Den amerikanska vänstern och Afghanistan

Wall Street Journal beskriver i följande artikel hur den amerikanska vänstern börjat vända sig mot kriget i Afghanistan. Efter 9/11 så hade Afghanistan-kriget ett brett amerikanskt stöd - och även ett transatlantiskt sådant. Den amerikanska vänstern använde kriget i Afghanistan som ett argument till varför kriget i Irak var dåligt; det riktiga kriget mot terrorismen pågick i Afghanistan, inte i Irak. Även Obama kampanjade på ett sådant tema, och sa i ett tal 2007 att han som president skulle prioritera att "getting out of Iraq and on to the right battlefield in Afghanistan and Pakistan."

Som president håller han sig till sitt ord - och har redan beordrat en truppökning på 17 000 man till Afghanistan. Nu tycks dock de röster som en gång jublade till Obamas ord, istället söka vägar ut ur Afghanistan. New York Times liberale kolumnist Bob Herbert kallar idag Afghanistan för en "träskmark"(quagmire - ett ord som användes ofta för att beskriva svårigheterna med att lämna Irak), svår att ta sig ur. 2006 anklagade han dock Bush-administrationen för att ha "taking its eye off the real enemy in Afghanistan".

Nu tycks dock den "riktiga fienden" i Afghanistan inte längre vara lika riktig, och kriget börjar alltmer kallas för "ett nytt Vietnam". Författaren Bret Stephens förklarar dock att den amerikanska vänstern kallat i princip alla USA:s militära invasioner efter Vietnam som "möjliga nya Vietnam". Han skriver:

"Since then, "another Vietnam" has served as the left's ideological totem for military interventions in Lebanon, the Falklands (for Britain), Nicaragua and Central America generally, the first Iraq war, Somalia, the Balkans, Afghanistan right after 9/11, the second Iraq war, and now Afghanistan again. Maybe Grenada and Panama, too.

Of course, none of these interventions was "another Vietnam." Some turned out well, some badly, some had mixed results and for some the verdict isn't yet in. Each was its own circumstance."

Han förklarar sedan några skillnader mellan Afghanistan och Vietnam och börjar med att förklara att USA under Vietnam-krigets topp 1968 förlorade 1300 man i månaden. I Afghanistan förlorar USA för närvarande ca 15 man i månaden. Afghanistans landsbygd är otrygg - men städerna är relativt säkra. Afghanistan har en folkvald regering, med ett system som visserligen är allt annat än perfekt, men i alla fall är ett system som går att tro och satsa på. Det främsta beviset på Afghanistan-krigets bedrifter de senaste sju åren - ligger dock inte främst i vad Afghanistan har blivit, utan vad det inte har blivit: det har inte blivit en trygg plats för några av jordens värsta människor. Talibanerna försöker måhända göra come-back, men de kontrollerar inte Afghanistan, och Afghanistan är inget tryggt land om man är taliban. Till skillnad från situationen innan USA gick in, och till skillnad från en situation där Afghanistan överges.

Att sälja det argumentet till det amerikanska folket, kommer dock inte att bli en lätt uppgift - inte ens för Obama (se bara hur svårt det var för George W. Bush att lyfta fram argumentet att någon ny attack inte skett sedan 9/11 som ett sätt att visa att hans politik var lyckad). Stephens skriver:

"Nor will it be easy for Mr. Obama to sell his rank and file on an Afghan surge after he did such a terrific job as a candidate of trashing the Iraq surge. Congratulations, Mr. President: You've got a war to sell."

Förhoppningsvis lyckas Obama dock göra detta (och han har betydligt större möjligheter än Bush hade). Men gör han inte det - och om anti-krigsrörelsen lyckas uppmuntra fienderna i Afghanistan och mellanöstern i tron att de kan "blöda ut USA" till att retirera på samma sätt som en tidigare generation "fredsaktivister" uppmuntrade Ho Chi Minh, så kan vänsterns profetior om "ett nytt Vietnam" självuppfyllas. Och för det afghanska folkets del, så vore det katastrofalt; ett nytt "killing fields".

Än så länge är protesterna mot Afghanistan-kriget inte på långa vägar lika högljudda som de var mot Irakkriget. Och än så länge är det definitivt Obama som styr skutan med de flestas samtycke. Men opinionen har vänt. På frågan om USA gjorde ett misstag som gick in i Afghanistan, svarade bara 9 % ja i november 2001. Medan i en färsk undersökning från mars 2009 så svarar nu 42% att det var ett misstag att gå in i Afghanistan. Om kriget i Afghanistan blir blodigare, så kan vänstern förmodligen få ännu mer vind i seglen. Om så blir fallet så kan Obama lära sig en hel del från sin föregångare president Bush. I December 2005 när kriget i Irak gick riktigt tungt och många röster höjdes för att hitta en snabb exit-strategi för att slippa uppleva ett "nytt Vietnam", så förklarade president Bush att Al-Qaida själva citerade historien och sa att USA:s agerande i Vietnam visade att USA är fega och i längden flyr. Varefter Bush sedan sa:

"And now the terrorists think they can make America run in Iraq. There is only one way the terrorists can prevail; if we lose our nerve and leave before the job is done - and that is not gonna happen on my watch!".

Om opinionen vänder och tiderna blir tunga, så gör Obama klokt i att komma ihåg sin föregångares ord.