Raul Labrador är också han en ny kongressman som vann höstens val och nu representerar Idahos första kongressdistrikt.
Kongressmannen talar här om sitt distrikt och sin delstat och förklarar hur han flyttade dit 15 år tidigare. Han föddes dock en gång på Puerto Rico av en ensamstående mor i en fattig miljö. Som ung flyttade han tillsammans med sin mor till Las Vegas. Hon hade ett stort intresse för politik och var demokrat, och det väckte ett politiskt intresse också hos den unge Raul. Hennes favoritpolitiker var John F. Kennedy. 1981 registrerade hon sig dock som en republikan och röstade på Ronald Reagan.
Den unge Raul började där och då följa Reagans liv och politik och denne blev snabbt hans politiska idol. Samtidigt hade han och hans mor det ekonomiskt svårt. Hans mor insåg att hon behövde be om hjälp, men ville inte be om hjälp från regeringen - något hon heller aldrig gjort tidigare. Hon bad dock om hjälp från kyrkan och accepterade detta, mot att hon fick arbeta som frivilligarbetare en tid - ett arbete hon dock tänkte att hennes son skulle utföra. Pengarna skulle räcka till mat, men han skulle frivilligarbeta de kommande fyra söndagarna som tack för den hjälp de fick.
Hans tid som volontär förändrade hans liv. Han kände sig stolt över att han gjort något som bidrog till att ta hand om dem. Men det styrkte också hans inre, och han lärde sig att han inte behövde vara beroende av regeringen. Lite senare i livet gav han sig in i delstatspolitiken i Idaho, och bidrog till att föra en ansvarsfull budge. Nu kan han dock se hur den federala regeringen inte gör detta med stigande arbetslöshet och ökad statskontroll. Av de anledningarna beslöt han att ställa upp i kongressvalet 2010. Han var i underläge men kampanjade med ett budskap - hans budskap var enkelt: sänk skatterna, nej till regeringsdriven sjukvård, att regeringen inte skapar jobb men måste skapa en miljö för jobbskapande, att den federala regeringen måste ta ekonomiskt ansvar på samma sätt som en enskild familj, att samhället måste säga ja till livet (dvs nej till aborter), att samhället måste stå upp för familjen, att det andra konstitutionstillägget (om rätten att bära vapen) måste fastslås, att den federala regeringen inte bör överreglera, och slutligen kampanjande han för frihet och för USA:s unika ställning.
Retorik är dock enkelt att hålla. Obama är en retorisk expert, förklarar kongressman Labrador. Den som bara lyssnar på hur Obama pratar skulle till och med ibland kunna tro att Obama var en konservativ. Men hans handlingar förråder dock hans ord. Därför är det smått skrattretande, säger Labrador, att media kalla Obama för "den näste Reagan". Media hatade först Reagan, men nu när hela amerikanska folket älskar Reagan, så drar man ner dennes namn genom att simpelt jämföra honom med Obama - som om Reagan var stor bara för att han visste hur man framförde ett tal bra. Den verkliga orsaken till Reagan storhet var dock att hans handlingar överensstämde med hans retorik.
Kongressman Raul Labrador verkar vara en bra kongressledamot med en livshistoria som passar in i berättelsen av den lyckade amerikanska drömmen, och en politisk filosofi som grundas på konservativa principer. Om de nya republikanerna verkligen är så ideologiska som de säger att de är, så kommer den konservativa rörelsen att bli stark.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 4: Kristi Noem 20110211
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar