måndag 9 februari 2009

Obamas stora risktagande

Det stora stimulanspaket som förväntas klubbas igenom på tisdag med hjälp av mindre än en handfull moderata Republikaner, innebär stora risker för Obama. Trots hans höga opinionssiffror och fortsatt högt allmänt förtroende, så växer skepsisen mot stimulanspaktet även bland allmänheten. Att förslaget dessutom kommer att klubbas igenom i princip helt och hållet på grund av Demokraterna gör riskerna för Obama desto större. Om stimulanspaketet på 827 miljarder dollar inte stimulerar ekonomin - så kommer Republikanerna att med armarna i kors och självsäkra flin kunna säga: "Vad var det vi sa." Kanske elakt - men kanske också med rätta, eftersom kostnaderna för stimulanspaketet är högre än de totala kostnaderna för kriget i Afghanistan och Irak tillsammans sen 2001 respektive 2003( $524.6 miljarder dollar för det nästan sex år långa kriget i Irak, och 120,9 miljarder dollar för kriget i Afghanistan sen dess början 2001. Källa Reuters). Att pengarna dessutom lånats kommer om det hela misslyckas, inte att göra saker och ting lättare för Obama. Det kommer i så fall att ge Republikanerna en stark skjuts i kongressvalet 2010, eventuellt lamslå Obamas politiska handlingskraft och också göra det svårt för honom att vinna igen 2012.

Att det hela dessutom är en så ideologisk debatt, där något säkert svar kanske inte finns (även om vissa ekonomer definitivt skulle bestrida det påståendet) gör det än mer komplicerat. Har Republikanerna rätt när de säger att marknaden bäst helar sig själv? Eller har Demokraterna rätt när de säger att marknaden behöver en hjälpande hand?

Debatten mellan Keynes och Hayek eller Friedman fortsätter, och fortfarande finns ingen konsensus bland ekonomer om huruvida Franklin Delano Roosevelts "New Deal" - som Obama och hans stimulanspaket ofta jämförs med - verkligen spelade någon större roll. Demokraterna argumenterar för att riskerna är så stora, att man i alla fall måste försöka. Men det måste man förstås inte göra om man helt enkelt med säkerhet tror att den medicin man ämnar använda helt enkelt är fel medicin.

Världsekonomin är dock förstås inte så enkel att en uppgående ekonomi innan nästa val per automatik innebär att Obama hade rätt - eller tvärtom; en ännu inte synlig uppgång vid nästa val skulle inte nödvändigtvis innebära att Republikanerna har rätt och Demokraterna fel, bara för att resultaten inte syns just innan valet. Givetvis kommer båda partier att använda de synliga resultaten till sin egen fördel och sin motståndares nackdel. Men ur ett ekonomiskt teoretiskt perspektiv kommer uppfattningen att vara att ingen kan veta exakt vem som hade rätt och vilket perspektiv som verkligen är det bästa - åtminstone kommer ingen konsensus kring frågan att uppnås. (Ekonomerna är ju fortfarande inte överens om The New Deal - nästan 70 år senare).

Oavsett det historiskt ideologiska svaret så finns det dock uppenbart stora samtida politiska risker med att fatta så stora ideologiska beslut. McCain förklarade under valkampanjen i höstas att han hellre förlorade ett val än förlorade ett krig. Sett i backspegeln var det i princip det som hände - han förlorade valet pg a hans ståndpunkt om kriget i Irak. Men pg a den ståndpunkten vann USA det kriget (vilket valet i Irak förra månaden tydligt ger tecken på). För Obamas del kanske samma princip gäller ekonomin. Kanske kommer han att förlora ett val pg a att hans stimulanspaket inte hinner vända ekonomin innan han ställs till svars av en besviken väljarkår och ett skjutklart oppositionsparti - som avsätter honom samtidigt som historien senare visar att det var hans paket som räddade ekonomin. Eller så kraschar han helt enkelt ekonomin genom att låna pengar, trycka pengar (för att betala lånen) och på så vis lägger grunden för en djup inflation följt av en ännu sämre ekonomi. Vem vet? Jag är ingen ekonomisk expert och tar ingen tydlig ställning gällande de kapitalistiska ideologerna. Vad jag dock hoppas är att Obama har samma inställning som McCain - nämligen att den amerikanska ekonomin i sig, är viktigare än hans eget presidentskap. Har han det - så drivs han av ett ädelt motiv, oavsett om han har rätt eller fel.

Inga kommentarer: