lördag 7 maj 2011

FN vill granska Bin Ladins död

Hur dog Bin Ladin? Fanns det verkligen en plan för att ta honom levande? De frågorna ställer FN:s specialrapportörer Christof Heyns och Martin Scheinin, som menar att terrorister ska behandlas som andra kriminella:

”De ska frihetsberövas, ställas inför rätta och dömas enligt gällande lagstiftning.”


För att verkligen veta om detta gjordes måste USA därför redogöra alla fakta kring Bin Ladins död:

”Det är speciellt viktigt att veta om operationens utformning medgav att bin Ladin togs till fånga”, skriver Christof Heyns och Martin Scheinin som rapporterar till FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), skriver DN.


Navi Pillay, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter förklarade också i tisdags att alla insatser mot terrorister måste ske inom ramarna för internationell lagstiftning.

Det här var förmodligen inte någon utveckling - eller den form av kritik - som Obama-administrationen väntat sig. Men det är ett gyllene exempel på hur FN, och de som förespråkar en internationalistisk syn på världen (dvs att världen bäst blir civiliserad om den styrs av globala lagar och regler) alltid utifrån sina resonemang lyckas dra fel slutsatser och rikta strålkastarljuset på fel saker. Det är resonemang som dessa som gör att internationella organisationer kan beskriva Guantanamobasen som vår tids Gulagläger - trots att världen fortfarande hyser riktiga sådana, och att vem som helst -inklusive dem som kritiserar USA- mycket hellre hade suttit inspärrade på Guantanamo än i ett nordkoreanskt fångläger.

Det är också resonemang som dessa som gör att när en terrorledare som Bin Ladin dödas, så riktas kritiken åt fel håll - där det viktiga inte blir vart den moraliska kompassens pil pekar, utan enligt vilka internationalistiska juridiska strukturer det hela skedde. För att förklara med en enklare metafor: för dessa är det viktiga i huvudsak inte att ett gift par älskar varandra, utan att de gift sig under rätt former. Det viktiga är inte att någon i ilfart kört sitt dödssjuka barn till akuten, utan att man inte kört mot rött. Och det viktiga för dessa är inte att en terroristledare som direkt och indirekt aktivt och medvetet orsakat flera tusen oskyldiga människors död nu oskadliggjorts - utan att de som stoppat denne från att någonsin kunna fortsätta på sin bana istället misstänkliggörs.

Som sagt tror jag att Obama-administrationen förvånats något av denna kritik, helt enkelt för att de inte är vana av att kritiseras för sådana här saker - varför de förmodligen också är mindre förberedda. I fråga om Guantanamobasen och anklagelserna om Bushs tortyr - så visste Bush-administrationen att internationella (och inhemska) organisationer skulle komma med just sådana anklagelser, varför man på förhand gjorde en gedigen juridisk genomgång där man förklarade utifrån vilka juridiska kriterier man agerade - och varför det man gjorde inte stred mot de internationella förordningar USA bundit sig till. Om Obama-administrationen gjort samma sak är inte alls säkert, även om det återstår att se.

Kritiken tycks än så länge inte ljuda allt för högt. Men det här är mig veterligen första gången Obama-administrationen satts i ett internationellt kritiskt strålkastarljus för en väldigt konkret handling. Obama-administrationen har förstås utfört dödsräder mot många terrorister vid andra tillfällen. Det tillfälle där Obama uttryckligen gav en dödsorder gällde den amerikanske islamistpredikanten Anwar al-Awlaki i Jemen. I det fallet försökte svenska tidningar skyla över saken, genom att försöka få det till att ha varit en republikansk idé. Den här gången har kritik lyfts fram (som i exemplen ovan) men fått stå på egen hand, och de svenska tidningar som rapporterat om saken har inte lagt egna bifallande värderingar i kritiken, på sätt som ofta gjordes under Bush.

Att kritik nu börjat höjas också mot Obama visar dock på att det råder en skillnad mellan i synnerhet Europa och USA om hur världen bör styras och organiseras. Obama är onekligen mer internationalistiskt lagd än republikanerna - men han är likväl amerikan, och president för en nation vars konstitution inte påbjuder nationell underkastelse under främmande makter. När Obama agerar utifrån sina nationella intressen (som också är omvärldens intressen, om än inte deras som förespråkar en syn som betraktar moraliska ageranden som ociviliserade när de inte är underställda ett pseudo-intellektuellt internationellt regelverk) - så verkar nu också han kunna möta omvärldens kritik när han så tydligt väljer att gå en egen amerikansk väg.

Att döda Bin Ladin var rätt - och USA är totalt moraliskt överlägset FN. Desto mer Obama agerar utifrån den utgångspunkten, desto högre kommer dock den internationella kritiken att bli. Det är därför viktigt att USA-vänner och de som stöder filosofin i den amerikanska konservatismen, står upp till Obamas och USA:s försvar.

Den 11 november 2008 efter att Obama just blivit vald, skrev jag om att en stor fördel med Obamas presidentskap skulle bli att den europeiska anti-amerikanismen stillade sig, men varnade också för att den skulle kunna komma tillbaka:

Under en Obama-administration, så kommer förhoppningsvis svensk media att faktiskt ge Obamas synvinkel på sina politiska beslut (vilket man väldigt sällan gjorde under Bushs tid: hur många svenskar har ens någon djupare historisk förståelse för Bushs beslut att gå in i Irak?) - vilket förhoppningsvis i sin tur kommer att leda till en bredare svensk pro-amerikanism, eller i alla fall en begränsad anti-amerikanism. Om så blir fallet kan vi svenska pro-amerikaner vara tacksamma, vi kommer nämligen inte att behöva arbeta riktigt lika hårt.

Naturligtvis kan det dock förändras, och massan som jublar av entusiasm, kan i nästa stund utgöra pöbeln som ropar "korsfäst!" - i synnerhet om det i längden visar sig, vilket det vänskapliga mötet Bush och Obama emellan antyder - att Obama trots allt är amerikan och inte europé. Skulle Obama besluta att gå in i Pakistan, eller Iran - så är det mycket möjligt att den svenska anti-amerikanismen åter blossar upp med kraft. Och om så sker, så kommer de genuina USA-vännernas trofasthet att behövas än en gång. Den kommer att behövas eftersom den är den enda, såväl som den bästa garanten för fortsatt bevarad vänskap USA- och Europa emellan. En vänskap av ett oerhört värde som inte går att överskatta.


Källor: SVD, DN, Reuters

Se även tidigare inlägg:

Obama tackar NAVY Seal-teamet som dödade Bin Ladin 20110506

----------------------------

Realistisk internationalism – del 1: Nationsbaserad maktfördelning 20090513

"The New Road to Serfdom" av Daniel Hannan 20101208

Inga kommentarer: