President Obama har i den rådande finanskrisen ofta jämförts med president Roosevelt som på 1930-talet drev igenom the New Deal (Se te x DN), för att rädda den amerikanska ekonomin ur den stora depressionen. Roosevelt, som av historiker rankas som USA:s tredje eller fjärde största president genom tiderna (och den ende presidenten att sitta tre mandatperioder, innan det tjugonde konstitutionstillägget infördes och gjorde att man nu lagstiftade USA:s förste president George Washingtons exempel och begränsade presidentskapet till två mandatperioder) - är förstås precis som George Washington, Thomas Jefferson och Abraham Lincoln - alldeles för stor för att kunna användas av bara ett parti (i synnerhet när partierna genom åren förändrats i så många avseenden). De historiska presidenterna tillhör hela nationen betydligt mer än de tillhör ett specifikt parti. Detta har dock sällan stått lika tydligt som i fallet med Franklin Delano Roosevelt, vars politiska filosofi och handlingar tar sig modern gestalt genom inte en - utan två presidenter: nämligen President Obama och hans företrädare President Bush.
I Obamas presskonferens från i går kväll, så försvarade han Roosevelts New Deal. Obama har också jämförts med Franklin Delano Roosevelt och försvarat sin egen ekonomiska filosofi utifrån Roosevelts exempel. Och tveklöst är det så att ingen amerikansk president sedan Roosevelt har stått inför samma ekonomiska utmaningar som President Obama nu gör, eller haft samma storslagna lösningsförslag sedan Roosevelt, som President Obama nu har. Det finns därför en stor likhet.
Men det finns också stora likheter mellan Roosevelt och President Bush. Roosevelt var den president som såg hur USA:s flottbas vid Pearl Harbor bombades sönder av japanska stridsflyg. Roosevelt var presidenten som förklarade att USA nu var i krig med en fiende som skulle besegras, och sa:
"..yesterday, December 7th, 1941—a date which will live in infamy—[the] United States of America was suddenly and deliberately attacked by naval and air forces of the Empire of Japan...
...The facts of yesterday and today speak for themselves. The people of the United States have already formed their opinions and well understand the implications to the very life and safety of our nation.
As Commander-in-Chief of the Army and Navy, I have directed that all measures be taken for our defense.
But always will our whole nation remember the character of the onslaught against us. No matter how long it may take us to overcome this premeditated invasion, the American people in their righteous might will win through to absolute victory.
I believe that I interpret the will of the Congress and of the people when I assert that we will not only defend ourselves to the uttermost but will make it very certain that this form of treachery shall never again endanger us.
Hostilities exist. There is no blinking at the fact that our people, our territory and our interests are in grave danger.
With confidence in our armed forces—with the unbounding determination of our people—we will gain the inevitable triumph—so help us God.
I ask that the Congress declare that since the unprovoked and dastardly attack by Japan on Sunday, December 7th, 1941, a state of war has existed between the United States and the Japanese Empire."
Därefter engagerade sig USA aktivt i andra världskriget, och släppte några år senare två atombomber över Hiroshima och Nagasaki som beseglade det slutgiltiga ödet för fienden.
Efter attacken de 11 september 2001, som var den största attacken i USA sedan Pearl Harbor (och den största attacken i amerikansk historia) hade president Bush en mycket snarlik retorik som den Roosevelt hade, och förklarade:
"I'm speaking to you today from the Treaty Room of the White House, a place where American presidents have worked for peace.
We're a peaceful nation. Yet, as we have learned, so suddenly and so tragically, there can be no peace in a world of sudden terror. In the face of today's new threat, the only way to pursue peace is to pursue those who threaten it.
We did not ask for this mission, but we will fulfill it."
Efter det började Bush kriget mot terrorismen som han i ett annat tal sa syftade till att "rensa världen från ondska". Likheterna mellan George W. Bush och Franklin Delano Roosevelt är därför mycket slående.
Men dessa likheter med Roosevelt - gör att Obama och Bush också får stora likheter med varandra. Jämför citatet från Bush ovan med följande citat från Obamas tal igår, när denne sa så här om den ekonomiska krisen:
“We find ourselves in a rare moment where the citizens of our country and all countries are watching and waiting for us to lead. It's a responsibility that this generation did not ask for, but one that we must accept for the future of our children and our grandchildren”
En retorik med uppenbara likheter med retoriken Bush använde om krisen efter 9 11. Franklin Delano Roosevelts två främsta ideologiska arvtagare måste därför betraktas vara president Bush - som följde i sin föregångares fotspår gällande att konfrontera en fiende efter den största attacken mot nationen sedan Pearl Harbor. Och president Obama - som följde i sin föregångares fotspår genom att konfrontera den största ekonomiska krisen i nationen sedan den stora depressionen.
Med det i åtanke är det intressant att Erik Ohlson för DN avslutar sin artikel om Obamas presskonferens med att skriva följande:
"- Jag är den evige optimisten, var en av presidentens sista kommentarer efter sitt drygt timslånga tv-framträdandande - en typ av konfrontation som det amerikanska folket närmast vant sig av med under George W Bushs presidenttid."
Ohlson specificerar inte exakt vad han menar att "det amerikanska folket närmast vant sig av med". Menar han den optimistiska tron? Eller menar han presidentens optimistiska tonfall? Om han menar det sistnämnda så är det svårt att undgå det faktum att Bush var optimistisk gällande i princip allt: inklusive kriget i Irak - i en tid när många andra var pessimister. När förra utrikesminister Condolezza Rice besökte Sverige i maj förra året så skrev DN en artikel med rubriken "Jag är optimist när det gäller Irak" - där de i en intervju med henne fick höra att hon var optimistisk. Något de flesta amerikanska presidenter förövrigt brukar vara. Och något det amerikanska folket inte bara vant sig vid att de är - utan också förväntar dem att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar