100 dagar in på sin presidentperiod får president Obama av de flesta analytiker (och det amerikanska folket) väl godkänt. Utan att i grunden ha löst något av de många problem som han fick ärva (den ekonomiska krisen, Afghanistan-Pakistan, immigrationsfrågan, Iran - som han mer än gärna betonar att han just fick ärva) så har han ändå på ett såväl internt som internationellt sätt anlagt en tydlig och förtroendeingivande ton om vilken väg han tänker ta för att lösa problemen: ekonomiskt ska ekonomin stimuleras och regleras - utrikespolitiskt ska diplomatins väg gälla. Några garantier på att något av dessa med absolut säkerhet i samtliga fall kommer att lyckas, finns förstås inte - men Obama har bevisat att han åtminstone har tydliga mål, och en tydlig plan över hur han tänker gå tillväga - något som blott 100 dagar in på hans presidentperiod är en god början.
Det område som 100 dagar in på hans presidentperiod emellertid framstår som alltmer problematiskt är dock Guantanamobasen - där president Obamas och det Demokratiska partiets syn på saken i alla avseenden framstår som alltmer ambivalent. Några av Obamas första beslut som president var att stänga ner Guantanamobasen, förbjuda tortyr och göra halt i åtalen av fångar genom basens militärkommissioner.
Sedan dess har Obama också släppt uppgifterna om de tuffa förhörsmetoder som användes under Bushadministrationens tidiga dagar, något som från olika håll bemötts med antingen glädje eller skepsis - och som fått Obama inta en diffus mellanposition där han å ena sidan förklarar att de CIA-agenter som utfört de tuffa förhörsmetoderna inte ska åtalas, medan däremot de juridiska rådgivare som gav president Bush de juridiska råden att bruka sig av metoderna kanske ska kunna åtalas - beroende på vad Obamas justitieminister Eric Holder kommer fram till.
Obama-administrationens till synes principfasta beslut har dock inte visat sig vara lika lätta att implementera:
Såväl beslutet att släppa förhörsmetoderna, som att -oavsett om agenterna åtalas eller ej- framställa CIA:s metoder som oanständiga och tvivelaktiga, har fått underrättelseorganisationen att tvivla på vilket de stöd de egentligen har från sin regering. Därtill kan faktumet läggas att somliga Demokrater tveklöst tenderar att slänga kappan efter vinden. Representanthusets taleskvinna Nancy Pelosi, har varit en av de mer ihärdiga rösterna att tillsätta en saklig utredning med eventuellt påföljande åtal gällande tortyren på GITMO. I takt med att det framkommit att hon själv suttit med i kommittén som hade översikt av Guantanamo direkt efter fångbasens skapande, har hon dock levererat undanflykt efter undanflykt.
Nancy Pelosi var i själva verket den högst rankade Demokratiske medlemmen i den Kongresskommitté som informerades om de tekniker som 2002 brukades på Guantanamobasen, inklusive den idag så omdebatterade waterboarding-metoden. Den stora frågan då var dock inte om CIA använde sig av för tuffa metoder, utan tvärtom, i fall CIA arbetade tillräckligt effektivt för att se till att något liknande 9/11-attacken aldrig inträffade igen. Oavsett om det är förklaringen på Pelosis och de andra Demokraternas dåvarande tystnad - så kvarstår faktumet att hon inte sa ett knyst i kritik mot de metoder hon informerats om. Jed Babbin skriver för den konservativa websajten Human Events följande:
"Pelosi didn’t stop the CIA by objecting. And neither did any of the other Democrats who were briefed at the time: then-SSCI Chairman Bob Graham (D-Fl), Sen. Harry Reid (D-Nev), and Sen. Jay Rockefeller (D-WV).
Attorney General Eric Holder has said that waterboarding is torture. So will his first indictment for permitting it to happen be against Pelosi?
Pelosi is just as guilty as George Bush, Dick Cheney, Condoleeza Rice, other members of Congress who were briefed in detail on the CIA interrogation program, the Justice Department lawyers who wrote the opinions and the CIA personnel who crafted the interrogation program."
I en annan artikel förklarar Jed Babbin vidare hur Pelosi hanterat sin tidigare ställning i Kongressens underrättelsekommitté som regelbundet informerades om CIA:s förehavanden, med sin nuvarande skarpa anti-tortyrposition:
"Pelosi first said that she wasn’t briefed about waterboarding. Then she sort of admitted she had, inserting that the CIA only said that they might do it, not that they were going to do it. Which could have been plagiarized from John Kerry’s 2004 circular explanation of his vote for the war in Iraq.
As badly as that hurt Pelosi, what apparently pushed her into a panic was the feedback she and other Democrats are getting from the CIA. Pelosi learned that her actions, and those of President Obama and other Democrats over the past ninety days have so damaged CIA morale that the agency’s ability to function could be in danger.
As a result, two emergency closed-door meetings were called this week on Capitol Hill.
The first meeting, on Tuesday evening, was attended by Pelosi, Intelligence Committee Chairman Silvestre Reyes (D-Tx) and others. The following night, Pelosi and some or all of the other attendees met with CIA Director Leon Panetta, also behind closed doors.
No Republicans were invited to either meeting which means the Democrats were assessing the damage and deciding how to maneuver their way out from under the responsibility for it. Spin and strategy."
