Debatten som varade i nästan en timme startade med ett inledningsanförande av Carly Fiorina som förklarade att hon aldrig konkurrerat om ett offentligt ämbete tidigare, men att hon ansåg att förefattningsfäderna menat att regeringen skulle byggas just av folket. Hon ville vinna ämbetet pg a att hon oroades över utvecklingen i nationen. Hon förklarade också att hennes motståndare Barbara Boxer suttit 28 år i Washington DC och även om hon under debatten skulle hävda att hon kämpade för Kalifornien så kämpade hon i själva verket bara för att få sitta sex år till i Senaten, förklarade Fiorina.
Boxer svarade med ett eget inledningsanförande där hon påpekade hur många förslag hon lagt fram och sponsrat et c som stött Kaliforniens barn, veteraner etc. Och hur hon sett till att pengar kommit till transportsektorn som i sin tur skapat jobb - hon förklarade vidare hur hon ville säkra småföretagens möjligheter att få kredit och stoppa jobb från att flytta utomlands - och hon kritiserade också Fiorina för att i egenskap av CEO för Hewlett Packard skeppat 30 000 jobb utomlands. Boxer ville istället se en framtid där det återigen stod "Made in America" på amerikanska produkter.
Därefter började debatten, som styrdes av frågor från en tre-manna-frågepanel. Den första frågan gick till Carly Fiorina och handlade om skattesänkningarna 2001/2003 (Bushs skattesänkningar) - som Fiorina stött med motiveringen att "de betalar sig själva genom att skapa jobb". Samtidigt hade Fiorina dock nyligen motsatt sig två jobb-förslag. Hur rättfärdigade hon hjälp/skattelättnader till de mest välbärgade amerikanerna men inte till de kalifornier som skulle ha kunnat få hjälp av jobbprogrammen?
Fiorina svarade med att man till att börja med måste förstå vad skattesänkningarna 2001/2003 handlade om. Majoriteten av de skattesänkningarna gick till medelklassfamiljer, och om de skattesänkningarna inte förlängs så kommer sådana familjer att få betala upp emot 1600 dollar mer i skatt, menade hon. Hon förklarade vidare att skattesänkningar behövs och att Barbara Boxer röstat mot skattesänkningar för småföretag.
Boxer menade att nödhjälpen till Kaliforninens lärare var nödvändig - Fiorina motsatte sig förslaget pg a att det finansierades genom att man stoppade skattelättnader för företag som skeppar jobb utomlands.
Nästa fråga handlade om krigen. Barbara Boxer förklarade att hon röstat emot Irakkriget men samtidigt stött trupperna - men att hon nu var glad att soldaterna återvände. Hon förklarade också att det behövdes en tydlig tidstabell för kriget i Afghanistan.
Fiorina bemötte inte frågan direkt utan kritiserade istället Boxers påstådda stöd till soldaterna, och menade att Boxer i själva verket röstat emot en mängd förslag som syftade till att hjälpa veteraner.
Till stor del handlade debatten dock om ekonomin - och hur de respektive kandidaterna såg på denna. Den bild som tecknades av kandidaternas svar var att Boxer hade synen på ekonomin som problematisk pg a att jobben försvann utomlands, och hon upprepade vid flertal tillfällen att hon ville se orden "Made in America" glänsa igen.
Fiorina hade en annorlunda inställning. Hon försökte inte ursäkta att jobb flyttat utomlands utan förklarade istället att ekonomin under det tjugoförsta århundradet fungerade så - jobb kunde flytta lite varstans. Men att jobb försvann från Kalifornien hade en specifik orsak: det var pg a att andra delstater som te x Texas, eller andra länder som te x Brasilien eller Kina hade en företagsförmånligare politik än Kalifornien hade. Vad Kalifornien behövde göra var att ge skattesänkningsförmåner till somliga företag och avreglera för att därmed hjälpa företagen att anställa på hemmaplan. Hon förklarade vidare att hon var rädd för att politikerna i Washington inte visste varför (eller "hur") privata jobb skapades.
