Ronald Reagan var den president som med sin seger över demokraten Jimmy Carter i presidentvalet 1980 (tillsammans med George Herbert Walker Bush som i 8 år var Reagans vice-president) gjorde den moderna konservatismen till en stats- och samhällsbärande ideologi i hela USA. Efter andra världskriget hade USA och Europa utvecklats i ungefär samma riktning - efter Reagans seger skulle så inte längre bli fallet. Medan Europa skulle fortsätta bygga en expanderande välfärdsstat - satte Reagan i USA halt för, eller bromsade åtminstone in processen. Staten hade ett visst övergripande ansvar, att skydda människors frihet att ta eget ansvar - inte att ta ansvar åt dem. Växande regeringar kunde kortsiktigt lova mycket, men i längden ledde de samhällen in i ekonomiskt och politiskt slaveri - en väg han ansåg USA slagit in på, men vars kurs han tänkte ändra.
Reagans betydelse för den konservativa rörelsen har således varit enorm. Nuvarande president Barack Obama står ideologiskt på Reagans diametralt motsatta sida (här är en rolig trailer till en film som beskriver skillnaderna mellan Reagan och Obama), likväl är det Obama som är president och redan 2009 förklarade Obama att Reagans 100-årsdag skulle firas. Här är ett nyhetsklipp från sommaren 2009 när president Obama undertecknade the Ronald Reagan Centennial Commission - en kommission bestående av 11 personer som har planerat firandet av USA:s fyrtionde president.
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Mer om Reagan kommer då - men hans födelsedag kan vara värd att uppmärksammas på förhand eftersom det kommer att bli en stor dag i USA. Här har Fox News Reagans konventtal från 1976 efter att han förlorat nomineringen mot sittande president Gerald Ford (som senare skulle förlora i det allmänna valet mot Jimmy Carter):
Det finns många orsaker att gilla Ronald Reagan. Den amerikanska president jag själv först fastnade för var dock Thomas Jefferson. Det gör det dock svårt att inte gilla Ronald Reagan eftersom denne i nästan alla sina tal citerar eller anspelar på saker Thomas Jefferson redan sagt. Och det var förstås precis som det skulle eftersom vad Reagan ville var att föra tillbaka USA till de grundläggande ideologiska ideal författningsfäderna utstakat - men som liberala politiker under 1900-talet tömt på mening.
Se även tidigare inlägg:
Ronald Reagans liv filmatiseras 20100908
Reagan vs dagens liberaler 20100817
En tillbakablick på Calvin Coolidge 20100814
Kalifornien på väg mot en Ronald Reagan-dag 20100409
Moderat riksdagsman om Reaganomics 20100207
1 kommentar:
”Det har i alla böcker som skrivits av personer i Reaganadministrationen varit ytterst svårt att dölja det faktum att Reagan inte hade en susning om vad allting handlade om. När han inte var ordentligt programmerad kunde det som kom ur hans mun – ja det var egentligen inte lögner, det var ett slags småbarnspladder. När ett barn pladdrar ljuger det inte, det ligger så att säga på ett annat plan. (…) Han förväntades inte veta något. Reagans hela karriär gick ut på att läsa repliker som rika personer skrivit åt honom. Först var det som talesman för General Electric, sedan var det för någon annan, och han fortsatte på samma sätt i Vita Huset: han läste de repliker som rika personer hade skrivit åt honom, han gjorde det i åtta år, han fick bra betalt, han gillade det uppenbarligen, han tycks ha trivts mycket bra där, han hade det fint. Han fick lov att sova länge på morgonen. Och man gillade det, finansiärerna tyckte det var bra, man köpte honom ett fint hem, lät honom beta fritt.
Det är mycket betecknande hur han försvann. I åtta års tid hade PR-branschen och medierna påstått att den mannen revolutionerade USA, alltså Reaganrevolutionen, denna fantastiska karismatiska gestalt som alla älskade, som helt enkelt hade förändrat våra liv. Nå, han avslutade sitt jobb, man så åt honom att gå hem – det var slut. Ingen reporter skulle ens drömma om att träffa Reagan efteråt för att fråga efter hans åsikt om något, för alla vet att han inte har någon åsikt. Och det visste de hela tiden.”
Ur ”Att förstå makten” av Noam Chomsky.
Skicka en kommentar