Pelosi, Reyes och Panetta beslöt sedan att de var tvunga att se till att så lite skada som möjligt orsakades av Obama-administrationens och Demokraternas senaste beslut. Reyes skickade därför följande brev till CIA, som Jed Babbin kommmenterar så här:
"Reyes begins, “In recent days, as the public debate regarding CIA’s interrogation practices has raged, you have been very much in my thoughts,” expressing his “…deep gratitude for the work you do each day.”
But then Reyes retreats into lawyer-isms: “First and foremost, I wholeheartedly support the President’s decision that no CIA officer or contractor will be prosecuted for authorized actions they took in the context of interrogations.” In other words, if some young prosecutor or Capitol Hill staffer decides you did something unauthorized, you’re sunk.
And then comes the CYA for Reyes: “One important lesson to me from the CIA’s interrogation operations involves congressional oversight. I’m going to examine closely ways in which we can change the law to make our own oversight of the CIA more meaningful; I want to move from mere notification to real discussion.”
The fact that “mere notification” of the interrogation methods was comprised of a virtual tour of them matters not at all: Reyes’ letter says Congress should be held innocent of any wrongdoing. If CIA morale was bad before the letter, it will be vastly worse after it.
Worst of all is the next sentence: “Good oversight can lead to partnership, and that’s what I am looking to bring about.” If there’s anything that could possibly make the CIA even less effective than it was before 9-11, that’s it. The nation’s security requires that the CIA be strengthened and more effective, not bogged down with congressional tourism."
Babbin avslutar sedan sin artikel med orden:
"Obama’s first 100 days did enormous damage to our entire intelligence community. It’s all too clear that Speaker Pelosi will do much more if she believes it will help her out of the corner she’s in. Panicked people make mistakes. Pelosi has made a big one in propelling the inquisition into the CIA interrogations She will make more, and the damage to our intelligence gathering ability may be fatal to many Americans."
Det är dock inte bara tortyrfrågan som nu orsakar problem för Demokraterna och Obama-administrationen. En annan av de ting Obama kritiserade var Bushadministrationens militärtribunaler för att åtala fångar på basen. Militärtribunaler som Obama beslutade att suspendera. Och under presidentvalskampanjen förklarade Obama enligt en artikel i MSNBC:
“by any measure our system of trying detainees has been an enormous failure,” and declaring that as president he would “reject the Military Commissions Act.”
Nu pekar dock mycket på att Obama överväger att återinföra dessa tribunaler igen. En amerikansk regeringsämbetsman förklarar:
“The more they look at it,” said one official, “the more commissions don’t look as bad as they did on Jan. 20.”
DN skriver i följande artikel:
"USA är på väg att återupprätta de militärtribunaler som var hårt kritiserade under George W Bushs tid i Vita huset. När USA-fientliga terrorister från Guantanamo ska ställas inför rätta saknas rimliga alternativ.
Ett av Barack Obamas första beslut som president var att stänga Guantanamolägret på Kuba inom ett år och suspendera alla pågående militära rättsprocesser mot misstänkta terrorister. Beskedet sågs som slutet för de militärtribunaler som dömts ut som ett hot mot en demokratisk rättssäkerhet.
Men det juridiska problemet kring Guantanamofångarna har inte fått någon lösning. Pressad under en kongressutfrågning i förra veckan medgav försvarsminister Robert Gates att militärtribunaler är en möjlighet om misstänkta terrorister inte kan skickas till andra länder eller ställas inför civil domstol i USA.
Därefter har andra i administrationen gått ett steg längre och för New York Times anonymt bekräftat att militärtribunalerna sannolikt ska återupprättas, om än i något modifierad form för att garantera större öppenhet och bättre rättsskydd än under Bushs tid. Order om nya militära rättegångar på Guantanamo kan komma redan den här veckan."
Artikeln förklarar vidare att EU visat ett litet intresse för att ta emot GITMO-fångar med den juridiska process en sådan sak innebär. Inte heller kan fångarna skickas till länder där de riskerar att torteras eller dödas (ett argument Bush-administrationen också använde sig av i förklaring på varför GITMO inte speciellt lättvindigt kunde stängas). Artikeln avslutas sedan:
"Politiskt är detta nu en fråga som Obama inte kan vinna. Nya militärtribunaler lär fördömas av människorättsorganisationer och många av hans anhängare. Men går utpekade USA-fientliga terrorister fria kommer Obama att anklagas för att sätta det egna landets säkerhet på spel. Republikanska kritiker hävdar redan att Obama förhastat beslutat att stänga Guantanamo utan någon plan för vad som ska göras med fångarna."
Farsen kring Guantanamobasen är president Obamas hittills största misslyckande. I andra frågor kan man (om man nu inte delar Obamas syn på saken) åtminstone hoppas att hans politik ska fungera - men frågan om GITMO har varit dömd ända sedan Obama valde att lämna dörren öppen för eventuella åtal av tidigare administration. Den dörren har han ensam fortfarande makt att stänga - gör han inte det, så indikerar det mesta att den förra administrationens betydligt mer konsekventa politik var bättre.
Se även tidigare inlägg:
Tortyrdebatten och Obamas Churchill-argument 20090501
Condolezza Rice försvarar Guantanamo 20090501
Obamas presskonferens (prime time 3) 20090430
De förvirrade tortyrkritikerna 20090427
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar