president syns mönstret tydligt: den sittande presidenten vann när han utmanades av svaga kandidater, men fick lämna Vita Huset när han utmanades av starka motkandidater. Ronald Reagan var 1980 en stark motkandidat till Jimmy Carter och Bill Clinton var 1992 en stark motkandidat till George Herbert Walker Bush. Både Carter och Bush var två sittande presidenter som förlorade.
Men svaga utmanare har inte lyckats besegra den sittande presidenten: Walter Mondale kunde inte besegra Ronald Reagan, Bob Dole kunde inte besegra Bill Clinton och John Kerry kunde inte besegra George W. Bush.
Så trots att Obamas opinonssiffror idag ligger under 50%-strecken, så måste republikanerna ha en stark kandidat för att vinna. Vem det är står inte tydligt, men författare lyfter fram två namn: Paul Ryan och Chris Cristie.
Kritiken mot Ryan är att han är för ung, och kritiken mot Cristie är att denne är för fet. Båda två har dock argumenten på sin sida, och båda två skulle bli formidabla motståndare mot Obama, menar Anderson. Han fortsätter dock med att förklara att det är alla republikaners plikt - som känner att de skulle kunna bidra med något och kunna vinna mot Obama - att ställa upp. Republikanerna måste också göra allt för att lyfta fram partiets allra bästa kandidater på scenen. Det här är nämligen det viktigaste valet sedan 1864. Då handlade frågan om inbördeskriget, nu handlar frågan om att gå emot USA:s förmodligen mest progressiva president någonsin och stoppa ObamaCare och annat medan det fortfarande går.
Jag själv skulle inte dra växlarna riktigt lika långt: jag är inte säker på om Paul Ryan eller Chris Cristie är de bästa (även om jag onekligen gillar Ryan) och jag är inte säker på att valet 2012 är det viktigaste sedan 1864 (Skulle inte tro det, valet 2000 -och 2004- var -enligt min mening- mycket viktigare än 2012 kommer att bli). Men huvudpoängen i hans resonemang är sant: republikanerna kan vinna mot Obama 2012 - men de måste hitta en bra kandidat. Och att vinna mot Obama är viktigt, för onekligen är han en progressiv president, vars politik gjort USA aningen mer likt Europa - och det är verkligen inte bra.
Källa: pajamasmedia
Se även tidigare inlägg:
Donald Trump om att han är seriös i sina presidentplaner 20110226
Just en sådan ledare är vad republikanerna verkligen behöver för att kunna vinna över Obama nästa år, skriver Jeffrey H. Anderson här på pajamasmedia. Vem som helst kan inte vinna över Obama, skriver han. Av de senaste fem kandidater som utmanat en sittande president syns mönstret tydligt: den sittande presidenten vann när han utmanades av svaga kandidater, men fick lämna Vita Huset när han utmanades av starka motkandidater. Ronald Reagan var 1980 en stark motkandidat till Jimmy Carter och Bill Clinton var 1992 en stark motkandidat till George Herbert Walker Bush. Både Carter och Bush var två sittande presidenter som förlorade.
Men svaga utmanare har inte lyckats besegra den sittande presidenten: Walter Mondale kunde inte besegra Ronald Reagan, Bob Dole kunde inte besegra Bill Clinton och John Kerry kunde inte besegra George W. Bush.
Så trots att Obamas opinonssiffror idag ligger under 50%-strecken, så måste republikanerna ha en stark kandidat för att vinna. Vem det är står inte tydligt, men författare lyfter fram två namn: Paul Ryan och Chris Cristie.
Kritiken mot Ryan är att han är för ung, och kritiken mot Cristie är att denne är för fet. Båda två har dock argumenten på sin sida, och båda två skulle bli formidabla motståndare mot Obama, menar Anderson. Han fortsätter dock med att förklara att det är alla republikaners plikt - som känner att de skulle kunna bidra med något och kunna vinna mot Obama - att ställa upp. Republikanerna måste också göra allt för att lyfta fram partiets allra bästa kandidater på scenen. Det här är nämligen det viktigaste valet sedan 1864. Då handlade frågan om inbördeskriget, nu handlar frågan om att gå emot USA:s förmodligen mest progressiva president någonsin och stoppa ObamaCare och annat medan det fortfarande går.
Jag själv skulle inte dra växlarna riktigt lika långt: jag är inte säker på om Paul Ryan eller Chris Cristie är de bästa (även om jag onekligen gillar Ryan) och jag är inte säker på att valet 2012 är det viktigaste sedan 1864 (Skulle inte tro det, valet 2000 -och 2004- var -enligt min mening- mycket viktigare än 2012 kommer att bli). Men huvudpoängen i hans resonemang är sant: republikanerna kan vinna mot Obama 2012 - men de måste hitta en bra kandidat. Och att vinna mot Obama är viktigt, för onekligen är han en progressiv president, vars politik gjort USA aningen mer likt Europa - och det är verkligen inte bra.
Källa: pajamasmedia
Se även tidigare inlägg:
Donald Trump om att han är seriös i sina presidentplaner 20110226
Paul Ryan om demokraternas 14 "fleebaggers"
När te-party-rörelsen började få slagkraft gavs de av den liberala vänstern smeknamnet "tea-baggers" - nu har de 14 förrymda demokraterna i Wisconsin fått smeknamnet "Fleebaggers" - här talar kongressman Paul Ryan - som är från Wisconsin - om att man inte kan fly sitt politiska ansvar så som de (och demokraterna i Indiana) gjort:
Se även tidigare inlägg:
Ed Schultz missnöjd med Obama 20110226
Se även tidigare inlägg:
Ed Schultz missnöjd med Obama 20110226
John Bolton om Libyen
USA:s fd FN-ambassadör John Bolton kommenterar här Ghaddafis krigföring mot sitt eget folk och vägran att lämna makten:
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
USA inför egna sanktioner mot Libyen 20110226
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
USA inför egna sanktioner mot Libyen 20110226
Ed Schultz missnöjd med Obama
Ed Schultz - den liberale programvärd som valde att ta Wisconsins delstatsfackföreningar på sina axlar - är missnöjd med president Obamas tama stöd för demonstranterna, och precis som Bill O Reilly så tar Shultz upp Obamas storslagna löfte från 2007 om att stå på arbetarnas sida om deras rätt till kollektivförhandlingar hotades när han var i Vita Huset. Schultz är uppenbarligen så besviken att han smått imiterar Glenn Becks stil genom att grimasera i sidobild samtidigt som Obamas tal spelas upp. Och Schultz är riktigt arg och förklarar att om Obama inte kommer ut på arbetarnas sida i den här konflikten så förtjänar han inte en andra ämbetsperiod. Hårda ord från en liberal programvärd.
När svensk media försöker visa enskilda klipp av Rush Limbaugh och Glenn Beck för att visa okunniga svenskar om hur agitatoriska och hetsande opinionsbildarna på högerkanten är så kan det vara värt att komma ihåg att vänstern i USA är precis likadan (och enligt mig ännu värre, men det är förstås en subjektiv åsikt).
Se även tidigare inlägg:
GOP-ad om Obamas fackföreningspengar 20110226
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
När svensk media försöker visa enskilda klipp av Rush Limbaugh och Glenn Beck för att visa okunniga svenskar om hur agitatoriska och hetsande opinionsbildarna på högerkanten är så kan det vara värt att komma ihåg att vänstern i USA är precis likadan (och enligt mig ännu värre, men det är förstås en subjektiv åsikt).
Se även tidigare inlägg:
GOP-ad om Obamas fackföreningspengar 20110226
USA inför egna sanktioner mot Libyen
USA införde igår egna sanktioner mot Ghaddafis Libyen något MSNBC här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
De flesta amerikaner nu evakuerade från Libyen 20110226
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
De flesta amerikaner nu evakuerade från Libyen 20110226
De flesta amerikaner nu evakuerade från Libyen
Några av de sista amerikanska medborgarna evakuerades igår från Libyen, något MSNBC här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
Fox diskuterar Obamas uttalande om Libyen 20110224
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Fox diskuterar Obamas uttalande om Libyen 20110224
Donald Trump om att han är seriös i sina presidentplaner
Donald Trump intervjuas här på Fox News där han förklarar att han är seriös i sina överväganden att ställa upp i presidentvalet, och att USA måste bli tuffare mot de konkurrenter som för närvarande kör över dem. Han berättar också lite om sitt projekt att bygga ett "Trump-tower" i Panama:
Newsweek har också här lite intressant statistik över hur ett race med Trump i leken (som oberoende kandidat) skulle kunna se ut.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 8: Donald Trump 20110211
Newsweek har också här lite intressant statistik över hur ett race med Trump i leken (som oberoende kandidat) skulle kunna se ut.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 8: Donald Trump 20110211
GOP-ad om Obamas fackföreningspengar
Representanthusets republikaner har släppt följande ad som kritiserar president Obama och dennes stöd från fackföreningsrörelsen, och man manar till republikanska motåtgärder för att besegra Obama 2012:
Se även tidigare inlägg:
Bill O Reilly om varför Obama inte åkt till Wisconsin 20110226
Se även tidigare inlägg:
Bill O Reilly om varför Obama inte åkt till Wisconsin 20110226
Bill O Reilly om varför Obama inte åkt till Wisconsin
Bill O Reilly är den kommentator som enligt mig som bäst sammanfattat och satt fingret på vad som är problematiken med situationen i Wisconsin. Här visar han ett klipp från Obama 2007 när denna i stora ordalag lovade att om någon hotade rätten till kollektiva förhandlingar så skulle han själv gå ut och marschera. Ett löfte som ringar väldigt illa med hur Obama nu -faktiskt har- agerat. Orsaken till att Obama inte åkt till Wisconsin har dock till stor del just med den realism Obama som kandidat inte hade att göra: om de federalt anställda skulle kräva samma förmåner som fackföreningarna i Wisconsin har, så skulle han i egenskap av president aldrig kunna gå med på dessa.
Bill O Reilly är inte alls min favoritprogramledare - men läget i Wisconsin har han koll på, och säger saker jag inte hört nämnvärt många andra lyfta fram på samma sätt:
Se även tidigare inlägg:
Wisconsins assembly godkänner anti-fack-föreningslag 20110225
Bill O Reilly är inte alls min favoritprogramledare - men läget i Wisconsin har han koll på, och säger saker jag inte hört nämnvärt många andra lyfta fram på samma sätt:
Se även tidigare inlägg:
Wisconsins assembly godkänner anti-fack-föreningslag 20110225
Obama - videovecka 110
President Obama talar denna vecka om ekonomin och de budgetförhandlingar som fortfarande pågår mellan republikanerna och demokraterna på Capitol Hill. Obama manar politikerna att inte låta läget bli låst inför kommande veckas förhandlingar:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 109 20110219
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 109 20110219
Bush hoppar av tal med Assange som med-deltagare
Tidigare president George W. Bush har avsagt sig ett inbokat tal vid the Young President's Organization's återkommande konferens Global Youth Leadership Summit i Denver. En konferens som samlar företagsledare under 45 års ålder från hela världen under en två dagars konferens. Företagen måste också minst 50 anställda och uppnå diverse minimikrav.
Idag var Bush tänkt att hålla ett tal men avböjde efter att det framkom att Wikileaks grundare Julian Assange skulle medverka via videolänk. Bushs talesman David Sherzer meddelade:
Han fortsatte:
YPO:s ordförande Jill Belconis kommenterade presidentens avböjande och sa:
Bush har också tidigare, under sina bokintervjuer, uttalat sig om sitt missnöje med Wikileaks och när amerikanska stats- och militärhemligheter röjs.
Källor: CNN, DN
Om jihadisten som planerade att mörda Bush 20110225
Idag var Bush tänkt att hålla ett tal men avböjde efter att det framkom att Wikileaks grundare Julian Assange skulle medverka via videolänk. Bushs talesman David Sherzer meddelade:
"Six months ago, President Bush accepted an invitation to speak to the YPO Global Leadership Summit in Denver on February 26, 2011. This week, upon learning that Julian Assange had recently been invited to address the same summit, President Bush decided to cancel his appearance."
Han fortsatte:
"The former president has no desire to share a forum with a man who has willfully and repeatedly done great harm to the interests of the United States."
YPO:s ordförande Jill Belconis kommenterade presidentens avböjande och sa:
"We regret that our members will not be able to hear from President Bush. President Bush has spoken to our members several times in the past and we hope to have him participate in another YPO event in the future."
Bush har också tidigare, under sina bokintervjuer, uttalat sig om sitt missnöje med Wikileaks och när amerikanska stats- och militärhemligheter röjs.
Källor: CNN, DN
Se även tidigare inlägg:
Om jihadisten som planerade att mörda Bush 20110225
fredag 25 februari 2011
Wisconsins assembly godkänner anti-fack-föreningslag
Wisconsins under kammare - the lower Wisconsin Assembly - godkände idag, efter tre dagars förhandlingar, det lagförslag som fråntar de flesta av delstatens statsanställda rätten till kollektivförhandlingar. Vilket är ett steg på vägen i att implementera guvernör Rick Scotts plan för att tackla budgetunderskott och intäktsminskningar.
Än har förslaget dock långt kvar att gå och i Senaten saknas fortfarande de fjorton demokraterna, varav en av dessa måste närvara för att den republikanska majoriteten ska kunna rösta igenom lagen. Republikanerna har skickat ut statstrupper för att leta efter dem - de tillåts inte arrestera politikerna, men däremot att kunna övertala dem - än så länge har dock ingen dykt upp, och de förmodar gömma sig i Illinois. Ingen vet än när eller om de kommer att återvända.
Källa: MSNBC, Fox News
Se även tidigare inlägg:
Obama undviker att dras in mer i arbetarkonflikten 20110224
"The vote we took wasn't the easy thing to do, but it was the right thing to do," sa republikanernas majoritetsledare Scott Suder.
Än har förslaget dock långt kvar att gå och i Senaten saknas fortfarande de fjorton demokraterna, varav en av dessa måste närvara för att den republikanska majoriteten ska kunna rösta igenom lagen. Republikanerna har skickat ut statstrupper för att leta efter dem - de tillåts inte arrestera politikerna, men däremot att kunna övertala dem - än så länge har dock ingen dykt upp, och de förmodar gömma sig i Illinois. Ingen vet än när eller om de kommer att återvända.
Källa: MSNBC, Fox News
Se även tidigare inlägg:
Obama undviker att dras in mer i arbetarkonflikten 20110224
John McCain - den mest konservative i Senaten
En undersökning visar att John McCain - som 2008 förklarade att han var en maverick - var den mest konservative senatorn i den 111:e kongressen. MSNBC har här ett inslag om den saken:
Se även tidigare inlägg:
FtN: John McCain om Egypten 20110214
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
FtN: John McCain om Egypten 20110214
Om jihadisten som planerade att mörda Bush
MSNBC har här ett inslag om den unge saudiske man som bl a planerade att mörda George W. Bush:
Och här har Fox News ett inslag om honom:
Se även tidigare inlägg:
Saudier arresterad för mordplan mot Bush 20110224
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här har Fox News ett inslag om honom:
Se även tidigare inlägg:
Saudier arresterad för mordplan mot Bush 20110224
torsdag 24 februari 2011
Saudier arresterad för mordplan mot Bush
En 20-årig saudiarabisk student har arresterats av FBI för att ha planerat ett bombdåd mot USA:s förre president George W. Bush.
Studenten vars namn är Khalid Ali-M Aldawsari kom på studentvisum till USA 2008. Justitiedepartementet meddelade idag att FBI grep honom igår - och justitiedepartementet anklagar honom för att ha köpt sprängmedel. Han ska också ha refererat till Bushs hem i Dallas som "tyrannens hus" och ska ha övervägt att använda dockor för att dölja sprängmedlen.
Imorgon kommer han att föras för sitt första möte med domstol i Lubbock, Texas.
Uppdateringar om denna händelse kommer.
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
George W. Bush besöker Fort Campbell 20110217
Studenten vars namn är Khalid Ali-M Aldawsari kom på studentvisum till USA 2008. Justitiedepartementet meddelade idag att FBI grep honom igår - och justitiedepartementet anklagar honom för att ha köpt sprängmedel. Han ska också ha refererat till Bushs hem i Dallas som "tyrannens hus" och ska ha övervägt att använda dockor för att dölja sprängmedlen.
Imorgon kommer han att föras för sitt första möte med domstol i Lubbock, Texas.
Uppdateringar om denna händelse kommer.
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
George W. Bush besöker Fort Campbell 20110217
Fox diskuterar Obamas uttalande om Libyen
Sean Hannity diskuterar på Fox News tillsammans med Fox-medarbetaren Monica Crowley och Elise Jordan - Condolezza Rices fd talskrivare där de är kritiska till att Obama varit så sen i kritiken mot Gaddafi, i jämförelse med hans snabba fördömanden av Hosni Mubarak, som var en mycket närmare vän av USA än Gaddafi:
Se även tidigare inlägg:
Obama fördömer våldet i Libyen 20110223
Se även tidigare inlägg:
Obama fördömer våldet i Libyen 20110223
Romney står inför religiösa utmaningar
Mitt Romney betraktas av många som det säkraste kortet för republikanerna 2012 - och på CPAC häromveckan gjorde hans hustru Ann en vädjan om att rösta fram Romney till näste president.
Romney står dock inte oemotsagd - och en av de punkter där han utmanas kretsar kring hans religiösa tro. Romney är aktiv mormon - vilket betraktas med skepticism av evanglikala - som 2008 bäst representerades av baptistpastorn Mike Huckabee.
Mike Huckabee:
Politico skriver här om konflikten mellan Huckabee och Romney - och citerar en person som känner båda politikerna:
Hogan Gidley, VD för HuckPAC - förklarar dock att Huckabee inte kommer att fatta något presidentiellt beslut utifrån sin relation till Romney:
Mike Huckabee ogillar dock likväl Romney och gjorde det tydligt i sin bok "Do the Right Thing" (som här recenserats tidigare i bloggen).
Jon Huntsman:
Men Romney hotas potentiellt inte bara av Mike Huckabee och dennes evangelikala anhängare, utan även från det som är hans absoluta hemmabas - den mormonska delstaten Utah, där dess fd guvernör Jon Huntsman förklarat att han kanske kommer att kasta sig in i leken.
Jon Huntsman har många likheter med Mitt Romney. De är båda fd guvernörer, de kommer båda från en välbärgad bakgrund, de har båda ungefär samma konservativa åsikter - och de är båda mormoner.
Politico har här en artikel om Huntsmans och Romneys respektive mormonska tro. En artikel som förklarar att Romney är den synnerligen aktivt utövande mormonen medan Huntsman är den mer sekulära av dem.
De två konkurrerar dock om i mångt och mycket samma väljargrupp och är heller inte nämnvärt förtjusta i varandra. (Åtminstone inte för närvarande när de riskerar att bli konkurrenter).
I presidentvalet 2008 stödde Jon Huntsmans far Mitt Romney, men Jon Huntsman själv stödde John McCain, något Romneys anhängare menar var ett enbart politiskt utspel av Huntsman som hoppades på att bli relevant i en eventuell McCain-administration på ett sätt han aldrig skulle bli om en annan mormon valdes. Någon McCain-administration blev aldrig av, men Huntsman utvaldes istället av president Obama till att bli Kina-ambassadör - en position han nu avsagt sig för att troligast få tid till att överväga en presidentkampanj. Romneys anhängare vet dock vad de tycker om honom:
Huntsmans anhängare gav i artikeln ingen kommentar till Huntsmans relation med Romney eller till hans relation med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Däremot förklarade man att man inte hade något emot att Romney betraktades som den mer religiöse av de två pg a det motstånd som finns mot mormoner bland inte minst evangelikala.
I sakpolitiska frågor ligger de två kandidaterna väldigt nära varandra: Romney har rört sig till höger sedan sin tid som guvernör i det överlag liberala Massachusetts - och Huntsman har rört sig mer mot mitten från sin tid i det konservativa Utah.
I en kamp mellan de två (ett mormonskt primärval) tyder för närvarande dock det mesta på att Romney skulle utgå som segrare. I primärvalet i 2008 fick Romney 90% som av rösterna i Utah, men Huntsman hade också 90% stöd strax innan han lämnade ämbetet som guvernör. I en opinionsundersökning gjort nu i januari av Exoro Group svarade dock 48% att de önskade se Romney som republikansk presidentkandidat medan 28% stödde Huntsman (14% någon annan och 10% visste inte).
Säkert är dock att Huntsman är den ende republikanske kandidat som skulle kunna göra intrång i Romneys mormonska väljarbas - en bas som blir allt viktigare. Mormonerna är den mest konservativa religiösa grupp i USA, där 65% identifierar sig med republikanerna, vilket kan jämföras med 44% av protestanterna och 35% av katolikerna.
Hur det kommer att gå och hur Romney kommer att hantera dessa religiösa utmaningar återstår att se och beror förstås helt och hållet på om Mike Huckabee och Jon Huntsman alls väljer att ställa upp.
Källor: Politico, Politico
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 16: Mitt Romney 20110212
Mitt Romney förlorar partistöd 20110129
Romney står dock inte oemotsagd - och en av de punkter där han utmanas kretsar kring hans religiösa tro. Romney är aktiv mormon - vilket betraktas med skepticism av evanglikala - som 2008 bäst representerades av baptistpastorn Mike Huckabee.
Mike Huckabee:
Politico skriver här om konflikten mellan Huckabee och Romney - och citerar en person som känner båda politikerna:
“[Huckabee] hates Mitt, and his goal in Iowa last time was to stop him,” said one prominent Republican, who’s known both men for years. “If he sees an opportunity to cut Mitt off [during the nominating process], he will take it.”
Hogan Gidley, VD för HuckPAC - förklarar dock att Huckabee inte kommer att fatta något presidentiellt beslut utifrån sin relation till Romney:
"Only someone who knows precious little about running for president would put forth the ludicrous notion that a person would go through the rigors of running for president due to some personal grudge,” he said. ”That's beyond absurd — it's idiotic."
Mike Huckabee ogillar dock likväl Romney och gjorde det tydligt i sin bok "Do the Right Thing" (som här recenserats tidigare i bloggen).
Jon Huntsman:
Men Romney hotas potentiellt inte bara av Mike Huckabee och dennes evangelikala anhängare, utan även från det som är hans absoluta hemmabas - den mormonska delstaten Utah, där dess fd guvernör Jon Huntsman förklarat att han kanske kommer att kasta sig in i leken.
Jon Huntsman har många likheter med Mitt Romney. De är båda fd guvernörer, de kommer båda från en välbärgad bakgrund, de har båda ungefär samma konservativa åsikter - och de är båda mormoner.
Politico har här en artikel om Huntsmans och Romneys respektive mormonska tro. En artikel som förklarar att Romney är den synnerligen aktivt utövande mormonen medan Huntsman är den mer sekulära av dem.
De två konkurrerar dock om i mångt och mycket samma väljargrupp och är heller inte nämnvärt förtjusta i varandra. (Åtminstone inte för närvarande när de riskerar att bli konkurrenter).
I presidentvalet 2008 stödde Jon Huntsmans far Mitt Romney, men Jon Huntsman själv stödde John McCain, något Romneys anhängare menar var ett enbart politiskt utspel av Huntsman som hoppades på att bli relevant i en eventuell McCain-administration på ett sätt han aldrig skulle bli om en annan mormon valdes. Någon McCain-administration blev aldrig av, men Huntsman utvaldes istället av president Obama till att bli Kina-ambassadör - en position han nu avsagt sig för att troligast få tid till att överväga en presidentkampanj. Romneys anhängare vet dock vad de tycker om honom:
“He was for McCain when that was necessary, then he was a Democrat as long as he needed to be a Democrat and now he’ll be a Mormon as long as he needs to be a Mormon,” sa en Romney supporter i Utah om Huntsman.
Huntsmans anhängare gav i artikeln ingen kommentar till Huntsmans relation med Romney eller till hans relation med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Däremot förklarade man att man inte hade något emot att Romney betraktades som den mer religiöse av de två pg a det motstånd som finns mot mormoner bland inte minst evangelikala.
I sakpolitiska frågor ligger de två kandidaterna väldigt nära varandra: Romney har rört sig till höger sedan sin tid som guvernör i det överlag liberala Massachusetts - och Huntsman har rört sig mer mot mitten från sin tid i det konservativa Utah.
I en kamp mellan de två (ett mormonskt primärval) tyder för närvarande dock det mesta på att Romney skulle utgå som segrare. I primärvalet i 2008 fick Romney 90% som av rösterna i Utah, men Huntsman hade också 90% stöd strax innan han lämnade ämbetet som guvernör. I en opinionsundersökning gjort nu i januari av Exoro Group svarade dock 48% att de önskade se Romney som republikansk presidentkandidat medan 28% stödde Huntsman (14% någon annan och 10% visste inte).
Säkert är dock att Huntsman är den ende republikanske kandidat som skulle kunna göra intrång i Romneys mormonska väljarbas - en bas som blir allt viktigare. Mormonerna är den mest konservativa religiösa grupp i USA, där 65% identifierar sig med republikanerna, vilket kan jämföras med 44% av protestanterna och 35% av katolikerna.
Hur det kommer att gå och hur Romney kommer att hantera dessa religiösa utmaningar återstår att se och beror förstås helt och hållet på om Mike Huckabee och Jon Huntsman alls väljer att ställa upp.
Källor: Politico, Politico
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 16: Mitt Romney 20110212
Mitt Romney förlorar partistöd 20110129
Obama underviker att dras in mer i arbetarkonflikten
President Obama som initialt och spontant uttalade ett visst stöd till fackföreningsrörelsen har nu tagit ett steg bakåt och väljer att inte blanda sig i den pågående konflikten.
Demokratiska talespersoner har förklarat att Obama håller på att hantera den federala budgeten och att ge sig i kast med den offentliga sektorns kollektivförhandlingar kunde försvaga hans ställning som medlare i Washington DC. Obama vill också hålla sig i mitten.
Fackföreningsledarna är delade i sin syn på Obamas engagemang. Somliga anser att det är bra att han håller sig borta:
Den progressiva demokratiske kongressmannen Raul Grijalva från Arizona säger dock:
Om Obama kommer att göra något mer - eller tvingas göra något mer i takt med att protesterna och konflikterna eskalerar - får vi se. För närvarande verkar han dock vilja ligga lågt.
Källa: Fox News
Se även tidigare inlägg:
Scott Walker om fejksamtalet 20110224
Demokratiska talespersoner har förklarat att Obama håller på att hantera den federala budgeten och att ge sig i kast med den offentliga sektorns kollektivförhandlingar kunde försvaga hans ställning som medlare i Washington DC. Obama vill också hålla sig i mitten.
Fackföreningsledarna är delade i sin syn på Obamas engagemang. Somliga anser att det är bra att han håller sig borta:
"I don't think the president's involvement in making this a Republican and Democrat issue would be particularly helpful at this point," said Andy Stern, a former president of the Service Employees International Union.
Den progressiva demokratiske kongressmannen Raul Grijalva från Arizona säger dock:
"There's a bully pulpit there that the president has, and it needs to be used," he said. "I don't think you can turn the cheek on this one."
Om Obama kommer att göra något mer - eller tvingas göra något mer i takt med att protesterna och konflikterna eskalerar - får vi se. För närvarande verkar han dock vilja ligga lågt.
Källa: Fox News
Se även tidigare inlägg:
Scott Walker om fejksamtalet 20110224
Scott Walker om fejksamtalet
Guvernör Scott Walker talar här på Fox News om det fejkade telefonsamtal han fick, och sina uttalanden i detta - och förklarar att han inte gjort något fel. Och han framstår förstås mycket trovärdigare än de som utförde fejksamtalet:
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Walker får fejksamtal 20110224
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Walker får fejksamtal 20110224
Guvernör Walker får fejksamtal
Guvernör Scott Walker fick ett telefonsamtal från vad han trodde var den konservative aktivisten David Koch - i själva verket var det dock ett riggat samtal från en vänsteraktivist. I samtalet yttrar sig guvernören bland annat om fackföreningarna, och samtalet kan enligt vissa tolkas som om att han främst är intresserad av att slå ner på fackföreningar, snarare än att sanera budgeten. Här har MSNBC ett reportage om händelsen:
Jag anser inte - av vad som där framkom - att Walker verkar hysa några dolda intentioner. De liberala falangerna på MSNBC har dock en annan syn på saken - här är arbetarrörelsens självutnämnde representant Ed Schultz som tillsammans med sin gäst går i taket över Walkers fruktansvärda uttalande:
Jag tyckte återigen inte att det Walker sa var särskilt märkvärdigt. Däremot talade han med vad han trodde var en viktig politisk finansiär som på telefon insinuerade en del mindre acceptabla förslag, som Walker höll sig så neutral till som möjligt för att inte reta upp eller hamna i bråk med personen i fråga. En ganska rimlig hållning från guvernörens sida - och ett beteende som förmodligen präglar alla som är i ekonomisk beroendeställning till någon.
Hans "undfallenhet", om det nu går att tala om en sådan, är inte på långa vägar ett lika illa beteende som hos dem som ringer fejksamtal och stoltserar med skyltar med morphade bilder av Hitler och guvernören.
Se även tidigare inlägg:
Lärare som stöder Scott Walker 20110223
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Jag anser inte - av vad som där framkom - att Walker verkar hysa några dolda intentioner. De liberala falangerna på MSNBC har dock en annan syn på saken - här är arbetarrörelsens självutnämnde representant Ed Schultz som tillsammans med sin gäst går i taket över Walkers fruktansvärda uttalande:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Jag tyckte återigen inte att det Walker sa var särskilt märkvärdigt. Däremot talade han med vad han trodde var en viktig politisk finansiär som på telefon insinuerade en del mindre acceptabla förslag, som Walker höll sig så neutral till som möjligt för att inte reta upp eller hamna i bråk med personen i fråga. En ganska rimlig hållning från guvernörens sida - och ett beteende som förmodligen präglar alla som är i ekonomisk beroendeställning till någon.
Hans "undfallenhet", om det nu går att tala om en sådan, är inte på långa vägar ett lika illa beteende som hos dem som ringer fejksamtal och stoltserar med skyltar med morphade bilder av Hitler och guvernören.
Se även tidigare inlägg:
Lärare som stöder Scott Walker 20110223
Gay-museum öppnar i San Fransisco
Ett museum över gay- och LGBT-rörelsens historia har slagit upp portarna i San Fransisco - det är nationens första gay-museum (och det andra i världen efter det i Berlin). Här har MSNBC ett inslag om saken:
Se även tidigare inlägg:
Obama-administrationen överger stöd för Defense of Marriage Act 20110223
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama-administrationen överger stöd för Defense of Marriage Act 20110223
onsdag 23 februari 2011
Obama fördömer våldet i Libyen
President Obama har hittills hållit ganska låg profil gällande händelserna i Libyen. För en stund sedan fördömde han dock våldet i landet med utrikesminister Hillary Clinton vid sin sida. Här är talet:
Se även tidigare inlägg:
Egyptens kristna kopter inför en osäker framtid 20110223
-------------
Gaddafi ämnar inte ge sig frivilligt 20110222
Se även tidigare inlägg:
Egyptens kristna kopter inför en osäker framtid 20110223
-------------
Gaddafi ämnar inte ge sig frivilligt 20110222
Rick Santorum försvarar korstågen
Pennsylvanias konservative fd senator Rick Santorum, som också är katolik, försvarade korstågen när han igår talade på en kristen skola i South Carolina:
Han talade också om kristendomens roll i USA, och hur USA:s tro på individen, och individens rättigheter är en kristen doktrin.
Han sa också att han ännu inte bestämt sig om han ska ställa upp i presidentvalet 2012, men att han planerat in den republikanska primärvalsdebatten den 5 maj i sin kalender.
Korstågen och kristendomshistoria överlag är bristfällig i Sverige - dels pg a en utbredd sekularism där religion betraktats som något i grunden dåligt, men också pg a en lång historia av a-historisk protestantism som i århundraden lärt ut kyrkohistoria med Martin Luthers idéer som grund - och eftersom kristendomens historia för protestanter i princip började med Martin Luther har man kunnat avfärda äldre kyrkohistoria (som te x korstågen) som irrelevant. Pg a dessa faktorer finns i Sverige (vad jag vet, och jag vet inte allt om detta, så jag kan också missta mig) ingen direkt djupare forskning om korstågen (trots de diverse böcker som skrivits, varav jag bekantat mig med en del). Svenska vänsterakademiker breder dock gärna på myterna om korsfararnas blodiga illdåd mot de fredliga muslimerna ungefär på samma sätt som den amerikanska vänstern gör. (Illdåd skedde dock, men har överbetonat enormt samtidigt som islamisk imperialism i princip ignorerats).
Korstågen är dock mycket mer komplexa än så, och katolska kyrkan sysslade inte med imperialism och korstågen faller alla in under kriterierna för rättfärdiga krig - trots att enskilda handlingar ägde rum som inte var rättfärdiga.
Här talar historieprofessor Thomas Madden om ämnet på Catholic Answers på ett ingående och mycket informativt sätt. Väl värt att lyssnas på - och istället för att läsa böcker och se filmer av vänsterfolk från sekulära protestantiska länder så är det förstås betydligt vettigare att studera korstågen utifrån den kyrka som faktiskt pålyste och drev dem.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Skolstyrelsen i Texas motsätter sig pro-islamska skolböcker 20100923
Katolska kyrkan - byggare av västerländsk civilisation 20100819
“The idea that the Crusades and the fight of Christendom against Islam is somehow an aggression on our part is absolutely anti-historical,” Santorum said in Spartanburg on Tuesday. “And that is what the perception is by the American left who hates Christendom.”
“They hate Western civilization at the core. That's the problem”, tillade han.
Han talade också om kristendomens roll i USA, och hur USA:s tro på individen, och individens rättigheter är en kristen doktrin.
“What we're talking about are core American values. ‘All men are created equal' — that's a Christian value, but it's an American value.”
Han sa också att han ännu inte bestämt sig om han ska ställa upp i presidentvalet 2012, men att han planerat in den republikanska primärvalsdebatten den 5 maj i sin kalender.
Korstågen och kristendomshistoria överlag är bristfällig i Sverige - dels pg a en utbredd sekularism där religion betraktats som något i grunden dåligt, men också pg a en lång historia av a-historisk protestantism som i århundraden lärt ut kyrkohistoria med Martin Luthers idéer som grund - och eftersom kristendomens historia för protestanter i princip började med Martin Luther har man kunnat avfärda äldre kyrkohistoria (som te x korstågen) som irrelevant. Pg a dessa faktorer finns i Sverige (vad jag vet, och jag vet inte allt om detta, så jag kan också missta mig) ingen direkt djupare forskning om korstågen (trots de diverse böcker som skrivits, varav jag bekantat mig med en del). Svenska vänsterakademiker breder dock gärna på myterna om korsfararnas blodiga illdåd mot de fredliga muslimerna ungefär på samma sätt som den amerikanska vänstern gör. (Illdåd skedde dock, men har överbetonat enormt samtidigt som islamisk imperialism i princip ignorerats).
Korstågen är dock mycket mer komplexa än så, och katolska kyrkan sysslade inte med imperialism och korstågen faller alla in under kriterierna för rättfärdiga krig - trots att enskilda handlingar ägde rum som inte var rättfärdiga.
Här talar historieprofessor Thomas Madden om ämnet på Catholic Answers på ett ingående och mycket informativt sätt. Väl värt att lyssnas på - och istället för att läsa böcker och se filmer av vänsterfolk från sekulära protestantiska länder så är det förstås betydligt vettigare att studera korstågen utifrån den kyrka som faktiskt pålyste och drev dem.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Skolstyrelsen i Texas motsätter sig pro-islamska skolböcker 20100923
Katolska kyrkan - byggare av västerländsk civilisation 20100819
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)