Var går gränsen för politisk sarkasm? Den frågan har blivit aktuell efter att den svarta kvinnliga stå-upp-komikern Wanda Sykes på Vita Husets korrespondensmiddag sa att hon hoppades att Rush Limbaughs njurar skulle lägga av. Hon sa det hela med anspelning på att Rush Limbaugh sagt att han hoppats att "Obama skulle misslyckas".
Frågan är dock om det inte är en skillnad mellan att hoppas att någons politiska program ska misslyckas, än att hoppas att någons njurar ska kollapsa (vilket i praktiken innebär att personen dör)?
Rush Limbaugh har dessutom förklarat vad han menade med att säga att han hoppades att Obama skulle misslyckas - där han tydligt påvisade varför han, utifrån sin konservativa ideologi ansåg att Obamas liberalism helt enkelt var en dålig politik. Och för Amerikas bästa ville han därför att den politiken inte skulle lyckas. Man kan förstås tycka vad man vill om Rush Limbaughs frispråkiga sätt att uttrycka saker och ting - men det är svårt att komma förbi att det inte skulle vara en skillnad på att önska någons politiks undergång, som någons död. Tänk om Rush Limbaugh sagt att han hoppades att Obamas njurar skulle lägga av? Det hade blivit ett nationellt ramaskri, och en liberal lynchmobb hade gett sig av mot Limbaughs hus.
Här är klippet. Se och bedöm själva. Till Sykes försvar kan förstås sägas att det hela rörde sig om humor. Och naturligtvis vill hon knappast att Rush Limbaugh faktiskt ska dö. Men var bör gränsen för den politiska satiren gå? I synnerhet när den utspelas på sådan topp-politisk nivå som på en middag anordnad av Vita Huset. Bedöm själva som sagt:
Fox News har här en artikel om saken.
Se även tidigare inlägg:
Hollywood i Washington? 20090511
Obama skämtar på Vita Husets årliga pressmiddag 20090510
CPAC - del 15: Rush Limbaugh 20090302
6 kommentarer:
Frågan är om Obama komer att ta avstånd från detta?? han gladdes tydligen starkt åt skämtet själv. Obama har mig veterligt heler aldrig tagit avstådn elelr markerat mot de som viftade med en Sovjet-flagga för att fira hans valseger, eller mot de valarbetare som affischerde med massmördaren Che Guevara på kampanjkontoren. Ej heller har han tagit avstånd från den kampanjarbetare som nekade en TV-kanal "vidare samarbete" om de inte ändrade attityd, d.v.s. bara fråga om favoritfärger i fortsättningen..
Jag skulle inte lägga för stor tyngd vid Obamas roade min - jag hade förmodligen också skrattat i den situationen. Och jag tror inte att Obama håller med Sykes. Robert Gibbs har även uttalat sig om att hon gick för långt.
Däremot borde arrangörerna av tillställningen hunsas en aning av Vita Huset.
Det jag finner mest intressant är dock att Sykes tycks komma lindrigt undan. Rush Limbaugh i princip grillas i pressen (han kan dock hantera sådant) trots att han aldrig kommit i närheten av att önska någon människas död (bortsett möjligen från terrorister och diktatorer).
Det hon säger är ju inte ens roligt.
Och hennes påståenden om att Rush Limbaugh är landsförrädare bara för att han vill att Obamas policies skall misslyckas känns inte speciellt övertygande. Det är ganska intressant att se hur vänstern i USA stundom använder begreppet patriotism på ett lika intolerant och snävt sätt(Limbaughs oförmåga att stödja Obamas politik tolkas ju som landsförräderi, dvs som opatriotiskt) som de påstår att högern gör.
Gibbs uttalade sig om att hon gick för långt när hon skämtade om 11:e septemberdåden, vad jag såg hos Fox tog Gibbs eller Obama inte avstånd mot hennes hot mot Limbaugh.
Olof,
det kan du ha rätt i. En vass reporter borde fråga rakt ut om de håller med hennes uttalande om Limbaugh. Givetvis gör de inte detta, men frågan bör ställas just därför att skämtet gick över linjen.
Skicka en kommentar