En mängd andra frågor diskuterades också, frågor där kandidaterna höll positioner tämligen i linje med sina partier. Boxer var för kvinnors rätt att göra abort, Fiorina emot den "rätten" (även om hon inte drev frågan särskilt högt, men det var hennes syn på saken) - Fiorina stödde också Proposition 8 om att ej tillåta gay-äktenskap, och ansåg att oavsett vilken personlig syn man hade på saken så hade lagen införts genom ett folkbeslut som någon enskild domare inte borde försöka köra över. Däremot var hon för avskaffandet av Don´t Ask Don´t Tell som förbjuder homosexuella från att tjäna öppet i militären. Boxer förespråkade gay-äktenskap och menade att det var enda sättet att ge gay-par samma rättigheter som heterosexuella par
Det som främst definierade debatten och det som kandidaterna föll tillbaka på var dock synen på ekonomin - och där gav Fiorina ett mer genomtänkt intryck - vilket gällde även hennes sätt att debattera. Hon briljerade med detaljer och togs i princip aldrig med överraskning av någon fråga (utom möjligtvis den om Proposition 23) utan gav intrycket av att vara en självsäker modern kvinnlig politiker. Boxer däremot påminde till viss del om John McCain 2008 i dennes kamp mot Obama. McCain hade då (vill jag minnas) i debatterna en önskan att hamra in en "stämpel" på sin motståndare (i hans fall Obama) - Boxer agerade lite likadant och ville gärna stämpla Fiorina som "den som skeppar jobb utomlands" och vinna argumenten genom att få folk att acceptera dels det dåliga med den stämpeln (vilket man som liberal onekligen tycker är dåligt, men som en ekonomisk konservativ frihandelsförespråkare inte alls motsätter sig på samma sätt), och dels få folk att tro att Fiorina bar just den stämpeln i pannan.
Det var dock ett haltande argument och en haltande teknik eftersom metoden säkert fungerar bra för att få redan inbitna liberaler att förstå exakt varför de ogillar Fiorina, medan det däremot är en metod som inte går hem lika bra hos dem som inte köper liberalernas enkla syn på ekonomin. I synnerhet haltade argumentet när Fiorina hade så tydliga motargument mot varför världsekonomin fungerar som den gör - och att det inte går att bara säga "stopp" till företag, istället för att försöka stänga företag inne måste man få dem att vilja vara kvar eller locka dem tillbaka.
Mitt intryck är att Carly Fiorina vann debatten. Los Angeles Times skriver här också de att Fiorina nog var den som kammade hem flest poäng - åtminstone för den vanlige tv-tittaren som såg debatten på TV:
...if one watched the show in comfort on TV, as I did twice, Boxer's message often came through as disjointed. She raced through lines, focused on notes, fidgeted, failed to speak clearly into the mike and talked to the hundreds in the audience rather than the hundreds of thousands at home.
...Boxer seemed rusty — she was uncontested for the Democratic nomination — and in need of a workout by a debate coach.
In contrast, Fiorina looked polished, in control and a master of details. She seemed senatorial, a new face one could visualize in Congress.
....It wasn't her words that especially scored, however. It was the demeanor and smooth, steady attacks that seemed to keep Boxer off balance, and perhaps drive home to some viewers Fiorina's simple message that they need to send different people to Washington.
Ett intryck jag också fick. Och även om Boxer inte går att räkna ut ur racet så gjorde Carly Fiorina ett starkt (och fräscht) intryck medan Boxer upplevdes mer som en äldre skolans politiker som återanvände gamla liberala argument som till största del lät just gamla.
För dem som är intresserade är debatten här:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Se även tidigare inlägg:
David Gregory analyserar demokraternas möjligheter 20100907
FtN om oljespillet och de politiska följderna 20100620
Carly Fiorina om nomineringen och höstens val 20100614
Superduper tisdagens primärvalsresultat 20100614
Obama häcklas av gay-aktivist i Kalifornien 20100420
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar