En sak som förmodligen kommer att ske med Obama som president - är att relationerna mellan USA och EU - åtminstone till en början kommer att förbättras. Inte för att de har varit dåliga - inte alls. Bush var den förste amerikanske president att besöka EU:S högkvarter i Brussel 2005, och efter återvalet 2004 har Bush arbetat väldigt multilateralt tillsammans med EU även i frågor som Irak, där synen mellan USA och de flesta EU-länder skiljde sig åt 2003. Bush personifierar dock för många europeer, och svenskar, en bild av USA de inte tycker om. Samma sak kommer inte att bli lika lätt att säga om Obama.
Är man svensk pro-amerikan, så kan man därför - åtminstone för en tid - ta det lite lugnare. Den intensiva USA-kritik som genomsyrat den svenska opinionen i ca åtta år kommer förmodligen att modifieras något (vilket man redan nu kan se i dagstidningar som DN, SVD mm - i jämförelse med hur de beskrev amerikansk politik tidigare).
Ville man försvara USA så var det under Bushs tid i Vita Huset i princip nödvändigt att granska alltifrån Michael Moores filmer, till konspirationsteorier om 9/11, till Bushs inrikes- och utrikespolitiska beslut i detalj, för att kunna bemöta de slumpmässiga lösryckta halmstrån av anti-Bush men också anti-amerikansk kritik som dök upp på universitetsdebatter, diskussioner bland bekanta, och i diverse internetforum. En stor del av den detaljerade sakkritiken kom förstås i grunden från starkt vänsterhåll, men svämmade också över till att påverka den svenska allmänheten - som dock sällan hört mycket mer än en sida av debatten, och därför tyckte Bush var dålig, men noterbart förvånades av att få höra också Bushadministrationens syn på saken.
Under en Obama-administration, så kommer förhoppningsvis svensk media att faktiskt ge Obamas synvinkel på sina politiska beslut (vilket man väldigt sällan gjorde under Bushs tid: hur många svenskar har ens någon djupare historisk förståelse för Bushs beslut att gå in i Irak?) - vilket förhoppningsvis i sin tur kommer att leda till en bredare svensk pro-amerikanism, eller i alla fall en begränsad anti-amerikanism. Om så blir fallet kan vi svenska pro-amerikaner vara tacksamma, vi kommer nämligen inte att behöva arbeta riktigt lika hårt. Naturligtvis kan det dock förändras, och massan som jublar av entusiasm, kan i nästa stund utgöra pöbeln som ropar "korsfäst!" - i synnerhet om det i längden visar sig, vilket det vänskapliga mötet Bush och Obama emellan antyder - att Obama trots allt är amerikan och inte europé. Skulle Obama besluta att gå in i Pakistan, eller Iran - så är det mycket möjligt att den svenska anti-amerikanismen åter blossar upp med kraft. Och om så sker, så kommer de genuina USA-vännernas trofasthet att behövas än en gång. Den kommer att behövas eftersom den är den enda, såväl som den bästa garanten för fortsatt bevarad vänskap USA- och Europa emellan. En vänskap av ett oerhört värde som inte går att överskatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar